Nu börjar det bli lite som vanligt här hemma igen, bortsett från att jag fortfarande räknar timmarna eftersom jag inte vet om jag kommer bli sjuk eller inte.
Alfred var väldigt väldigt hängig igår, men det är ju inte så konstigt eftersom han knappt fick något att äta eller dricka på hela dagen, men när han vaknade idag var han pigg och glad igen. Lilly har varit pigg sen hon slutade kräkas efter 2,5 timmar (rekordunge!), men Flora är fortfarande dålig i magen och extremt gnällig och mammig. Jag ringde 1177/Vårdguiden idag för att fråga om Floras mage, hur länge det smittar eftersom vi måste ge oss ut bland folk på söndag, och fick veta att om ett barn har lös mage en eller två gånger om dagen efter en magsjuka så räknas det inte som magsjuka längre - det ska vara diarré mer eller mindre hela tiden för att räknas - utan är bara orolig mage efter sjukdomen. Men för att lyxa till vår knappa tid inför lägenhetsvisningen på söndag beställde jag mat från mat.se idag för leverans imorgon, så vi slipper ge oss iväg och handla.
Tjejerna håller på och byter nappar med varann hela tiden, har vi blivit mer medvetna om nu när de har varit sjuka och vi har försökt undvika nappbyten. Vi har också mer lagt märke till hur mycket Flora fortfarande stoppar i munnen. Vi hade den oerhörda turen att Alfred slutade stoppa saker i munnen redan någon gång mellan elva och tolv månaders ålder (jag minns att han smakade på sanden när vi var på Teneriffa, han, jag och min mamma när han var elva och en halv månader, men innan ettårsdagen hade han slutat), men riktigt så lyxigt är det inte den här gången. Alfred har däremot börjat tugga och slicka på saker igen nu, och det var ju väldigt dumt såhär i magsjuketider. Och så pussade han på Flora flera gånger strax efter hon var sjuk, fast vi sa att det var bäst att låta bli just nu - då sa han "jag pussade försiktigt", för han fattade inte att det var för hans skull och inte hennes. Väldigt gulligt, men lite dumt just då.
Både Lilly och Alfred blev snoriga dagen efter magsjukan, men sen gick det över. Jättemärkligt, det har jag aldrig hört om förut.
Nåväl, nu hoppas jag att jag inte behöver uppdatera nåt mer om den här tråkiga sjukdomen. Över till roligare saker!
Lilly har börjat älska att läsa böcker! Både hon och Flora har gillat att dra fram sina böcker och greja med dem under en lång tid, men nu nyss har Lilly börjat verkligen vilja sitta still och titta i en hel bok, medan Flora inte är riktigt lika tålmodig än.
Lilly säger "Dä! Mmm." jätteofta - det låter väldigt roligt, för hon hojtar "Dä!" och sen är det som att hon liksom sväljer "Mmm"-ljudet. Flora säger mer "Mä", så fort hon vill ha något, och inte bara när hon vill ha mer. Och ibland slinker det ut ett riktigt "mamma" och nästan "pappa" också, från dem båda.
Det funkar bra att sova inne tillsammans på dagarna nu, så länge jag ligger kvar med dem, men jag har ju ändå oftast inget emot att få vila lite. Det är så mycket snö nu att det är skönt att slippa gå ut och gå. Det enda är att jag får så hemskt ont i ryggen av att jag måste ligga med armarna rakt ut hela tiden, eftersom båda helst vill ligga på min arm/bröst hela tiden.
På nätterna delar vi upp oss rätt ofta nu - när barnen var sjuka gjorde vi det för att minska smittspridningen, men det sket ju sig visserligen - för att få sova lite bättre. Igår kväll hade vi tänkt sova tillsammans allihop (förutom Alfred som ville sova i sin egen säng för en gångs skull, för att han varit sjuk inne i vårt rum), men på något konstigt sätt verkar Flora och Lilly hetsa varann till att vakna och amma när de är i samma rum - fråga mig inte hur det går till, för de ligger på var sin sida om mig, men de timmar vi låg i sängen allihop ammade jag typ konstant. Så jag tog Flora och gick ut i soffan, och efter att Lilly lugnat sig inne hos pappa sov båda jättegott och vaknade bara till några gånger (Lilly satte sig upp men lade sig igen när Christopher bad henne, och Flora fick bröstet ett par gånger). Min vänstra arm som gjort så ont har blivit lite bättre de senaste dagarna, och jag tror att det beror på att jag kan ligga lite friare när jag bara har ett barn att anpassa mig efter.
Floras extrema mammighet förresten. Nu när vi håller på att fixa inför visningen måste jag ju göra grejer med båda händerna ibland och kan inte bära henne hela tiden, men idag när lådor behövde bäras ner i källaren orkade jag inte med att låta henne skrika för att jag skulle gå ut, så hon fick sitta i selen på ryggen när jag bar ner fyra flyttkartonger, några mindre lådor och kassar i källaren, där vi har lånat ett förråd flera portar bort i några dagar. Det var ett bra träningspass kan jag säga, med nio kilo extra på ryggen.
Lilly höll på att skrämma mig från vettet för nån timme sen förresten! Jag var i klädkammaren för att hämta ut en kasse, och så hörde jag att nån ramlade bakom mig ute i hallen, jag vände mig och såg Lilly resa sig och gå rakt emot hörnet på skohyllan. Jag kastade mig fram och fångade henne, men det var som att hon inte kunde se. Jag försökte fånga hennes blick, men det gick inte, så jag lade henne i knät och tog fram bröstet för att se om hon skulle se det, men hon verkade inte göra det, utan tog nappen istället. Jag försökte få henne att följa mitt finger, men det gick inte riktigt heller. Jag lyckades få in bröstet i munnen på henne, och då märkte jag att hon höll på att somna. Det kom några paniktankar om att hon fått en hjärnblödning eller nåt (en kompis lilla dotter fick det för nåt år sen), men när Christopher kom tillbaka någon minut senare från att ha varit och bokat tvättid hade hon piggnat till och kunde se honom och följa en stövel han höll upp med blicken utan problem. Men sjukt läskigt var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar