Och det går ju inte få tyst på dem; vi har provat att säga nej, att hyscha med fingret för våra munnar och för barnens munnar, att gömma oss... När mitt tålamod tagit helt slut några gånger och jag rutit till har Lilly börjat gråta, men så fort hon ätit färdigt nästa gång börjar hon igen ändå.
Och Alfred på det, som tok-teatergråter så fort något inte går exakt hans väg, och han har börjat kasta grejer så fort han blir sur, och tjuvnyper tjejerna alltför ofta.
Som en extra liten bonus denna tålamodsprövande dag vill främst Lilly, men också Flora nästan lika ofta, amma vareeenda gång jag kommer i närheten. Till och med jag som tycker att amning är världens bästa grej (när Lilly var sjuk i veckan och inte ville äta mat var amningen verkligen en gudagåva), tycker att det här börjar bli jobbigt. Men jag hoppas på att det är en fas som går över relativt snart, så jag får härda ut ett tag och se.
Men jag måste få lägga mig tidigare ikväll, för det här nya att både Flora och Lilly vill sova PÅ mig är inte direkt gynnsamt för min sömn, och eftersom vi inte fick Alfred i säng förrän efter elva igår är mitt tålamod ännu mindre än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar