Alfred

Vi har inga större framgångar med Alfred och mat nu för tiden. När han var bebis åt han glatt all mat jag lagade åt honom, men så småningom blev han kräsnare och kräsnare, och numera äter han i stort sett bara frukt och potatis/pasta/ris här hemma. Har vi tur kan han äta lite köttbullar (helst kalla, och bara köpta, hemmagjorda går icke), blodpudding (också helst ostekt), korv, fiskpinnar eller fiskbullar. Klassisk poppis barnmat alltså. Pannkakor kan han också äta, men det är också ungefär allt. På förskolan äter han däremot som en häst, så jag brukar inte oroa mig för att han äter dåligt hemma.
Men nu har han ju varit hemma från förskolan i drygt två månader, så jag är förstås inte särskilt glad över att han inte äter. Skörbjugg får han väl åtminstone inte eftersom han äter frukt, men ändå. Vi har provat att tjata, muta, hota och allt sånt där man gör när ens unge inte äter, men det funkar förstås inte. Min guru Louise Hallin säger att det finns två saker det inte är någon idé att tjata på barn om, och det är bajs och mat, för det är de två saker de kan kontrollera själva, och jag veeet detta, men det är ju så svårt att bara strunta i att han inte vill äta. Varje gång vi säger att det är dags för mat eller frågar vad han vill ha, så svarar han "innentinn!" Och jag vet också att man inte ska ge barn en massa valmöjligheter, för de kan inte välja när de är såhär små, men det blir ofta ändå att vi frågar om han vill ha en sak eller en annan, i hopp om att han då ska bli mer peppad på en av rätterna. Men nope, funkar inte.
Så härom dagen bestämde jag mig för att nu går jag Louise Hallin on his ass. Jag sa till honom att nu slutar vi tjata på honom, han får säga till när han blir hungrig och så löser vi det då. Det är så hon säger att man ska göra, men jag fattar inte riktigt hur det ska gå till, för då kommer vår lille kille att livnära sig på bananer och kall pasta, och jag vet inte hur nyttigt det är. Men kanske att det kan funka ändå så småningom. Mamma fick köra sin taktik för några kvällar sen visserligen (i förrgår var vi ute på hamburgerrestaurang ute i buschen (Älvsered, amerikansk diner vid namn Mandy's Diner) och igår åt vi pizza), då hon helt enkelt lagade fiskpinnar och potatis åt honom och ställde fram, och då åt han faktiskt en hel del. Vi får se. Igår fick han säga till när han ville äta, men han fick å andra sidan obegränsat med glass också eftersom han haft feber.
Det hade ju varit trevligt om Flora och Lilly kommer fortsätta äta bra (fast de har redan börjat nobba vissa nya konstiga rätter jag lagat), men jag minns inte när det gick snett med Alfred, så det kanske blir svårt att göra rätt den här gången heller.
På tal om Alfred: han har börjat prata så mycket nu under sommaren, och det är så roligt! Han kunde prata innan sommaren också förstås, men nu är det så tydligt att han kan prata på riktigt liksom. Man kan ha långa konversationer med honom, och han förstår och kan liksom nästan allt. Och så pratar han stockholmska. Komiskt! Han skulle titta på "maneeeeter" på stranden i Lysekil, till exempel.
Men det är fortfarande några ord han uttalar lite roligt, och nu tänker jag skriva ner några av dem för att jag vill minnas dem (så kan han bli sur på mig när han blir tonåring om han nånsin läser det här).
Han säger "du hörru" till alla, och det är förstås vårt fel - vi säger ofta "hörru!" när vi blir arga när han gjort nåt dumt, men han använder det vänskapligt till alla. Han skulle få säga till glassbilsdamen vad han ville ha, och sa "Du hörru, jag vill ha en sån och en sån!". Jätteroligt!
Här och där uttalar han "hääijr" och "dääijr", och det vet jag inte var det kommer från, det låter inte direkt stockholmskt.
Han har inte riktigt fått grepp om varför och därför än, så om man frågar honom varför nånting så brukade han svara med ett varför, så jag försöker lära honom att man ska säga därför ditten och datten, men svaret på när han säger "Du måster komma" (ja, "måster") och jag frågar "Varför?" brukar bli "Därför att du behöver det!" Och han säger alltid "Jag behöver din hjälp" när han vill vad som helst, leka eller sitta i knät eller vad det nu kan vara. Och så vill han väldigt ofta bli buren nu när han fått småsyskon, och då säger han bara "Bära!"
En annan sak han inte riktigt fått grepp om än är olika tidsbegrepp. "Nästa gång" är något som han säger ofta, men han har inte riktigt förstått vad det innebär, det verkar mest vara något han säger när han inte vill göra något alls, ever. Men "Alldes trax" vet han.
När han vill bada är han "hittesvettig" (=jättesvettig), när han behöver gå på toa är han "tissnödeeeej". Överlag byter han ofta plats på t och k. Tack heter "kack". Och hans systrar heter HillyFlora.
Frågar man honom om något var roligt eller om han sovit gott brukar det spontana svaret alltid bli nej, oavsett hur kul han haft eller hur länge han sovit, fråga mig inte varför, men lite komiskt är det.
En annan favorit är "Flytt på dig!" Vi brukar inte rätta honom när han säger något fel, men upprepar det ofta rätt istället, men vissa grejer envisas han med att säga som han brukar ändå, som det här.
Det underbaraste av allt är att han så ofta nu säger, spontant, till oss att han älskar oss. Han betonar det verkligen också: "Mamma? Jag ÄLskar dig!" Sen säger han visserligen att han älskar katten i appen Talking Tom också, men äsch...

Det var det jag kom på nu, och jag kommer väl komma på tusen roliga och gulliga grejer till så fort jag publicerat såklart. Världens sötaste pojke är han i alla fall, vår underbara Alfred!