Utan pappa i 11 dagar

Gaaaah! Christopher har just åkt ifrån oss för 11 dagar hemma i Stockholm!

Nu kommer jag vara kvar i Kärra med alla barnen och min mamma, så jag är ju inte ensam med alla ungarna, men det känns ändå lite läskigt. Mamma har ju superhand med barnen, men jag kan ju inte kräva vad som helst av henne på nätterna och sådär. Fast när jag tänker efter så gör hon redan så mycket för mig på dagarna att jag har haft det rätt lugnt och skönt hittills, så det går säkert jättebra.
Men vi kommer sakna Christopher, och vi får se hur många framsteg hos tjejerna han kommer missa på den tiden...
Han ska förutom att jobba med vanligt jobb även fota ett bröllop nu på lördag och gå på en kompis bröllop nästa lördag. Jag var också bjuden, men vi har ingen som kunde vara barnvakt förutom mamma, och hon orkar inte vara ensam med alla tre barnen, så jag fick skippa att gå. Bortsett från att det förstås är tråkigt att missa ett bröllop, vilket ju alltid brukar vara roligt, är det extra tråkigt för att den ena kirurgen på mitt och tvillingarnas kejsarsnitt också ska gå (hon känner bruden) och dessutom ska åka med i vår bil dit (bröllopet är nånstans utanför Norrtälje, så det är en och en halv timmes resa dit). Det hade varit roligt att träffa henne igen! Men det får vi väl lösa på nåt sätt nån annan gång. Och Christopher får visa henne bilder på tjejerna - han har redan hotat med det via Facebook, och hon har sagt att det är okej. ;) Så eftersom han är upptagen två helger i rad blir det hela elva dagar han är ifrån oss, och det är ju egentligen lite för länge. Och eftersom jag har hjälp av mamma här stannar vi här - plus att det rent allmänt är skönt att vara här vid kusten (trots att vädret plötsligt är totalskit). Men det får väl gå på något sätt, hur tråkigt det än är. Vi älskar dig och saknar dig redan, Christopher!