Lilly står!

Nu har det varit några dagar som Lilly har tränat på att stå utan stöd, men jag har inte lyckats fånga henne på bild. Igår försökte jag SÅ många gånger och då fick jag åtminstone några suddiga. 

Hon är så rolig, hon sträcker upp armarna i vädret och gapskrattar för hon blir så glad och stolt, men så tappar hon balansen just för att hon viftar så. 

Men hon kan stå i flera sekunder i alla fall, så jag tycker det räknas!

Sommarens återkomst

Efter flera veckors regn och blåst har vi nu haft några riktigt fina dagar - ingen supervärme precis, men runt 18-19 grader, och det har räckt bra.

I förrgår tillbringade vi större delen av dagen på altanen. Älskar när jag lyckas matcha tjejerna utan att klä dem likadant!

Alfred på väg ner till stranden. Vi gick ner för att jag och mamma ville bada, med tjejerna i vagnen.

Alfred ville inte bada men var i med fötterna lite i alla fall.

Och Lilly, som var helt tossig när vi tog ut henne ur vagnen och ville krypa ner mot vattnet, fick känna. Hon tyckte det var hur kul som helst och ville aldrig gå upp! Men var lite tvungen för att det blev för tungt för min och mormors ryggar...

Det var så skönt på stranden att vi bestämde oss för att stanna en stund. För att inte Lilly skulle lyckas krypa ner i vattnet själv så flyttade vi oss till den lilla gräsplätten där vi tillbringade dagarna när det var strandväder varje dag. Alfred stannade vid vattenbrynet och letade stenar en stund först.

Men lilla skogstokiga Lilly gav sig istället ut på bergsklättring och stackars mormor hade hjärtat i halsgropen hela tiden.

Flora stod hellre still, utan stöd.

När vi kom hem hade det blivit gaaanska varmt inne av att solen låg på mot de stora fönstren.

Igår var det mulet, men ganska varmt, så vi tog ut baljan på altanen. När vi ville bada tjejerna härom dagen skrek de som stuckna grisar igen, så vi ville göra ett nytt försök att vänja dem vid baljan.

Lilly fick provbada i en hink först. Hur kul som helst!

Flora var skeptisk som vanligt (hon ville absolut inte doppa fötterna i havet igår heller), men det gick bra efter en liten stund.
Sömnen har förresten gått bättre de två senaste nätterna. Vi testade välling igen, och Flora drack bra när hon fick den i pipmugg, medan Lilly föredrog flaskan (de har inte använt flaska på flera månader, sen vi slutade med ersättning runt halvåret). Sen sov de faktiskt några timmar i sträck! Jag vet inte om det var en slump eller om det var tack vare vällingen - nästa kväll drack de mindre, men sov ändå okej. Hoppas det håller i sig i vilket fall som helst.

Bärsele-haters

Åh, jag är så irriterad! Alltsom oftast, lite här och var, ser jag kommentarer om att BabyBjörn-selarna är så d-å-l-i-g-a, och o-e-r-g-o-n-o-m-i-s-k-a, och det är helt förskräckligt för stackars barn att behöva utsättas för detta sattyg när det finns Ergobaby. Och av någon anledning som jag inte förstår är dessa Ergobabyälskare alltid så otroligt aggressiva mot BabyBjörn; man får ABSOLUT inte köpa en BabyBjörn, för det är så dåååååligt!
Jag har, som jag nämnt, en BabyBjörn. Och jag älskar den. Den var min absoluta räddning när Alfred var liten och krävde att bli buren jämt jämt jämt. Vår modell heter Active, och den köpte vi när vi var på en barnmässa när jag var gravid - den var lite dyrare än originalmodellen, för att den har ett svankstöd som avlastar axlarna. Nu sen jag köpte den där amerikanska tvillingselen, som bara har remmar i kors över ryggen och ingen avlastning inser jag hur mycket det där svankstödet hjälpte, så jag kan förstå att folk kan tycka att BabyBjörn Original är jobbig för axlarna så man inte orkar bära länge. Men det finns ju fler modeller. Active verkar inte finnas kvar, men nu har de kommit med en ny modell som heter One, och enligt ett test av bärselar i Råd & Rön från i våras så fick BabyBjörn One betyget 71 och Ergobaby Original 57. Rätt stor skillnad alltså. BabyBjörn Original fick 54, bara marginellt lägre än Ergobaby.
På punkten Ergonomi fick BabyBjörn One 6 och Ergobaby 7. Bara en punkt högre än BabyBjörn alltså, och om nu Ergobaby är så sabla ergonomisk borde den väl fått högre betyg än 7, tycker man?
Nu har jag inget emot Ergobaby, jag har aldrig provat den, och folk som använder den verkar älska den, och det är ju bra. Men varför måste så många racka ner på BabyBjörn bara för att de gillar ett annat märke? Vad är det här, fotboll? Älskar man AIK måste man hata Hammarby, eller vad?
Anledningen till att jag just nu är extra irriterad på det här är för att jag igår fick lite nog när jag läste ännu en kommentar (i en annan tvillingblogg jag följer) som sa "Köp ingen BabyBjörn" och att de inte går att bära länge i, och att de inte är ergonomiska, "oavsett vad BabyBjörn själva säger". Ursäkta? För att de ljuger? För du vet bättre än tillverkarna själva? Så jag kommenterade att jag har en BabyBjörn och kunde bära hur länge som helst och hänvisade till Råd & Röns test om att de visst har bra modeller. Då svarade den här människan mig att jag inte borde burit Alfred så mycket, för då har han "definitivt" fått en snedställning i höften vilket "borde uppröra mest". Kärring! Man snackar inte skit om mina barn hur som helst! Alfred har ingen som helst snedställning av något som helst, och han har bättre motorik än de flesta barn i hans ålder, och hon ska inte lägga sig i hur eller hur länge jag har burit mitt barn.
Åh, jag kokar igen bara jag tänker på det.
Med tanke på att Ergobaby inte funnits längre än sen 2003 (*jag skrev 2013 först för jag läst fel, men sen 2003 är ju inte heller så hemskt lång tid*) är det ju alltså ett smärre mirakel att inte hela världens befolkning går omkring med snedställda höfter för att de burits på andra sätt.
Så, behövde bara skriva av mig. Min poäng är: köp vilken bärsele du vill, ta den som passar dig och ditt barn bäst, och ha inte dåligt samvete för vilken du valt. Och låt bli att klanka ner på andras val! (Samma sak gäller för övrigt inom fotboll... Gilla vilket lag du vill utan att hata andra för att de gillar nåt annat.)

Bada

Alldeles nyss:
Alfred: - Mamma, jag vill bada!
Jag: - Okej, men är du säker? Det är lika kallt i vattnet idag som igår.
A: - Jag måste bada!
Mormor: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli varma--
A: - Jag MÅSTE bada!!!
Jag: - Lyssna på vad mormor säge--
A: - JAG MÅSTE BADA!!!
M: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli lite varm--
A: - JAG MÅSTE BADA!!!
M: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli lite varmare, det är så tidigt nu.
A: - Jag MÅSTE!!
Jag: - Okej då. Men det kommer vara kallt, och du kommer säkert säga att du inte vill när vi väl kommer dit.
A: - Jag måste bada!
Jag: - Okej.
Vi byter om och går ner till stranden. Alfred tittar på vattnet:
- Jag vill inte bada.

Bilden är från igår, när vi skulle ner och bada och Alfred sen inte ville. Jag lyfte i honom i vattnet och så doppade vi oss tillsammans, och han tyckte det var för kallt. Jag gjorde samma sak idag, för jag blev så less. Tur att han är världens sötaste unge.

Igår och i förrgår, plus nattamning

Igår då! Mamma åkte vid halv tio, och vid tio packade jag ner tvillingarna i vagnen och satte Alfred på ståbrädan och gick ner till ett par grannar nere på vägen för att fråga om de kunde tänka sig att hjälpa mig genom att antingen gå med tjejerna i vagnen eller leka med Alfred en stund medan jag gick - att ha med Alfred på brädan när tjejerna ska sova är nämligen ingen hit (de somnar inte, han vill inte stå där särskilt länge). Men de var inte hemma, och min morbror Bernt och fru Lillan som bor mittemot hade gäster. Så vi fortsatte till nästa granne, som har tvillingbarnbarn och där Alfred varit och lekt en gång förut, och de hjälpte gärna till. Så en timme senare lämnade jag Alfred där, och han var superpeppad, för han hade redan fått gå in och se vad de hade för leksaker, och så gick jag en sväng med tjejerna så de somnade.

Sen satte jag mig utanför köket på stentrappan i solen och fascinerades över hur otroligt lugnt det var! Sensommar utan några sommargäster kvar, sovande barn... Så skönt. Så jag tog faktiskt fram en bok för första gången den här sommaren och hann läsa flera sidor innan Lilly vaknade till så jag fick gå en sväng till för att hon skulle somna om. När det gått en timme kom Ingrid tillbaka med Alfred (de skulle åka hem till Göteborg snart), så jag och Alfred lekte tills tjejerna vaknade (och gick ett par svängar tillsammans med vagnen först när de vaknade till och hade sovit för kort tid).

Sen firade vi att sommaren kommit tillbaka efter flera veckors regn med att äta lunch utomhus så jag fick titta ut över det solglittrande havet.

Och lekte lite på altanen. 

När klockan var runt tre tog jag tjejerna på varsin arm och Alfred och gick till Bernt och Lillan, vars gäster hade åkt hem, för att be även dem om hjälp, eftersom alla tre barnen snart behövde sova igen. Lillan ville gärna hjälpa till, och medan vi stod där och pratade sa Alfred att han ville gå en sväng (hans uttryck för att sova i vagnen) just då, så Lillan tog honom i vagnen och gick och jag gick hem och gav tjejerna lite bröstmjölk, och märkte då att de var trötta redan. Så när Lillan kom tillbaka gick jag ut med tjejerna och Lillan tog med sig Alfred i vagnen in till sig. Jag gick ner till vattnet och skulle just parkera vagnen och ta ett dopp när det började regna trots att solen sken... Men det kändes fånigt att springa hem bara för lite regn, så jag sprang i vattnet ändå, och det slutade regna strax efter. Vattnet har blivit svinkallt, men det var skönt ändå.

Flora och Lilly sov ungefär en timme, och sen lekte vi och åt mellanmål och väntade på Alfred. När det gått två timmar och tjugo minuter gick vi in till Lillan och Bernt, och han låg och sov så gott i sin vagn fortfarande! Det tog en stund att väcka honom dessutom, så han sov i två och en halv timmar, helt galet, så länge brukar han aldrig sova.

Och sen kom mamma hem bara en timme efter det, så på det hela taget gick dagen bra!

Natten däremot är en helt annan historia... Tjejerna vaknade en gång i halvtimmen minst, och satte sig upp och skrek, för att göra det hela ännu härligare, plus att Lilly vägrade somna om när hon vaknade redan tio över sju. Så jag är så sabla trött och grinig idag att jag blir knäpp. Det är nog dags att sluta nattamma nu ändå. Sa jag förresten att jag fick svar från Louise Hallin på en fråga i Pampers Barnvagnspromenader-podden (sist i avsnitt 22)? Jag skrev i maj och bad om råd för veckan efter dopet, om det var okej att skicka hem Alfred med Christopher och stanna här i Kärra med tjejerna, men fick inget svar i tid. Nu gjorde vi ju så ändå, och nu när jag fick svar drygt två månader senare fick jag bekräftelse på att det var helt okej. Och hon sa dessutom i en bisats att jag kan sluta nattamma nu (då de var 7,5 månader) så vi alla kan få lite sömn, eftersom jag nämnt att jag sover dåligt pga det. Så nu när de är ännu äldre och amningens företrädare nummer 1 godkände att sluta amma redan för 2,5 månader sen kan jag göra det med gott samvete. Så när vi kommer hem kör vi, när de ändå byter miljö. Jag vet bara inte om vi ska ta en i taget eller försöka med båda samtidigt?

Vi gör nog så att Christopher tar dem några nätter (inte mer än rätt dessutom när jag haft dem själv i 11 nätter...) och så sover jag i soffan, så hinner de vänja sig lite vid att sova utan mig - så även om de såklart kommer vilja ha bröstet när jag kommer tillbaka in i sovrummet kanske det går lite lättare åtminstone.

Tänkte berätta lite snabbt om i förrgår också. Jag och Alfred åkte in till stan när mamma gick med tjejerna, och eftersom my idea of fun är att handla mat så var det just det vi gjorde på min "egentid". Först åkte vi till Netto, där jag sett i deras app att de hade skumgummibokstäver och -siffror på rea, vilket jag vill ha till Alfred. Så vi köpte det, samt lite andra småsaker, som billigt godis och majskolvar. Sen åkte vi vidare till ICA Hajen, som lär vara Hallands billigaste mataffär, och är där vi normalt handlar, alternerat med ICA Kvantum. Där hade jag sett att de hade en massa bra och billiga barnböcker, men som jag inte tittat närmare på förut. Där köpte vi en sagobok, med klassiska sagor lite förkortade och med fina bilder, till Alfred för bara 79:-, en trycka-på-knappar-ljudbok till tjejerna för 59:- (eller var det 39:-?) och en barnkokbok som jag inte kunde motstå till mig själv och till barnen i framtiden för 59:-. Fynd, tycker jag!

Och så tittade jag närmare på barnsnacksen också, och hittade Ella's-snacks som jag läst om, plus köpte ny gröt, riskakor och fruktpuré.

För att uppväga allt dyrt jag köpt som jag egentligen inte har råd med köpte jag ICAs byxblöjor. När vi kom hem och jag öppnade paketet såg jag att de mest såg ut som de badblöjor vi haft till Alfred: dålig resår och ful hopstansning i sidorna, så jag blev lite nervös. Men en snabb fråga i tvillinggruppen visade att jättemånga tycker att de är svinbra, och hittills verkar de funka bra på Lilly (Flora är för liten för att prova dem än).

Och sist en bild på Lilly, som hade på sig Alfreds dop-body i förrgår. :) Mamma tyckte hon såg ut som en pojke i den, och kanske det, men fint var det i alla fall.

Superkort från ensamdagen

Nä, det här med att blogga när man är ensam med tre barn, det kan man väl säga är rätt nedprioriterat. Nu hade jag väl hunnit, men är så trött att ögonen svider, så alla de fina bilder jag hade tänkt lägga upp idag får vänta. Det får bli bara en innan jag däckar: en från i förmiddags när mamma nyss åkt, och Alfred hoppade i soffan, beundrad av sina småsystrar. 

Och kort kan jag säga att dagen gick bra! Jag fick fin hjälp av först grannar och sen av morbror-fru Lillan. Jag berättar mer sen, förhoppningsvis imorgon!

Läggningskaos

Jag skulle vilja skriva ett långt inlägg om hur det går här utan Christopher, men jag hinner inte. På mobilen (där jag skriver nu) är det för jobbigt att skriva mycket, och just nu går jag omkring med en sovvägrande Flora medan Alfred, som ständigt är missnöjd för att jag inte hinner med honom, får somna i soffan ikväll, och Lilly ligger och sover i mammas famn. 

Vi har haft två helt vedervärdiga kvällar där jag försökt lägga båda tvillingarna samtidigt i sängen, och de har vägrat ligga still och jag har varit svintrött och mer eller mindre kastat tillbaka de stackars barnen och rutit åt dem när de krupit iväg för tionde och femtionde gången. Igår tog det en timme, och sen väckte de mig en gång i halvtimmen hela natten som vanligt. 

De är i en utvecklingsfas nu, så jag antar att det är därför de vägrar läggas som vanligt, och jag blir knäpp. Jag är utmattad, stackars mamma är helt slutkörd och Alfred är svältfödd på uppmärksamhet och vi har en vecka kvar. Yaaay...

Och dessutom ska mamma hem till Helsingborg över dagen imorgon så jag ska "ratta tre knattar" själv (som en kompis uttryckte det). Jag kommer antagligen vilja skära halsen av mig innan dagen är över... Eller nej, dagarna går rätt bra, förutom att stackars Alfred konstant tjatar om att jag ska vara med honom när jag bara inte kan, det är kvällarna som är vidriga. Nåväl, vi får se. 

Hemmafru

Jag har kommit på att jag nog officiellt måste räknas som hemmafru numera (ogift visserligen, men ändå). Jag har inte jobbat sen nånstans runt maj 2013, och vi har nästan bestämt att jag kommer ta all föräldraledighet den här gången. Anledningen är att jag ju inte har något jobb att gå tillbaka till, och Christopher frilansar ju och det innebär att han kan vara hemma ganska mycket ändå - dels för att han ofta inte jobbar heltid, dels för att han ofta kan jobba hemifrån.
Jag har sett i tvillinggruppen att det finns alldeles för gott om pappor som inte har en aning om hur det är att vara hemma med barn, såna som klagar över att fruarna/mammorna (tvillingmammor dessutom) inte håller ordning hemma, och inte förstår hur hon kan vara trött eftersom "hon jobbar ju inte". Ursäkta? Att vara på ett kontor eller annat jobb är rena semestern jämfört med att vara hemma med barn, tvillingar eller inte. Men uppenbarligen finns det en massa karlar som inte förstår detta än, hur i hela friden det nu går till.
Fast som tur är har vi ju det inte så. Christopher var pappaledig med Alfred i åtta månader, och har ju varit hemma större delen av tiden sen tvillingarna föddes, så han har full koll, så vi behöver inte dela upp föräldraledigheten av några jämställdhetsskäl. Vi kommer förstås inte få någon jämställdhetsbonus den här gången, men det får vi väl klara oss utan.
Och jag är oerhört tacksam att ingen har lyckats genomdriva tvångsmässig uppdelning av föräldraledigheten än, för jag tycker att det ska föräldrar få bestämma själva. Men självklart förstår jag att det är problematiskt när det gäller familjer där papporna verkligen borde vara hemma mer med sina barn för att de inte förstår hur det är och skulle behöva spendera mer tid med sina barn, men jag tror att en tvångsuppdelning tyvärr i många fall istället skulle leda till att alldeles för många barn skulle tvingas börja på förskola alldeles för tidigt istället, då papporna ändå inte skulle ta den tid som mammorna inte får ta. Det vore bättre om man kunde komma på något smart sätt att få arbetsgivarna att tvinga hem papporna istället. Antingen genom nån sorts straffavgift om pappor inte tar ut ledighet så arbetsgivaren tvingar hem papporna, eller genom belöningar på något sätt: företag som får pappor att vara lediga i mer än sommarmånaderna får en bonus, som de sedan kan välja att dela med sig till papporna av. Win-win för alla, inklusive barnen.
Sedär, politiker borde jag visst bli när jag slutar vara mammaledig. ;)
Vår föräldrapenning kommer dock inte räcka hela vägen till augusti nästa år, då vi vill att flickorna ska börja på förskolan. Jag tar ut fem dagar i veckan nu (vilket jag måste fortsätta med när de fyllt ett år om jag vill skydda min SGI, och det vill jag ju), och klarar mig ändå inte riktigt på den ersättning jag får ut (att man inte får lite högre föräldrapenning när man har tvillingar är ju också en gåta - man måste ju köpa dubbelt med mat och kläder), så mindre kan jag inte ta. Då kommer dagarna räcka till maj någon gång (och sen är det ju 60 dagar som Christopher inte får överlåta till mig kvar), och det verkar fånigt att låta dem börja förskolan då när vi tänker ta långledigt på västkusten nästa sommar igen, så jag tänker ta vårdnadsbidrag i några månader. Det är dock bara 6 000:-/mån (3 000:-/barn), så det går ju inte leva på, men då får jag ta sparpengar till resten. Sen är det ju också så att vårdnadsbidraget är ett Allians-påfund, och S, V och MP vill ta bort det, så jag mailade S förra veckan och frågade hur prioriterat det är att ta bort det och hur fort de i så fall kan genomföra det om de får makten i höst, men det har jag förstås inte fått något svar på. Så jag får väl försöka ansöka så fort det bara går (man kan ansöka först när man tagit ut 250 föräldradagar) och hoppas på att jag hinner få ut det innan de tar bort det, dumskallarna som vill förstöra min valfrihet. Jag kan ju också ta ut det mitt i föräldraledigheten om jag får veta att det kommer avskaffas någon gång under våren, till exempel.
Anyway, tillbaka till min hemmafrustatus. Jag tog en bild på alla burkar och flaskor som jag syltat och saftat i sommar (utom några som vi redan hunnit äta upp) när vi packade in dem i bilen när Christopher skulle köra hem. Man kan väl säga att jag gjort en del...

Äppelmos längst fram, och sen medurs: jordgubbssylt, hallonsylt, svart vinbärssaft, svart vinbärssylt och björnbärssylt. Sen har jag torkat äpplen också; en del med kanel, en del naturella.

Amningskläder

Jag har ju klagat på det här med amningskläder, eller bristen därav, tidigare, och nu kommer det lite mer klag. Alltså, vad är dealen? När Lilly kissade ner mig på vårdcentralen härom veckan gick Christopher och köpte ett tvåpack amningslinnen åt mig på H&M (dem jag har köpt tidigare har varit från KappAhl) så jag kunde byta om. Och de går nedanför rumpan, i storlek M (de på KappAhl är nästan lika långa). Men vaaaarför?! Jag förstår att det är bra i början medan man har kvar gravidmagen, men är det inte meningen att man ska amma efter de första par månaderna? Varför ska linnen vara långa som klänningar bara för att man ammar? Och varför finns det så få amningskläder över huvud taget?

Jag frågar igen: varför finns det mer gravidkläder än amningskläder? Jag är ju inte den enda som ammar betydligt längre än jag hade stor gravidmage, så mitt behov av amningskläder är mycket större än av gravidkläder, men jag får gå omkring i samma gamla linnen i 1-2 år. Jag kan ha annat över, men då blir det mycket besvärligare med två barn som river och sliter åt fel håll i kläderna.

Även om jag skulle köpa dyrare kläder, som Boob, så finns det inte mycket att välja på ändå - jag lyckades hitta några omlott-toppar på La Redoute som har varit min räddning i sommar när jag velat vara lite finare, så det funkar ju även om de inte var avsedda specifikt för amning, men så många omlottkläder finns det inte i modet just nu tyvärr.

Enda fördelen med de här klänningslånga linnena är att jag kan ha leggings under utan att gå med rumpan i vädret, men så fort jag fått ordning på min overlock ska jag klippa av dem för de är så löjligt långa.

Underbara barn

Lite överblivna bilder från mobilen.

Christopher värmer Alfred efter ett långt havsbad.

Flora ståtränar!

Och ståtränar!

Tjejerna vill också blåsa såpbubblor med storebror och pappa...

Alfred hade just kramat Flora lite för hårt, därav hennes tveksamma min - men ändå en söt bild, tycker jag.

Lilly vill komma åt min mobil.

Nyfikna tjejer som undrar vad storebror gör bakom deras ryggar.

Avslappnad stil på restaurang

Favoritgömstället och lekhörnan - mellan stolsdynorna som står under trappan till vinden/sovloftet.

10 månader idag!

Det känns som att det bara var några dagar sen tjejerna blev nio månader, och nu är de redan tio!

Lilly har börjat träna på att stå själv (alltså att släppa taget), båda går runt möbler hela dagarna, och Flora har lärt sig krypa upp för trappor i en rasande fart - Lilly testade det redan för länge sen, men är nu lite mer försiktig i trappan mellan hallen och vardagsrummet (uppifrån har vi en grind, men inte nerifrån, så där får vi passa), tack och lov.

Vi har börjat säga "tack tack" när vi ska ta något som de håller i, och det verkar som att Lilly har lärt sig det, för hon säger ofta "tata" när vi tar skeden från henne vid matbordet. Flora vill tydligen börja äta själv, för hon försöker nästan alltid hugga skeden ur våra händer när vi matar, men det är i och för sig sällan hon försöker stoppa den i munnen, så det slutar alltid med en massa gegg och irritation...

De har blivit mycket bättre på att roa sig själva ganska långa stunder, men de har tyvärr också börjat dra varann i håret litegrann ibland, och det är förstås inte särskilt populärt. Men för det mesta leker de bra tillsammans och tar grejer från varann fram och tillbaka utan att bli arga - ibland håller de emot hårt dock när de inte vill bli av med något, men de brukar inte bli ledsna om de ändå tappar taget.

Och de här två! Framför allt Flora är väldigt intresserad av Alfred, och så länge hon inte drar honom i håret tycker han det är jättemysigt.
Båda tjejerna sover som krattor just nu och vaknar och sätter sig upp ungefär en gång i halvtimmen, och så måste jag lägga dem intill mig för att de ska lugna sig igen. Jag hoppas verkligen det beror på utvecklingsfasen som ska vara just nu så det går över snart. Det är ju när de är som jobbigast man frestas att försöka sig på nya sovrutiner, men det är ju just då de behöver den vanliga tryggheten som mest, så bara det går över snabbt så jag överlever dagarna så kör vi på som vanligt ett tag till. Segt bara att det händer just när Christopher är borta.

Utan pappa i 11 dagar

Gaaaah! Christopher har just åkt ifrån oss för 11 dagar hemma i Stockholm!

Nu kommer jag vara kvar i Kärra med alla barnen och min mamma, så jag är ju inte ensam med alla ungarna, men det känns ändå lite läskigt. Mamma har ju superhand med barnen, men jag kan ju inte kräva vad som helst av henne på nätterna och sådär. Fast när jag tänker efter så gör hon redan så mycket för mig på dagarna att jag har haft det rätt lugnt och skönt hittills, så det går säkert jättebra.
Men vi kommer sakna Christopher, och vi får se hur många framsteg hos tjejerna han kommer missa på den tiden...
Han ska förutom att jobba med vanligt jobb även fota ett bröllop nu på lördag och gå på en kompis bröllop nästa lördag. Jag var också bjuden, men vi har ingen som kunde vara barnvakt förutom mamma, och hon orkar inte vara ensam med alla tre barnen, så jag fick skippa att gå. Bortsett från att det förstås är tråkigt att missa ett bröllop, vilket ju alltid brukar vara roligt, är det extra tråkigt för att den ena kirurgen på mitt och tvillingarnas kejsarsnitt också ska gå (hon känner bruden) och dessutom ska åka med i vår bil dit (bröllopet är nånstans utanför Norrtälje, så det är en och en halv timmes resa dit). Det hade varit roligt att träffa henne igen! Men det får vi väl lösa på nåt sätt nån annan gång. Och Christopher får visa henne bilder på tjejerna - han har redan hotat med det via Facebook, och hon har sagt att det är okej. ;) Så eftersom han är upptagen två helger i rad blir det hela elva dagar han är ifrån oss, och det är ju egentligen lite för länge. Och eftersom jag har hjälp av mamma här stannar vi här - plus att det rent allmänt är skönt att vara här vid kusten (trots att vädret plötsligt är totalskit). Men det får väl gå på något sätt, hur tråkigt det än är. Vi älskar dig och saknar dig redan, Christopher!

16 år gamla kläder

Jag gick igenom några lådor med min systerdotter Stellas gamla kläder härom dagen - mamma hade sparat en del från min syster Fina. Fina var modedesigner, men hann väl inte sy så mycket förstås när hon hade en liten dotter, men några klänningar i lådorna hade hon sytt själv, och de är så fina (men lite stora än)!

Två sparkdräkter i rätt storlek hittade jag i alla fall (inte hemsydda) och provade. De var hemskt söta, men båda var oerhört puckade vid blöjbyte: den rosa hade bara knappar (inte tryckknappar ens) i ryggen och inga mellan benen, och på den blå slutade tryckknapparna för långt upp så det var svinsvårt att få ut benen. Så just de här 16 år gamla kläderna får nog tyvärr ingen mer användning. 

Flora

Lilly ville inte alls posera - det tog ungefär tio försök innan jag fick en skarp bild, och då var hon uppochner. :)

Tio försök till och jag fick den här.

Sen provade mamma att sätta ett hårspänne var på tjejerna, och de blev så söta att jag nästan fick hål i tänderna... Jag älskar ju klänningar, men jag klarar inte när det blir för puttenuttigt, så rosetter kommer användas mycket sparsamt, känner jag.

Flora fick inte ha kvar sin många minuter ändå, för Lilly slet den från henne rätt så omgående.
Lillys blomma är den blå, det med vallmor än en hink med äpplen som står bakom... :)

Rusningstrafik

Full rulle i vardagsrummet nu!