Jag köpte en Pixi-bok åt Alfred i Lysekil, som heter "Bo sitter fast". En söt liten bok om lille Bo som fastnar med fötterna i en lerpöl i trädgården och hur en tjej som går förbi hjälper honom hämta mamma som får loss honom, och på slutet fikar alla tillsammans. När jag läst den ett par gånger för Alfred sa han nånting om att de såg arga ut.
Va, tänkte jag, de är ju glada och fikar? Men så tittade jag närmare på teckningen, och insåg att: nej, de ser ju inte alls glada ut om man tittar noga. Jag som vuxen ser förstås att tecknaren har stiliserat munnarna och inte ritat ut hela de glada munnarna, och jag har i ärlighetens namn svårt att se något annat än glada munnar, men Alfred ser ju streck som pekar neråt i mungiporna = arga. Ganska klantigt ritat för en barnbok, måste jag ändå säga.
Men jag älskar hur barn tänker, att de är helt förutsättningslösa, och kommer på så bra grejer där vi vuxna tar saker för givet tack vare våra erfarenheter. En barnfavorit är en väns barn som lärt sig göra piruetter, och när hon gjort en och sen gjorde en till sa hon att hon gjorde en "pirutvå". Så självklart!
Jag är också väldigt förtjust i att bara titta på tvillingarnas och Alfreds ansiktsuttryck: barn har ju inte en tanke på hur de ser ut, utan de visar ju precis allt de känner och smakar och allting, på en gång. Underbart!
Håller med, och det är fantastiskt hur man kan lära av barn om man bara lyssnar ordentligt. Min systerson, snart 6, berättade att han hade ett nattlinne. Jaha, tänkte jag, varför inte? Det jag tänkte på då var ju den klassiska "klänningsmodellen". Det visade sig dock sen att det var ett vanligt linne, bara det att han sov i det.. Han har ett likadant i en annan färgställning som han kallar för "daglinne". Smart! Och jag gillar att få på näsan när det gäller sånt. Både vad gäller fördomar och föreställningar om hur saker "är". Nyttigt! Viktigt att lyssna och inte lägga sig i, oavsett om det gäller lek eller beskrivningar av olika ting.
SvaraRadera