Härliga dagar och dåliga nyheter

Igår fick vi besök av min kära gamla vän Jennie (en av tjejernas gudmödrar) med maken Jonas och döttrarna Liv-Grete (8) och Lisen (3 månader), och eftersom vi var fullt upptagna med att ha trevligt, natta barn, jaga jättespindel och prata till en bit in på natten blev det inget längre blogginlägg igår. Istället kommer bilderna jag lagt in i ett utkast tillsammans med dagens nu.

Alla tre barnen fick plättar till lunch igår. Jag köpte ett plättjärn i gjutjärn på Ullared, för att det var den enda sort som fanns, och när jag provade det första gången härom veckan gick allt åt skogen: fast det stod att järnet skulle vara instekt så det skulle funka direkt och jag stekte i smör fastnade varenda plätt, och så var det inget skydd på handtaget alls, så det blev svinvarmt så det var omöjligt att röra eländet. Men nu hade jag ju ändå köpt skiten, så jag dränkte in det i rapsolja och försökte igen igår, och då fastnade det faktiskt bara i en av rundlarna, och så var jag förberedd med en grytvante när jag behövde flytta det, så det blev plättar till slut. Tjejerna fick pilla med dem själva och tyckte det var roligt, och Alfred tyckte det var gott med minipannkakor. 

När jag var nere i köket och skulle tillbaka upp i vardagsrummet fick jag ett varmt välkomnande. Vi har satt en långsida till spjälsängen vi har på sovloftet som grind för trappan, och det funkar bra faktiskt. Inte superstabilt att stå mot eftersom den inte sitter fast, men vi brukar vara med och hålla i.

Vi försöker lära tjejerna att förstå ordet "puss", och igår hade Lilly full koll och pussade mig mellan spjälorna en massa gånger. Flora var lite mer svårflörtad, men jag fick några goingar från henne också. Sen blev det att de fick testa att amma genom gallret också, eftersom jag var på väg för att byta om... (på tal om det så försökte ju Lilly suga på min utåtnavel härom veckan. Nu har Flora också försökt sig på det - det är så sabla roligt!)

Sen gick vi ner på stranden, och Flora gav sig ut utanför filten och kände på gräset lite.

Och här! Ett stort ögonblick!! Lilly fick ju plötsligt för sig att bada i baljan på altanen i förrgår, så vi tänkte att vi kunde prova och se om hon skulle vara mindre rädd för havet nu också. Vi satte henne först i vattenbrynet, och hon protesterade inte alls, utan började sprattla med fötterna i det lilla vatten hon nådde.

Så vi flyttade ut henne en liten bit (det var 25-26 grader i vattnet ute på det djupa, så här inne i vattenbrynet var det väl uppåt 30 eller nåt), och hon var lika nöjd. Då satte vi ner Flora också, men hon blev lika ledsen som vanligt, så hon fick komma upp i min famn igen.

Då gick Christopher och Lilly på en promenad i vattnet - han höll henne i händerna och hon gick omkring i midjedjupt vatten!

Jag tog istället med mig Flora ut i famnen tills hennes fötter doppades i vattnet, och när hon var hos mig gick det bra. Hon fick känna lite med handen på vatten jag tog upp i min hand också, och det gick hyfsat okej. När jag försökte doppa lite mer av hennes ben tog det stopp dock, och hon blev lite ledsen så vi gick upp på land. Men nu har åtminstone båda nästan badat!

Framåt kvällen kom så våra vänner och vi fick bada lite till, äta middag och annat trevligt. Idag tog vi en promenad efter frukost och började med att gå till campingen nästgårds för att slänga lite sopor i containern där, eftersom vårt blöjberg fyller upp vår soptunna långt före sopbilen kommer och tömmer varannan vecka. Fina utflykter vi tar våra gäster på va? ;)

Sen köpte vi glass.

Och sen gick vi till Espeviksstranden och badade i vågorna på det långgrunda så Alfred fick testa att hoppa i vågor för första gången. Men först sprang han lite friidrottslopp (här går han just upp ur "startblocken"). Ända sen vi tittade på friidrotts-VM förra sommaren har han älskat att springa fort och växla stafettpinnar och hoppa högt och långt. Superkul, tycker jag som gammal sprinter och höjdhoppare!
Just när vi skulle säga hej då till gästerna efter lunch och fika sms:ade mamma mig från sitt nya lilla hus som hon just fått byggt bakom stora huset och bad mig komma. När jag kom satt hon och grät i soffan och jag blev helt förskräckt. Hon hade just fått ett samtal från vårdcentralen där hon tog bort en kliande hudförändring på armen för tre veckor sen. Då sa de att det såg ut att vara basaliom/basalcellscancer, vilket är den lindrigaste och minst farliga formen av hudcancer, men nu hade proverna blivit klara och visade att det istället var skivepitelcancer, som är en värre variant. Mamma, som redan blivit opererad för livmodercancer för sju år sedan, blev förstås fruktansvärt rädd och ledsen, och eftersom min storasyster dog i cancer för 12,5 år sedan fick jag direkt ont i magen. Men praktisk som jag är började jag direkt googla, och när jag läste i provsvaret att det var "in situ" och inte "invasivt" blev jag åtminstone lite lugnad, för enligt en annan länk som Jennie hittade åt mig sen botas 95% av en operation där man tar bort området plus lite extra runt om, och mamma ska ringa sin egen läkare imorgon för att få en remiss för operation. Det här måste gå bra, för jag har tänkt mig att mamma ska finnas kvar för sina barnbarn (och sina barn så klart) i minst 20 år till!

Flora står!

Flora står! På riktigt nu - och så stadigt att hon idag har börjat vinka och gunga med benen medan hon står. Och hon är så nöjd!

Nakenfinisar

Igår morse fick tjejerna äntligen begå nakenpremiär! Jag vet att det är sent, stackarna har fått ha blöja konstant i nio månader, men det har känts för meckigt att ha två fritt kissande bebisar på golvet, och jag har tänkt att vad de inte vet har de inte ont av, även om man alltid hör att bebisar älskar att vara nakna (det gjorde inte Alfred i början, faktiskt). Men igår så! Då släppte vi ut dem på altanen utan kläder en stund - och mycket riktigt: när jag kom tillbaka från att ha borstat tänderna rapporterade Christopher och mamma att Lilly hade både kissat och bajsat i det fria.
Men vi tyckte att de kunde få göra om det idag ändå när Alfred ville ta ett morgondopp i baljan på altanen. Och plötsligt var Lilly inte rädd för vatten! Hon kröp glatt fram och började plaska i vattnet med storebror.

Och återigen missade jag en massa action när jag var och borstade tänderna: när jag kom tillbaka satt hon i baljan! När jag hämtat kameran hade hon ställt sig upp och tyckte hon var färdigbadad, men hon hade haft jättekul, tydligen. Syrran däremot var fortfarande skeptisk och började gråta när mormor satte ner henne i baljan, men hon tyckte tydligen det var lite mer okej när hon fick stå upp. Idag missade jag dock inte när Lilly kissade och bajsade på golvet efter badet...

Sen blev Alfred hämtad av sin fina syssling Agnes och fick gå ner på stranden före vi andra var färdiga. Agnes (12) och hennes syster Vega (15) och deras föräldrar (min kusin Erik och frun Ia) har tagit så väl hand om Alfred de senaste veckorna att jag är helt rörd! De badar och leker med Alfred, bjuder honom på fika och lunch och går med honom i vagnen när han ska vila, och gullar med tjejerna och går med dem i vagnen. Med deras och min mammas hjälp har vi en kanonsemester där vi till och med har fått ta det lugnt på stranden nästan varje dag i det här underbara vädret.

Här är Agnes och Alfred ute på bryggan innan vår lilla modiga kille ska hoppa i på det djupa i sin fina Swimcoach-flytbaddräkt. De kommande doppen efter detta körde han helt utan flythjälp och dök med huvudet under vattenytan (inne på det grunda) om och om igen och tränade simtag. Han är så modig i vattnet!
Det var superväder idag igen, det är helt otroligt vilken fantastisk sommar vi har! Men jag är så arg på mig själv för att jag fick för mig i morse att jag inte skulle smörja in mig med solskydd idag - "jag är ju så brun redan" - och givetvis brände jag mig på ryggen. Sabla pucko - så jobbigt är det ju inte att smörja in mig att jag behöver ge mig själv hudcancer framöver. Nu blir det tjejernas 50 imorgon (som de visserligen inte hade på sig idag heller, så de har också fått lite färg på armarna och benen eftersom de smiter ur UV-tältet hela tiden. Dåliga föräldrar!!).
Kände mig lite smått dålig igår kväll också när jag var och hämtade något i köket och kom tillbaka till vardagsrummet (jag var inte borta många sekunder) och inte såg Lilly. Den totala paniken jag kände när jag såg att dörren till altanen var öppen och trodde att Lilly krupit ut och redan hunnit dratta nerför trappan (altanen är på andra våningen) alltså, innan jag tittade åt andra hållet och såg att hon satt helt lugnt bakom matbordet. Vidrigt. Jag hade hjärtklappning en bra stund efteråt.

Avslutar istället med en rolig bild på Flora, som inte fick upp den kladdiga bananbiten från sitt nya bord efter middagen ikväll, så berget fick komma till Muhammed istället.

Lite svalare idag

Idag har det varit lite svalare, efter ungefär en vecka runt 30-strecket. Så på förmiddagen tog vi äntligen tag i att röja i garaget, som vi lovat mamma i flera dagar, och så kom vi ner till stranden efter lunch. Vi träffade en annan tvillingfamilj, där tvillingarna (flicka och pojke) var 2,5 år och deras storasyster 5, och pratade lite med mamman. Alltid roligt att se tvillingar som är lite större!

Våra stränder här är klippstränder, men det finns små gräsplättar där vi håller till i år med vår filt och vårt UV-tält (som tjejerna sitter i kanske 5% av tiden...).

När vi tog kvällsdopp idag tog vi med en leksak för att distrahera Lilly från nyponbuskarna, gräset, jorden etc som hon brukar vara ute efter. I förrådet här hade jag hittat min Ernie-docka som mamma köpte åt mig i Tyskland det år det var fotbolls-VM (? EM? Fråga inte mig om fotboll...), och han sparkar och tjoar på tyska när man trycker honom på magen (han säger saker som "Mååååål!" och "Kom, vi spelar mer!", har jag fått översatt för mig), och när man trycker honom på handen skrålar han "Olé olé olé olé"-låten och lite andra fraser. Tänkte att det skulle vara effektiv för att roa tjejerna.

Men Lilly tuggade honom lite på näsan och ledsnade sen fort, så det var tur att Alfred tagit med en snorkel också. Flora ville mest stå upp som vanligt, så hon smet inte så långt. Idag har jag hunnit vara med henne flera gånger när hon helt coolt ställt sig upp mot mitt ben och släppt taget och stått själv i flera sekunder (det är mest Christopher som varit med hittills, när jag gjort en massa annat, som att laga mat till dem, baka bröd, koka sylt, sy gardiner till mammas nya sovrum och sånt). Hon är så duktig!

Slänger in en bild på efterrätten jag gjorde idag också. :) Smulade Digestive-kex blandat med smält smör varvat med rabarber som jag kokat ihop med muscovadosocker till en sorts kompott, och vaniljvisp. Jag hade inget direkt recept, men typ såna här efterrätter har jag ju sett lite varstans, och det blev väldigt gott!

Blöja

Hyfsat kass mamma man känner sig som när man just lagt ner sin sovande dotter i sängen klockan halv ett och plötsligt kommer ihåg att hon satt och tog i väldigt runt klockan tio, luktar på blöjan och inser att den luktar bajs...

Olika behandlas olika?

Det här med att jag behandlar tjejerna lite olika - nu äntligen då!
Lilly är ju mycket mer framåt än Flora och känns liksom mer självständig, så härom dagen kom jag på mig själv med att känna mig mer beskyddande mot Flora och till och med ha en lite mjukare ton i rösten mot henne. När jag upptäckte det blev jag orolig att jag kanske förstärker skillnaderna ytterligare, och det kanske är dumt. Självklart är det inget fel att de är olika, det är ju jätteroligt att de har sina olika personligheter redan, men det är ju inte meningen att jag ska elda på dem åt olika håll. Men nu när jag är medveten om det ska jag göra mitt bästa för att behandla dem så lika som möjligt. Lilly är ju inte självständig på riktigt, hon är ju bara nio månader gammal, och behöver mitt beskydd lika mycket som Flora, och Flora behöver att jag hejar på henne lika mycket som jag gör med hennes aktivare syster.
Men det är väldigt roligt att de visar sig vara som de kändes i magen: Lilly kändes ju mer aktiv och Flora lugnare i magen. Vår ultraljudsbarnmorska på rutinultraljudet berättade att hennes båda döttrar (inte tvillingar) visade sig vara som i magen under hela barndomarna: den som sprattlig i magen var aktiv och sportig sen, och den som var lugn och stilla så till den grad att hon trodde fostret dött mellan varven älskade att sitta stilla och läsa - så våra tjejer är inte ensamma om det här.
Jag tittar tillbaka på graviditeten här i bloggen ibland, och det är lite förvirrande även för mig eftersom vi bytte namn på dem under en period i magen. Jag minns inte riktigt varför, för från början var tvilling 1 Flora och tvilling 2 Lilly, men av någon anledning (den kanske står i bloggen, men jag har inte letat efter det än) bytte vi någonstans på mitten, och när vi då var på ett tillväxtultraljud blev det plötsligt "stora Flora" och "lilla Lilly", eftersom ettan var mindre än tvåan. Men lite senare igen kom vi fram till att det ju var storasyster (som vi räknade med att ettan skulle bli) som skulle heta Flora, så vi bytte tillbaka, och då blev det som vi tänkt tidigare "livliga Lilly" och "coola Flora". Och det visade ju sig passa (och ja, Flora kom ut först, även fast det blev kejsarsnitt).
Jag tycker nog att Lilly är mer lik mig i temperamentet och Flora är mer lik Christopher. Jag var också så fartfylld att jag var tvungen att ha hjälm under en period (vet inte riktigt när, måste fråga mamma), och när jag var runt 3 år lyckades jag slå sönder huvudet så jag fick sys i pannan (jag och min storasyster rusade mot tv:n för att barnprogrammet börjat och krockade i en dörröppning så jag flög med huvudet före in i hörnet på öppna spisen - mamma hävdade att hon kunde se min hjärna, fast det var nog inte riktigt sant. Ärret har jag i alla fall kvar.) och en gång när jag gick i lågstadiet tror jag det var så tjongade jag huvudet i backen när jag skulle snurra runt en stång, ni vet sådär som småtjejer gör när man sitter ovanpå på den och liksom gör en snurrvolt runt - fast den gången klarade jag mig från att sys, har jag för mig. Jag brukar hävda att jag blev smartare av alla smällar, men det vet jag inte, det kanske var tvärtom, jag kanske skulle haft Nobelpris i nåt vid det här laget om jag varit lugnare. ;)
Lilly är i vilket fall helt sabla livsfarlig nu med att hon konstant är på väg mot det farligaste i omgivningen trots att vi stoppar och lyfter tillbaka konstant. Flora är mer nöjd med att sitta still och leka med något och med att ställa sig upp mot diverse saker och släppa taget och öva balansen. Tack och lov att inte båda är lika tossiga än så länge åtminstone. Men Lilly och Alfred i kombination räcker liksom gott och väl för att fylla actionkvoten här hemma.

För många barn?

Det här med att ha tre barn - hur underbara de än är känns det ibland som att vi har för många: jag hinner ju inte med! Jag missar liksom framsteg som tvillingarna gör - jag hinner inte se och bry mig om alla små saker de lär sig, och det känns ju lite skit, faktiskt. Plus förstås det uppenbara problemet med att vi har för få armar till alla tre. Här under sommaren har vi ju oerhört stor hjälp av mamma och dessutom av mina fina kusinbarn som leker med Alfred och gullar med Flora och Lilly, men vi är ju ändå själva ibland. Som ikväll när vi gick till stranden för att ta ett kvällsdopp: jag hoppade i med Alfred först och Christopher satt på en filt med tjejerna. Eller satt och satt: Lilly satte fart mot en skitig vattenpöl så fort hon kom ner på marken, så Christopher fick lyfta tillbaka henne om och om igen samtidigt som han höll ögonen på Flora, som tack och lov satt still och lekte med en boll. När jag gick upp för att byta av drog jag fram mitt universalknep: brösten. Under dubbelamningen satt de ju still, men när de var mätta och nöjda fick jag försöka hålla fast Lilly igen och köra lite dubbel-Mammas lilla kråka. Sen hörde jag Alfred börja gallskrika och såg att han gått upp för trappan till bryggan och slagit sig. Christopher var en meter från bryggan och på väg upp, men två män och en liten flicka som också var på väg upp gick före honom, trots att de såg Alfred stå ovanför trappan och storgråta - så sabla konstigt och tanklöst av någon som har barn själv! Så jag fick sitta och hålla fast tjejerna och vänta på att Christopher kunde få komma fram och få med sig Alfred bort till oss och sen försöka hjälpa till att trösta en liten tandhackande ledsen pojke (det var ingen fara, inget blod eller märken) med en ännu mindre i knät (och försöka hindra dem från att oavsiktligt göra illa varann - Flora råkar ofta dra Alfred i håret och han är oerhört håröm, och Alfred satt och skulle trassla ut ben och arm ur handduken för att visa var han slagit sig) medan Christopher fick ta den andra samtidigt som han torkade sig. Och sen ville Alfred att jag skulle bära honom hem, så Christopher tog badgrejerna och Lilly och jag fick ta Flora på vänster arm och höft och Alfred på höger så långt jag orkade bära honom på en arm. Det är inte lätt, ärligt talat. Men jag älskar dem gränslöst alla tre, förstås - jag skulle bara behöva lite fler armar.
Alfred har sagt flera gånger idag att han älskar både Flora och Lilly och mig och Christopher, och det gör mig så glad!
Tidigare på dagen hade vi det dock väldigt lugnt och lyxigt: mamma gjorde som hon gjort flera förmiddagar i rad nu och tog tjejerna i vagnen och gick i 20-30 minuter och satte sig sedan i skuggan och läste, och när nån av tjejerna började vakna till tog hon en sväng så de somnade om, och fortsatte så tills de sovit i minst två timmar. Det innebar att vi fick vara på stranden med bara Alfred (igår fick jag ju till och med lite egentid eftersom Alfred hjälpte Christopher gräva här hemma) - och eftersom hans sysslingar Vega och Agnes redan hämtat ner honom till stranden före vi kom fick vi ta det ännu lugnare. När tjejerna vaknat följde Alfred med Vega och Agnes hem och så åkte vi andra till IKEA för att köpa lite småsaker och Alfred fick både lunch, middagslur, fika och lek (han lekte gömmebo (eller kurragömma som det väl heter för de flesta utanför min släkt) för första gången) i flera timmar och var hur lycklig som helst.
Han åkte förresten båt för första gången på stranden också, i syssling Mollys familjs gummibåt med motor - han var hur modig som helst, trots att han aldrig vågat åka båt förut och trots att jag var kvar i vattnet. Mycket roligt för honom idag alltså!
Jag hade tänkt nämna lite kort det jag skrev på slutet härom dagen, att jag tror att jag behandlar Flora och Lilly lite olika - men när jag började skriva på det kände jag att det skulle bli rätt långt, och dessutom hänga ihop med en annan grej, och jag hinner inte det nu, så jag tar det en annan dag. Snart!

Dagen idag

Vi kör ett bildinlägg om dagen igen.

God morgon! Tre barn vakna och kravlandes i sängen mot ljuset i öppningen ner från sovloftet. Fullt sjå att hindra tvillingarna från att dratta ur sängen.

Fotade kläderna vi shoppade när vi åkte in en vända till stan igår. Det var halva priset på rean på både Lindex och KappAhl, så vi köpte en bunt kläder i storlek 80 - det blev dubletter av allt, även fast vi som regel inte klär dem likadant. Randiga byxor och koftor från Lindex, bodies och två klänningar från KappAhl (den blommiga har jag varit kär i länge, men tyckt varit lite dyra, men nu kostade de 62:50/st), och en tröja med stjärnor på till Alfred - och längst till vänster en tröja till mig, som normalt aldrig har stickade tröjor utan bara koftor. Men den kostade också 62:50, så varför inte liksom.

Hittade frysta vattenmelonskiveglassar i frysen, som Christopher fixade härom veckan, men vi glömt att äta. Så Lilly fick en efter frukost.

Och Flora också förstås.

När mormor gick ut och gick med tjejerna på förmiddagen och Alfred ville hjälpa pappa att gräva dräneringsdike runt huset så fick jag en halvtimme på stranden för mig själv - lyx!

Och på eftermiddagen tog jag prickig-selfies med Flora...

... och Lilly.
Annars har vi mest badat idag, för det har varit 30 grader i luften och 25 grader i vattnet, precis som det varit i över en vecka nu. Fast det verkar vara slut på supervärmen nu, men det ska nog gå bra med lite svalare också, hur ljuvligt det än har varit.

Full fart framåt!

Oj oj oj, nu börjar det bli farligt här! Lilly kröp upp för en trappa med 6 steg själv idag. Christopher var med och höll en skyddande hand under rumpan, men det gick hur stadigt som helst (jag har filmbevis, men kommer inte åt att ladda upp nu pga ammande bebis). Så det i sig är inte farligt, utan det är att så fort det finns en kant i sikte som man kan trilla ner ifrån, en nyponbuske med vassa taggar eller ett bord med hårda hörn så ska Lilly dit - fort och igen och igen. Och vid middagen ställde hon sig plötsligt upp i matstolen, så från och med nu blir det sele på och inte en ensam sekund i matstolen.
Tack och lov är Flora fortfarande försiktigare och lite långsammare, så än så länge är det hanterligt, men sätter hon också igång på allvar blir det jobbigt.
Flora å sin sida började spela på läppen idag, med samma teknik som Lilly också började med: med hela handen snett över hela ansiktet. Jag minns inte att Alfred gjorde så, men det kanske han gjorde om det nu är nån sorts vanlig bebisteknik. Och Flora tränar och tränar på att stå och blir allt stadigare.
Båda har också börjat vinka nu, på varsitt sätt: Flora vinkar helt normalt med handen uppåt och neråt liksom, medan Lilly viftar med hela armen åt sidorna så hon slår den i bröstet - det ser jätteroligt ut. :)
Jag tror det var allt nytt för idag om tjejerna - Alfred håller på att lära sig simma och cykla med stödhjul redan, det lilla motoriska geniet. Så här är det fullt upp, kan man säga!

Fler recept

Jag glömde visst berätta att jag lagat två nya recept till tjejerna. Jag tog två recept till från Hipps hemsida: ett som heter "Köttfärs med potatis och grönsaker" och ett som heter "Kycklinggryta Rosso".
Det första innehåller föga överraskande köttfärs (fast jag tog blandfärs istället för nötfärs, tyckte det kunde vara bra med lite extra fett), potatis, morot, majs, timjan och rapsolja, och det andra kyckling (jag tog kycklinglårfiléer), potatis, röd paprika, färsk lök (tog jag istället för schalottenlök), olivolja och så lade jag till oregano för att vi inte hade lagerblad.
Köttfärsrätten tyckte jag var överraskande smaklös, precis som den andra köttfärsrätten jag gjorde för ett tag sen med broccoli, det är väl nåt med köttfärs utan salt kanske? Men tjejerna tyckte den dög, och kycklinggrytan blev jättegod tyckte vi alla tre.
Snart ska jag göra den med fläskkotletter och blomkål kokt i kokosmjölk med ris igen också, så har jag några olika rätter att variera mellan. Och så måste jag göra favoriten med ryggbiff och sötpotatis/butternutpumpa snart igen med, för förra omgången är det bara en portion kvar av.

Samsovning nu och kanske i höst?

Det är så ljuvligt att få vara här på västkusten hela sommaren! Jag är så oerhört tacksam för det här sommarhuset som min morfar byggde på 50-talet och som min mamma sköter om och fixar med så att det är i toppskick, och för föräldraledigheten som gör att jag kan vara här så länge, och för att det varit soligt flera veckor i sträck och för all hjälp vi får med barnen av mamma och kusinbarn.

Ikväll var vi inne i stan och träffade en vänfamilj från Stockholm som är på rundtur i södra Sverige. Vi åt vid Varbergs fästning och Alfred lekte med Sixten som är en månad äldre (Sixten testade att slå Alfred och Alfred blev förtvivlad och föräldrarna blev arga och allt var elände en stund, men i glasskön lite senare var allt glömt).

Tvillingarna somnade i bilen på väg hem, och när vi var hemma vid kvart i tio var min plan att försöka lägga ner båda direkt, men Flora vaknade så fort vi stannade bilen, i vanlig ordning, och ville inte alls läggas ner. Det gick bättre med Lilly dock, henne fick jag att somna vid bröstet i sängen i gästrummet, och sen till slut fick jag Flora att somna i mjukliften medan Christopher gick upp med Alfred på sovloftet.
Vi sover allihop tillsammans däruppe nu under sommaren (utom några nätter när Alfred sovit med mormor för att Christopher gått upp ottan för att spela golf), och jag överväger om vi ska fortsätta sova allihop i samma rum även när vi kommer hem. Idén föddes redan för några månader sen när jag hört Louise Hallin tipsa om att ställa en extrasäng intill vuxensängen så alla barn får plats, och min syster i samma veva skaffat en 120-säng bara för visningar av sin lägenhet, och jag mätte i vårt sovrum och insåg att en 120-säng precis skulle få plats bredvid vår 160-säng om vi vände på den och gjorde om hela kortsidan av sovrummet till en enorm säng. Syster lämnade dock tillbaka sängen till IKEA, men det är ju inga problem att köpa en ny lite billigare säng, så skulle alla barn få plats utan att någon behöver ligga för dåligt.
Jag har nämligen funderat en del på det här med sovande efter att ha lyssnat på Pampers barnvagnspromenader med Louise Hallin - hon har där nämligen flera gånger sagt apropå att få barn att sova i eget rum, att det är väl klart att barnen inte gillar det. Vem vill sova ensam? Vi vuxna vill inte sova ensamma, vi vill ju sova med den vi älskar, så varför skulle ett litet barn vilja sova helt ensamt i ett rum långt bort från mamma och pappa? Där det är mörkt och tyst och ensamt och inga andnings- och sovljud hörs från föräldrarna.
Men vill man inte sova med barnen tipsar hon annars om att barnen får sova tillsammans i en stor säng när alla är över ett år gamla. Visst, de kan bli störda av att få en fot i huvudet eller så, men det är enligt henne en så stor trygghet att sova med syskon att de vanligtvis snabbt somnar om.
Fast nu sover vi ju alla fem tillsammans och det går bra, men det är för trångt, så kanske, om jag får Christopher att gå med på det, kan vi fortsätta med det även hemma. Jag är nämligen inte så säker på att Alfred kommer vilja gå tillbaka till att sova ensam direkt efter att ha sovit tillsammans med oss i drygt två månader. Våra läggningar av honom är ändå tillbaka på noll nu - efter att i våras ha kunnat läsa bok och mysa en stund och sen säga god natt och gå ut och så somnade han själv så måste vi nu ligga hos honom tills han somnar igen. Jag minns inte riktigt hur det blev så, men vi har inte lyckats komma tillbaka till det där lätta sättet. Han sover visserligen på en liten madrass på golvet bredvid vår säng, men han kommer upp och ligger trångt på Christophers sida från tidig morgon numera.
Och tjejerna kommer ju sova med oss tills jag slutar amma, och Alfred nattammade jag tills han var ett år och tio månader, så det kan ju dröja.
Lilly trasslar runt väldigt mycket på nätterna nu, och Flora, som hittills legat stilla och lugnt har nu också börjat rulla ur sin korv (= det hemmagjorda babynestet av en hoprullad filt i ett örngott), så lite mer plats för dem också skulle ju inte skada.
Då skulle Alfreds rum kunna bli ett lekrum istället med en madrass som extrasäng där istället för ifall någon behöver sova ensam nån gång eller så.
Kanske.

Morgondopp

Absurda sovtider

Sovtiderna här blir mer och mer absurda; klockan är halv tolv och bara ett av tre barn (Flora) sover. Jag hoppas verkligen att den där studien som visade att barn far illa av att lägga sig sent och oregelbundet ska tolkas som att det handlar om barn som lämnas vind för våg att lägga sig själva...
I morse väckte Alfred tjejerna halv tio, och det var i och för sig skönt, men jag tycker nog att de hellre kunde få sova mellan tio och halv nio än 23-24 till halv tio. Men idag var de så gnälliga vid sjutiden att vi lade dem, men då vaknade de efter en halvtimme-timme, som de alltid gör när de sover tidigare på kvällarna, och var pigga som små mörtar tills jag tvingade Flora i säng vid 23.20. Och nu äntligen, 20 minuter senare har Lilly slutat försöka åla sig ur mitt grepp och Alfred har tystnat på sovloftet (han sov middag i 2,5-3 timmar idag, det måste vi u också korta ner). Suck.

9 månader idag!

Idag blir tjejerna 9 månader - hurra!
De vill stå upp hela tiden och älskar att gå när de håller oss i händerna, Lilly kryper jättefort (och helst mot ställen där hon inte får vara för de är lite farliga) och Flora kryper helst ett par steg i taget och sätter sig och spanar innan hon fortsätter, båda pratar mycket och är jättebra på att göra pruttljud med munnarna och båda tycker om att somna i mormors trygga famn.

Sommarlovsstorebror fick vara med också.

Kopparspiralen uppföljning

Jag satte ju in en kopparspiral precis i slutet av maj. Jag började få flytningar direkt, men hoppades på att de skulle gå över. Efter en vecka eller så ringde jag tillbaka till MVC för att fråga om det var normalt att de fortfarande var blodblandade, och det var det, och vi pratade lite om att det inte alls var omöjligt att jag skulle slippa flytningar framöver, när kroppen vant sig vid att nån stoppat in ett främmande föremål i den.
Men icke. Jag har fortfarande flytningar (inte blodblandade längre dock) så jag behöver använda trosskydd varje dag - det är värst på förmiddagarna, och på eftermiddagarna brukar det vara nästan torrt. Och det är så irriterande! Jag har visserligen fortfarande inte fått tillbaka mensen, eftersom jag ammar så mycket, så det kanske kan hända att saker ändras när den kommer tillbaka (vilket jag hoppas dröjer länge länge), men nu är jag ju orolig för att jag är en av dem som kommer drabbas av kraftigare blödningar också. Men jag vill verkligen inte byta till hormonspiral - även om det är låg hormondos vill jag inte använda hormoner, särskilt inte efter att en bekant nyss drabbats av bröstcancer och tror att det beror på att hon ätit p-piller i 25 år och starkt avråder från hormoner nu. Men jag funderar på om det möjligtvis skulle kunna göra skillnad om man byter kopparspiral? Den kanske sitter så att den irriterar nu, och tar man ut och sätter in en ny kanske den skulle hamna i ett läge någon millimeter bort och då kanske det skulle ändras? Jag har försökt googla på det, men inte hittat något. Vad tror ni, tror ni det kan göra skillnad? Mamma berättade att hennes första kopparspiral funkade helt utan biverkningar, men när hon bytte efter fem år fick hon flytningar och värre blödningar - men detta var visserligen på 80-talet, så det kan ju också berott på att utformningen av spiralen ändrats.
Jag ska boka ett återbesök på MVC efter sommaren, så då ska jag fråga vad de tror åtminstone.

Recept från Hipp

Idag testade jag ett recept från Hipp för att variera lite. Jag kokade palsternackor och lite potatis (inte med i receptet egentligen) med torskfilé och ärtor.

Och körde i matberedaren och rörde sen i lite rapsolja. Första smakprovet gillades, men efter några skedar var båda så trötta att vi gav upp, och när vi provade mer mat efter en tupplur var det ingen av dem som ville ha mer än ett par små skedar... Lite orolig för att de inte gillar det, men jag hoppas det bara var för att allt blev lite knas i dag - jag tyckte i alla fall att det var gott! Men jag har köpt ingredienser till tre andra rätter från Hipp som jag ska laga de närmsta dagarna, så i värsta fall får väl den här rätten vila i frysen några dagar innan vi testar igen.

Stå och gå utmed möbler

Vi ska alltså snart ha tre barn som kan gå? Galet!

Barnfria på stranden

Det är helt otroligt, vi är barnfria på stranden! (Eller fria och fria, det är ju inte som att jag vill vara ifrån dem, men barnlösa brukar ju ha en annan innebörd.) Två av mina kusinbarn, Vega och Agnes, är just nu ute och går med Flora och Lilly i vagnen, och de har redan lekt med Alfred halva dagen och sedan gått med honom så han ligger och sover i sin vagn. Nu vet jag inte vad jag ska göra med min lediga stund, jag känner mig helt förvirrad. Jag tror det får bli ett dopp!

Sommar och bär

Vi har en så helt fantastisk sommar! När jag var ute och gick med tjejerna i förmiddags fylldes jag av lycka över att jag fick gå i sol och värme på en underbar plats med två av mina tre barn och sen möta upp mitt tredje barn, sambo och mamma på stranden.

Det är dessutom ett så otroligt bra hallon-år i år - jag klarar inte av att gå förbi en hallonbuske utan att plocka bären, så jag har börjat ha med mig en bunke när jag är ute och går och stannar och plockar tills antingen bären är slut på busken eller tjejerna vaknar till. Och jag har kokat flera burkar sylt och fryst in hallon till tjejernas gröt.

I eftermiddags var det dags att plocka av de sista svarta vinbären från buskarna i trädgården. Mamma och jag har kokat 16 burkar sylt från tre av de fem buskarna, och idag tömde jag de två sista och fick ihop 2,2 kilo bär till. Dem fick det bli saft av.

Ett par av buskarna är en sort med extra stora bär. Här är ett av dem och ett från en vanlig gammaldags buske.

I morse duschade vi tjejerna, och så oljade vi in deras huvuden sen och nån timme senare kammade vi dem med luskam för att få bort skorven. Det funkade riktigt bra, och sen upptäckte jag att Lilly har en hjärtformad virvel!

Och Flora fick värsta tuppkammen - som var jättesvår att fånga på bild med sprattlig unge i lite dåligt ljus.

När hon lutade huvudet mot mitt ben fick jag med den åtminstone...

Och sen somnade hon såhär avslappnat i min famn.
Vi har fortfarande närmare 25 grader varmt när det snart är midnatt, och det ska bli fint väder imorgon också - underbart!
Jag kom på mig själv idag med att behandla tvillingarna lite olika - men det tar jag imorgon, nu är det för sent för att jag ska orka elaborera om det.

En underbar dag i solen

Johanna och Victor flög till Mongoliet för en ridresa tidigt i morse, och Daniel, Kate och Vigga åkte hem i förmiddags - och när de höll på att packa in det sista i bilen började Vigga gå mot vägen. Hon tänkte väl börja gå hemåt kanske, men Alfred stoppade henne. :) (Hon har på sig sin nya kjol från LipFish, som hon fick av oss.)

Sen gick resten av oss ner till stranden, och Christopher tog den här gudomliga bilden på Flora.

Och den här lite mindre gudomliga, och mer roliga, slow motion-filmen på Lilly. Att de här två är mina barn alltså! Kan knappt fatta det än, fast de snart är nio månader gamla.

När vi kom hem från stranden hade mamma hittat en liten liten söt fågel som flugit in i ett fönster och dött. En liten sorglig bloddroppe på trappen och en livlös fågel... Alfred fick lyfta den på en liten spade till ett hål som Christopher grävde, och så fick Alfred välja sång att sjunga: "Du ska inte tro det blir sommar", och så lade han en liten gul blomma på graven.

Sen gick vi ner och badade igen, för det har varit strålande solsken och supervarmt hela dagen. Och äntligen ville Alfred prova badringen jag köpte åt honom på Teneriffa för 2,5 år sen, nu när han är 2,5 kg för tung för viktgränsen på 12 kg och nästan kan simma själv (han lyckades hålla sig flytande flera gånger själv idag utan flytbaddräkten!). Jag hade tagit fram den för att Vigga skulle få låna den, fast hon ville inte prova, men det ville Alfred! Och när vi badade upptäckte vi att den klarade hela 155 kg utan problem: Christopher + jag + Alfred. :)
När vi kom upp till mormor och tjejerna på stranden bestämde sig Lilly för att prova att suga på min navel... Äntligen fick jag användning för min utåtnavel!