Sova ihop eller inte?

I början försökte vi låta tvillingarna sova tillsammans; vi lade dem bredvid varandra i spjälsängen, som står utan långsida precis intill vår säng, och så lyfte vi över dem en och en eller båda när de behövde ammas. Eller så hade vi dem i vårt egengjorda babynest (hoprullad filt i stort örngott) mellan oss i sängen, men det blev ju väldigt ont om plats för oss att sova då eftersom vi bara har en 160 cm-säng (vi skulle vilja byta till en 180, särskilt som den är ganska nedlegad trots att den bara är 3 år gammal och skulle vara bra, men det känns som pengar vi inte riktigt har just nu). Men nu har vi på sistone övergått till att ha en av dem i babynestet och den andra i spjälsängen, mest för att det blir lättare att ta hand om en var mitt i natten då, och även för att de råkar slå varann så mycket i ansiktena när de ligger nära varann att de väcker varann ibland.
Men jag undrar hur ni andra tvillingföräldrar gör? Jag oroar mig faktiskt lite för att det kanske ska vara dåligt för deras samhörighet att de inte får sova nära varandra - kan de liksom glömma bort att de legat tillsammans och trängts i nio månader? Eller är det liksom inbyggt och fast i deras medvetanden nu?

En bra sak som jag har upptäckt på tal om sömn, tack vare tjejernas gudmor Malin: när vi var hemma hos dem och hon skulle fota dem för några veckor sen, så blev en av dem lite orolig, och då lade Malin hela handen på hennes ansikte/huvud för att lugna henne. Det hade jag aldrig testat, så jag provade själv nån dag senare, och det funkar jättebra! Då kan jag dessutom försiktigt hålla fast nappen med ett finger och så låter jag resten av handen vila på kinden/pannan/huvudet, och det verkar funka jättelugnande! Väldigt bra knep.