Två månader idag!

Tänk att det redan har gått två månader sen vi fick våra två små fantastiska tjejer!

Lilly till vänster och Flora till höger. Lilly var på sitt bästa charmarhumör och Flora har börjat suga på sina händer.

Vi tror att de är inne i gnällperioden för andra utvecklingsfasen nu (jobbigt när de kommer in i fas 3 och blir utförsäkrade - hö hö hö... (sömnbristen tar fram det bästa i mig...)), för vi har haft två riktiga skitnätter i rad nu, och idag är jag så trött att det känns som att jag ska tappa huvudet. Igår försökte vi verkligen lägga oss tidigt, för vid elvatiden (eller ja, allt är ju relativt, 23 är tidigt nu för tiden) var de lugna, så vi gick in till sovrummet och lade dem i spjälsängen båda två, för Christopher hade fått den briljanta idén att vi för första gången på två månader faktiskt skulle lägga oss nära och hålla om varann - vi har ju inte kunnat det för att vi alla nätter haft åtminstone en tvilling mellan oss - men: tjejerna hade bestämt sig för att vara romantikdödare till max, för efter bara ett par minuter vaknade Lilly. Jag ammade henne, så Christopher kunde faktiskt lägga sig sked bakom mig en liten stund, tills Flora så klart vaknade. Sen körde de i full fart båda två till... jag vet inte ens längre, jag var så sabla trött, men jag tror att jag fick somna vid 2.30-3 nåt, men Christopher var visst uppe nån halvtimme-timme till. Lilly har börjat skrika så sabla högt nu, så det är lite jobbigt. Flora brukar i alla fall ofta lugna sig när vi sätter på vår bebis-brus-app (ett fantastiskt tips till alla er som kommit på att era barn lugnar sig av spolande vatten/hårtork/dammsugare/trafikbrus: det finns en gratisapp som heter Well Sleeping (vet inte om den finns för Android, men den finns i alla fall för iPhone), som har alla de här ljuden plus lite strandbrus och hjärtljud och grejer - se skärmdumpar nedan. Billigare och miljövänligare än att använda de riktiga apparaterna.), fast den funkar tyvärr inte lika bra på Lilly.

Men vänta lite nu. Jag är så trött att jag till och med glömde vad som hände sen. När jag skrev att jag fick sova vid halv tre-tre så var det ju för att jag gav upp och lämnade över till stackars Christopher. Jag tror att jag ammade båda två nån mer gång dock, men var så groggy att jag knappt minns det. Vid halv fem gick han och hämtade vagnliggdelarna, packade in båda barnen i sina overaller (men drog inte upp dragkedjorna så de inte skulle bli för varma) och stoppade ner dem i varsin liggdel. Så brukar de nämligen somna som stockar, och det gjorde de nu också! De gnölade i några minuter till men sen slocknade de, och sov djupt när Alfred vaknade tio över sju som vanligt. Men när han då ropade på pappa tog jag chansen att gå in till honom och fick sova till nio utan störning, fantastiskt nog.

På den positiva sidan är förstås att de är vaknare och gladare på dagarna nu för tiden, och jag vet ju att sömnen löser sig så småningom - om sådär två år eller nåt... Hur som helst, söta är de! Och visst är de inte så hemskt lika varann längre, eller hur?

(Den i mitten alltså)