Jaha, nu var det kört. Jag började gå till dagis för att hämta Alfred, men tog med mig Christopher, ifall jag skulle behöva hjälp med nåt - och redan efter ungefär hundra meter gjorde det så ont i ryggen att jag kände att jag nog inte borde gå längre. Jag ville verkligen gå, för Alfred blir ledsen om jag inte hämtar honom som jag brukar, men... nu är jag nog fast i soffan. :(
Tänkte bara skriva och säga hej! Jag hittade hit via Erikas blogg (Erika kan berika). Jag tycker det är litet skoj med din blogg eftersom jag också har ett barn sedan tidigare (Olivia som är tre år) och nyligen fick tvillingar (Hugo och Thelma, som blir tio veckor imorgon).
SvaraRaderaVille också kommentera att jag vet hur jobbigt det känns när man tycker att man gör sin äldsta besviken - var ju höggravid i somras och orkade ingenting, så min dotter fick vara mycket hos mormor och morfar. Nu är jag i det läget att vardagen börjar bli någorlunda stabil igen och det känns väldigt skönt. Så ville bara peppa, du kommer dit du med! :)
Hur som helst, det är kul att hitta bloggar av folk som befinner sig i ungefär samma situation som man själv!
Hej Matilda!
SvaraRaderaVad skönt att höra, tack för din kommentar! Jag startade bloggen just för att komma i kontakt med folk i samma situation (och för att skriva av mig också såklart), så jäteroligt att du hittat hit. :)
Så om du har några tips och råd eller vad som helst annat du vill skriva så är jag jätteglad för att höra från dig!