Okej, jag är officiellt för nojig.
Vi gav ju tvillingarna ersättning var fjärde timme från i torsdags, och de sa på BB att vi antagligen kunde sluta med det när mjölken runnit till och amningen gick bra, och eftersom båda dessa saker hänt så gav vi inte så mycket ersättning igår - också på grund av att framför allt Lilly inte ville ha den, hon spottade ut i stort sett allt Christopher fick i henne. Flora gick okej, men det var inte jättepoppis hos henne heller.
I morse vid 6-tiden vaknade jag efter att båda tvillingarna legat vid mina bröst sen 4 ungefär, och jag alltså legat blickstilla uppallad på kuddar, försökte resa mig för att lägga dem ifrån mig, och började gråta för att det gjorde så sabla ont i ryggen. Så när Lilly sov större delen av förmiddagen var jag först ganska tacksam, men sen började jag bli lite orolig för att hon knappt ätit, så jag lade henne till bröstet fast hon sov strax innan vi fått en tid på BVC klockan 14. Sen när vi vägde dem visade det sig att Flora bara gått upp ungefär 30 gram sen sista vägningen i fredags, och Lilly hade gått ner 50! Så jag lade båda barnen till brösten direkt (och båda började suga, men somnade fort båda två), och lät Lilly ligga kvar vid bröstet även när vi gick ut och gick till apoteket och lite grejer (täckte för bröstet såklart, men lämnade ett hål så hon kunde äta). Hon sov dock igenom det mesta, även tanterna som var helt fascinerade över att vi hade tvillingar (en trodde först inte att det var riktiga barn vi gick och bar på..!).
BVC-sköterskan sa förstås att vi skulle fortsätta med ersättning, samt amma så mycket jag kan, och störa dem även om de sover så vi inte hamnar i en ond cirkel där de inte orkar äta.
Så när vi kom hem lade jag Lilly till bröstet, men hon stensov och ville inte ta det, så jag pumpade ut några milliliter (för hand, vilket är skitsvårt av någon anledning) och försökte ge henne i kopp, men hon gjorde bara en äcklad min och ville inte äta. Jag kämpade på ett tag men fick knappt i henne nånting, lade sen tillbaka henne till bröstet och lyckades få henne att ta det och börja suga, men märkte snart att hon inte svalde allt, utan en del rann ut. Vid det här laget var jag helt förstörd och började gråta och sa åt Christopher att ringa BB (de sa att vi fick ringa när vi vill, dygnet runt), för jag kunde inte ringa för jag grät för mycket. Jag tänkte att vi kanske kunde åka tillbaka och få hjälp med att mata dem, men var typ övertygad om att de skulle säga åt oss att de måste tvångsomhänderta och sondmata tvillingarna eftersom jag skulle ha ihjäl dem.
Christopher pratade länge med en barnmorska som vi hade en dag, och när han sen kom och rapporterade så var såklart allt lugnt: om Lilly knappt ätit på hela dagen kommer hon köra ett race inatt, och att vi gärna kan strunta i kopp och använda flaska istället eftersom amningen kommit igång, och att jag inte ska försöka mig på dubbelamning än för att det är för jobbigt för mig, utan att jag ammar en och Christopher flaskmatar den andra.
Så jag behöver som vanligt andas djupt och ta det lite lugnt och inte freaka ur på en gång. Nu när jag skriver de här sista meningarna ligger Lilly och suger förnöjt på mitt bröst och jag har just lagt ner Flora efter att hon ätit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar