Nyårsafton

Nyårsafton hittills i det Reis-Hansbyska hemmet. 

Wagyu-entrecôten. Definitivt god, men inte riktigt värd sina 899:-/kg. Riktigt så fint marmorerad var den inte heller.

Smörstekta pilgrimsmusslor till förrätt (ja, de var nästan slut i affären i förrgår, så vi fick lite småbitar från bottenskrapet, som synes).

Ingen av oss hade riktigt ork att ens byta om till finare kläder, men just när maten var klar smet Christopher in till sovrummet och tog på sig en fluga till skjortan, så jag passade på att springa och ta på mig den superfina klänningen jag köpte för nån månad sen. Den är totalt oamningsbar, men båda flickorna hade just ätit, så jag tänkte att jag kunde ha den tills det blev dags att amma igen.

Glad Alfred i soffan, framför en film - till slut...

Glad Flora i ena sittern.

Och glad Lilly i andra sittern.

Flora blev missnöjd framåt slutet av middagen, så jag lade henne till bröstet, men hon vägrade ta det - för andra gången idag (första gången gav jag upp och hon fick ersättning istället). Hon bara hackade och slickade, men fick aldrig grepp och skrek och skrek. Jag provade alla knep som brukar funka när hon har svårt att ta bröstet (rapa, byta blöja, gunga henne, gunga bröstet, gå runt med henne först i famnen och sen i Björnen, spela vattenbruset i appen), men inget hjälpte, och jag blev mer och mer desperat. Jag lyste med ficklampan i mobilen för att se om hon verkade ha ont i munnen eller halsen, men det såg bra ut.
Till slut gav jag upp, satte mig i soffan, lade henne mellan mina bröst och gav henne nappen och googlade "bebis vägrar ta bröstet". Efter den obligatoriska Familjelivsträffen kom ett inlägg från Amningshjälpens blogg, där de bl.a. länkade till norska Ammehjelpen och en film om "å starte på nytt", som jag tittade på. Där sa de att man kan återaktivera nyföddreflexen att ta bröstet genom att lägga barnet hud mot hud mellan sina bröst, och det var ju just där Flora låg (dock påklädd), och när filmen var slut började hon söka efter bröstet och tog det! Halleluja! Så nu vet jag vad jag ska göra om hon strular igen.

Gott nytt år på er alla!!

Lite jobb och lite vänner och sånt

Igår var vi förresten på stan en sväng, och tjejerna sov så lugnt i vagnen hela tiden. Vi var och köpte en ny kalender till mig, chailatte, den där hårsprayen jag skrev om i förra inlägget och ost på Wijnjas Ostkällare, där jag fick ett presentkort av Christopher i julklapp (ost, yay!!!), och sen på vägen hem köpte vi Wagyu-entrecôte till nyårsmiddag. Och så sprang vi på min vän Tom från Malmö på T-Centralen, fantastiskt nog! Vi var på fel perrong, för det var för lång kö till hissen till röda linjen mot Fruängen och det går ingen rulltrappa dit från det hållet vi kom från, så vi åkte rulltrappa ner till gröna linjen mot Farsta/Hagsätra/Skarpnäck istället för att byta vid Slussen, och där stod Tom, nyuppkommen till stan för att fira nyår. Oerhört trevligt! Tom är förresten typ nästan gudfar åt Alfred, eftersom vi hittat på att bandet This Is Head, där Tom är basist, är "gudband" åt honom.
Och på vägen mötte vi upp Nina, tjejernas gudmor, och så hängde hon med oss tills Alfred skulle lägga sig. Sen när jag och Christopher lade oss, faktiskt relativt tidigt runt klockan ett, kände jag att jag varit för lite med mina barn under dagen, för att tjejerna sov så länge i vagnen och sen lagade jag mat och hade mig - men då hade jag ju ändå rent fysiskt varit med dem hela dagen. Jag fasar redan lite för hur det ska bli när jag ska börja jobba när de är runt ett år - om jag nu lyckas hitta nåt jobb tills dess, jag blev ju arbetslös när jag var gravid. Jag är dock väldigt sugen på att jobba som frilans ett tag sen så jag själv kan bestämma över mina arbetstider, så jag ska försöka satsa på det - jag vill jobba som någon sorts frilansskribent/kommunikatör, och det ska väl inte vara omöjligt, hoppas jag. Eftersom jag vänjer mig under föräldraledigheten vid att leva på väldigt mycket mindre pengar än jag hade när jag jobbade så kommer jag ju antagligen klara mig på en deltidslön också om det krävs, och ändå ha det bättre ekonomiskt än nu. Vi får se.

Nyårsskrik

Nyårsafton har väl varit sådär hittills. Båda tjejerna var gnälliga av och till på förmiddagen, och allt eskalerade runt ett när mamma åkt till sin väninna för att fira nyår och Christopher gått till tvättstugan. Kvar var jag med Alfred, Flora och Lilly. Lilly låg snällt bredvid mig i soffan, Flora låg vid mitt ena bröst och Alfred sprang runt och lekte. Sen släppte Flora taget och började skrika tröstlöst, och det spelade ingen roll vad jag gjorde; rapa, gunga i knät, hålla mot bröstet, stoppa in nappen - inget hjälpte. Lilly låg tyst en stund, men sen fick hon nog av gastandet bredvid och började hon också och vägrade hålla kvar nappen när jag petade tillbaka den. Då fick Alfred för sig att han ville titta på film, och vi försöker dra ner på filmtittandet eftersom det är det enda han vill göra nu för tiden (det första han säger när han vaknar är "titta tv" eller "titta film"), och när jag sa nej började han också tjuta. Jag klarade mig med lugnet i behåll i ungefär tio minuter, men sen trodde jag schöven mitt huvud skulle sprängas. Inget av barnen höll tyst i mer än ett par sekunder i taget (jo, Alfred tystnade förresten faktiskt när han suttit och lutat sig mot mig i sådär fem minuter), och Christopher var borta så läääänge. Men han kom in genom ytterdörren precis när jag ylade "Christopher koooom heeeeem nuuuuuuuu!!!" Precis då tystnade förstås alla barnen också. Tack för den, få gärna pappa att tro att mamma överdriver bara...
Sen stoppade vi ner tvillingarna i sina overaller i vagnarna - det är vår universallösning just nu, och hittills funkar det typ varje gång - och jag fick ta en välbehövlig (lååång) dusch efter att ha sunkat runt i fyra dagar utan att ha fått duscha.
Ska väl försöka ge mig själv lite egen tid nu ibland - i förra veckan rakade jag till och med benen för första gången på över tio veckor... Och idag testade jag ett hårspray som jag hittat som ska bleka håret en aning. I 41 år har jag envisats med att aldrig göra något fusk med min hårfärg, och otaliga är de gånger som folk blivit förvånade över att jag inte blonderat mig utan att jag faktiskt varit sådär ljus naturligt, men med åldern nu har det blivit lite mörkare (även om det solbleks bra på somrarna fortfarande), och just nu kände jag att jag inte har lust med en till vinter med mörka rötter ifall nu ett sånt där enkelt spray kan ge lite effekt. Eller ja, mörka och mörka rötter, allt är ju relativt, men mörka för mig då. Så nu sprayade jag det på underhåret och lite på rötterna mitt uppe på huvudet och det ska bli spännande att se om det funkar. Upptäckte nyss också att graviditeten visst har gett mitt hår en rödaktig ton här och var - vissa slingor ser rödlätta ut, och sån har jag aldrig sett ut förut.
Nu är Christopher och Alfred och köper potatis, som vi missat att den tagit slut och vi behöver det till nyårsmiddagen, och tjejerna sover, så jag ska blunda ett par minuter i soffan.

Matproblem

Det här är som ett dåligt skämt. Båda barnen har sovit länge (om än lite oroligt i Floras fall), så båda mina bröst är knöliga och överfulla - men inget av barnen vill äta! Båda bara suger litegrann och gallskriker sen. Vet inte vad jag ätit som gör att mjölken är äcklig eller vad det är, men jag blir sjukt irriterad. Båda måste ju vara svinhungriga och jag vill inte få mjölkstockning igen, så ät nu!! Och pumpa funkar inte, jag får inte ens ut så jag kan fylla en sabla enmilliliters pipett till Lillys näsa. Löjligt är vad det här är. 

Fyrtiotredje gången gillt

Ni vet det där fina kortet som min syster Johanna tog på hela familjen på andra advent? Eller ja, Flora gäspar och Alfred vill inte visa ansiktet, men jag är i alla fall snygg. ;) I vilket fall så krävdes det rätt många försök innan vi ens fick till det såpass bra. Det börjades till exempel med en familjemedlem under bordet, och han ville icke komma ut. Därav kikaren sen.

(Okej, den här är faktiskt bra också, men det var lite roligare när han tittade i kikaren...)

Chillar lite

Tjena hej! Lilly och Flora chillar i sina sitters. 

Universalmedlet

Saker man såklart har på nattduksbordet: en äggkopp med en pipett. 

För när bebisarna snorar och man ska spruta in bröstmjölk i deras näsor. Japp, universalmedlet. För rumpor, näsor, torr hud och typ allt annat, enligt alla råd man läser. Och jag tycker faktiskt på riktigt att mjölken är mer effektiv i näsorna än koksaltlösningen som var i pipetterna när vi köpte dem. Men lite lustigt känns det. 

Det här med sömn

Sömnen gick faktiskt riktigt bra i natt! För tjejerna i alla fall - själv har jag plötsligt fått jättesvårt att somna, jag tror att jag ligger och väntar på att bli väckt, vilket ju är totalt idiotiskt, men det var så ett tag med Alfred också. Jag kom i säng nånstans efter ett, men somnade inte förrän efter två, för Christopher satt uppe och grejade med nåt med tjejerna sovandes i varsin liggdel i vardagsrummet. Sen vaknade Lilly runt halv fem kanske, så jag fick amma henne och sen krånglade hon ett tag, så jag var mer eller mindre vaken tills Flora vaknade vid sex-sju nåt. Men att Flora sov så länge är helt galet! Hon åt senast vid halv elva (ersättning), så hon var utan mat i  runt åtta timmar! När man bara är två månader tycker jag att det känns lite för länge? Men hon har mått bra idag, så det borde väl inte vara någon fara. Men jag börjar tycka att hon är hemskt liten, jag tycker att Lilly börjar dra ifrån i växten ganska rejält, så jag undrar om vi kanske ska gå och väga dem på BVC nån gång innan vi har nästa tid den 8 januari.
Idag har de sovit större delen av dagen igen, för vi var ute på långpromenad och gick och fikade i Vinterviken, så de sov i sina vagnar i flera timmar, och nu på kvällen har Lilly varit helt hysteriskt ledsen, så det enda som har funkat har varit att vagga henne till sömns i BabyBjörnen. Så nu får vi väl se hur det går den här natten då... Sömn: lika spännande varje dag.
För min del känns det omöjligt att komma ikapp med sömnen. Även såna här nätter när tjejerna sover bra så sover jag för lite, och på dagarna är det så svårt att hinna vila; dels för att tjejerna inte alltid sover samtidigt, dels för att jag måste göra en massa saker. Nu har vi ändå besök av både min systerdotter Stella och min mamma, men mamma har brutit handleden och kan nästan inte göra nånting mer än att sitta med en tvilling på en kudde i knät, vilket såklart är till viss hjälp, men å andra sidan behöver hon en del hjälp av mig med andra saker. Stella hjälper till mycket med alla barnen, men det är ändå fullt upp för mig mest hela tiden känns det som. När jag skulle lägga mig ner i en kvart tidigare ikväll så kom först Christopher med Lilly som äntligen bajsat och skulle byta blöja i sovrummet där vi har skötbordet, sen kom Alfred och ville kramas, sen började Lilly skrika, så det blev ungefär två minuters vila, vilket inte direkt hann ta bort min huvudvärk. Men men. Det ger väl sig, som allt annat.

Vakenrekord

Idag har båda tjejerna slagit vakenhetsrekord, så det ska bli spännande att se om vi kan få dem i säng nu snart (klockan är fem över tolv och båda är nära att somna) och få dem att sova bra i natt. Jag håller tummarna.

Händerna

Alltså finns det nåt skönare än att ha såna här pyttesmå händer som tar på en? När jag ammar och de lägger en hand på min bröstkorg - det är verkligen höjden av mys!

Gungeligung

Jaha, då har vi kommit in i perioden när jag kommer på mig själv med att gunga när jag går och står även när jag inte har ett barn i famnen. 

Flora har de senaste två kvällarna haft fruktansvärt svårt att få grepp om bröstet när hon varit orolig, men åtminstone ibland hjälper det om jag står och gungar när hon ska äta. Som nu. Nu står vi kl 01.20 vid sängens fotända med vattenbrus och gungar och hon har äntligen fått grepp om vänster bröst - det högra var omöjligt. Imorgon kommer min 15-åriga systerdotter Stella för att för första gången träffa flickorna, och Christopher ska hämta henne vid flyget redan 9.15, så det blir nog en trött dag imorgon. 

Sömntricket

Såhär ser det ut på nätterna nu för tiden. 

Den andra ligger i sin liggdel på golvet på Christophers sida av sängen. 

Vuxen?

Christopher frågade mig för ett tag sen, när vi satt vid köksbordet med varsin tvilling över axeln, om jag känner mig vuxen. Jag behövde inte ens fundera på svaret, utan kunde direkt svara nej. Det är så märkligt; här sitter jag i vår bostadsrätt, med kombin parkerad utanför, visserligen tillfälligt arbetslös, och med tre barn, men känner mig ändå inte vuxen.
Jag minns att jag frågade min storasyster en gång om hon kände sig vuxen, och jag är rätt säker på att det var efter att hon fått barn, och då var hon dessutom gift, men inte heller hon kände sig vuxen. Jag tror att det är skillnad på vår generation mot tidigare: förr blev man vuxen tidigare, men vår generation som pluggar länge och liksom lägger så lång tid på oss själva har nog svårare att växa upp. Sen beter jag mig givetvis vuxet: jag tar hand om mina barn, jag betalar mina räkningar och jag är dessutom värsta bullmormorn som älskar att baka och sylta och safta, men jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt mycket mer vuxen än för 20 år sen ändå. Jag har ofta svårt att förstå att jag är mer eller mindre precis som min mamma var när jag var barn, och det är ju klart att jag såg henne som en oerhört vuxen och mogen person.
Jag har dessutom ofta svårt att förstå att jag är en MAMMA. När jag är hemma med våra barn och det bara är vi i min familj här känns det helt naturligt, men när vi umgås med personer som jag har känt länge - och alltså under en övervägande majoritet av tiden vi känt varann har jag inte haft barn - så ser jag mig liksom utifrån på nåt vis och så känner jag mig underligt tafatt och kan inte fatta att jag har barn, att det är på riktigt alltihop. Oerhört märkligt. Är det nån som känner igen den här känslan? Och känner ni er vuxna?
En lite annan sak: under den senaste veckan har vi vid två tillfällen stött på andra tvillingmammor. Först var det när vi varit och handlat julmat på CityGross och var på väg ut till bilen med tjejerna i vagnen, som en kvinna med en tonårsdotter började prata med oss, och berättade att dottern var ena halvan av ett tvillingpar (brodern var inte med) och sa att det var det bästa som fanns att ha tvillingar. Sen var det dagen före julafton som vi var i Liljeholmen och köpte de sista julklapparna som en annan mamma med en tonårsson stannade till i gallerians garage, där Flora och Lilly låg i sina babyskydd i väntan på att sättas in i bilen, och hon sa att sonen var en av hennes tvillingar och att det alltid bränner till lite extra i hjärtat när hon ser andra tvillingar. Det är roligt det där med att tvillingföräldrar verkar vara eniga om att det är helt fantastiskt att ha tvillingar och att det bara blir bättre med tiden!

Gladisar!

Våra små tjejer verkar ha kommit igenom andra utvecklingssteget nu, för de har sovit bra i natt (i sina overaller och liggdelar igen) och varit på strålande humör när de varit vakna idag - de har lett stort varenda gång de sett mig och dessutom "pratat" jättemycket, vilket ska vara en av färdigheterna i steg två (Patterns). Wonder Weeks-appen säger ju att man ska skriva in beräknad födelsedag, för det är den barnen utvecklas efter - vilket alltså innebär att det är helt naturligt att våra 11 dagar tidiga flickor kan vara lite senare i utvecklingen än full- eller överburna barn som är födda samtidigt - och enligt appen ska vi egentligen ha två gnällveckor kvar innan Flora och Lilly är igenom det här utvecklingssprånget. Men går man på faktiskt förlossningsdatum så ska det vara klart precis nu, och det verkar faktiskt som att det stämmer bättre. Den här gången åtminstone, vi får väl se nästa gång. Jag har just ändrat till födelsedatumet nu, och Christopher har kvar beräknat datum, så har vi koll på båda.
Ska försöka filma dem när de är såhär glada nån dag, men än så länge är jag så förundrad över att bara titta på dem att jag inte kan hålla på och krångla med kamera samtidigt.

God Jul!

Det är inte det lättaste att få alla de här tre barnen att posera fint ihop... :) Men de är i alla fall fint julklädda allihop, tjejerna i klänningarna jag sydde, som som tur var passar. 

Så God Jul alla finingar som läser!!

Kvällen före dopparedan

Vi körde faktiskt overaller och vagnar i natt igen, lite tidigare den här gången, och de sov jättebra! Lilly vaknade väl efter 3-4 timmar och kom upp och fick mat, men Flora sov i över fem timmar tror jag - så jag hoppas att det är okej vid två månaders ålder att vara utan mat såpass länge. Hon har mått bra idag, så det bör ju inte varit nån fara. Själv sov jag tyvärr rätt dåligt ändå, för jag har fortfarande lite ont i halsen på nätterna, även om jag mår bra på dagarna.
Jag vet inte om det kan vara dåligt att vänja dem vid att sova i vagnen, men just nu är det ju det som funkar bäst, så det får vara så. Det ska väl inte vara så svårt att vänja dem vid nåt nytt igen när de är såhär små.
De har dock varit ganska gnöliga idag båda två, så jag tror nog att det definitivt är andra utvecklingsfasen, för de blir lugnare så fort de får vara nära. Jag såg det så tydligt på Flora en gång i kväll; hon låg i soffan och smågrät, och jag satte mig hos henne och lade handen på hennes bröst, så hon lugnade sig och blundade, men öppnade ögonen halvvägs efter några sekunder för att kolla så att jag var kvar, så då kunde hon somna igen.
Och de blir så glada när de ser mig om jag varit ifrån dem i några minuter! De storler, och det är så underbart!
Det är viss skillnad på hur vi är som föräldrar till tvillingarna mot Alfred förresten. Som nu ikväll när tjejerna satt i varsin babysitter i köket, Christopher lagade middag och jag satt på golvet och skulle slå in de sista julklapparna. Tjejerna halvsov, men var gnälliga och började skrika varannan minut så de tappade napparna. Med Alfred har jag för mig att vi plockade upp honom så fort han skrek - han vägrade visserligen napp, så det gjorde väl också sitt till - men nu var det mer att peta in nappen, klappa lite, prata lite lugnande och fortsätta slå in julklappar, till en minut senare när jag fick göra samma sak med nästa, och nästa minut börja om på den första igen osv osv. De fick helt enkelt vänta tills jag var klar. Eller nja, inte riktigt; blev de för ledsna tog jag ju upp dem en stund, men jag är definitivt coolare den här gången. Och kanske lite taskigare som inte kånkar runt på dem hela tiden...
Nu ska vi fixa en skattjakt till Alfred till första julklappen imorgon, och sen försöka sova. Mamma gjorde det för oss när vi var små på julaftons morgon: när vi var riktigt små knöt hon ett snöre i våra sänggavlar som vi fick följa genom huset tills det ledde fram till första julklappen, och när vi blev större fick vi lappar med ledtrådar för att hitta nästa lapp och nästa lapp och nästa lapp, och sen till slut julklappen. Så nu är det dags för Alfreds första snöre-julklapp!

Snöre på golvet framför julgranen. 

Två månader idag!

Tänk att det redan har gått två månader sen vi fick våra två små fantastiska tjejer!

Lilly till vänster och Flora till höger. Lilly var på sitt bästa charmarhumör och Flora har börjat suga på sina händer.

Vi tror att de är inne i gnällperioden för andra utvecklingsfasen nu (jobbigt när de kommer in i fas 3 och blir utförsäkrade - hö hö hö... (sömnbristen tar fram det bästa i mig...)), för vi har haft två riktiga skitnätter i rad nu, och idag är jag så trött att det känns som att jag ska tappa huvudet. Igår försökte vi verkligen lägga oss tidigt, för vid elvatiden (eller ja, allt är ju relativt, 23 är tidigt nu för tiden) var de lugna, så vi gick in till sovrummet och lade dem i spjälsängen båda två, för Christopher hade fått den briljanta idén att vi för första gången på två månader faktiskt skulle lägga oss nära och hålla om varann - vi har ju inte kunnat det för att vi alla nätter haft åtminstone en tvilling mellan oss - men: tjejerna hade bestämt sig för att vara romantikdödare till max, för efter bara ett par minuter vaknade Lilly. Jag ammade henne, så Christopher kunde faktiskt lägga sig sked bakom mig en liten stund, tills Flora så klart vaknade. Sen körde de i full fart båda två till... jag vet inte ens längre, jag var så sabla trött, men jag tror att jag fick somna vid 2.30-3 nåt, men Christopher var visst uppe nån halvtimme-timme till. Lilly har börjat skrika så sabla högt nu, så det är lite jobbigt. Flora brukar i alla fall ofta lugna sig när vi sätter på vår bebis-brus-app (ett fantastiskt tips till alla er som kommit på att era barn lugnar sig av spolande vatten/hårtork/dammsugare/trafikbrus: det finns en gratisapp som heter Well Sleeping (vet inte om den finns för Android, men den finns i alla fall för iPhone), som har alla de här ljuden plus lite strandbrus och hjärtljud och grejer - se skärmdumpar nedan. Billigare och miljövänligare än att använda de riktiga apparaterna.), fast den funkar tyvärr inte lika bra på Lilly.

Men vänta lite nu. Jag är så trött att jag till och med glömde vad som hände sen. När jag skrev att jag fick sova vid halv tre-tre så var det ju för att jag gav upp och lämnade över till stackars Christopher. Jag tror att jag ammade båda två nån mer gång dock, men var så groggy att jag knappt minns det. Vid halv fem gick han och hämtade vagnliggdelarna, packade in båda barnen i sina overaller (men drog inte upp dragkedjorna så de inte skulle bli för varma) och stoppade ner dem i varsin liggdel. Så brukar de nämligen somna som stockar, och det gjorde de nu också! De gnölade i några minuter till men sen slocknade de, och sov djupt när Alfred vaknade tio över sju som vanligt. Men när han då ropade på pappa tog jag chansen att gå in till honom och fick sova till nio utan störning, fantastiskt nog.

På den positiva sidan är förstås att de är vaknare och gladare på dagarna nu för tiden, och jag vet ju att sömnen löser sig så småningom - om sådär två år eller nåt... Hur som helst, söta är de! Och visst är de inte så hemskt lika varann längre, eller hur?

(Den i mitten alltså)

Julklänningar

Jag hann färdigt med tvillingarnas julklänningar!

De fyller två månader idag, och Christopher tog ett gäng jättefina foton på dem igår, som jag ska lägga upp några av när jag orkat lägga in dem i datorn - men först måste jag vila lite. Vi hade en skitnatt igen, som jag också får berätta om sen, men nu har jag en halvtimme på mig med sovande tjejer medan Christopher och Alfred hämtar mamma vid tåget. 

Apple-barnen

Min allra första dator på 90-talet var en Mac, en sån där liten burk med en skärm på typ 10x10 cm, vad den nu hette. Sen hade jag PC i många år, för det var det jag hade på jobbet. Men när jag träffade Christopher, som är AD, omvände han mig tillbaka till Mac, och nu är vi en nästan löjligt utpräglad Apple-familj. För tillfället har vi tre MacBooks och tre iPhones hemma (fast faktiskt ingen iPad, vi har inte riktigt sett dess storhet när vi hade en lånad jobbpadda hemma).

Så när jag tog en bild på när Christopher när Flora hängde lite casual över hans axel  och påminde om en telefon blev det förstås iFlora (har bloggat den förut, men den är ju så rolig). 

När Alfred sprang fort och lekte flygplan härom kvällen kallade vi honom givetvis Alfred Air. 

Men Lilly då? Henne har vi faktiskt kallat Lillypad från början (som Marshall kallar sin fru Lily i How I Met Your Mother). Så där har ni det: vårt privata Apple-sortiment. 

Multitasking

Jag älskar verkligen vår BabyBjörn! Den amerikanska tvillingselen jag beställde på nätet är sådär, ärligt talat, åtminstone hittills, för den är så sabla svår att få i och ur barnen ur - men det kan iofs bli bättre ju mindre lealösa de blir. Anyway: jag kan ju amma i björnen, så nu kan jag göra allt möjligt samtidigt. Som idag, när jag syr klänningar till tjejerna!

Hade inte huvudet suttit fast etc...

Kan man skylla taskigt minne på den däringa sömnbristen?

När vi kom fram och parkerade i Liljeholmens galleria kom vi på att vi glömt vagnen hemma. (Vi hade tänkt sätta bilstolarna i den, annars hade vi kommit ihåg liggdelarna åtminstone, för dem har vi inne i lägenheten, medan hjuldelen står i ett cykelförråd.) BabyBjörnen var dock med, så Lilly fick åka lite bekvämare. 

Jamen då ska vi se när jag kommer ihåg att det var i urringningen jag la Lillys napp.

Julförberedelser

I år ska jag tillbringa julen i mitt eget hem för första gången sen jag flyttade hemifrån för 21 år sen (gode tid vad gammal jag låter..!). Det bestämde vi redan i somras eftersom tvillingarna skulle vara så små att en resa ner till stugan på västkusten där vi varit de senaste åren kändes för lång. Som en bisats kan nämnas här att vi dessutom skulle vilja (ha råd att) köpa en större och bredare bil innan vi ska dit i vår, för nu sitter jag fastkilad i baksätet mellan tjejernas babyskydd, för Alfred har fått flytta till framsätet eftersom det inte får plats tre bilbarnstolar där bak. Inte helt bekvämt för mig på en lång resa.
Mamma kommer hit på söndag, men min syster ska vara utomlands, likaså Christophers föräldrar och syster som är i huset i Frankrike - och sen kommer min systerdotter Stella 27-29 december. Mamma är i USA till imorgon och har dessutom brutit handleden over there, så alla förberedelser är upp till oss. Nu har vi ju turen att kunna vara hemma båda två fortfarande, och det i kombination med att våra tjejer har helt f**ked up dygnsrytm och mest sover på dagarna har gjort att jag har hunnit med hur mycket som helst redan. Hittills har jag bakat två omgångar lussekatter (Christopher bakade ut dem andra gången, så all cred ska inte till mig) och två olika varianter av småkakor med pepparkakskryddor och gjort fem omgångar kola (varav vi redan ätit upp de första två-tre), gjort brända mandlar (och ätit upp dem) och glögg (fast enkel på vin istället för från scratch med svagdricka, för den blir så stark), satt ihop och dekorerat ett färdigköpt pepparkakshus, storhandlat julmat och idag gjorde jag fyra sorters inlagd sill, och Christopher gjorde mängder av köttbullar som vi frös in. Och så klippte jag till tyg till två skotskrutiga klänningar till tjejerna som jag tänker försöka hinna sy i tid till julafton. Imorgon tänker jag grava lax och göra gravlaxsås.
Och så har vi klätt granen och köpt och slagit in alla julklappar matchat i guld och vitt.
Det som är kvar sen är en annan sorts julbullar och en sorts småkakor som mamma alltid vill ha till jul, några fler godissorter och att griljera skinkan.
Jag tycker själv att det är helt galet att jag hinner göra så mycket när vi har de här små tvillingarna, och ibland tycker jag att jag kanske är lite för lite med dem stundtals - men de sover ju, så det är väl lika bra att passa på - ju äldre de blir blir de ju vaknare och då får jag vara mer med dem.

Citrussill med julkryddor, senapssill, citrussill med creme fraiche och lingon- och enbärssill

Granen och paketen (som väl ska läggas upp lite snyggare också)

Inte så snygga burkar med kolor och kakor

En sorts pepparkakor med hemgjord vaniljkola i

Pepparkakshuset med lite för rinnig kristyr och Floras, Alfreds och Lillys bokstäver på gaveln

Pyntad provdocka

Mitt favoritjulpynt: en träjulkrubba som jag köpte på Åhléns för rätt många år sen, för typ en hundring. Tycker den är så fin!

Tvillingglädje - eller..?

Hörni tjejer, ni ska ju vara glada över att ha varsin tvillingsyster. Hitta tryggheten i varann. Kom igen nu. ;)

Tre barn

Ikväll var vi i Södertälje en sväng för att träffa barnens farmor som var där på jobb (bor annars i Göteborg). Alfred roade sig en stor del av tiden med att springa fram och tillbaka i en av hotellets korridorer, och vi fick turas om att följa med honom. När jag stod där och tittade på min son, snart tre år gammal och lycklig som bara ett springande barn kan vara, så... ja, då var jag lika lycklig som ett springande barn! (Så det är visst inte bara de som kan vara det.)

Min fantastiska unge - och om nåt år har vi tre barn som kommer springa omkring sådär och tjuta av glädje över att kunna springa fort, och jag är nästan löjligt stolt över dem.

Att Alfred var väldigt krävande som spädbarn spelar ju ingen roll nu längre, så de här sömnlösa nätterna som Flora och Lilly orsakar oss nu vet jag ju kommer vara lika betydelselösa om två år ungefär.

Just nu ligger jag i sängen med Lilly och håller i hennes pyttelilla hand (inte just precis när jag skriver, men nyss och snart igen). Min hals kliar och hon pruttar illaluktande för att hon fortfarande har trög mage, men... jag har tre barn och det är så otroligt coolt!

Lilly-film

Och här är en glad Lilly, 8 veckor!


Lilly 8 veckor from Sara Reis on Vimeo.

Det här med bebisstrumpor

Hur många strumpor ser ni runt Lilly..? Och hur många på fötterna..?

Mångalen natt

Jag fick till en fin film på Lilly igår kväll också, som kommer upp så fort Vimeo processat klart den (vilket tar en stund när man inte har pluskonto) - så det är inte att jag favoriserar Flora... Det där känns som att det kommer bli nåt vi ständigt måste tänka på: rättvisan mellan tjejerna. Och Alfred också, för den delen.
Efter alla glada miner igår fick vi tyvärr en riktigt eländig natt - för Christopher den värsta hittills, för mig liknande många andra. Först på kvällen tänkte jag på att vi måste få tjejerna att lägga om sin dygnsrytm (hur man nu gör det?), för på dagarna kan de somna hur lätt som helst när som helst, men från klockan 22 är de pigga som små mörtar - av varierande humör. Och den där piggheten håller i sig till 02 om vi har tur, till runt 04 om vi har otur. Tyvärr har de ofta svårt att greppa bröstet sent på kvällarna också; jag antar att det är magarna som krånglar.
I natt hade jag Lilly mest, och hon somnade vid halv tre nån gång, men Christopher var uppe med Flora till halv fem. (Nånstans runt tvåtiden kom jag på att det var fullmåne, och det påverkade nog - Christopher fick kommentarer på Facebook från tre andra tvillingmammor att deras också tjorvade, och jag fick höra när jag lämnade Alfred att en av fröknarna inte sovit på två nätter.) Sen fick han sova lite halvhjärtat i en timme innan de vaknade på nytt - båda samtidigt den här gången, så jag fick försöka dubbelamma, tills Lilly vägrade mer, för hon är lite snorig och det blev jobbigt för henne. Vi har testat både koksaltdroppar och bröstmjölk, och jag tycker nog att bröstmjölken är effektivare, så jag får fortsätta med det.
Christopher fick sova några timmar nu på morgonen, och jag fick halvsova lite, för Lilly fortsatte vara sprattlig. Tack och lov sov Alfred hela natten, trots att han också brukar påverkas av fullmånen. Han kände kanske på sig att vi hade nog på våra tallrikar ändå. :)
Nu måste vi snart iväg och handla julmat, så vi kunde inte ligga kvar hela dagen.

8 veckor idag

Idag blev våra fina tjejer åtta veckor! Flora var på strålande humör i förmiddags och bjöd på att bli filmad en stund.


Flora 8 veckor from Sara Reis on Vimeo.

Tiden går fortare nu

Under graviditeten gick tiden så ohyggligt långsamt, men nu svischar den förbi. Kollade igenom lite mobilbilder och hajade till över att det bara var två månader sen jag såg ut såhär:

Och jag kommer knappt ens ihåg hur det var. Knasigt.

De pratar

Tjejerna har börjat prata! Eller ja ja, "göra svarsljud" då. Läkaren frågade på tvåmånaderskontrollen i torsdags om de gjorde det, men då hade bara Lilly gjort det, typ två gånger. Men redan dagen efter kom Flora igång och nu så händer det lite då och då att de låter när vi pratar med dem. Otroligt gulligt!

Och båda har börjat suga på sina händer, också väldigt rart. 

Utslagna

Ja, här degar vi i soffan. Tjejerna har varit lite gnälliga, så jag är orolig att de kanske också känner sig lite sjuka, men nu har de i alla fall somnat. Jag kör med ColdZyme nu, för jag fick svar från deras marknadsavdelning att det är lugnt vid amning och att jag gärna får höra av mig igen om hur det funkar för mig, eftersom det är en rätt ny produkt. Bra kundservice!

Det halsonda eskalerade nämligen inatt, men än så länge har det inte blivit nåt mer än det och lite ont i huvudet, och lite seg i kroppen men ingen feber. Så jag hoppas på snabb bättring!

*Uppdaterar med en napp-lös bild också!

Förkyld?

Jag börjar få ont i halsen. Skit. Jag hoppas att det bara beror på trötthet, men det kan ju också vara en förkylning (influensa?) på gång. Det verkar jobbigt med tre små barn. Jag får känna efter imorgon helt enkelt, och jag ska få gå och lägga mig nu (klockan är bara kvart över elva) och hoppas på att få sova lite.
Om det är en förkylning på gång skulle jag vilja testa ColdZyme, men jag vet inte om man kan använda det när man ammar (Echinagard, som är mitt bästa knep annars får man inte ta under graviditet och amning), så jag har faktiskt mailat företaget som tillverkar det nu ikväll, så kanske jag får ett svar imorgon.

Blöjor

Apropå det här med bajset tackar jag Matilda för idén om ett bajsinlägg. :) Eller snarare mer om blöjor. Just nu när bajsandet inte riktigt sköter sig går det ju åt lite färre blöjor, fast de kissar mängder ändå, ofta så det går igenom kläderna också, men när de fortfarande hade blöjor i storlek 1, som bara säljs i 28-pack (Liberos i alla fall) så gick det åt ett paket om dagen. Helt galet. Visserligen körde de då också ofta det lilla tricket att bajsa igen direkt i samma sekund som de fått på sig en ny blöja så vi fick börja om igen. Framför allt med Christopher - jag vet inte varför de retades mest med honom, men det hände fler än en gång att det gick åt fyra blöjor under ett enda blöjbyte för honom...
Vi är i alla fall med i Liberoklubben så vi får rabattkuponger och samlar bonuspoäng - när Alfred var liten kändes det som att vi aldrig behövde köpa blöjor till fullpris, men den här gången (när vi verkligen hade behövt det) så tycker jag att vi inte har fått så många rabattkuponger än. I många stora mataffärer får man visserligen rabatt om man handlar för över en viss summa, så det hjälper ju. På CityGross, där vi oftast handlar nu för tiden, får man köpa två paket för 89:-/st när man handlar annat för 300:-, på ICA Maxi likaså och på ICA Kvantum samma om man handlar för över 400:- - och det gör vi alltid... Känns som att vi ruinerar oss på mat redan - jag vågar knappt tänka på hur det blir med tre tonåringar så småningom. Men då har vi förhoppningsvis jobb båda två i och för sig. Vi använder bara Libero, för att de är utan lotion och parfym och jobbar miljömedvetet - plus att jag haft SCA som kund på mitt förra jobb och Christopher har en släkting som jobbar där. Men inget spons får vi ändå - kom igen nu Libero! ;)

Om amning

Jag fick en kommentar om amning från Sofie (det är så roligt när ni kommenterar! Tveka inte att skriva om det jag skriver får er att vilja säga något!). Jag är så oerhört tacksam att amningen alltid funkat bra för mig, både med Alfred och tvillingarna. Visst, det är lite krångligt ibland med mjölkstockningskänningar på mig och magknip på barnen, och dubbelamningen är ju som jag skrivit förut lite jobbig, men på det hela taget går det fantastiskt bra och barnen växer bra (Alfred gick upp 500 g/vecka ett tag i början - det vanliga är tydligen nånstans runt 200 g, vilket också är ungefär vad tjejerna går upp - så där var ju amningen helt galet effektiv, han fick ingen ersättning alls). Det verkar ju tyvärr som att alltför många mammor som har problem med amningen känner väldigt mycket press på sig från vårdpersonal (och andra) om att det bara måste funka, vilket ofta bara gör allting värre. Men kanske att det håller på att vända, för en kompis till oss som födde barn dagen före Flora och Lilly kom till världen, peppades så mycket av personalen att ge sin dotter ersättning när hon var gul i början att dottern sen inte ville ta bröstet. Sen tycker jag väl inte att det är bra om det går så långt åt andra hållet heller kanske...
Det blir ju mycket amning med tvillingar, som igår när det kändes som att jag satt hela kvällen med än den ena, än den andra vid bröstet hela tiden (de gillar inte riktigt att ammas samtidigt längre, de verkar tycka att det är för trångt - plus att jag ju tycker det är lite jobbigt också att sitta så fast), men jag gillar att amma, så det är ju tur. Jag är visserligen inte en av dem som lyriskt pratar om den enorma samhörigheten eller vad det är de säger, men jag gillar att se när tjejerna är nöjda och äter lugnt, och nu har de börjat hålla mig antingen i handen eller i min tröja och ibland titta mig i ögonen, så då blir det ju extra mysigt. Amning lär också vara bra för immunförsvaret, och det kan de ju behöva, mina små kejsarsnittsbarn. Å andra sidan blev jag ammad mindre än mina systrar, för mamma blev sjuk efter några månader (tre, tror jag det var), och jag har mycket bättre immunförsvar än båda mina systrar. Får väl hoppas att jag kan föra det vidare till mina barn oavsett.
På tal om kejsarsnittsbarn: igår tittade Alfred på mitt ärr ("strecket"), och jag sa att först kom han ut där (akutsnitt), sen Flora och sen Lilly (vet inte riktigt när han ska få lära sig att barn egentligen ska komma ut genom snippan?), och han upprepade det, och fortsatte sen med "pappa kom ut där". Jag försökte förklara att pappa kom ut från farmor och mamma från mormor, för farmor är pappas mamma och mormor är mammas mamma, men nähädå, den gick han inte på. Han envisades med att pappa kom ut ur mitt streck, tills han ändrade sig och sa att pappa kom ut ur Alfreds mage. Sedär.

Skitnätter

Morgonmyset åsido, jag har visst mörkat de två senaste nätterna. De har varit ganska förskräckliga faktiskt. Natten till igår försökte vi lägga oss vid midnatt, men då började Lilly skrika. Christopher tog henne efter en stund och hon lugnade sig på hans bröst. Men då började Flora. Då hade de ju inte bajsat på några dagar, så båda hade nog ont i magen, och Flora bara vägrade lugna sig. Eller ja, hon gallskrek inte, men hon höll på; gnällde, vred sig och ville varken ta bröstet eller nappen, och skrek ibland, och varken hon eller jag kunde sova (men Lilly och pappan snusade på bredvid oss). Vid fyra orkade jag inte mer: först sparkade och slog jag ut i luften i frustration, sen kastade jag mig ur sängen och gick och satte mig på toan och lät tårarna rinna. Och när jag kom tillbaka hade Christopher såklart vaknat och tagit Flora och lagt den sovande Lilly bredvid mig istället, så jag faktiskt fick sova tills det var dags för matning vid halv sju.

Inatt var det Lillys tur. Flora sov som en liten ängel i spjälsängen (eller ja, nu menar jag från 1-2-tiden, fram till dess krånglade båda) medan Lilly gallskrek oavbrutet. Jag var så utmattad att jag lyckades slumra medan Christopher försökte lugna henne, men klockan tre vaknade Alfred så jag fick ta över henne. Hon kunde inte få grepp om bröstet för hon skrek så (men var hungrig, för hon skrek med neh-ljudet), så jag gick upp och vankade runt med henne tills hon till slut lugnade sig och kunde äta. Vid fyra hade hon somnat, så jag passade på att lägga Flora till bröstet och lyckades få henne att ta det fast hon stensov. Sen kunde vi alla sova tills Alfred vaknade vid åtta.

Inatt skulle jag gärna vilja få somna lite tidigare än fyra, det är i stort sett allt jag begär.

Morgonmys

Ligger kvar i sängen och ammar Flora, och Alfred och Christopher har kommit tillbaka in (Alfred spelar spel på Christophers gamla mobil och pappan håller på med datorn - så modernt familjemys, med andra ord). Och Lilly ligger på min andra sida och håller på min arm. Eller okej då, jag har väl lagt min arm på hennes hand då, men hon rör på handen ibland. :) Och de där små bebishänderna! Älskar dem!

Flörtisar

Idag har båda våra tjejer lett mot oss en massa gånger! Framför allt Flora har varit en total flörtis idag, och jag har varit så lycklig över att bara titta på henne att jag inte har tagit mig tid att hämta kameran. :) Men det kommer kort på det så småningom, var så säkra!

Det funkade!!

Yay BabySemp Bifidus!!
Jag fick veta i en kommentar från Sofie att Semper slutar tillverka BabySemp Bifidus och att det utgår från november 2013, men igår var vi på Apoteket och de hade kvar i pulverform, så idag köpte vi ett paket, och tänkte att vi väl får bunkra om det gav resultat. Först försökte vi få i Flora litegrann, men hon ville inte ha - och det smakade skitäckligt, ärligt talat: jag smakade på de droppar jag hällde ut på min handled, det smakade metall, så jag förstod henne. Men lite senare provade vi igen, och fick i både Flora och Lilly 120 ml var. Och bara ett par timmar senare megabajsade båda två!!
Jag har inte varit en sån mamma som pratat så mycket bajs hittills, men lättnaden jag kände nu ikväll när jag stod och gjorde åt säkert 20 tvättlappar per barn på det smetiga sega senapsliknande bajs som täckte hela deras underliv (och lite av Floras rygg) får mig att vilja prata bajs till max. :) Och jag var nästan sugen på att fota blöjbytena, men jag avhöll mig...
Nu tror jag att vi ska försöka undvika ersättning i ett par dagar för att förhoppningsvis normalisera deras bajsrutiner igen (kanske), men det kanske är bäst att köpa nåt paket Bifidus till ändå eftersom det verkade funka så bra.

Lilly drar ifrån

Var på tvåmånaderskontroll med läkare på BVC idag. Lilly väger nu 4475 g och är nästan 56 cm lång, och drar ifrån Flora som bara väger 4050 g och är knappt 53 cm lång.
Läkaren tyckte Floras fontanell kändes helt okej, och så länge huvudet växer enligt sin kurva är det ingen fara.
Märkligt nog har båda våra tjejer, som i början bajsade minst tio gånger per dag, typ slutat bajsa - samtidigt! Ingen av dem har bajsat sen i söndags, och vi börjar bli oroliga, men vi fick veta idag att helammande barn kan hålla sig i tre veckor utan att det räknas som onormalt! Även om de bajsat ofta innan. Våra flickor får ju ersättning 1-2 gånger om dagen dock, men det ska inte vara någon fara ändå, tydligen. Vi ska testa att ge dem Babysemp med Bifidus mot förstoppning nu och se om det hjälper ändå - om vi hittar det i butik, det fanns inte där vi letade idag.
Antagligen relaterat till förstoppningen är att igår var det gula fläckar i kräkset en gång när Flora ammat. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, som kopplade mig vidare till akuten på Huddinge, för det kan vara tecken på stopp i magen tydligen. Men sköterskan jag pratade med tyckte vi kunde avvakta eftersom hon mår bra, och återkomma om det händer igen - vilket det inte gjort än. Och läkaren idag kände på deras magar och sa att de var mjuka och fina.
Så nu ikväll oroar vi oss mest för min mamma som ramlat och brutit handleden på semester i USA och nu ikväll måste opereras under narkos. Känns lite läskigt faktiskt. Men kostnaden täcks åtminstone genom SOS International, vilket jag är helt fascinerad av - man har ju sett på tv hur otroligt dyrt det är med vård i USA. Men räknar med/hoppas på att allt ska gå bra, de verkar ju veta vad de håller på med i den amerikanska vården. Tror jag.

MVC-återbesök

Igår var jag på återbesök på MVC. Jag hade ju ett gäng olika barnmorskor, och på återbesöket bokades jag till Therese som jag träffade de sista gångerna under graviditeten - hon är supergullig, så det kändes bra.
Jag tog med mig båda tvillingarna, fast Christopher var hemma, jag tyckte det var roligare att visa upp båda, även om det kanske varit lättare att ha en var - nån gång måste jag ju lära mig att vara ensam med båda längre stunder. Lilly vaknade och var hungrig när vi kom till tunnelbanan, men jag hade varit förutseende och tagit med mig BabyBjörnen, så jag tog upp henne i den så kunde hon amma hela vägen dit. Tadaa!
Jag var där i över en timme och pratade och undersöktes, och så intressanta är väl inte detaljerna, så jag tar det lite kort: järnvärde 137 (svinbra!), blodtryck 130/80 (rätt normalt), hon frågade hur jag tyckte mitt hälsotillstånd var under graviditeten på en skala 1-5 (2 om jag bara ser till mig själv, 3 om jag jämförde med andra) och nu (stark 4) och pratade om allt möjligt. Sen undersökte hon mitt underliv och livmoder (röda och torra slemhinnor, precis som det brukar vara när man ammar), livmodern bra hopdragen, och själva magen tyckte hon var väldigt platt redan när hon jämförde med alla mammamagar hon sett - men sa innan när jag frågade att eftersom man är gravid i nio månader (plus att min mage blev extra uttänjd) så får man ge den ungefär lika lång tid att återhämta sig. Det är dock inte säkert att muskelplattorna nånsin går ihop helt igen. Om jag vill träna (nej) ska jag helst undvika situps och istället träna sidmusklerna med t.ex. plankan och sneda situps, och barnvagnspromenader räcker i övrigt. Mina bäckenbottenmuskler var i bra skick åtminstone, jag hittade rätt muskler direkt när hon bad mig knipa runt hennes fingrar - men hon tipsade ändå om Snippgympa.nu, som kan ge en påminnelser via Facebook och Twitter så man kommer ihåg sina knipövningar. Mitt avslag slutade förresten precis i helgen, vilket är väldigt skönt. Tydligen kommer mensen ofta tillbaka tidigare efter andra barnet även om man helammar, och det är ju tråkigt - det är ju så skönt att slippa blöda! Vi pratade också preventivmedel, och jag tänker mig en kopparspiral, men hon rekommenderade mig att vänta till efter ungefär fem månader så slemhinnorna återhämtar sig lite och livmodern blir normalstor igen - tydligen blir den extra liten efter dn dragit ihop sig efter förlossning - så måtten blir rätt. Så om vi nån gång orkar ha sex igen blir det kondom som gäller (har testat minipiller förr och gillade det inte alls, annars är det det man rekommenderar under amning).
Sen gick jag och tjejerna och köpte lite julklappar, och när vi kom hem var Christopher och Alfred och köpte julgran, och vi klarade oss utmärkt själva!

Busstur

Tadaa, vi får plats! :)

Christopher har testat förut, på en stor blåbuss och fått plats ihop med en annan vagn, men det var premiär både för mig och på en vanlig röd buss. Mycket nöjd att det funkar. 

Tröttheten kryper in

Tröttheten börjar komma åt mig nu. De första veckorna tyckte jag inte att jag var så hemskt trött, men nu börjar det bli lite jobbigt. Igår fungerade min hjärna inte. Det första tecknet var nån gång mitt på dagen då jag frågade Christopher om det var måndag (det var det inte, det var tisdag). Jag tyckte han sa ja, men det kändes lite konstigt. Sen gick jag för att hämta Alfred på dagis (för första gången helt ensam utan att ha med någon av tvillingarna) och gick och funderade på om inte Alfred hade varit på dagis dagen innan också, kunde det verkligen vara måndag då? Och det var väl ändå inte bara dagen innan som vi hade haft adventsfika och sen tittat på finalen av "Allt för Sverige"..? Så till slut kom jag fram till att det måste vara tisdag, och det var mest för att jag fick höra att Alfred ätit fiskbullar till lunch, och de äter alltid fisk på tisdagar. Sen sa Christopher att han visst sagt till mig att det var tisdag, men det hade bara inte gått in i mitt huvud.
Sen satt jag i soffan och ammade och Christopher kom in med en macka, och efter att ha funderat en stund kände jag att det nog vore gott med en macka för mig också, och så sa Christopher "Vill du ha ost på?" och jag blev helt förvirrad och var tvungen att fråga: "Sa jag just att jag ville ha en macka? Jag trodde jag bara tänkt det..." Och jo, han har inte plötsligt blivit tankeläsare, jag hade sagt att jag ville ha en macka. Gode tid. Helt väck.
Och sen på kvällen så strulade amningen av tjejerna jättemycket: de sög lite och sen började de skrika och fick inte grepp igen, och sådär höll det på fram till tvåtiden på natten och mitt tålamod var verkligen ingen höjdare igår. Sen var det samma sak med Lilly igen ett par timmar senare (hon kunde bara inte suga fast hon grät med "neh"-ljudet), och jag blev så frustrerad och tyckte att jag lika gärna kunde skära av mig brösten, för jag kan ju ändå inte ge dem mat och de vill ju bara ha mat när de är hos mig hela tiden.
Fast det brukar ju funka bättre på dagtid, det måste väl vara att de får ont i magen på kvällarna, men det är så frustrerande, och ibland oroar jag mig för att de hellre ska vilja ha ersättning i flaska - det vill jag helst undvika dels för enkelheten med amning, dels för kostnaden för ersättning, det blir så sabla dyrt i längden.
Både igår och idag sov jag så djupt och skönt på morgonen, men igår hade jag satt klockan på halv elva för att jag ville köpa ett par barnbyxor på Tradera och auktionen gick ut då (jag vann!) och idag ska jag till MVC om en stund på återbesök, och var verkligen tvungen att tvätta håret innan, så jag fick inte sova ut idag heller. Imorgon kanske...

Sova ihop eller inte?

I början försökte vi låta tvillingarna sova tillsammans; vi lade dem bredvid varandra i spjälsängen, som står utan långsida precis intill vår säng, och så lyfte vi över dem en och en eller båda när de behövde ammas. Eller så hade vi dem i vårt egengjorda babynest (hoprullad filt i stort örngott) mellan oss i sängen, men det blev ju väldigt ont om plats för oss att sova då eftersom vi bara har en 160 cm-säng (vi skulle vilja byta till en 180, särskilt som den är ganska nedlegad trots att den bara är 3 år gammal och skulle vara bra, men det känns som pengar vi inte riktigt har just nu). Men nu har vi på sistone övergått till att ha en av dem i babynestet och den andra i spjälsängen, mest för att det blir lättare att ta hand om en var mitt i natten då, och även för att de råkar slå varann så mycket i ansiktena när de ligger nära varann att de väcker varann ibland.
Men jag undrar hur ni andra tvillingföräldrar gör? Jag oroar mig faktiskt lite för att det kanske ska vara dåligt för deras samhörighet att de inte får sova nära varandra - kan de liksom glömma bort att de legat tillsammans och trängts i nio månader? Eller är det liksom inbyggt och fast i deras medvetanden nu?

En bra sak som jag har upptäckt på tal om sömn, tack vare tjejernas gudmor Malin: när vi var hemma hos dem och hon skulle fota dem för några veckor sen, så blev en av dem lite orolig, och då lade Malin hela handen på hennes ansikte/huvud för att lugna henne. Det hade jag aldrig testat, så jag provade själv nån dag senare, och det funkar jättebra! Då kan jag dessutom försiktigt hålla fast nappen med ett finger och så låter jag resten av handen vila på kinden/pannan/huvudet, och det verkar funka jättelugnande! Väldigt bra knep.

Nu passar kjolen

Nu kan jag ha den! Kjolen jag köpte när jag var gravid och inte kunde ha då, men ändå köpte för att jag länge letat efter en fin röd kjol. Den var fin.

(Magen är fortfarande ungefär 5 cm större än innan graviditeten, så blir den mindre blir kjolen kanske lite stor. Eller mer bekväm, kan vi kalla det istället.)

Hela familjen

Klänningspremiär

På vårt adventsfika idag körde vi klänningspremiär - dels för att flickorna skulle vara fina, men egentligen mest för att den där allra första klänningen jag köpte direkt efter stora ultraljudet (när vi fick veta att de var flickor) hade jag av någon idiotisk anledning köpt i storlek 56. Dum storlek att köpa fina kläder i över huvud taget eftersom de växer ur dem på nolltid, plus att barnen är för små för att klänningar ska sitta bra på plats. Men nu gjorde jag ju det ändå, så då fick det bli klänningar idag. Flora fick sjömansklänningen och Lilly en annan röd som vi ärvt. Och på något sätt förvandlades tjejerna inför våra ögon! De blev så oerhört flickiga på en gång, vilket kändes ganska konstigt faktiskt. Hittills har de ju bara haft body och byxor jämt, precis som Alfred hade, så de har inte varit FLICKOR liksom. Men de var fina i alla fall.

Sitter fast

Bättre natt i natt faktiskt! Vi somnade inte förrän två visserligen (får lite skylla mig själv dock, för vid halv elva var tjejerna lugna och sov, men då hade jag fastnat i en söt film på tv (Something Borrowed) och kunde inte slita mig, och innan den var slut hade tvillingarna så klart vaknat), men sen fick jag sova till nästan sex och sen faktiskt somna om lite!

Om en timme får vi gäster, men jag sitter fast med båda tjejerna i knät, otvättad, o-tänder-borstad och ofixad med ostädat runt oss och väntar på att Christopher ska komma hem från Alfreds sovpromenad så vi kan hinna klart. Börjar bli lite stressad nu, hur mysigt vi än har det... 

Produktiv dag

Jag har haft en oerhört produktiv dag, trots att den började ganska kasst. För andra natten i rad fick jag bara ungefär 3-4 timmars sömn, pga en massa skrik så vi somnade sent och sen matning och krångel 3-4 timmar senare. Anyway, Christopher tog med sig Flora när han gick upp med Alfred, och efter lite matning och blöjbyte på Lilly fick jag sova i två timmar till. Sen gick jag upp vid 11 och var ändå på ganska dåligt humör och hade dåligt tålamod, eftersom jag egentligen behövt sova mycket mer.
Men sen tog jag tag i mig själv, och gick först och köpte mjölk med Flora i BabyBjörnen och Alfred i handen. Alfred tyckte det var roligt med snön som fallit igår och i natt och gjorde spår och halkade runt, så jag blev på lite bättre humör, och sen kunde jag sätta fart. Så jag har duschat och tvättat håret (vilket ju inte händer så ofta nu för tiden) och duschat Alfred, bakat lussekatter (eller snarare: jag satte degen, men Christopher fick baka ut dem eftersom jag var fast i amning när det var dags för det), kryddat vin till glögg, satt ihop och dekorerat ett färdigt pepparkakshus från IKEA, gjort brända mandlar och lagat middag (och brunch också när jag tänker efter: french toast med bacon och lönnsirap) - och känner faktiskt att jag ändå inte försummat barnen utan hunnit med alla tre rätt så bra.
Imorgon kommer några av gudföräldrarna (både Alfreds och tvillingarnas) och några till på adventsfika, så det var därför jag var tvungen att hinna med allt idag. Hoppas på att få sova lite mer i natt, det hade varit väldigt skönt...

Storebror

Världens goaste storebror med Flora.