Försvunna barn och gräsänkadag

Wohoo, jag har överlevt dagen (hittills)!
Det började nämligen värre än väntat med att natten till idag blev kanske den värsta sen tjejerna var nyfödda: Flora var fruktansvärt orolig och höll mig halvvaken till tio i tre, då hon bara vägrade lägga sig ner igen och pekade mot dörren. Jag gav med mig för att hon inte skulle väcka Lilly, så vi gick upp och satte oss i en fåtölj i vardagsrummet och Flora pekade uppfordrande mot tv:n, så jag satte på och bläddrade fram till MTV, som faktiskt spelade musik mitt i natten. Så vi satt där och vilade, mamma kom upp för att gå på toa, och när det hade gått 40 minuter hade Flora äntligen somnat igen och vi kunde gå tillbaka till sängen. Jag har en madrass på golvet nedanför 120 cm-sängen i gästrummet, och sen blev det värsta karusellen där jag flyttade mig och barn mellan sängen (där jag får ligga på tvären med benen utanför sängen), och madrassen, för när vi kom tillbaka började Lilly vakna stup i kvarten också - i början turades de åtminstone om att vakna och sova, men mot slutet krånglade båda samtidigt, och Flora försökte rymma ur rummet ungefär en gång i timmen från klockan fyra. Hon var varm som en liten kamin på huvudet och överkroppen, men fötterna och händerna var iskalla - det var en ny febereffekt för mig!
Den enda riktiga sömn jag fick var mellan halv fem och sex ungefär. Sen låg Lilly och ammade konstant, hon kastade iväg sin napp så jag kunde aldrig få henne att släppa bröstet (jag brukar peta in nappen istället), och jag kunde ju inte resa mig för att leta efter den, för då skulle jag ju väcka Flora. Inte för att Flora sov hela tiden, men ändå. Den jobbiga biten med att ha tvillingar...
Så när klockan blev åtta och båda tjejerna satte sig upp och ville gå ut skickade jag in dem till mormor och vände mig om för att äntligen få lite sömn -  Flora kom tillbaka och somnade på min arm och så sov vi till halv tio.
Det blev en lång utläggning om sömnen, sorry. Fast just det, den var ju inte klar än. Vid fem skrev jag till Christopher på messenger att han tyvärr måste komma tillbaka för att jag inte skulle palla dagen ensam utan hjälp om Flora fortsatte vara så hängig. Men när vi vaknade på riktigt mådde hon mycket bättre, så jag sa att han kunde få stanna och fixa lite till i huset, bara han kommer tillbaka till kvällen så jag slipper en natt till med tjejerna - de sover liksom inte med mig, de ska bara åt mina bröst hela tiden, även om jag har kläder på mig. De sover mycket bättre med Christopher.
Anyway, vid halv tolv åkte mamma, och då var jag ändå hyfsat pigg. Barnen fick en skål med päronbitar och satte sig på altanen, och jag tänkte att jag skulle skala några potatisar som förberedelse för lunchen senare, medan barnen var upptagna. När jag var klar efter bara några minuter gick jag upp till altanen, som var tom. Hjärtat började banka, jag ropade på Alfred, inget svar. Rusade ner i trädgården och ropade på Alfred med mina lungors fulla kraft, men inget svar. Jag sprang runt hörnet så jag kunde se på andra sidan huset och in i kusinernas trädgård, men det var helt tomt, så jag vände och rusade in i huset igen och ropade, och då hörde jag ett svagt svar från Alfred: han och båda tjejerna hade gått ner helt själva för den branta spiraltrappan för att Alfred skulle gå på toa. Jag hann bli så rädd att jag nästan trodde jag skulle dö. Inte så att de skulle hunnit särskilt långt om de hade stuckit iväg, och om nån hade tagit dem hade ju nån skrikit, men jag hann inte tänka logiskt, det var bara ren instinktspanik som satte in direkt.
Lagom bra moderskap jag började med på vår ensamma dag alltså...

Sen satte jag på ståbrädan på nya vagnen och så fick Alfred följa med när det var dags för tjejerna att sova - han höll förstås inte helt tyst, men han var duktig och pratade inte för högt, men det tog en stund innan de somnade, antagligen för att det inte var så tyst som det brukar runt vagnen. När de somnat gick jag och Alfred till en lekplats en stund, och när vi kom hem och ställde vagnen i trädgården satsade jag på titeln "Supermamma" och bakade en banankaka tillsammans med Alfred för vi hade några övermogna bananer.

Precis när vi fått in den i ugnen vaknade båda, efter bara trekvart, så Alfred fick hoppa på ståbrädan igen och så gick vi i en kvart-tjugo minuter, men de vägrade somna om, så de fick komma upp och äta lunch istället.

Efter lunch var vi ute i trädgården lite, och sen gick vi ner till stranden och kastade lite sten och tångblåsor som omväxlings skull för att inte sprida ut för mycket stenar på bottnen. Både Lilly och Flora testade ståbrädan, men Flora hade lite svårt att nå upp för att hålla i sig ordentligt.

När vi kom hem åt vi banankaka som mellanmål, sen tog vi ner tvätten från torkvindan i skuggan och hängde om allt i solen på altanen och sen insåg jag att bara hälften av tiden tills mamma skulle komma tillbaka hade gått än, och det började snurra i mitt huvud av trötthet. Då gjorde jag popcorn och satte på tv:n. Jag satte också på båda bil-dvd:erna till tjejerna, med varsin Teletubbiesfilm (för de klagade direkt när det var "I drömmarnas trädgård" på den ena och Teletubbies på den andra), och tyckte jag var smart, men nähä, de kunde bråka om vilken spelare de skulle titta på ändå...

Jag fick några utbrott på dem under dagen, men på det hela taget hade vi trevligt ändå, trots min trötthet, och jag bestämde att Christopher skulle få stanna en dag till som planerat ändå, jag hoppas på att Flora ska sova lite mindre dåligt i natt nu när hon mår bättre (fast hon har redan vaknat två gånger ikväll, så vi får väl se).

Flora-snora

Då var det Floras tur att bli sjuk. Det började ju med Lilly, och efter ungefär fem dagar blev Alfred förkyld, och sen tog det fem dagar innan Flora blev sjuk. Det kommer bli långa vab-perioder om de ska fortsätta så... Både Lilly och Alfred klarade förkylningarna bra ändå; Alfred var lite hängig en dag, och Lilly var pigg även när hon snorade som värst, men Flora mår inget vidare. Det började med att hon hostade en del på dagen igår, och vid halv tolv igår kväll fick hon en krupphostattack så jag tog upp henne. Tack och lov för 1177.se alltså! Hon har haft tendenser till krupphosta tidigare, så jag har redan läst om det, även om det inte varit så illa, så jag visste att det inte brukar vara någon fara, och hade för mig att det är bra med sval luft, så igår kväll beordrade jag Christopher att läsa högt för mig när jag stod med Flora i famnen och lugnade henne. Och ja, jag gjorde rätt som tog upp henne: man ska hålla barnet upprätt och gärna gå ut i sval luft (inga problem den här sommaren...), för då minskar svullnaden i luftrören som orsakar hostan, och så ska man lugna barnet för annars blir hostan värre. Så snart blev hon bättre, och sen fick hon sova intill mig hela natten.
Men på morgonen vaknade hon med feber och en massa snor - hon är så söt när hon är snorig, hon går och sniffar med sin lilla näsa. Men tyvärr gör hon som alla mina tre barn: torkar sig om näsan med handen millisekunden innan jag hinner dit med papper - varenda gång...

Framåt eftermiddagen var hon riktigt hängig och ledsen, och hostade så hon kräktes upp bröstmjölken hon precis fått i sig, och höll på att somna på min arm i soffan. Jag gav henne en Alvedon-supp efter att ha kollat tempen - den var "bara" 39,2, men sådär dåligt ska man ju inte behöva må, så hon fick en. Sen gick mamma ut och gick med henne i vagnen en stund, och när hon vaknade efter 40 minuter var hon åtminstone lite piggare och gladare. Sen fick alla tre barnen pinnglass så hon fick i sig något, och vid middagen åt hon faktiskt en del åtminstone.

Det är en supervacker kväll ikväll, där vinden äntligen har lagt sig, men kallt och med dramatiska moln.

Barnen smet ut en liten stund innan läggdags. Jag lade tjejerna och mormor lade Alfred, och alla somnade på nolltid, men sen vaknade Flora två gånger inom en kvart, så nu har hon just fått komma upp och sitta i mormors knä en stund medan jag skriver, och sen ska jag gå och tvätta mig och lägga mig med henne. Christopher har åkt till Landskrona, så jag sover med både Flora och Lilly i natt igen och Alfred med mormor, så det lär väl bli dåligt med sömn för mig igen, så bäst att jag skyndar mig i säng. Hoppas verkligen att Flora mår bättre imorgon när jag ska vara ensam med barnen större delen av dagen, annars blir det inte vidare kul.

Logistikproblem och egentid i mataffär

Logistiken med tre barn alltså... Christopher behöver åka hem till Landskrona igen, för han hann inte så långt som han ville med fix i huset. Först hade vi tänkt att jag och barnen skulle åka med och sen åka tillbaka med mamma som ska till Helsingborg på tisdag igen, och att Christopher då skulle ta hennes bil för när han ska tillbaka hit, men så kom vi fram till att eftersom det är slipdamm nästan överallt i huset är det kanske inte så bra för barnen att vara där, plus att Christopher får mindre gjort när vi är "i vägen".
Sen kom jag på den briljanta idén att vi istället skulle åka med mamma ner på tisdag och tillbringa dagen i huset men inte sova över i kaoset, men det föll på att Christopher behöver vår stora bil för att kunna köpa byggrejer, och mamma har en Peugeot cabriolet där det är omöjligt att få in tre barnstolar och en extra passagerare, så nu får vi istället stanna här och jag får klara mig utan vuxen hjälp hela tisdagen när mamma ska vara borta. Och alltså, det är ju klart att jag ska klara det, men som jag sagt innan så tycker jag ärligt talat att det är svårt att få ihop det med mat och allt när jag är ensam med alla tre barnen. Och här där toaletten är på en annan våning än levnadsytan, eller vad man ska kalla det, är bara det ett litet problem när antingen jag ska gå på toa eller något barn har bajsat eller behöver gå på toa - då måste alla tre barnen (eller åtminstone båda tjejerna) släpas med ner för spiraltrappan så att inte tjejerna klättrar omkring i den själva och riskerar att ramla. Men äh, det får gå. I värsta fall får jag be morbror Bernt och Lillan om hjälp. Men lite synd är det ju att jag inte får se hur det går med huset på ett tag.
Idag har jag i alla fall tagit mig lite småbarnsmammaegentid = handla mat utan barn. :) Jag tog vår bil - som för tillfället är helt tom på barnstolar, eftersom Christopher haft den i Landskrona och vi har varit här, så jag hade fri sikt åt alla håll! Helt fascinerande! Annars brukar det vara ett sabla meckande för att kunna se bakåt när man backar, och vi tackar... kanske inte gudarna, men biltillverkarna, för backsensorerna.
Först vandrade jag runt i långsam mak på ÖoB, av alla ställen - inte för att det är så speciellt roligt och charmerande där, men bara för att jag inte behövde stressa hem, och sen vidare till shoppinggallerian där bl.a. H&M ligger. Det ligger en Espresso House bredvid ingången, och där satt det en del folk, så när de automatiska dörrarna inte öppnades framför mig blev jag förvånad, men så läste jag på dörren att gallerian bara är öppen sista söndagen i månaden (och på vardagar och lördagar förstås) - jag är tydligen så bortskämd av att bo i Stockholm att jag tycker det är konstigt att inte alla affärer är öppna på söndagar... Då åkte jag vidare till ICA Kvantum och körde ner i parkeringsgaraget under, och det var i stort sett helt tomt, det stod två eller tre bilar där. Rena spökstaden.

Uppe i affären var det en del folk, men ändå lugnt och skönt. Lite stressande visserligen att jag på något vänster har lyckats handla mat för 3 500:- på en och en halv vecka sen vi kom hit bara... Fråga mig inte hur. Idag köpte jag en del blöjor och det var snåla mängdrabatter i Varberg, märkte jag, men det var ju inte bara det.
På vägen hem ringde Alfred mig och sa att han ville ha päron, och när jag sa att jag var på väg hem och inte hade köpt päron började han gråta, så jag vände i nästa rondell och åkte tillbaka in till stan och köpte päron. Vad gör man inte för sina barn?
Och glädjen jag möttes av när jag kom hem efter att ha varit borta i två timmar var ju underbar! Och Flora och Lilly har båda precis lärt sig att göra ordentliga pussmunnar, så vi har fått så många goa pussar idag. :)

Sorg över människor jag inte känner

I natt satt jag och Christopher uppe sent för att titta på polisens pressträff, där de skulle berätta hur det gick i fallet Lisa Holm. Det blev uppskjutet från halv tolv till runt halv ett, och under den tiden förstod vi förstås att det inte skulle vara några goda nyheter de skulle komma med, och mycket riktigt: de hade funnit Lisa död. Fallet har ju berört många, och för min del är det mycket för att min egen systerdotter är just 17 år, söt och blond, och ska sommarjobba på ett glasscafé varifrån hon ska köra hem själv med mopedbil. Jag vet att såna här brott, där unga kvinnor mördas av någon de inte känner, är extremt ovanliga (jag fick lära mig idag att det kallas "sommarmord", berättade kriminologen Jerzy Sarnecki), och jag vet att mängder av kvinnor, unga som gamla, ständigt går runt och oroar sig i onödan, men ändå. Sånt här ska ju inte få ske, alls.
Sen har ju det här utöver all medkänsla tyvärr också lockat fram dåliga sidor hos folk: jag läste på Facebook att en bekant skrev att "en del direkt gör denna tragedi till en fråga som handlar om den fria rörligheten i Europa och direkt landar i rasism", och strax efter det i flödet hade en lågstadiekompis länkat till en artikel på en SD-vänlig sajt (som jag inte ens har lust att nämna namnet på) där det stod att "invandrare" hade mördat Lisa, och min "kompis" svamlade om gamla testamentet och "öga för öga, tand för tand". Suck. Ibland skäms man ju för folk. Att en 17-årig flicka har mördats är så fruktansvärt att jag knappt ens klarar att tänka på det, men människor, skärp er. Medkänsla med offrets familj är vad som behövs, inte mycket annat just nu.
Resten av dagen har ju gått i gladare tongångar med bröllopet mellan prins Carl-Philip och Sofia, och vi har faktiskt haft på tv:n under hela sändningen - jag hade mest bara tänkt titta på gästernas klänningar, och brudens förstås, men det var ju trevligt att titta på själva bröllopet och festen också, och eftersom Alfred lekt mest med Maja idag och en annan syssling, Agnes, kom hit för att leka med tjejerna, så har vi kunnat titta lite när vi vill.
Men en märklig dag alltså. Först sorg över en flicka vi inte ens känt, sen ett par främlingars bröllop i bakgrunden hela dagen, och nu såg jag precis att Magnus Härenstam dött - plus att en bloggare jag följer (men ingen jag känner), som skriver om sin cancer, har blivit mycket sämre så jag kan inte sluta tänka på henne. Usch.

Minnen från 70-talet, och pappa har kommit tillbaka!

Strax efter jag skrev igår vaknade Alfred, gråtandes. Jag gick in till honom och hittade honom ståendes på alla fyra, stel som en pinne och lite gungandes fram och tillbaka. Det har hänt några gånger, och jag tror att det är nån typ av nattskräck, eller åtminstone mardrömmar. Jag brukar få honom att sätta sig i mitt knä och så kramar jag honom och pratar lugnande tills han slappnar av och kan somna om. Igår kom mamma in när jag precis fått ner honom i knät, och berättade att min storasyster Fina (hon som inte finns kvar hos oss) under en period när hon var liten vaknade vid samma tid varje natt, stel som en pinne och skakade, okontaktbar. Mamma brukade sitta och vänta hos henne och försöka lugna henne, och efter en tid tog hon henne till läkare för en neurologisk undersökning, för mamma var rädd att hon hade epilepsi eller någon skada på hjärnan, men de hittade ingenting, och så småningom gick det över. Men visst låter det väl också som någon typ av nattskräck? Vet inte om man visste vad det var i början av 70-talet?
Just ja, på tal om mamma, ska passa på att berätta en sak hon berättade om härom kvällen också: det var tack vare min mamma som föräldrar fick börja stanna hos sina barn på sjukhus i Danmark i mitten av 70-talet! Jag är ju född i Danmark och bodde där mina första fem år (1972-77), och mammas dåvarande bästa väninna (som sedan var otrogen med min pappa...), som också var svensk och bodde i Danmark, hade en son som var ett år yngre än jag. En gång blev han så sjuk att han blev inlagd på sjukhus, och då hade de en timmes besökstid på kvällen, även för föräldrar, sen fick de vackert bege sig hem och lämna sitt förtvivlade lilla barn. Mamma blev så upprörd av detta att hon kontaktade en barnläkare och barnpsykiater hon kände hemma i Borås, Bertil Söderling, rikskänd som "Radiodoktorn" - han hade hjälpt henne bli av med sin stamning som tonåring och de hade hållt kontakten - och han hjälpte henne med argument för ett öppet brev hon skickade till sjukhuset och till dagstidningen i Silkeborg, där vi bodde. Hon blev uppkallad på möte på sjukhuset, där alla var mycket upprörda över den där uppkäftiga svenskan och tänkte tillrättavisa henne, men med alla argument hon fått av doktor Söderling blev det istället så att ett år senare infördes det att föräldrarna fick stanna hos sina sjuka barn. Coolt va? :)

Idag åt tjejerna leverpastej och smör till frukost. Bara. Bättre än inget, tänker jag.

Lilly har redan lärt sig av mästerflugjagaren mormor. "Pang" gick hon omkring och sa och slog på fönstret idag.

Alltså Lillys nacke - jag är så fascinerad av de här lockarna! Både jag och Alfred var lockiga korta perioder när vi var små (eller ja, i Alfreds fall när han var mindre, han är ju fortfarande liten), men det har gått över. Vi får se hur länge det håller i sig för Lilly.

Idag åkte mamma hem till Helsingborg vid ettiden, medan tjejerna fortfarande sov, och innan hon åkte var jag och Alfred nere på stranden och jag badade - jag badade igår också, och då var vattnet plötsligt varmt! Relativt i alla fall - för mig är det "varmt" när det är över 17 grader, och jag tror att det var minst 18 igår och idag. Vattnet är såpass grunt på första stranden att det värms upp fort när det är soligt i några dagar, så nu var det riktigt skönt!
Christopher skulle inte komma hem förrän på kvällen, så vi hade några timmar när jag skulle vara ensam med alla barnen, och jag tänkte först göra det enkelt för mig och stanna hemma i trädgården och på altanen, men så började Lilly peka att hon ville gå och hälsa på hos min morbror Bernt och hans fru Lillan som bor tvärs över gatan. Så jag fick ut Alfred, som är supersnorig och hostig idag, från Netflix på datorn och så tog vi tvillingvagnen och gick in till dem en liten stund. Lilly som börjar härma en massa ord som vi säger nu ropade "Benn!" på vägen, men Lillan klarade hon inte att säga (hon har inte försökt säga sitt eget namn än heller, så det förvånade mig inte). När vi tittat på deras lilla karpdamm och pool gick vi vidare ner till andra stranden med vagnen. Alla barnen älskar att kasta sten i vattnet (vad är det med att kasta sten i vatten?!), men att sitta på bryggan som vi gjorde härom dagen kändes lite farligt när det inte var någon extra vuxen med dem däruppe när jag hämtade stenar, så idag satt vi nere vid vattennivån.

Alfred var med i vattnet och hämtade stenar, och inne i tången var vattnet verkligen varmt på riktigt, all den bruna tången suger åt sig solvärmen. Flora ville faktiskt med ut i vattnet en gång, men bara om jag bar henne, och hon blev ledsen när jag försökte få henne att doppa tårna. Sen ville Lilly med ut men ångrade sig direkt, så hon fick också bara doppa typ en tå, väldigt motvilligt.

Sen tog vi en självis (såg det uttrycket nånstans härom dagen, och gillar det bättre än "selfie", fast det här var väl mer en familjefie eller nåt).

Fast den var ju åt fel håll, man såg ju inte havet, men när jag vände på oss ville inte Flora vara med längre, och Alfreds näsa hade börjat rinna...

På vägen hem var vagnen rätt så överflödig, kan man säga. Alfred är den där lilla lilla pricken med gröna shorts längst upp på krönet, och det är Floras huvud precis bredvid vagnen.

Här, två hus ner från vårt, stannar Alfred alltid för att titta på robotgräsklipparen, och nu är det Floras och Lillys tur att också göra det. Mycket fascinerande de där apparaterna, tydligen.
Vid halv åtta kom mina kusiner med sina barn, Alfreds älskade sysslingar, så vi gick in till dem för att hälsa (de bor bredvid), och tio minuter senare kom Christopher efter åtta dagar ifrån oss, så det var lagom överpeppade barn vi hade vid läggdags. :) Så i natt blir det pappa som tar tjejerna och jag tar lille snorpellen, vilket väl i och för sig inte direkt bådar för den bästa sömnen för mig ändå, men vi får se.

Bai!

Bajs är väldigt intressant nu för tiden! Båda är väldigt duktiga på att säga till när de bajsat nu, fast de säger till lite extra ibland bara för att de tycker det är roligt att gå ner för spiraltrappan till badrummet också... Så fort nån är på väg ner är det någon som ropar "Bai!" Kanske dags att försöka få dem att sitta på pottorna lite oftare, men jag ids inte riktigt. Innan de själva vill det frivilligt struntar jag nog i det ändå. Jag har liksom inget emot blöjor så jag vill inte stressa. Jag tvingar till och med stackars Alfred att sova med blöja här just för att man måste nerför en spiraltrappa för att gå på toa, så när han blir kissnödig på nätterna tycker jag det känns tryggast med blöja ett tag till.

Igår däremot sa Lilly inte till när hon bajsat på eftermiddagen, och det tog ett bra tag innan jag upptäckte det. När jag väl märkte det hade stackarn haft rumpan full av gamla majsskal (majs var i stort sett allt hon åt kvällen innan) i flera timmar, tror jag, och det var svårt att tvätta bort, och hon började gråta för att det gjorde ont... Hon var helt röd stackarn, så jag tackar gudarna för Inotyol. Världens bästa salva!

Det är mest mamma som är ute och går med tjejerna här i stugan, men idag gick jag en sväng när de vaknade till på förmiddagsluren (mamma brukar gå en halvtimme-timme och sen ställa dem i trädgården och sätta sig och läsa och gå en sväng när de vaknar till), och den nya vagnen känns bra! Det känns så väldigt mycket mer "tvilling-igt" med en bred vagn än med City Selecten. :) Vi har ju den svarta Teutonian också i och för sig, men ändå. Det lustiga är bara att både Flora och Lilly helst sitter i Alfreds singelvagn när den kommer fram - undrar varför det är så mycket roligare att sitta ensam?
Imorgon kommer Christopher tillbaka, och det blir lite extra bra med tanke på läggningen, för ikväll var tredje kvällen i rad som Flora smet ut till mormor just när Lilly somnat. Idag ville hon dock inte somna i mormors knä, utan ville bara leka, och gick fram och tillbaka när jag skulle lägga Alfred (som nu börjat snora och hosta, nu när Lilly blivit bättre) och krånglade, tills jag till slut tog in henne i sovrummet igen och gav henne bröstet, jag orkade inte mer - klockan var halv elva. Hon ligger ändå mest och pillar på det mer än hon äter, och efter en stund kunde jag ge henne en napp att pilla på istället. Men imorgon är det lätt Christopher som lägger tjejerna.

Tvåordsmening!

"Mommo dä!" sa Lilly i morse. En tvåordsmening! Hon slog till med ett "Mamma dä" lite senare också.
Nu har vi varit ifrån Christopher i sex dagar redan, och det har gått fort, känns det som. Vi Facetimar med honom nästan varje dag, och barnen tycker det är roligt. Idag tog tjejerna fram en av hans skor som står i hallen och hojtade "pappa!" och Flora började dansa "pappa kommer tillbaka"-dansen, så de är i alla fall inte oroliga för att han är borta för gott. :) Och nu är det bara två dagar kvar tills han kommer - på fredag ska mamma nämligen hem till Helsingborg för lite bokade grejer fram till söndag, och eftersom jag inte pallar att vara ensam med alla tre barnen särskilt länge kommer Christopher tillbaka då, även om han nog först tänkt stanna till söndag, innan vi visste att mamma skulle iväg. Om han inte hinner färdigt med det han tänkt i huset tills dess får han väl åka tillbaka någon dag i nästa vecka.
Idag har det varit soligt och fint igen, men blåsigt och rätt kallt, men vi har varit ute mycket ändå.

När Alfred vill springtävla brukar han ställa sig i startposition, som jag lärt honom, och tjejerna försöker också och sätter sig på huk, men idag utvecklade Flora sin startteknik genom att lägga sig på mage, och de andra hängde på. :) Alfred kunde jag dock snabbt lära att det inte var så effektivt...

Tjejerna går barfota mest, och när vi var inne i mina kusiners trädgård bredvid, där de har både gunga och studsmatta, trampade stackars Flora på en liten liten brännässla. Innan jag såg vad som hänt och jag satte mig på knä bredvid henne för att kolla varför hon grät så satte jag såklart knät på en annan liten brännässla bredvid... Jag läste just igår att man kan ta kortisonsalva på getingstick (fast det gör vi aldrig, ammoniak på en bomullstuss är det absolut mest effektiva mot getingstick), och jag har aldrig lyckats hitta något som kan lindra brännässleblåsor, så vi gick in och jag testade att smörja oss med Mildison. Flora hade bränt sig mitt i hålfoten, där man har som känsligast hud, och det var många vita prickar. Jag kände dock ingen effekt alls av Mildisonen, men så kom jag på att mamma har en flaska 100%-ig Aloe Vera-saft som vi köpte varsin av när vi var på Teneriffa för ett par år sedan, så jag smorde på det, och vips blev det bra!
Vi har förresten upptäckt att Flora kan sitta stadigt på en vanlig gunga redan - det lärde sig Alfred ganska nyss - och Lilly kan hoppa jämfota på studsmattan! Mina små genier. Lilly säger "appa!" när hon vill till studsmattan och hoppa.
På Lilly kör vi nu tvåfrontsattack mot molluskerna hon fick i ena knävecket för någon månad sen. På Alfred fick vi bort mollusker genom att badda med alsolsprit två gånger om dagen i några veckor, men på Lilly verkar det inte funka (jag upptäckte dessutom två nya pyttesmå på magen härom dagen), så nu har jag köpt en salva som heter Cicaplast, som en i tvillinggruppen rekommenderade, och började smörja på det också igår. Nu när vi är barbenta så mycket vill jag verkligen bli av med dem.
Det var krångel med Flora vid läggning ikväll igen - det är verkligen besvärligt att lägga dem utan att ta till brösten, men jag känner att det är värt det på nätterna, det är lättare att få dem att somna om utan att ta brösten på nätterna när de somnat utan. Men Flora fick somna i knät på mormor idag, för hon bara vägrade somna inne i sängen... Hoppas det går över snart. Ett skäl till till att dra ner på amningen är att jag fick ont i höger bröstvårta i natt, och när jag vaknade såg jag att det var en vit fläck på den. Det såg ut som att det blivit en liten blåsa där det fastnat mjölk i, så jag steriliserade en synål och stack i den förut, men då såg jag att det typ var död hud bara... Jättekonstigt. Så det är väl bra om den får vila lite.
Och just det! Idag för två år sedan var det en stoooor dag: rutinultraljudsdagen! Dagen då jag kunde sluta noja på fulltid, och dagen då vi fick veta att det var två friska flickor i min mage. :)

Sommar!

Äntligen sommar idag! Solen värmde för första gången, även om det bara var 19-20 grader, så jag tog faktiskt årets första dopp idag. Vattnet var kallt, men inte fruktansvärt kallt, det var nog runt 15 grader, och det är ju fullt uthärdligt. Flora däremot blev jätterädd, den lilla stackarn, hon verkade tro att mamma skulle försvinna där i vattnet.

Annars har vi mest lullat runt i trädgården idag; mamma rensade ogräs, jag körde lite trimmer, barnen åkte lite rutschkana och sprutade lite vatten och jag smartphonade lite för mycket enligt mamma - men Christopher höll på att försöka välja micro och grejer till huset och jag försökte hjälpa till, och på eftermiddagen gick vi ner till stranden igen och lät barnen kasta lite sten i vattnet.

Jag vadade runt i vattnet och tog upp stenar åt tjejerna, och Alfred hjälpte till, men halkade och slog upp en liten reva på knät när han skulle upp en gång, stackarn.
Alfred är så oerhört gosig nu för tiden, och han säger att han älskar mig flera gånger om dagen, och det gör så ont i hjärtat när jag inte riktigt hinner med honom när tjejerna tar det mesta av min tid. Ikväll ville han att jag skulle lägga honom (mormor har lagt honom de senaste kvällarna nu när vi varit ensamma här), och jag sa att jag kunde göra det efter Flora och Lilly somnat, så han fick sitta i soffan och titta på film så länge. Men eftersom jag inte lät dem amma ikväll heller tog det ungefär en halvtimme att lägga dem, så när jag kom ut hade han just somnat...
Just ja, vi blev erbjudna förskoleplatser i Landskrona i fredags! Men på en fristående förskola som inte var med bland våra val, så tydligen får vi tacka nej utan att hamna sist i kön. Vi tittade på den och kände båda att den inte kändes bra: den har ingen egen gård, den är stor (120 barn) och ligger 20 minuters promenad bort, och alla våra barn skulle hamna på samma avdelning - det låter ju bra på ett sätt, men vi undrade lite hur det funkar pedagogiskt? Alfred har ju lärt sig så oerhört mycket det senaste året på förskolan, och om han nu ska börja gå med 1,5-2-åringar, då lär det ju inte bli lika mycket koncentration på att lära 4-åringarna särskilt mycket, eller? Har jag fel?
Christopher ska försöka åka och titta på den imorgon, för jag pratade med handläggaren på Landskrona stad idag, och fick veta att det inte verkar finnas någon chans att vi får platser på vårt förstahandsval, vilket är en liten förskola med bara 45 barn ungefär 100 meter från vårt hus. Tydligen finns det väldigt många barn i Landskrona, så kön är lång, och nästan alla förskolor är stora och har minst 100 barn. Jag älskade att Alfreds förskola i Fruängen var så liten (45-50 barn) att alla barn och all personal kände varann, men hoppet om att det ska fortsätta så måste jag nog ge upp, tyvärr... Men att förskolan ska ha en egen gård, det känns faktiskt för viktigt för att vi ska släppa det, så jag tror nog att vi kommer tacka nej ändå, även om jag fick veta i telefon att då kan de inte garantera oss tre platser på samma förskola i tid. I värsta fall får vi väl lösa att vara hemma lite längre då.

Läggning utan amning

Jag kommer aldrig komma ikapp med sömnen. När jag verkligen behöver lägga mig tidigt så krånglar Flora och sover inte när klockan är halv elva - efter en timmes skrik, rymningsförsök, hot om att gå ut, utbärande av skrikande unge och mer försök att väcka syrran bar jag ut henne och lämnade henne till mormor, osande av ilska. Ibland står jag bara inte ut. Hade det bara varit en unge hade hon ju kunnat få skrika hur mycket hon ville och jag hade kunnat ligga kvar med henne tills hon ger upp, men när det ligger ett sovande barn i rummet redan och ett annat i rummet bredvid är det ju hopplöst. 

Antar att jag valde en dålig dag att lägga utan amning, när jag redan varit irriterad och utan tålamod hela dagen, men skälet var ju att de ammat halva natten till idag så jag inte fått sova, och jag tänkte att om de somnar utan brösten kanske det blir lättare att neka dem på natten. Men det var ju betydligt svårare att få dem att somna utan. 

Roligt var åtminstone att Lilly hämtade mig och sa "Macke!" en massa gånger och höll ut armarna för att visa mycket när jag sa att jag älskar dem "så mycket så mycket så mycket".

Nu får Flora sitta hos mormor, jag går och tvättar mig. God natt!

Seg dag, och lite om föräldraledighet för tvillingföräldrar

I natt lät jag Alfred sova kvar inne hos mormor, där han somnat (vi lägger honom där för att det än så länge inte funkar att lägga alla tre barnen i samma rum, för att Alfred tar mycket längre tid på sig, och sen brukar vi lyfta in honom till där han ska sova), och han sov bra, Flora sov bra och Lilly sov oroligt för förkylningen, vilket gjorde det åtminstone lite lättare för mig. Mamma sov dock lite dåligt för att hon är ovan att sova med Alfred, men vi hoppas det blir bättre i natt när vi provar igen.
Flora vaknade före Lilly i morse, och lutade sig över mig och pekade på Lilly och gjorde ett glatt ljud, så jag frågade om hon kunde säga Lilly. "Gav-göw!" sa Flora. Jag sa igen: "Kan du säga Lilly?" och Flora sa "Gav-göw!" Så det betyder väl Lilly då, antar jag. :)
Sen kom min systerdotter Stella på eftermiddagen, och hon och Flora såg en koala på tv:n, och Stella frågade om hon kunde säga koala, och då sa hon typ "ko-ko" (sa Stella, jag hörde det inte), så nu kommer hon nog igång med pratandet också!
Det har varit en seg dag idag: kallt ute så vi har mest varit inne (Alfred lekte med Maja på förmiddagen dock) och jag har varit smått groggy av trötthet idag - det kom en dag för sent, konstigt nog. Igår efter jag blivit väckt en gång i kvarten hela natten var jag ändå hyfsat pigg på dagen, men idag efter jag fått sova lite bättre var jag helt slut. Så jag har varit tacksam att Stella har varit här och lekt med barnen - de avgudar henne! Och de är så oerhört förtjusta i sin mormor också, det är också väldigt roligt.

Samling runt Stella

Att Stella är så stor nu (17) att hon ska åka på sin första festival i sommar är helt galet. Att mina barn också ska bli sådär stora känns helt overkligt! Jag bad min vän Emil att jag skulle få ge henne hans nummer ifall hon skulle behöva en vuxen när hon är på Bråvalla, för han ska dit eftersom han är bandbokare - hon kommer säkert inte behöva någon, men det kändes ändå bra att det finns någon där som hon kan höra av sig till om det skulle vara något, vad som helst - mina festivalår är ju över, åtminstone på ett tag nu, så Emil får vara min standin. ;)
Och en helt annan sak: jag läste i tvillinggruppen idag att ett par tvillingföräldrar inlett en sak mot Försäkringskassan om att få ut fler föräldradagar. De har inte hittat något lagstöd för att man inte ska få ut lika många föräldradagar för varje barn bara för att två (eller fler) föds samtidigt. Hittills har de fått avslag, men ska överklaga till Förvaltningsrätten, och de är redo att gå vidare till Europadomstolen om det krävs, bara för att få saken prövad och avgjord, vilket ju kommer ge utslag för alla tvillingföräldrar. Jag är förstås oerhört tacksam för den oerhört generösa svenska föräldraförsäkringen, men det är ärligt talat inte rättvist för tvillingar. Ta exemplet med två syskon som kommer så tätt att de föds samma år, t.ex. januari och december; de får ju ut 480 dagar var, men tvillingar får 660 (480 + 90 sjukpenningdagar och 90 grunddagar för tvilling 2). När icke-tvillingsyskonen blir äldre kommer föräldrarna kunna ta ut längre semestrar än vad vi kan tills barnen fyller 7, för de har fått fler dagar fast de kunnat vara hemma med båda barnen samtidigt under en period i början. Vari ligger rättvisan där? Och att det inte ens finns lagstöd för det här, utan bara någon regel som någon hittat på själv gör ju att det verkligen måste prövas.

Nationaldag, dopdag och kalasdag

För ett år sen idag döpte vi Flora och Lilly!

I år var vi på ett annat kalas, då min morbror Bills fru Ingrid fyller 75 imorgon. Ingrid var Sveriges Lucia 1960 och var oerhört tjusig!

(Det är hon förresten fortfarande, tjusig alltså.)

Innan kalaset lekte Alfred med sin syssling Maja och hennes kusin Ebba (hon som han lekte med igår också), och Flora och Lilly hjälpte mig att göra pannkakssmet, som mormor sen fick steka upp. Lilly sa "pallen" när hon ville komma upp! Det kommer fler och fler ord nu. Fast mest säger hon "nä-ä" och sticker ut tungan lite när hon säger det, det ser så roligt ut. Flora har börjat säga "uh-oh", till exempel när hon tappar något.

Jag, som har börjat gå upp lite i vikt igen efter den intensivaste amningsperioden, tog på mig en ny klänning, och insåg att jag visst är rätt smal ändå. Och förresten, det där med att gynekologen förra veckan sa att det inte är för att jag ammar som jag inte har mens än, utan för att jag har hormonspiral, så att han alltså trodde att jag haft mens ett tag redan - han hade nog fel, för igår plötsligt kom det lite blod när jag torkade mig på toa, så jag tror nog att det var min första mens faktiskt, och att jag fick den där gulkroppscystan för att det var min första ägglossning på nästan två och ett halvt år. Det har kommit lite blod några gånger idag också, men det är så lite att det inte ens kommit på trosskyddet, så det är ju extremt lindrigt, vilket är väldigt trevligt. Mina bröstvårtor har varit ömma i över en vecka också, så det har gjort ont när tjejerna ammat, men nu börjar det bli bättre, så det har väl också hängt ihop med mensen, antar jag.

Coola Flora redo för kalas!

Min tjusiga mamma på väg till kalaset

Lilly luktade på blommor, fast jag tror att hon egentligen mest pussade dem.
Tjejerna var förstås mycket beundrade av alla gäster för de är så söta. :) Och de var på toppenhumör hela tiden, trots att Lilly är snorig och lite febrig idag också - de var bara lite blyga i början när det var en massa folk de inte kände igen, men det tog bara en liten stund så vågade de springa runt överallt. Alfred försvann snabbt iväg och lekte med sina sysslingar Olle och Lisa (12 och 10 år), vilket jag tyckte var så roligt, för de har egentligen aldrig lekt ihop förut, men i år kommer vi vara här i stugan länge samtidigt så de förhoppningsvis kan leka lite mer. De är alltså Bill och Ingrids barnbarn, min kusin Beatas barn, och de bor lite längre bort än mina andra fyra kusiner och deras barn, men det är bara sådär tio minuters promenad ändå, och de är ofta på samma strand som vi ändå.

När båda ville prova Alfreds sommarvagn blev det dock lite gnäll för första och enda gången under hela kalaset, för att båda ville sitta längst fram, men så fick de ju inte plats i en enkelvagn.

Sen gick vi och kollade till Alfred, som hade springtävling med Lisa.

Och tjejerna fick vara med och leka, efter lite initialt bråk om vem som skulle få ha vilken boll.

Lilly testade att sätta sig på fotbollen.

Och när Flora tog över fick hon prova att sätta sig på en pingisboll istället. Kan man sitta på en boll kan man väl sitta på en annan?

Sen tog Lisa fram sin drillstav och pom poms, för hon är med i Fristads Drill och ska ha uppvisning imorgon, och Alfred tyckte de såg ut som trollstavar och tyckte det var jätteroligt.

Så det var ett toppenkalas och alla barnen somnade som stockar när vi kom hem. Hoppas på en bättre natt inatt, för natten till idag var som ett dåligt skämt där alla tre barnen turades om att vakna ungefär en gång i kvarten fram till femtiden då jag äntligen fick sova lite längre för att då låg alla på mig och var lugna...

Kompislek

Lilly är snorig och hostig och lite småfebrig igen, så vår natt till idag var rätt kass eftersom hon var orolig. Och än har vi inte kommit in i nån vidare ordning sen Christopher åkte, så förmiddagen med frukost, påklädning och allt sånt kändes liksom stressig, även fast mamma är fantastisk med att hjälpa till. Det var ett sabla bajsande idag: Lilly bajsade tre gånger, Flora två och Alfred bajsar alltid minst 4-5 gånger (fast på toaletten), så det blev lite extra att göra idag. En gång hörde jag inte stackars Alfred när han var på toaletten en trappa ner och satt och ropade på mig att han var färdig, så han satt där och grät, lille älsklingen... Jag försöker lära honom att torka sig själv, men det går lite långsamt.
Men sen gick mamma ut och gick med tjejerna i nya vagnen (som de älskar, båda säger "vagn!" så fort de ser den) och då fick jag och Alfred lite egentid och gick ner på stranden och hade picknick, på Alfreds begäran. Det var runt 19 grader idag, men blåsigt, så mitt tilltänkta årets första dopp blev inte av för vattnet var grumligare idag än igår. Så istället låg vi på en filt och åt banan och nektarin och pratade, och det var hur mysigt som helst.
Efter lunch åkte mamma in till stan och hämtade det nya modemet som vi tydligen behövde för att få igång bredbandet här, och då kom vår granne Anna, som är gift med min kusin Jesper, och berättade att hennes brorsdöttrar som är nästan fyra respektive ett år, var här, så de kom in till vår trädgård och lekte. Flora, som ju brukar vara mer tillbakadragen, tyckte det var jätteroligt att sitta och pilla på lilltjejen; hon drog av henne strumpan, erbjöd henne en spade och trugade på henne en blomma - Annas teori var att hon kanske gillade att vara med någon som hon kunde bestämma över, eftersom Lilly och Alfred brukar försöka bossa runt med henne. Kan nog stämma! Och Alfred hade jätteroligt med storasyster, så de lekte tillsammans i flera timmar.
Jag har alltid lite svårt att veta hur jag ska hantera andra barn än mina egna, jag har liksom aldrig varit en sån som säger att "jag älskar barn" - bortsett från mina egna då. Jag kan prata med dem och leka med dem, men om de till exempel ramlar och slår sig känner jag mig inte naturlig med att hoppa fram och krama och gulla med främmande barn - den här lilla tjejen idag slog sig på knät och satt kvar och sa att det gjorde ont, men som tur var nöjde hon sig med att både jag, Flora och Lilly blåste liksom lite på avstånd. ;) (Obs: det kom inget blod och det syntes inget och hon kunde gå, så jag är inte så ond att jag inte lyfter upp ett barn som är allvarligt skadat...) Anyway. Min egen lilla unge är ju sjuk nu (fast pigg och glad som tur är), så jag ska nog gå och lägga mig tidigt idag eftersom risken är stor att hon sover oroligt inatt igen.

Första dagen i sommarstugan

Det är ju fortfarande inte varmt, men det var fantastiskt soligt och fint idag, så vi har spenderat i stort sett hela dagen utomhus - förutom när jag och Alfred var och handlade mat inne i stan och fick träffa min systerdotter Stella, som hade håltimme, en snabbis, och Christopher som var på IKEA och sen i Göteborg för att köpa en ny begagnad tvillingvagn och var borta nästan hela dagen på grund av trafikköer.

Först var vi i trädgården och åkte rutschkana och lite annat roligt.

Men när vi varit och kollat brevlådan fortsatte vi ner till stranden; mormor gick i förväg med barnen medan jag sprang in och hämtade tröjor, och de hade hunnit nästan hela vägen ner till stranden innan jag kom ikapp. De var så fina att jag höll mig bakom lite till och tog kort.

"Dä mamma!"

Vi kastade lite sten i vattnet, som var brunt och grumligt för att det blåst så mycket på sistone. Sen gick vi vidare till "första stranden", från "andra stranden" som vi var på (det ligger två bryggor utmed vår gata), och när vi kom fram sa jag "Här är inte vattnet lika brunt och äckligt", varpå Alfred sa "Här är det inte brunt och äckligt, här är det bara blått och gott!" :)
Fast lite grumligt var det ändå, men jag var tvungen att gå i på trappan och känna hur kallt det var, och Lilly var modig nog att också ta av sig sandalerna och känna efter, medan Flora höll skorna på och stannade ett trappsteg över vattenytan. Alfred kände med händerna.

Alfred är inne i en period där han gärna är med på kort, men vägrar sitta fint och le, utan ska bara göra grimaser.

Vink vink!

Alfred klättrade upp på en hög sten, och Lilly fick lite hjälp av mormor för att också komma upp.

Efter strandutflykten blev det mellanmål utomhus! Här hade vi bara småbarnsstolarna, men Christopher köpte nya höga barnstolar på IKEA, så nu har alla tre barnen IKEAs stol Urban här. Tjejerna klagade visserligen inte på att få sitta i Antilop igen, men vi tyckte det var lika bra att köpa nya stolar direkt, eftersom vi inte kommer kunna åka dit medan Christopher är hemma i huset för att vi bara får in två barnstolar i mammas bil, och vi ville förekomma gnäll.

Lilly blir lockigare och lockigare i håret!

Till slut kom Christopher hem med den nya vagnen, en Baby Jogger City Mini, och tjejerna gillade den skarpt direkt! Jag föredrar att ha dem vända mot mig, och det har de inte haft något emot hittills, men den bakåtvända breda vagnen vi har nu är så oerhört stor och klumpig att vi inte kan ta med den i bilen. Den här vagnen, och den nyare modellen City Mini GT, har väldigt många i tvillinggruppen rekommenderat, så när vi hittade en billigt på Blocket slog vi till, och tänkte att vi testar. Baby Jogger håller på med en ny modell av tvillingsulky som är vändbar (Vue Double), men tydligen har de råkat ut för några problem så den har blivit försenad, tråkigt nog. Så nu fick det bli en framåtvänd ändå i sommar. Vi tog inte med någon av vagnarna hit nämligen, för City Selecten tyckte jag var lite dum att ha när vi ska till stranden sen, då tänker jag att det är roligare för dem att få sitta bredvid varann.
Sen åkte Christopher hem med planen att lämna oss i tio dagar. Tråkigt, men det får gå, vi har ju hjälp av min mamma. Jag hoppas bara det blir lite varmare snart, men prognosen visar på 13-14 grader i tio dagar framåt fortfarande, med några få undantag, helt sjukt.

Hej då till huset på ett tag

Nu har vi åkt till sommarstugan utanför Varberg. Jag älskar att vara här, men den här våren/sommaren med det otroligt konstiga kalla vädret (12-14 grader i början av juni?! Ursäkta?) hade jag nästan hellre varit kvar och fixat i huset, men Christopher vill komma igång och bygga och riva och dona, och det går lättare när inte barnen är där, så det får bli bra. Men jag är glad att jag redan trivs så bra att jag inte vill åka ifrån vårt hus. :)
I morse skulle jag gå till en ICA Nära som ligger ett par hundra meter bort för att köpa juice, och på hallmattan när jag kom ner hade vi fått en lokaltidning, som på framsidan hade en liten annons där det stod "Nu finns det langos även i Landskrona!" och en rabattkupong. Langos är sånt som jag bara ätit på festivaler av olika slag, främst på Hultsfred, och jag och en gammal kollega hade en liten gemensam langosförtjusning, så jag tyckte det var så roligt - jag har aldrig ens sett ett langosställe i Stockholm, men i lilla Landskrona kan jag nu äta langos när jag vill!
De här små gullungarna roade sig i trapporna i morse. De har inte visat upp någon som helst oro efter flytten, utan verkar bara trivas i huset, och det är så skönt!

Lilly

Flora

Alfred
Till lunch bestämde vi oss för att testa thaistället i närheten, och det visade sig att fram till klockan två kostade det bara 60:- inklusive dricka (standardpris 65:- för en rätt med kyckling annars), och det är ju så fantastiskt billigt! Ägaren hade dessutom ont om växel, så jag fick tio kronor i kredit; "Du ger mig tio kronor extra nästa gång". Börjar gilla den här småstadsgrejen. ;) Jag och Alfred gick också in på smørrebrødstället jag nämnde härom dagen, och det såg helt grymt ut (dvs det såg ut som i Danmark), och de kostade bara 20 kronor styck, så det får bli nästa gång jag ska köpa lunch. Mycket om mat här, men det är ungefär det enda intresse jag har tid med nu för tiden.
Större delen av dagen i övrigt har jag packat inför en sommar i stugan, och eftersom det mesta fortfarande är nerpackat i lådor har jag packat som en irrationell galning - jag har inte en aning om vad jag packat med mig... För mycket och för lite samtidigt, har jag en känsla av.

Sen åkte vi, och för oss som är vana att det tar oss mellan fem (utan barn) och åtta timmar (med barn och mycket trafik) att komma hit var det helt underbart att det inte ens tog två timmar! I fortsättningen kan vi ju åka upp över en vanlig helg, vilket varit i stort sett omöjligt från Stockholm.
Bredbandet vi hade i Stockholm har vi flyttat hit över sommaren, och det skulle funka när vi kom, men det gjorde det så klart inte, och nu ska de skicka oss ett nytt modem, så ikväll får jag internetdela via mobilen. Hoppas det löser sig snart.
Här är förresten bilderna jag nämnde igår! Också i trappan, som barnen verkar gilla mycket. Flora snodde min mobil när jag försökte fota henne, och vinkade glatt till pappa som fick komma med stora kameran istället.

Lilly kom upp efter en liten stund.
Nu: sova! Mamma upplyste mig nyss om att det är fullmåne, så det kan bli orolig sömn inatt - ibland reagerar barnen kraftigt på fullmånen, men inte alltid. Jag hoppas på en lugn natt.