Jag fick veta att hon var gravid redan på vår bröllopskväll den 5 augusti – hon hade tagit testet på morgonen. Men knappt två veckor senare hörde hon av sig och berättade att hon börjat blöda... Så vi trodde att det var missfall, och hon bokade en tid för vaginalt ultraljud för att få det bekräftat så hon kunde gå vidare. Ultraljudet var på min födelsedag den 18 augusti, när hon var i vecka 6-7 nånting, och framåt lunch kom det ett sms till mig och mamma:
Jag och Christopher kunde inte sluta skratta på typ hela dagen. Så bisarrt! Vi har aldrig haft tvillingar i släkten förut, men nu har vi tydligen det. :)
Men Johanna fick höra att det är mycket vanligare än man tror att graviditeter börjar som duplex (tvillingar) men att den ena ofta tillbakabildas före vecka 9. Så vi vågade inte riktigt känna oss säkra, men några veckor senare hade hon KUB-ultraljud, och jodå, det var två starka hjärtan som slog fortfarande. Och igår hade hon rutinultraljudet, och hon har två friska pojkar i magen. :)
Jag och Johanna är ju uppvuxna som två systrar av tre, med en ensamstående mamma, och vår storasyster fick en dotter, så på något sätt har det alltid känts väldigt främmande att någon av oss skulle få något annat än döttrar. När jag fick veta att Alfred var en pojke på mitt RUL blev jag ärligt talat lite rädd, men när han väl kom ut var det ju förstås inga konstigheter. Men Johanna fick ju en dotter först, och hon har frågat mig flera gånger om det inte är konstigt att ha en pojke, men nu lär hon ju få veta med besked. ;)
I Johannas tal till mig på bröllopet pratade hon om att hon som liten försökte göra samma saker som jag för att hon såg upp till mig, och jag blev bara arg på henne för att hon härmades. Och nu har hon väl ändå fått till det ultimata härmet! :)
Det enda tråkiga är att Johanna, Victor och Nico bor i Stockholm, så det kommer inte bli lätt att hjälpa till när de tre blir fem, men vi kan väl åtminstone komma med råd och tips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar