Gårdagens utflykt gick som sagt till Vellingeblomman, en enorm handelsträdgård med galet mycket julsaker och några riktiga åsnor där vi var även förra året.
Vi lämnade en liten superhjälte på förskolan på morgonen.
Vi hade sällskap där av Ulrica, Ola och deras dotter Moa.
Jag tog visst inte några kort på tomtar och grejer i år, men däremot på några coola fiskar i akvarier på slutet. Det var hur som helst roligt, och sen åkte vi hem till Ulrica och Ola och åt middag och fikade och barnen lekte till sent.
Redan när vi hämtade barnen på förskolan märkte vi att Lilly blivit mer förkyld under dagen - hon hade hostat några nätter men varit okej på dagarna, men igår var hon rosig om kinderna (men ingen feber) och trött i ögonen, men vi åkte ändå. Under kvällen hostade hon mer och nös ungefär en gång i minuten, så när vi vaknade i morse och Lilly sov som en stock tyckte vi det var bäst att hon fick stanna hemma.
Medan jag låg och försökte vakna kollade jag mitt Facebook-flöde och läste en bloggpost som en syssling länkat till, skriven av nån kvinna som i ärlighetens namn skrev ganska uselt om "om det nu är så jobbigt att ha barn, varför skaffar man dem då?" apropå att Stockholm just infört att syskon får vara heltid på förskolan när man är föräldraledig. Och jag är lite kluven: jag tycker ju att 15 timmar är ett dåligt skämt och hade personligen inte överlevt det första året med tvillingarna om inte Alfred fått gå 30 timmar i veckan, men heltid (alltså upp till tio timmar per dag) tycker jag är lite väl att ta i. Och de löjliga formuleringar som hon skrev om "varför skaffar man barn om de är så jobbiga och man inte vill vara med dem" tycker jag är på samma låga nivå som "en lugn mamma ger en lugn bebis" och gör att jag typ vill riva ut ögonen på puckot, men hur som helst: det där fastnade ändå i huvudet på mig och gjorde att jag sa okej när Alfred med tårar i ögonen sa att han också ville stanna hemma när Lilly skulle göra det.
Så idag, när Christopher hade fullt upp med jobb, var jag hemma med alla tre barnen, varav två var pigga som mörtar, och sen visade det sig att jag också fick kaosmycket jobb, eftersom den ena av mina två stora kunder åker på lång julsemester imorgon och ville få en massa grejer klara idag, så jag blev uppringd ungefär en gång i kvarten medan barnen bråkade om allt och inget och jag själv började känna mig förkyld.
Nu känner jag mig som en urvriden trasa, och är ännu mer sugen på att nita nästa som skriver "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem". Jag älskar mina barn över allt annat, men att vara ensam med dem alla tre hela dagarna är utmattande, och jag älskar vår förskola och är oerhört tacksam över att våra barn trivs bra där, samtidigt som är väldigt glad att jag kan jobba mindre än heltid och inte behöva ha dem där långa dagar som många andra måste. Det dubbla med föräldraskap, antar jag, ungefär som att jag aldrig varit så arg på någon som jag ibland är på mina barn, samtidigt som jag älskar dem så mycket att hjärtat nästan inte får plats i kroppen. Nu ska jag ha egentid med min son, som just drivit mig till vansinne så att jag nyss röt åt honom och gjorde honom så rädd att han halkade och nästan ramlade - men nu är vi vänner igen och ska göra nåt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar