Jul i djurparken och inte över än

Det tar aldrig slut..! Igår eftermiddags hade det gått 48 timmar från att Alfred blivit bra, så eftersom Christophers föräldrar skulle komma och vi hade dyra biljetter till Jul i djurparken på Skånes Djurpark (eller: jag hade fått fem vip-biljetter via jobbet, men vi fick köpa till biljetter till svärföräldrarna för 400:-/st) så tyckte vi att vi kunde åka. Allt var bra på vägen dit, men precis när vi kom fram och skulle byta om till vinteroveraller på tjejerna började Flora gråta, hade ont i magen och ville ha en spypåse... Inget hände, så vi gissar på en släng av åksjuka plus nervositet – hon har haft lite svårt att förstå att hon är frisk nu och gick omkring med en påse som en snuttefilt i flera dagar efteråt – men hon ville bli buren med sin påse första halvtimmen eller så.
Barnen fick tomteluvor, och så var det pysselverkstäder och mattält där maten ingick, och det var trevligt, men inte riktigt värt pengarna (som vi ju tack och lov bara betalat en del av).

Barnen var i alla fall väldigt glada över det extremt vältajmade snöfallet medan vi var där.

Ett av de få djuren som faktiskt var ute i djurparken. Vi såg den, en kanin, ett par får och två renar, that was it.

Det höll på mellan 16.30 och 19.30, men Flora och Lilly lyckades hålla sig vakna hela vägen hem, en bilresa på en knapp timme från Höör, men Alfred däckade totalt, och när vi kom hem var han superhängig och också orolig för att han skulle bli sjuk igen...
Så efter en faktiskt ganska god natts sömn var jag väldigt glad att alla mådde bra, och vi vinkade av farmor och farfar vid 10-tiden. Precis när de åkt upplyste Christopher mig om att han fått diarré... Suuuuuuuuuck.
Så nu - långt efter att 48 timmar gått – har alltså nästa offer skördats, så han ligger nere i gästrummet och mår dåligt, och jag får elda på mitt blivande magsår med ännu några dygns väntan för att se hur det går med mig (jag var på toa strax efter honom utan att veta att något var fel). Det var då den segaste sabla skit jag varit med om, det här!! Och det kommer bli en extremt fattig nästa månad när det aldrig blir något jobb för mig, vet inte om jag kan åka till Malmö nästa vecka heller, och julen börjar kännas lite osäker också när det går såhär långsamt allting.
Christopher ringde 1177 och fick veta att barnen kan åka till skolan och förskolan imorgon eftersom risken att återsmittas är väldigt låg, men jag vet inte, det känns inte helt okej att skicka iväg dem... Men de vill ju tillbaka, plus att de nu har tittat på tv och YouTube ungefär 9 dygn i sträck, så... aaargh, jag vet inte, jag är så trött på den här skiten nu! Det börjar kännas som att livet aldrig kommer bli normalt igen (drama queen).