Skrik, hel natt och plantering

Igår kväll hade jag en riktigt usel kväll, jag var så trött på barnens krånglande, och när Flora började skrika för att hon inte fick hämta en bok till när det var dags att släcka vid läggningen blev jag helt tokig. Jag gick först ut och stampade ner för trappan och när båda tjejerna blev ledsna och kom efter mig gick jag upp igen men gapade åt Flora att hålla tyst. Hon skrek, jag skrek tillbaka, och det tog en bra stund innan hon lugnade sig - såklart, eftersom hennes mamma skrek åt henne. När de väl somnat och jag kom ner googlade jag KBT-terapi för att lära sig bättre tålamod, och så skrev jag i tvillinggruppen att jag kände mig som en usel mamma efter att återigen ha skrikit åt mina barn och frågade om råd för att få bättre tålamod.

Det rasade in svar, men nästan ingen med råd om tålamod, utan från andra stackare som har det precis som vi och visade sympati - och det hjälpte väl inte konkret direkt, men jag blev ändå helt tårögd för att jag åtminstone inte kände mig ensam längre. Ett råd var dock att visa mer positiv uppskattning när barnen gör något bra, istället för att bara uppmärksamma det dåliga, och härom dagen började jag faktiskt med att tänka på att pussa och krama Alfred så ofta jag bara kan för att kärleksbomba honom i hopp om att han ska reta sina systrar mindre och bli gladare. Det dök faktiskt upp i en annan tvillinggrupptråd någon dag efter jag börjat med det, att en mamma gjort likadant när hon hade det skitjobbigt med sina tvillingar och storebror, och bara på ett par veckor gav det effekt och alla blev mer kärleksfulla mot varandra. Så det är väl det vi får göra: kärleksbomba ungarna och hoppas att den här retsamma-bråk-fasen går över fort.

I morse hände det ofattbara att ingen av tjejerna vaknade under natten! Lilly vaknade tjugo i sju och då gick jag in till dem i deras rum, helt i chock för att jag fått sova 6 timmar i sträck. Flora vaknade inte förrän ungefär en halvtimme senare, och båda låg och ammade en stund. 

I förmiddags fick jag i alla fall ta en dusch, och barnen var knäpptysta hela tiden - när jag kom ut såg jag att de fridsamt låg och satt och läste böcker (Christopher höll på att laga byxor inne i sovrummet). Man får se till att njuta av de få stunderna av frid.

Jag och barnen planterade örter från IKEA idag (vi var där en snabbis igår). Superbarnvänliga små pappmuggar med en torkad jordpellet och frön inbäddade i nån sorts papper så barnen bara kunde lägga pappret på jorden när vi hällt vatten på så det blev jord av pelleten.

Och sen planterade vi frön i våra nya pallkragar. Vi började med mixsallad, isbergssallad och ruccola i den ena, och morötter och rödbetor i den andra. I den tredje ska vi ha vaxbönor och märgärtor, men dem skulle vi inte plantera förrän i maj, tydligen. Och purjolök ska vi också ha, men dem måste vi förplantera inomhus.

Det var ju inte helt lätt att få barnen att inte bara kasta runt jorden och slänga gräs i pallkragarna, så vi får väl helt enkelt försöka hålla dem på behörigt avstånd när det börjar gro.