På väg uppåt

Nu börjar vi må bättre här. Alfred var tillbaka på förskolan igår fredag, och Christopher kunde jobba också, och jag som jobbat på hela tiden eftersom jag inte haft hög feber börjar må bättre också fast det går rätt segt eftersom jag inte vilat ordentligt. Och Lilly och Flora verkar, otroligt nog, ha klarat sig från influensan, fast Lilly hostade mycket ikväll vid läggning, så vi får väl se inatt, faran kanske inte är helt över än.
Men jag får ju vara ärlig och säga att det var rätt lugnt och skönt med barnen när Alfred var sjuk. Han orkade ju inte göra något annat än att ligga i soffan och titta på tv, så när tjejerna kom hem från förskolan var tv:n redan på, så de satte sig och tittade och Alfred orkade inte retas med dem... Men när han blev frisk igen i torsdags blev det ju full fart direkt, så ljudet bakom draperiet till barnens sovrum i torsdags kväll när jag fortfarande var rätt däckad och var i badrummet och fixade tandborstar var som ljuv musik. De lekte tillsammans utan att bråka!
Det här vet jag knappt om jag vågar skriva, men jag hoppas att det kanske kanske plötsligt de senaste två dagarna blivit en vändning i Lillys trots. Vi har haft det oerhört jobbigt med henne i några veckor, och mitt tålamod har inte på långa vägar räckt till, så det har blivit jättemycket bråk, men de senaste två-tre dagarna har hon inte blivit arg och ledsen när hon absolut velat något, utan hon har skrattat medan hon envisats, och då är det ju mycket lättare att hålla humöret upp och inte bli arg på henne. Så jag hoppas hoppas att det vänder och blir lättare nu.
Och Flora har jag fått göra flätor på två dagar i rad! Roligt! (Lilly ville ha en liten tofs en stund, men den rök snabbt igen.)