Sömn och barn alltså, the neverending story. De senaste nätterna har vi haft rena hela havet stormar: ingen har vaknat i samma säng som de somnade i. Men å andra sidan: för första gången på närmare sex år kan både jag och Christopher ta sovmorgon! Alfred vet hur man sätter på tv:n, så alla tre barnen får gå ner och titta på tv tills de blir hungriga och nån av oss får gå upp och hjälpa dem med frukost. Så mitt mål nu är att lära Alfred fixa frukost. ;) Eller så är mitt mål helt enkelt att bli utsövd den här veckan - fast det går lite sådär, för jag är dålig på att lägga mig i tid, och även om jag lägger mig före midnatt tar det lång tid innan jag somnar, och så har Lilly fått till vana att vakna runt halv två och antingen ropa på mig eller komma och lägga sig hos mig och sen får jag svårt att sova bra.
Lilly ja, hon har också börjat prata i sömnen (hon pratar dygnet runt, helt enkelt). Vi har upptäckt att våra barn drömmer om varann, och oftast om att de bråkar med varann, för Lilly säger saker som "Alfi, ge mig den!" och Flora har vaknat och gråtit och sagt något av sina syskons namn...
Annars tycker jag faktiskt att det har varit relativt lite bråk de här veckorna vi har varit hemma nu, vilket är underbart. De bråkar förstås, men ändå lite mindre än förr, tror jag, och ofta leker de tillsammans och är glada.
Igår hade Alfred en vän från förskolan här på besök, och Lilly kom ett par gånger och sa att hon inte fick vara med, men sen sprang hon iväg och lekte med dem ändå, så det var nog ingen större fara.
Mamman och storasystern, som bara är 1,5 år äldre, fikade med oss en stund när de skulle hämta honom, och mamman erkände att det ofta är jättejobbigt hemma hos dem också med syskonbråk, och det var så skönt att höra att vi inte är ensamma. Även om man vet att de flesta barn bråkar så är det ändå en lättnad att höra någon annan förälder säga det till en. Plus att vi fick lite tips som de fått från ett proffs om hur man ska hantera "lilla tonåren"-6-årings-utbrott, som Alfred börjat med redan. Alltid ett äventyr att ha barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar