Så kom den onämnbara sjukan till oss i år, den som jag är så rädd för halva året. Jag var i Göteborg med min chef på jobbmöten i Göteborg igår hela dagen, och när jag kom in genom dörren klockan sex ropade Flora att Lilly just kräkts. Yay.
Christopher stod just och duschade av henne - hon hade suttit i soffan, så det var bara att ta tag i allt på en gång, och sen sitta beredd med påse resten av kvällen. Hon mådde inte särskilt dåligt dock, för hon sa att hon var hungrig, och efter två gånger under två timmar till var hon färdig. Jag måste säga att det var otroligt skönt att det för en gångs skull inte hände första gången helt oväntat mitt i natten åtminstone, även fast jag ändå sov oroligt bredvid henne på natten sen (fast hon sov hela natten, men jag reagerade ju på minsta gny och hostning - och munpruttande, vilket hon höll på med i sömnen en stund) i gästrummet.
Alfred blev så ledsen att han började gråta när han fick veta att han inte skulle få gå till förskolan idag, och sa att han skulle flytta till Afrika i två veckor istället (?)... Gullunge. Det var extra synd om honom eftersom han sa när han just blivit frisk från influensan i förra veckan att han inte ville tillbaka till förskolan, oklart varför, och när han nu verkligen ville dit fick han inte. Nu räknar vi timmar för eventuell inkubationstid, men hoppas förstås på att ingen annan blir dålig så de bara måste vara hemma i två dagar, men vi får se. Jag kan inte vara lugn förrän imorgon någon gång - upp till 36 timmar är det ju ganska vanligt att det kan ta, så det blir en orolig natt till, minst. Har dock googlat att när det inte gäller den brutala vinterkräksjukan så krävs det att man får in kräkspartiklar i kroppen för att man ska smittas, det smittar inte genom luften, så jag har hopp. Kan väl också hoppas på att vabruari inte blir alltför jobbig när vi tar både influensa och magsjuka nu på en gång - kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar