Ännu mer sömntjat

Jag är så fruktansvärt trött idag. När jag skulle gå och lägga mig vid 23-tiden igår vaknade Alfred, så jag tog med honom ut i badrummet för att kissa, och så frågade han om jag kunde ligga hos honom lite innan jag gick ner igen. Jag sa självklart, men jag skulle ändå lägga mig, men jag ligger hos dig en stund innan jag tvättar mig och sen lägger jag mig hos dig för natten. Sen tog det en bra stund, för han hade piggnat till, så vi pratade lite om varför han var så orolig för att sova ensam (eller med tjejerna i barnens sovrum), men fick inga vettiga svar, bara nåt om nån rymdekorre han sett på tv som sa att man aldrig skulle få se "Sommarlov" igen... Jag försäkrade honom om att jag aldrig kommer lämna honom förrän han tvingar mig att lämna honom i fred när han blir tonåring - på vilket han svarade "Mamma - jag kommer alltid vilja vara med dig!" Yeah right, gullunge.
När han väl somnat och jag skulle gå och tvätta mig vaknade han till igen och sa, helt förebrående: "Ska du lämna mig här?!"
När klockan började närma sig midnatt och även Lilly vaknade och hojtade till så Flora blev orolig kommenderade jag via messenger upp Christopher så jag äntligen kunde få gå och lägga mig. Men eftersom alla var oroliga så bestämde Lilly att alla skulle ligga tillsammans i barnens 180-säng, och där låg jag och funderade på var jag misslyckats och gjort våra barn så otrygga att de inte ens vågar låta mig gå till badrummet, så jag grät en skvätt och sen lade jag mig helt utslagen i vår säng.
Men sen kom förstås Lilly in bara en stund senare så jag somnade inte förrän vid kanske halv två, och vid halv fyra kom Flora. Jag tänkte göra plats för henne i vår säng, tills jag kom på att Alfred skulle bli förtvivlad om han vaknade ensam i sin säng, så jag och Flora gick in till deras rum och lade oss hos Alfred. Och eftersom jag uppenbarligen fortfarande på något sätt tror att alla mina barn är bebisar så att om de vaknar till så tar det evigheter innan de somnar om (vilket inte är sant längre) så sover jag på helspänn och går aldrig ner i djupsömn när jag sover med någon av dem för att alltid vara beredd att söva om dem. Så Alfred sov som en stock och märkte inte att vi var där, men Flora vaknade till några gånger så jag sov som en kratta. Så idag: helt däckad.
Och på förmiddagen var jag hos kiropraktorn för att få lite ordning på min stela kropp så nu är jag helt mörbultad av alla knäckningar dessutom.

Igår var vi en sväng på stan på eftermiddagen och avslutade i Teaterparken, där de har tre roliga studsmattor (och ett jätteklätternät, där Alfred håller sig mest) där jag försökte fota tjejernas nya jackor som kommit med posten samma dag, och det gick ju sådär med studsandet.

Vi var där idag också en liten stund i 8 minusgrader - ingen snö dock, synd för barnen, skönt för oss föräldrar som inte gillar vinter. Men några dagar kan det gärna få bli snö här i vinter för barnens skull, jag har lite dåligt samvete för att vi flyttade när jag ser alla Instagrambilder på pulkaåkande barn i resten av Sverige nu, samtidigt som jag är glad att slippa snön. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig i gästrummet för att försöka sova lite bättre inatt - och kanske då göra barnen ännu otryggare för att jag faktiskt "överger" dem en natt... Oh well - god natt!