Kosläpp och "beteendet"

Läggningarna alltså... I just can't. Två timmar och en kvart idag.
I morse var vi i alla fall på kosläpp! Vi fick bullar och chokladmjölk och såg glada kossor, och det var så snabbt och effektivt avklarat att vi inte behövde lunchen vi tagit med oss utan barnen hann tillbaka till lunchen på förskolan i god tid.

Och sen fick vi mötet med Alfreds fröken (men chefen kunde inte vara med), och satte oss nervöst i soffan i personalrummet och undrade vad det nu var för beteende de skulle berätta för oss. Och det var... *trumvirvel*... att Alfred upptäckt sin snopp.
Jag har faktiskt tänkt på att Alfred pillar ganska lite på sin snopp - vad jag sett på diverse badstränder brukar småpojkar gå och hålla sig på snoppen mer eller mindre konstant, men Alfred har aldrig varit särskilt intresserad av att peta på sin, men det tar han tydligen igen nu. Fröken var noga med att påpeka att det inte är något fel eller konstigt, och han har det bra på förskolan och har kompisar och leker, men att han har händerna nere i byxorna väldigt ofta nu för tiden, och undrade om det är likadant hemma. Men det konstiga är att det är det inte, han pillar aldrig på snoppen hemma.
Så hon ville egentligen mest höra om det var okej med oss att de sa till honom att det är bättre att göra det när man är lite ensam istället för mitt i leken, och visst, det går bra, så länge ingen får honom att känna skam för det.
När vi kom hem läste jag på, först i lite forum, men det ger ju sällan något bra, fast jag hittade åtminstone ett tips som ledde mig vidare till RFSU:s hemsida, och där hittade jag många bra artiklar. Det är helt normalt att små barn pillar på snopp/snippa, och de kallar det till och med för att onanera redan från det att barnen upptäcker sina underliv runt 1,5 års ålder - men viktigt är att barns sexualitet inte har något att göra med vuxen sexualitet. Här är en bra sammanfattande artikel. Jag pratade också med vår BVC-sköterska (en ny, den vi fick här nere senast har visst slutat, tyvärr, för hon var bra) som tyckte att det nog egentligen var bäst att bara låta det bero, det kommer ju inte hålla på med hög intensitet i evigheter liksom. Jag nämnde nämligen för henne att han haft trång förhud men att det blev bättre med kortisonsalva, så det kanske helt enkelt är en nyhet för honom att det är skönt att känna på sig själv. Så så länge ingen mår dåligt av det här så får det vara och så får vi se vad de säger på förskolan om ett tag.

På eftermiddagen hann vi leka lite på vår soliga balkong. Vi måste köpa ett balkongbord snart, men än så länge är det så sabla kallt att vi inte kan sitta där och äta ändå, så det gör inte så mycket att vi inte hunnit åka och köpa ett.