Vår lilla trotsare Flora har börjat med en grej som är extremt irriterande: när vi kommer hem från förskolan eller någon annanstans ifrån så vägrar hon gå ur bilen. Man får ICKE knäppa loss henne från bilstolen och det hjälper inte heller att alla andra går in, hon sitter envist kvar och vill inte följa med in. Till slut måste någon gå ut och bända loss ungen och bära in henne gallskrikande. Livat värre. Idag var jag smart nog att prata med henne innan vi körde från förskolan om att hon inte fick hålla på sådär när vi kom hem idag, och då skrek hon åtminstone inte, fast hon lät mig inte ta in henne utan Christopher fick komma ut och hämta henne. Men det är i vilket fall skönt att det hjälper lite att faktiskt prata om saker med dem nu.
Och den lilla Floran har plötsligt börjat prata mer i helgen, det är jätteroligt! Hon har pratat bra länge, men Lilly har babblat på så mycket att Flora mest hållit sig tyst i bakgrunden, men nu har hon börjat ta lite mer pratplats.
Lilly å sin sida räknade helt felfritt ända till nio när vi var och handlade mat igår efter jag varit i Malmö! Hon hoppade mellan rutor på golvet och pratade för sig själv och räknade. Och så har hon börjat säga ramsan "Ett två tre fyra, alla byxor äro dyra. Den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar." fast det tog en liten stund innan jag fattade vad hon sa eftersom hon ju inte pratar rent än och det inte var jag som lärt henne ramsan, så jag var liksom inte beredd på den. Roligt hur som helst.
Och ikväll hade vi typ vår första harmoniska middag på eller år eller så. Alfred sa igår att han ville ha lasagne, så jag lagade det idag, och efter att Lilly haft ett litet utbrott precis när hon skulle sätta sig vid bordet så satt alla tre barnen stilla och åt glatt, nästan två portioner var! Helt otroligt! Vi ska aldrig äta något annat än lasagne - förutom då att mat som funkar för mina barn bara funkar en gång och sen vill de inte äta det nästa gång...
Efter vi ätit färdigt och jag skulle ta hand om resterna så stod Flora med mig och åt ännu mer, så idag sa åtminstone tjejerna inte att de var hungriga när jag lade dem. Däremot sa Flora medan hon stod och åt, och stoppade fingrarna i munnen: "Ja däsa". Det lärde jag mig härom dagen att det betyder "Jag ska kräkas". Den lilla knasfian försökte jag ju få att sluta stoppa saker i munnen efter att hon var magsjuk, genom att hota med att om hon inte slutar stoppa saker i munnen kan hon bli magsjuk igen och tvingas kräkas i påse, vilket hon ju hatade den natten när hon behövde göra det. Men nähä, det hade visst ingen avskräckande effekt, för nu har det blivit någon sorts rolig grej för henne som hon säger för att testa mig. Det är inte lätt det här med att fostra barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar