RIP Prince

Det här var ju ett oerhört sorgligt besked som jag såg när jag för första gången på evigheter fick lägga Alfred. Vi sa till tjejerna att jag behövde gå ut ikväll, och jag och Alfred gick ner och lade oss i gästrummet (tjejerna grät när jag gick men lugnade sig fort), och när Alfred somnat kollade jag mitt Instagramflöde och såg att Prince dött, bara 57 år gammal.
Prince var en av mina första idoler, tack vare att min storasyster Fina älskade honom. Fina var min allra största idol, så eftersom hon älskade Prince så älskade jag Prince.
Han släppte sitt första album redan 1978, men riktigt så tidiga var vi väl inte, men det var åtminstone någon gång tidigt 80-tal som Fina upptäckte honom.
Fina brukade säga att han var sexig, så även om jag knappt visste vad sexig var så höll jag med, och när mina klasskompisar sa att han var ful typ så blev jag jättearg och envisades med att han var supersexig (antagligen jagade jag dem runt skolgården, för det var sånt jag gjorde på den tiden...).
Jag såg honom live på Sign o' the Times-turnén 1987 och Lovesexy-turnén 1988, och avgudade honom. Jag har fortfarande kvar ett par tygblommor som Fina, som stod längst fram på någon av konserterna, fångade när han kastade ut dem från scen och sen gav ett par till mig. När Fina gifte sig 1995 och jag var värdinna, så läste jag upp ett fejktelegram från Prince där han beklagade att han missat chansen med henne. :) Nu kan han försöka få en ny chans i himlen.
Nu var det många år sen jag tyckte att han gjorde någon bra musik, men det spelar ju mindre roll nu. Det får bli Prince-cd's istället för Melodifestivalen här hemma de närmsta dagarna.
Förresten, jag glömde ju berätta igår att båda tjejerna sov hela natten till igår! Eller Christopher sa visst att Lilly vaknade en gång så han gick in till henne, men jag tror inte det var så länge, för han låg i vår säng när jag vaknade. Varken Flora eller Lilly kom i alla fall in till mig före klockan 7! Det finns hopp om sömnen.