Lördag i Landskrona

Idag gick vi ut på stan en sväng, för jag hade fått så bra rabattkuponger till KappAhl, så jag ville gå och se om jag kunde hitta något där. Alfred och Flora cyklade, men Lilly vägrade sätta på sig hjälmen, så hon fick gå eller åka vagn.

Det är olika varianter av körsbärsträd överallt i stan, det är helt underbart!

Flora hittade några scilla som inte blommat ut än.
Christopher gick med barnen till en lekplats, så jag hann med både KappAhl (hittade två toppar, lite strumpbyxor och en t-shirt till Alfred) och H&M där jag köpte en skjorta med slips till Alfred, varsin t-shirt till tjejerna och ett par badbyxor till Alfred, och sen gick jag till Hemmakväll där jag köpte lite lördagsgodis åt oss alla fem innan jag mötte upp familjen igen.

Flora, som numera vägrar ha kläder på sig hemma (igår kissade hon i soffan, eftersom hon ännu inte kissar på pottan eller toan även fast hon inte vill ha blöja), och så ville hon som vanligt ut på balkongen. Hon var svinnöjd även fast det egentligen var för kallt (men ändå varmare än det varit fram till nu som tur var), och så fick jag håret fixat lite.

Det ringde på dörren på eftermiddagen, och det var grannbarnen som råkat kasta in en hundleksak i vår trädgård, så de fick komma in och hämta den. Lite senare ville Flora och Lilly titta på grannarnas hund Rocky från balkongen, och när vi vinkade åt barnen rusade de ut och ringde på hos oss igen för att komma in och leka. Så för första gången sen vi flyttade hit har vi haft spontanbesök av grannar! Christopher skulle dock precis gå och hämta pizza, så barnen fick bara leka i kanske tio minuter, men vi sa att de gärna får komma tillbaka imorgon.

Popkulturell barnbok

En barnbok som får en att visa sonen både The Crystals och Devo på YouTube är en bra barnbok!

För övrigt har vi haft besök av Christophers barndomsvän Maria och hennes åttamånaders dotter Edda idag. Roligt att mysa med bebis, även om jag väldigt tydligt kände att jag är jättefärdig med bebisar själv. 

På väg in i väggen?

Det blev väldigt kortfattat igår kväll såg jag när jag läste det idag. Jag är så däckad på kvällarna nu alltså - eller egentligen är jag mest trött på eftermiddagarna, och sen piggnar jag till framåt kvällen, vilket är lite av ett problem, för då går jag och lägger mig för sent ändå. Jag börjar nämligen faktiskt bli lite orolig för mig själv nu: att det flimrar för ögonen och min hjärna funkar sämre än någonsin (jag tappar ord och glömmer saker på en sekund) tycker jag låter lite oroväckande likt utbrändhetssymptom. Jag har alltid varit så kaxig och sagt att det där kommer aldrig hända mig, jag är minsann bra på att hantera stress och bla bla, men å andra sidan har jag alltid varit en ganska typisk "duktig flicka", och det är ju just de/vi som verkar löpa störst risk att bli utbrända. Men det känns så oerhört mesigt! (Förlåt alla som råkat ut för det...)
Jag ville ju ha frilansuppdrag, men istället fick jag ett halvtidsjobb, som visserligen är rätt så fritt upplagt (jag får jobba mestadels hemifrån och styra timmarna själv), men det är ändå ett stressmoment att hinna med allt och samtidigt få ihop rätt antal timmar. Jag är tacksam för att jag fick jobbet, och jag är glad att de är nöjda med mig, men samtidigt när jag mår såhär känns det nästan jobbigt att de antagligen/förhoppningsvis kommer vilja ha kvar mig när den första perioden vi bestämde går ut sista juni. Jag ser nämligen inte riktigt någon chans att komma ikapp och vila mig normal igen. Tack och lov stänger jobbet i tre veckor under juli åtminstone, och sen tänker jag att jag kan försöka komma tillbaka lite senare med hjälp av lite föräldraledighet så jag får längre ledighet i sommar.
Och inatt fick jag sova i gästrummet. Tjejerna sover visserligen mycket bättre nu än förut (ta i trä) och vaknar oftast bara en gång var per natt och tassar in till oss, men det betyder ändå att jag väcks minst två gånger per natt och sen ligger trångt och obekvämt - Alfred brukar lägga sig närmast Christopher när han kommer in åtminstone. Men jag sov dåligt där nere inatt ändå, vaknade ofta och hade senaste Laleh-låten på hjärnan (jag hatar Laleh, även om nya singeln åtminstone är hennes minst dåliga), hade svårt att somna om och drömde mycket. Christopher sa att jag får sova där inatt också, och det kanske hjälper mig att slappna av att få en ensam natt till (världens snällaste fästman).
Mamma brukar säga att jag ska försöka att inte ha så höga krav på mig själv, men det vet jag inte ens hur man gör, jag klarar inte ens att vila på dagarna de få gånger jag har tid längre. Idag när jag skrivit klart de texter jag har deadline på imorgon för ett annat uppdrag började jag städa skrivbordet istället för att lägga mig ner, och sen ringde chefen och gav mig ett nytt uppdrag med deadline idag, så det var bara att köra vidare.
Så, slut på klag, bara att bita ihop och fortsätta framåt, men försöka väja för väggen.
Jag ser förresten fram emot att bli moster igen vilken dag som helst; min syster Johannas dotter är beräknad imorgon, och eftersom mamma, vår storasyster och jag alla födde för tidigt så är hon mycket sur över att hon inte fött än.

Ringar beställda och tryckt text

Vårt plommonträd har börjat blomma!

På lunchen åkte jag och Christopher och beställde förlovningsringar äntligen, efter 2,5 månader som förlovade, och vi får dem nästa vecka. Roligt!
Sen gick vi in till mäklarfirman Landgren för att fråga efter broschyren som jag skrev en text om trädgårdsskötsel till för någon månad sen, och mäklaren hittade den. Till min stora förvåning stod det mitt namn under! Jag hade förväntat mig att den skulle vara anonym, så det var extra roligt att se min första tryckta text som jag fått betalt för.
På eftermiddagen när jag precis skulle börja laga mat började det flimra framför mina ögon, och det tog en bra stund för det att lugna sig. Jag gissar på att det beror på stress och sömnbrist, och det känns ju rätt jobbigt att jag inte vet hur jag ska komma ikapp.

Göteborg

I morse vid halv åtta tog jag ett tåg till Göteborg där jag skulle intervjua en kund för några texter jag ska skriva. Jag var framme vid 10 och var där till 15 och sen promenerade jag från Gårda till stationen och tittade på en massa fina körsbärsträd. Älskar körsbärsträd!

På vägen hem åkte jag genom Varberg.  Älskar Varberg!

Kom hem vid kvart i sju, möttes av glada barn, fick middag av min älskling, pratade i telefon med chefen som ville veta hur det gått och kände sen att jag var så trött att jag höll på att svimma. Så det var det för idag. 

25 april

Ett datum jag aldrig glömmer. 

Utflykt till Fredriksdal

Vilken härlig utflykt vi har gjort idag!

Christopher föreslog i morse att vi skulle göra en utflykt, men vi visste inte vart, så jag googlade och hittade en sida där de listade barnvänliga saker att göra i Skåne. Vi tittade på några olika, men någon hade inte öppnat och någon var lite långt bort, så till slut fastnade vi för Fredriksdal i Helsingborg. Då kunde mormor komma och möta upp oss en liten stund också, innan hon skulle iväg på jazzkonsert.

Det var vitsippor överallt!

Grisar och små söta kultingar.

De hade också ett gammalt tryckerimuseum där barnen fick välja varsitt litet skrivblock, och den snälla farbrorn i affären gav oss dem gratis, om barnen lovade att "vara snälla vid mamma och pappa". :)

De hade en temadag idag: Familjesöndag Vårlust, och vi gick med på vandringen "Upptäck och provsmaka vilda ätliga växter". Här provsmakade vi späd kirskål, som vi har gott om i trädgården. Och så fick vi veta att alla vivor är ätliga, och Lilly tyckte det var jätteroligt att se Lundviva, eftersom hon heter Viva i andranamn.

Flora vågade sig på att smaka på ramslök. "Jättegott!"

Sen plockade båda tjejerna lite extra. Efter några ätliga växter kom vi fram till spansk körvel, som också går att äta, men efter den visade guiden en annan växt, som jag glömt vad den hette, som var ganska lik den spanska körveln, men var dödligt giftig... Eller jo, odört var det nog, som Sokrates fick dricka när han dömdes till döden. Och Hjärtstilla, som också är giftig. Så då blev jag plötsligt mindre sugen på att smaka på fler växter så barnen såg det, så de inte skulle få för sig att man kan stoppa alla växter i munnen...

Vitsippehav.

När vi var klara fick vi provsmaka björksaft, nässelpesto (supergod!) och ramslökspesto, och sen frågade en kvinna som jobbade om inte barnen ville plantera något. Och det ville de ju såklart! De fick välja mellan sockerärtor, ärtskott av gula ärtor och solrosor, och det blev sockerärtor för alla tre.

Alfred och Flora tog krukor av mjölkpaket, Lilly valde att göra en egen kruka (med hjälp av pappa) av tidningspapper, och sen fick jag vika en egen kruka i vaxat blompapper till mina ärtskott.
Supertrevligt verkligen! Och alla var så glada och snälla och pratglada.

Sen gick vi in i ladugården och tittade på världens sötaste små lammungar, kalv och killingar. Och en bagge som sa "mööp".

Helt klart ett ställe att åka tillbaka till, för idag hade vi planerat lite dåligt och inte ätit lunch innan (jag tänkte fel och fick för mig att vi kunde vara hemma vid tre och äta sen lunch, men det blev inte så). Jag hade med en påse muffins, men det tog lite för lång tid utan mat, så vi var väldigt trötta och hungriga när vi väl fick klart pannkakorna till klockan fem.

Tandläkare och brottning

Jag glömde ju berätta att tjejerna hade tid hos tandläkaren igår igen, redan - det var ju så sent som i höstas de var där senast. Vi började med Lilly, som först inte alls ville gapa och visa sina nya kindtänder, men tandläkaren lyckades flirta in sig och till slut tyckte Lilly nästan det var roligt till och med. Men när det var Floras tur var det helt omöjligt. Hon hade suttit i Christophers knä och tittat mycket skeptiskt på vad Lilly i mitt knä höll på med, och vi hoppades att det skulle gå lättare om hon fick sitta hos mamma, men icke. Hon blåvägrade öppna munnen vad vi än lockade med, så jag försökte med att vi skulle gå till spegeln man ser på väggen där borta så hon kunde se själv också, men när jag ställt mig upp lurade jag henne och tippade henne bakåt i min famn så hon först började skratta, och tandläkaren var snabb och började titta i hennes mun, och då började hon gråta istället. Lilla stackaren, hon var så ledsen, och jag kände mig så taskig som lurat henne... Men jag bad om ursäkt, och vi hade fått vara där typ hela dagen om jag inte gjort det, så det fick vara så. Och så fick vi veta att Flora faktiskt fått en ny kindtand i överkäken också!

Idag var vi ute i trädgården en stund och Christopher sågade av några döda grenar på päronträdet.

Sen åkte vi till återvinningscentralen och slängde skräp.

Duktiga tjejerna hjälpte till!

Efter middagen ville barnen ut och leka på balkongen, som vanligt på kvällarna. Än så länge har vi ju inget bord där så de kan springa runt bäst de vill, men det var så sabla kallt (7 grader), så Lilly och Alfred kom in för att klä på sig mer kläder, men inte Flora. Hon fryser aldrig nu för tiden, inte när hon har roligt i alla fall. Hon måste brås på mig - när jag var yngre frös jag aldrig (några av mina släktingar nämner ibland fortfarande när jag gick omkring i bara en ärmlös kort klänning på mammas 50-årsfest när vi hade partytält i trädgården i juli när det för första gången nånsin på mammas födelsedag var dåligt väder: 12 grader, spöregn och stormvindar. Andra hade täckjacka.), fast det gör jag nu för tiden, fryser alltså.

Brottning är det roligaste nu för tiden - tills nån börjar gråta, vilket alltid händer. Och när vi försöker få den som är överst att förstå att när den andra gråter måste man släppa så brukar det inte gå in, och när det är omvända roller har den som var ledsen sist helt glömt bort hur tråkigt det var och släpper inte syrran som gråter... Men de har åtminstone roligt tillsammans en stund!

2,5 år idag

Idag fyller de här ljuvliga partypinglorna 2,5 år!

Lilly vet minsann hur man firar födelsedag, för hon frågade i morse när vi berättade att de fyller 2,5 ifall hon skulle få tårta. :) Men vi sa att det får man inte när man bara fyller halvt, men de fick glass på eftermiddagen i alla fall.

På lunchen följde jag med Christopher ut på golfbanan och förundrades över färgskillnaderna i havet.

Brottning är det senaste hos våra barn. Det är alltid kul en stund men det slutar alltid med skrik.

Och så en bild från stan. Det är blommande körsbärsträd lite varstans i stan, och det är underbart!

RIP Prince

Det här var ju ett oerhört sorgligt besked som jag såg när jag för första gången på evigheter fick lägga Alfred. Vi sa till tjejerna att jag behövde gå ut ikväll, och jag och Alfred gick ner och lade oss i gästrummet (tjejerna grät när jag gick men lugnade sig fort), och när Alfred somnat kollade jag mitt Instagramflöde och såg att Prince dött, bara 57 år gammal.
Prince var en av mina första idoler, tack vare att min storasyster Fina älskade honom. Fina var min allra största idol, så eftersom hon älskade Prince så älskade jag Prince.
Han släppte sitt första album redan 1978, men riktigt så tidiga var vi väl inte, men det var åtminstone någon gång tidigt 80-tal som Fina upptäckte honom.
Fina brukade säga att han var sexig, så även om jag knappt visste vad sexig var så höll jag med, och när mina klasskompisar sa att han var ful typ så blev jag jättearg och envisades med att han var supersexig (antagligen jagade jag dem runt skolgården, för det var sånt jag gjorde på den tiden...).
Jag såg honom live på Sign o' the Times-turnén 1987 och Lovesexy-turnén 1988, och avgudade honom. Jag har fortfarande kvar ett par tygblommor som Fina, som stod längst fram på någon av konserterna, fångade när han kastade ut dem från scen och sen gav ett par till mig. När Fina gifte sig 1995 och jag var värdinna, så läste jag upp ett fejktelegram från Prince där han beklagade att han missat chansen med henne. :) Nu kan han försöka få en ny chans i himlen.
Nu var det många år sen jag tyckte att han gjorde någon bra musik, men det spelar ju mindre roll nu. Det får bli Prince-cd's istället för Melodifestivalen här hemma de närmsta dagarna.
Förresten, jag glömde ju berätta igår att båda tjejerna sov hela natten till igår! Eller Christopher sa visst att Lilly vaknade en gång så han gick in till henne, men jag tror inte det var så länge, för han låg i vår säng när jag vaknade. Varken Flora eller Lilly kom i alla fall in till mig före klockan 7! Det finns hopp om sömnen.

Kosläpp och "beteendet"

Läggningarna alltså... I just can't. Två timmar och en kvart idag.
I morse var vi i alla fall på kosläpp! Vi fick bullar och chokladmjölk och såg glada kossor, och det var så snabbt och effektivt avklarat att vi inte behövde lunchen vi tagit med oss utan barnen hann tillbaka till lunchen på förskolan i god tid.

Och sen fick vi mötet med Alfreds fröken (men chefen kunde inte vara med), och satte oss nervöst i soffan i personalrummet och undrade vad det nu var för beteende de skulle berätta för oss. Och det var... *trumvirvel*... att Alfred upptäckt sin snopp.
Jag har faktiskt tänkt på att Alfred pillar ganska lite på sin snopp - vad jag sett på diverse badstränder brukar småpojkar gå och hålla sig på snoppen mer eller mindre konstant, men Alfred har aldrig varit särskilt intresserad av att peta på sin, men det tar han tydligen igen nu. Fröken var noga med att påpeka att det inte är något fel eller konstigt, och han har det bra på förskolan och har kompisar och leker, men att han har händerna nere i byxorna väldigt ofta nu för tiden, och undrade om det är likadant hemma. Men det konstiga är att det är det inte, han pillar aldrig på snoppen hemma.
Så hon ville egentligen mest höra om det var okej med oss att de sa till honom att det är bättre att göra det när man är lite ensam istället för mitt i leken, och visst, det går bra, så länge ingen får honom att känna skam för det.
När vi kom hem läste jag på, först i lite forum, men det ger ju sällan något bra, fast jag hittade åtminstone ett tips som ledde mig vidare till RFSU:s hemsida, och där hittade jag många bra artiklar. Det är helt normalt att små barn pillar på snopp/snippa, och de kallar det till och med för att onanera redan från det att barnen upptäcker sina underliv runt 1,5 års ålder - men viktigt är att barns sexualitet inte har något att göra med vuxen sexualitet. Här är en bra sammanfattande artikel. Jag pratade också med vår BVC-sköterska (en ny, den vi fick här nere senast har visst slutat, tyvärr, för hon var bra) som tyckte att det nog egentligen var bäst att bara låta det bero, det kommer ju inte hålla på med hög intensitet i evigheter liksom. Jag nämnde nämligen för henne att han haft trång förhud men att det blev bättre med kortisonsalva, så det kanske helt enkelt är en nyhet för honom att det är skönt att känna på sig själv. Så så länge ingen mår dåligt av det här så får det vara och så får vi se vad de säger på förskolan om ett tag.

På eftermiddagen hann vi leka lite på vår soliga balkong. Vi måste köpa ett balkongbord snart, men än så länge är det så sabla kallt att vi inte kan sitta där och äta ändå, så det gör inte så mycket att vi inte hunnit åka och köpa ett.

Jobbig eftermiddag

Idag började helt okej: morgonen gick utan större bråk, och jag hoppade på tåget till Malmö efter lämning och åkte till kontoret. Vid lunchen bestämde jag mig för att gå till den lilla fantastiska italienska restaurangen Di Penco, fast den ligger en kvarts promenad bort, och där åt jag en supergod pasta med bacon- och vodkasås. Men när jag satt där ringde telefonen, och det var från Alfreds avdelning på förskolan. Under den sekund det tog att svara hann det som alltid när det ringer från förskolan rusa ett helt gäng hemska tankar genom huvudet, men när fröken som ringde presenterat sig sa hon direkt "Det har inte hänt något" så jag skulle kunna andas igen. Men hon fortsatte med att hon och chefen vill ha ett möte med mig och Christopher på fredag morgon efter lämning. Okej, det funkar, sa jag, och frågade vad det handlar om. Hon tvekade lite men svarade sen att det handlar om "ett beteende hos Alfred". Oooookej? Sen ville hon inte säga mer, och det är väl förståeligt, för då fanns ju risken att jag skulle börja fråga saker direkt, men schöven vad jobbigt att få höra nåt sånt och inte få veta mer! Hon avslutade med att jag inte behöver vara nervös, men det var ju redan för sent.

Jag meddelade Christopher, och sen smsade jag förskolan och frågade om vi inte kunde ta mötet tidigare så vi slipper oroa oss ända till fredag, och fröken ringde tillbaka och sa att vi kunde försöka få in det imorgon istället - vi ska på kosläpp imorgon på morgonen, men vi ska försöka ta mötet när vi åker och lämnar efteråt.

Det bör ju inte vara att han typ slagit nån, för det borde de ju berättat vid hämtning samma dag som det hänt, och om han gjort något just idag bara kan det ju inte hinna räknas som "ett beteende". Han brukar ju vara så lugn på förskolan, men hemma är det ju lite bråkigt nu, så kanske att det är nåt sånt ändå. Om det inte handlar om det här med att han är så överbeskyddande mot tjejerna på gården att de inte kan leka själva? Nåväl, förhoppningsvis får vi veta imorgon.

Sen gick jag från kontoret så jag skulle hinna med 14.08-tåget och inte behöva stressa för att hämta barnen, men det sket ju sig. Först var tåget några minuter försenat, och när alla klivit på fick vi veta i högtalarna att det var strömlöst mellan Arlöv och Lund, men vi fick börja köra ändå. När vi närmade oss Arlöv stannade vi och vi fick höra att det gick att köra på ett av de två spåren, men vi skulle få vänta eftersom det var många tåg som skulle klara sig på bara ett spår. Tiden gick, och efter en halvtimme eller så meddelade de att det inte var säkert att vi skulle få åka vidare ändå, och sen gick det en stund till och så sa de till slut att vi skulle bli tvungna att köra tillbaka till Malmö och ta ersättningsbussar till Lund och därifrån ta tåg vidare till våra destinationer. 

Det var ett Öresundståg, som ju kan köra åt båda hållen, men av någon konstig anledning kallade de det för att vi skulle backa, och då fick de köra i max 10 km/h... Så efter ungefär en timme och en kvart var vi tillbaka där vi började. Alla gick ut och skulle till andra sidan kanalen där ersättningsbussar skulle möta upp oss, men när jag kom ut tog det några sekunder innan jag fattade varför det var så mycket folk utanför stationen: det var kön till de icke-existerande ersättningsbussarna. En bred kö. Så sjukt mycket folk!

Så jag väntade i kanske tio minuter, sen chansade jag på att Skånetrafikens resegaranti funkar lika bra som SL:s och tog en taxi hem till LA. 559:- tyckte jag faktiskt var ett rätt överkomligt pris för att åka fyra mil när det var svinkallt, blåsigt och regnigt och jag redan var en och en halv timme försenad, så om jag inte skulle få tillbaka pengarna får jag leva med det. (Fast jag kommer bli sur om jag inte får det, såklart.)

Men att komma hem till min lilla djurpark är ju värt allt!

Roliga Lilly

Vår lilla Lilly, hon är världens roligaste unge! Hon skulle ta på sig pyjamasen ikväll, och med henne funkar det oftast att göra saker till en tävling. Hon har lärt sig av Alfred att man vill vinna en tävling, men hon tycker att hon vinner även om hon kommer sist, så än så länge har hon en väldigt skön inställning till tävlingar. När hon började tjoa om att hon skulle vinna, fast Alfred redan hade på sig sin pyjamas sa han "Jag har redan vunnit", och jag sa till honom att hon är så liten, så hon kan få tro att hon vinner även om hon inte gör det, och Lilly snappade upp vad jag sa och började säga "Jag är liten, jag kommer vinna" och drog upp byxorna så långt hon kunde.
Hon såg så rolig ut att jag började filma, och det jag säger sen pratade vi om lite tidigare: Lilly var ledsen för att Alfred stängt av tv:n (barnen bråkade alltid om vem som skulle få stänga av (hallå, hur kan man bråka om att få stänga av tv:n?!), så jag och Christopher började stänga av istället, men idag hann Alfred först när det var dags att äta), så jag förklarade att han fick stänga av idag för att han är störst (det var det första argumentet jag kom på). Hon sa "Jag är störst!" och jag sa "Nej, du är faktiskt minst. Du kom ut ur mammas mage sist." men för att göra det till något positivt lade jag till "Du var kvar i mammas mage längst!" och det gick hon och pratade om efteråt, men när jag filmade ville hon inte säga det igen - fast jag tror att hon samlade ihop sig för att säga det just när jag slutade filma, men just då såg hon så oerhört lustig ut att jag började gapskratta och stängde av kameran.

Roliga sägningar

Hoppsan, jag tillbringade visst alldeles för lång tid med att titta på brudklänningar på nätet ikväll istället för att blogga. Det är ju hopplöst det här med att vi inte ska gifta oss förrän nästa sommar när jag är en sån person som inte kan låta bli att planera... Men kanske att jag lugnar ner mig lite om några månader - just nu är det så många saker som jag tänker på och faktiskt håller på att planera redan (jag har till exempel ikväll pratat med en kompis om att sjunga på vigseln), men när jag fått dem ur huvudet och in i mina listor så kanske jag kan släppa det ett tag.
Tänkte idag mest skriva om några roliga saker som tjejerna säger:
Jag har ingen aning om var Flora har fått det ifrån, men hon säger då och då när hon inte hittar något hon letar efter att "tomtenissen ätit upp den!" Oooookej..? :D Idag var det "Mamma, tomtenissen ätit upp mitt ammbann" (armband).
Flora säger när vi äter och hon ska ha nåt att dricka: "Äpotamma!" = hälla upp tillsammans.
Lilly ville gärna ha "Teppo" till köttbullarna och makaronerna till lunch idag, alltså ketchup. Och när hon inte ville ha sin middag ville hon ha "mötä" istället = smörgås.
Flora började förresten sjunga "Imse vimse spindel" vid middagen idag, och missade inte ett enda ord. De börjar verkligen prata så mycket bättre nu och det går så fort, så därför vill jag skriva upp några av de ord de uttalar roligt/gulligt nu innan jag glömmer dem. Mina stora små tjejer!

Vår i Landskrona

Idag firades våren i Landskrona med tivoli och en massa erbjudanden på stan, så vi gav oss ut.

Alfred ville inte fotas. 

Vi kollade in radiobilarna på det tillfälliga tivolit. 

Och efter lite funderande vågade Alfred åka med pappa. Lilly ville också åka, men vi tyckte hon var för liten. Flora sa att hon tyckte det var roligt med tivoli, och satt storögt still i vagnen och tittade på allt. Vi hade sagt åt barnen att de måste sitta i vagnarna för att inte komma bort bland allt folk, och de tog oss på allvar och var så duktiga. 

Sen köpte jag bh, klänning och topp på Lindex till 20% rabatt och sen fick barnen fiska fiskdamm på Hemmakväll med Elsa från "Frost", där de fiskade upp varsin gratis lördagsgodispåse. 

På vägen hem upptäckte vi Landskronas spejsigaste träd, som jag fick veta av en annan tvillingmamma på Instagram att det är en brödgran. 

Just ja, i förmiddags planterade vi vår magnolia och rabarber i trädgården också. Så nöjd med att ha en trädgård!

Stressig jobbdag

Oj oj, vilken jobbdag jag haft idag. Det var typ leveransdag för en massa grejer som skulle gå till tryck, och jag säger "typ" för att vi egentligen har måndag förmiddag på oss också, men jag ville verkligen verkligen få allting godkänt idag. Det var lättare sagt än gjort eftersom inte bara min kund behövde godkänna utan också hennes kolleger i England, och de var helt onåbara hela dagen. Ändå satt jag hela dagen med minst ett mail in och ett på väg ut och ett telefonsamtal i örat samtidigt, konstant, för att få all korr fixad och saker ordnade. Det var länge sen jag hade ett stressigt jobb, så det var en liten pärs idag. Just nu sitter jag faktiskt och mailar med en engelsman som äntligen har tid att titta på grejerna, så det kanske blir ordning till måndag ändå. Nu sitter jag alltså här och är produktionsledare igen, som jag inte ville vara...
Samtidigt pratar jag med en gammal japansk kompis på Facebook om vårt bröllop nästa sommar och försöker fixa ihop en grej där, det vore så roligt om det funkar!
Vid middagen ikväll sa Christopher att han skulle lägga tjejerna ikväll, och båda var otroligt nog med på det - men så fort det var dags kom Flora såklart in till mig och Alfred, och det slutade med att jag fick lägga henne och Lilly som vanligt, men vi kanske är ett steg närmare åtminstone. Flora vill i alla fall plötsligt att pappa ska hjälpa henne med diverse olika saker, så det går framåt.

Blöjfri morgon och nya tänder

I morse ville plötsligt ingen av tjejerna ha blöja på sig. Lilly brukar ju vara mer eller mindre blöjfri på förskolan, men Flora har inte varit lika intresserad, fast idag var hon med på noterna.
När jag hämtade hade det gått bra för båda, de hade varit utan blöja hela dagen utom när de sov, men Flora hade inte kissat på pottan på hela dagen (däremot hade hon suttit på pottan bredvid sin kompis Liam länge men de hade bara suttit och pratat) utan bara i blöjan vid vilan. När vi skulle åka hem frågade jag båda om de behövde kissa på pottan, men ingen ville, och som vanligt ville de ut och gunga på gården.

 Efter en liten stund sa Lilly "Ja tissa!" men innan jag hann säga färdigt "Nej, du har ju ingen blöja på dig!" började det droppa mellan fötterna på henne, och hon blev så ledsen! Jag försökte trösta och säga att det inte gör något, och lyfte in henne för att tvätta av och byta byxor, men hon bara grät, den lilla stackaren. Men blöja skulle hon inte ha på sig ändå...
Väl hemma, någon timme senare, kissade Flora på golvet strax efter jag försökt få henne att sätta sig på pottan en stund, men henne fick jag åtminstone på en blöja efter det.
När vi borstade tänderna inför läggningen såg jag att det var lite blod på Floras tandborste när jag var klar, så jag lyste in i munnen på henne för att se var det blödde, och upptäckte att hon har en ny kindtand på väg ut i underkäken! Och när jag tittade på andra sidan var det en på gång där också! Så nu har hon plötsligt snart 10 tänder i underkäken (men bara 8 däruppe än). Så sen tittade jag i Lillys mun, och båda hennes nionde och tionde nedre tänder var visst redan helt ute. Se där vad vi helt missat. Kanske att det också påverkat hennes humör på sistone när hon varit så grinig, det kanske inte bara har varit trots/självständighet.
Amningen vid läggningen på kvällarna verkar ha gett effekt på morgonsömnen, för de senaste dagarna har alla tre barnen (Alfred har ju visserligen inte ammat) sovit som stockar när väckarklockan ringt. Men läggningarna har inte blivit lättare ändå. Tjejerna har glatt ammat efter vi läst böcker, men sen har de knölbökat runt som tokar så jag blivit arg ändå. Så det får väl bli det där att jag smiter ut vid läggning ändå för att prova, jag har ju bara hotat med det hittills och inte faktiskt gjort det.

Vårkepsar

Nya vårkepsar!

Och så fina tjejer att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Lägesrapport

Vår lilla trotsare Flora har börjat med en grej som är extremt irriterande: när vi kommer hem från förskolan eller någon annanstans ifrån så vägrar hon gå ur bilen. Man får ICKE knäppa loss henne från bilstolen och det hjälper inte heller att alla andra går in, hon sitter envist kvar och vill inte följa med in. Till slut måste någon gå ut och bända loss ungen och bära in henne gallskrikande. Livat värre. Idag var jag smart nog att prata med henne innan vi körde från förskolan om att hon inte fick hålla på sådär när vi kom hem idag, och då skrek hon åtminstone inte, fast hon lät mig inte ta in henne utan Christopher fick komma ut och hämta henne. Men det är i vilket fall skönt att det hjälper lite att faktiskt prata om saker med dem nu.
Och den lilla Floran har plötsligt börjat prata mer i helgen, det är jätteroligt! Hon har pratat bra länge, men Lilly har babblat på så mycket att Flora mest hållit sig tyst i bakgrunden, men nu har hon börjat ta lite mer pratplats.
Lilly å sin sida räknade helt felfritt ända till nio när vi var och handlade mat igår efter jag varit i Malmö! Hon hoppade mellan rutor på golvet och pratade för sig själv och räknade. Och så har hon börjat säga ramsan "Ett två tre fyra, alla byxor äro dyra. Den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar." fast det tog en liten stund innan jag fattade vad hon sa eftersom hon ju inte pratar rent än och det inte var jag som lärt henne ramsan, så jag var liksom inte beredd på den. Roligt hur som helst.
Och ikväll hade vi typ vår första harmoniska middag på eller år eller så. Alfred sa igår att han ville ha lasagne, så jag lagade det idag, och efter att Lilly haft ett litet utbrott precis när hon skulle sätta sig vid bordet så satt alla tre barnen stilla och åt glatt, nästan två portioner var! Helt otroligt! Vi ska aldrig äta något annat än lasagne - förutom då att mat som funkar för mina barn bara funkar en gång och sen vill de inte äta det nästa gång...
Efter vi ätit färdigt och jag skulle ta hand om resterna så stod Flora med mig och åt ännu mer, så idag sa åtminstone tjejerna inte att de var hungriga när jag lade dem. Däremot sa Flora medan hon stod och åt, och stoppade fingrarna i munnen: "Ja däsa". Det lärde jag mig härom dagen att det betyder "Jag ska kräkas". Den lilla knasfian försökte jag ju få att sluta stoppa saker i munnen efter att hon var magsjuk, genom att hota med att om hon inte slutar stoppa saker i munnen kan hon bli magsjuk igen och tvingas kräkas i påse, vilket hon ju hatade den natten när hon behövde göra det. Men nähä, det hade visst ingen avskräckande effekt, för nu har det blivit någon sorts rolig grej för henne som hon säger för att testa mig. Det är inte lätt det här med att fostra barn.

Plantering och familjemöte

Jag orkade aldrig skriva nåt mer igår utöver Eggstone-grejen, så jag tar gårdagens bilder idag istället, för det var en så fin dag.

Jag vaknade ju då igår till världens bästa nyhet: en kompis delade på Facebook att Eggstone släppt en ny låt, och jag började nästan gråta av lycka. Jo minsann. Jag skrev till sångaren på Messenger och fick det ännu lite mer fantastiska svaret att han nästan haft dåligt samvete över att han inte berättat för mig innan, men att nu när "vårt viktigaste fan" hittat låten kändes det bra. Jo, man kan fortfarande bli barnsligt glad och starstruck vid 43 års ålder. :)

När jag hämtat mig något från allt detta gjorde vi oss i ordning och åkte till Åkrabergs Trädgård för att köpa röda vinbärsbuskar och rabarber, och så hittade vi även ett magnoliaträd för bara tvåhundra spänn, så det fick åka med hem till Landskrona för att få plats någonstans i vår lilla trädgård.

Barnen tyckte det var ett jättekul ställe.

Jag tror de hittade en nyckelpiga här. (Som Lilly sen höll lite för hårt i...)

Hemma i trädgården hjälpte alla tre mig att gräva hål för vinbärsbuskarna.

När vi skulle åka hem hittade jag en överbliven påse lussekatter i frysen som fick bli färdkost, och när vi bara åkt några hundra meter hittade Christopher vitsippor vid vägkanten. Helt logisk kombo, det här.
Igår kväll testade vi något nytt vid läggningen: tjejerna brukar ju fortfarande få amma på morgnarna, och jag brukar hoppas att de ska somna om och sova lite längre av det, men det brukar mest resultera i att jag inte kan somna om även om de gör det. Så igår tänkte jag att vi kunde testa att de får amma dagens enda gång på kvällen istället, så kanske de kan ligga lite lugnare istället för att larva runt, plus att de kanske tjatar mindre om att de är hungriga när vi släckt lampan (vilket de gör varje kväll, oavsett hur mycket de ätit innan, det verkar ha blivit nån löjlig vana för att skjuta upp att de måste somna), och det gick faktiskt hyfsat. Vi lade oss dessutom alla fem i barnens rum, och det blev rätt mysigt. Innan vi läste bok samlade jag till ett familjemöte (vårt första) i sängen, där jag berättade hur vi skulle göra, och Lilly tyckte det var så roligt att hon ville ha familjemöte ikväll också. Läggningen på samma sätt funkade hyfsat ikväll också, det var mest Alfred som krånglade ikväll - och Flora visade sig vara hungrig på riktigt, men när hon fått en banan kunde hon till slut somna. Så vi kör väl på såhär ett tag och får se om det kan göra läggningarna lite mindre jobbiga. Hoppas.