Evighetsläggning

Idag tog det en och en halv timme att lägga Flora och Lilly. Yay. 

Jag minns att vi hade en period med evighetsläggningar av Alfred också, men jag minns inte exakt när och hur länge perioden höll i sig, men jag är rädd att det var lääänge... 

Jag satte mig vid dörren en stund när de krånglade som värst och det verkade ge lite effekt, så kanske att vi ska testa den där metoden där man sätter sig lire längre bort för varje dag som går.

De körde dessutom en ny störig (men lite rolig) grej som de uppenbarligen precis lärt sig: nähä-joho. Lilly sa nähä (till något jag inte uppfattade vad det var) och Flora sa joho tills jag sa åt dem att de måste vara tysta. Kan ju bli en livad tvillinggrejen det där...

Det deppigaste med det här är att vi ju precis kommit in i en så bra rutin där vi fick dem i säng tidigt och äntligen börjat få lite egentid på kvällarna, men nu var det tydligen redan slut på det. 

Nya husdjur, försvunna byxor och tjejer med koll

För några dagar sen fick vi ett paket från min mammas amerikanska kusin Sandra; hon hade köpt Halloweendräkter åt barnen! Att de kom efter Halloween brydde jag mig inte om det minsta, för Halloween ger jag ärligt talat inte mycket för, och de får klä ut sig när de vill.

Flora och Lilly fick likadana dalmatinerdräkter, och Alfred fick bli ett lejon. De ville inte ha på sig dem så länge idag, men jag hann i alla fall fota dem och skicka bilderna till Sandra. 

Flora

Lilly

Två av våra nya husdjur

Alfred och helgens mest poppis leksak: lera - vi hade små lerpluttar över hela huset...

I förmiddags kom mammas hyresgäst och ringde på (hon hyr ut sitt lilla gästhus i stugan under vintersäsongen till en nyligen frånskild man) tillsammans med sina två barn Ossian 6 år och Isolde 4,5. Han skulle nog bara säga något kort till mamma, men barnen smet in för att leka med våra barn, så han blev kvar och småpratade ett tag. Vi hade inte klätt på tjejerna än, men efter ett tag gick jag och hämtade kläder till dem. Vi började med att klä på Flora, och när vi fått på Lilly t-shirten gick gästerna. När jag skulle ta på Lilly byxorna var de totalt försvunna. Heeeelt väck. Jag letade igenom hela huset, packade ur min och tjejernas väska två gånger, kollade i soporna, kollade utanför huset, överallt. De enda två scenarierna jag kunde tänka mig eftersom varken jag eller mamma kunde hitta byxorna var att jag på något sätt när jag packade inför helgen tagit fram två t-shirts, två tröjor, två par strumpor och ett par byxor, eller att hyresgästens barn på något sätt fått med sig ett par byxor, och båda verkade rätt otroliga, men jag höll på att bli tokig, mitt huvud var nära att sprängas - de kunde ju inte bara ha försvunnit! (Fast de två prickiga bodysarna vi fick av Emil och Sofia när tjejerna var små försvann bara - de dök inte ens upp i flytten. Det där kan fortfarande driva mig till vansinne.)
Till slut tvingades jag ge upp och ta på Lilly ett par andra byxor, och så kollade jag H&M-appen för att se om de försvunna fina prickiga byxorna fanns kvar i sortimentet, men det gjorde de inte. Så vi gjorde oss i ordning för att åka hem, och mamma fixade i köket. När hon öppnade andra kökslådan för att lägga ner en burköppnare hittade hon byxorna! Vi gissar på att den lilla luringen Flora lagt dem där... Tack och lov i alla fall.
När vi kom hem ett par timmar senare hittade Lilly byxorna, som jag lagt i en påse, och ropade "Hittade byxorna!!" :) Coolt, tyckte jag, att hon hade sån koll flera timmar senare.
Lite samma sak hände i bilen: när Christopher packade in i bilen var barnen med, och Lilly ville ha sin bil-napp - tjejerna får ha nappar när de sover och i bilen, men så fort de kliver ur bilen spottar de ut napparna - men Christopher hittade den inte först. När vi väl åkte hade han hittat den långt in under hennes bilstol, och tjejerna tittade på Emil på bil-dvd:n och somnade efter en stund. När vi stannade utanför huset knappt två timmar senare vaknade Lilly, tittade på mig och sa "Pappa hittade nappen!"
Tjejen med koll alltså!
Både Flora och Lilly har benkoll på det mesta nu. De gillar att sitta i sitt rum och bläddra i böcker, och Max-böckerna kan de så utantill nu att de sitter och läser dem högt nu (några ord per sida), de dukar och vet vem som ska ha vad, de tömmer diskmaskinen och när de är med när vi tvättar eller viker tvätt vet de också precis vem som vad hör till.
Deras favoritleksak just nu är såna där trägrönsaker som sitter ihop med kardborreband som man kan skära isär med en liten träkniv. De gillar inte att sätta ihop dem dock, så det måste jag göra, och jag får sitta och sätta ihop i maxfart för att hinna med i deras tempo. Lilly kan liksom inte sluta heller; så fort jag satt ihop en grönsak när hon egentligen slutat leka så säger hon "Ninny dela!" och börjar om, så till slut måste jag dölja dem för henne för att sätta ihop dem så hon kan gå och göra något annat... Kardborrebanden börjar bli lite slitna nu, så jag letade efter nya leksaker på Ullared, fast de hade inga i trä tyvärr, så jag köpte en bunt i plast. Jag vet att det inte är lika bra förstås, men det fick bli så.
Nu: glögg!

För-jul

När jag kom upp på vinden och lade mig inatt låg de här små sötnosarna såhär. <3

Dagen idag har vi spenderat som om det var julafton, och vi har lyckats få in känslan rätt bra. Det var förstås färre julklappar och inga julprogram på tv:n, men vi har ätit julmat, lyssnat på julmusik, ätit lussekatter och julgodis, spelat spel (våra barn har visst blivit så stora att vi vuxna lyckades spela en hel omgång Pictionary med väldigt få avbrott) och bytt några få julklappar (vi spelade ett julklappsspel där man slog med tärning och försökte roffa åt sig så många som möjligt av de ca 100-kronorspresenter vi köpt en var av - Christopher lyckades vinna den fina skärbrädan jag köpte på Ullared igår och gärna ville ha själv). Och hela min familj har varit här: mamma, syster Johanna med Victor och 19-veckors bebis i magen samt min systerdotter Stella, så det har varit jättemysigt. Och så har jag passat på att leka besserwisser och överöst Johanna och Victor med råd om graviditet och bebistid - plus gett dem en stor IKEA-kasse med bebisgrejer. De har också fått användbara länkar som mitt inlägg om grejer som är bra att ha och Dunstan Baby Language. Lite kul att känna mig som värsta proffset på nåt. :)

Julklappsshopping och familjekväll

Nu är vi i Kärra och har haft en supertrevlig kväll med familjen (och lagt barnen alldeles för sent). På vägen hit åkte vi till Ullared och köpte julklappar och en massa annat bra. Det var svinmycket folk, men vi lyckades sicksacka oss fram bra ändå och barnen var jätteduktiga och glada, fast de var trötta. Och lilla gullungen Alfred valde julklappar till sina systrar. 

Sen hade vi tur och hittade en kassa med nästan ingen kö, så vi slapp den tråkigaste biten. 

Utanför kassorna var det jättekul!

Annars har vi ju den här fina lilla grejen idag: 8-årsjubileum av dagen då jag och Christopher träffades tack vare en chailatte. <3

P.S.

Vi var just inne och kollade alla barnens rumpor för att kolla att vi inte drar med oss springmask till Kärra, och allt ser bra ut. Både Flora och Lilly vaknade, men Alfred lyckades sova igenom undersökningen - så nu ligger jag intrasslad i Lilly och Flora; en på axeln, en på benet. Det bästa trasslet. 

Och inga höstblåsor har dykt upp än i alla fall, så imorgon bitti drar vi till Ullared och sen vidare till stugan. Sweet!

Nu börjar det bli jul här i vårt hus

Nu har vi börjat julpynta! Det här är mitt favoritjulpynt: en träjulkrubba som jag köpte på Åhléns för rätt många år sen - älskar den! I år gäller det att hålla den undan från små klåfingrar.

Och så har vi satt upp julstjärnor i alla fyra fönstren i matsalen och vardagsrummet - vi behöver fler julstjärnor för vi har så många fönster!
Eftersom vi åker på vår "för-jul" imorgon gjorde jag tre sorters julgodis redan idag också: chokladkola, knäck och "Bounty/Coco", alltså kokosgodis med choklad. Det kommer bli en nyttig december...
Just ja, när jag var och köpte sirap och choklad som jag behövde mer av till godiset, hände en liten grej. Jag kopierar min Facebook-status om det för enkelhetens skull:
"Vilken liten skyddad bubbla jag levt i, inser jag, när jag just sett typ mitt livs första sverigedumokrat IRL och blev helt skakig av att prata med honom. Var på ICA Nära och såg när jag lade upp mina varor på bandet att mannen framför mig har en SD-väska och pratar (lugnt och med trevligt tonfall) med kassören om att det de senaste månaderna kommit "som ett helt Västerås" till Sverige. Kände att jag inte kunde stå tyst och sa bara att vi inte klarar oss utan att det kommer nya människor till Sverige för vi är för många gamla och för få unga, och han hann inte riktigt få till något svar utom att det är extremt nu, och kassören flikade in att det är en svår situation. Sen gick jag, för jag pallade inte en längre diskussion, men är ändå lite stolt över att jag åtminstone sa något."
Orkar knappt ens tänka på vad som händer här med de nya nästan helt stängda gränserna, det är bara för fruktansvärt.

Hörsel och nojor

Christopher har gått på bio ikväll, så jag är ensam med tre sovande barn. Jag satt och tittade på "Grey's Anatomy" på Play och hörde plötsligt att Lilly storgrät, så jag rusade upp och hon hade redan hunnit in i vårt sovrum för att leta efter mig. Christopher brukar alltid höra när någon vaknar och gråter före jag gör det när vi sitter och tittar på tv, så han har uppenbarligen bättre hörsel än jag. Förutom i sömnen på nätterna, då vaknar jag av absolut ingenting. Och det här fick jag äntligen en förklaring till i senaste avsnittet av Barnvagnspromenader (avsnitt 43), där Louise Hallin berättade att under tiden man ammar så gör amningshormonerna att man har bättre hörsel och lukt och mer stresspåslag för att ständigt vara beredd att rädda sitt barn. Nu är jag inte superammande längre, men jag ammar ju varje morgon fortfarande och måste ju därför fortfarande ha amningshormoner i kroppen (vilket märks på mina klena leder, jag får ju fortfarande ont av ingenting). Jag tycker det är rätt häftigt hur naturen ordnar det för oss! Visst vet jag att mammor normalt sett vaknar av en fallande fjäder, så länge fjädern liksom sitter på barnen, men att det faktiskt rent fysiskt fungerar så, det hade jag inte riktigt koll på.
Annars är faktiskt sömnen rätt hyfsad nu, jämfört med tidigare. När barnen inte är sjuka så sover oftast åtminstone någon av dem hela natten fram till tidig morgon nu - men det är ju nästan alltid någon av dem som vaknar och kommer in, och när barn 2 vaknar brukar det sluta med att någon av oss får lägga sig inne i deras säng med barn 2 och 3, för att den är lägre och ger mindre risk att någon ramlar ur och slår sig.
Och på tal om sjukor så börjar jag bli helt nojig för alla konstiga åkommor nu. Dels är det ju springmasken som jag inte vet om den tänker komma tillbaka (vi ska ta dos två av medicinen nästa helg, men informationen om när maskar kläckta ur eventuella kvarvarande ägg blir könsmogna och börjar lägga nya ägg är extremt knapphändig på nätet - när jag läste om löss så stod det precis tider, vilket gjorde att vi kunde känna oss trygga med att ta dos två och att det sen skulle vara över, men när jag läser om springmask hittar jag bara en massa stackare som får det om och om igen), dels höstblåsorna som går på förskolan och dels den vidriga förhatliga magsjukesäsongen som folk envisas med att skriva om på Facebook jämt. Vaaaarför kan inte folk hålla tyst om det äckliga?! Varför tror de att andra vill läsa om det?! Så när Flora sa "aj aj magen" när jag lade tjejerna fick jag nästan panik, men försökte lugna mig med att hon är lite för liten för att identifiera magont så (det ska komma i fyraårsåldern, tydligen) och hoppas på att det inte är något.
Jag önskar att vi åtminstone kan få vara friska (förutom lite snor och hosta som Alfred och Lilly har) i några dagar framöver, för på fredag ska vi åka till Kärra och fira "för-jul" i helgen med min gravida syster Johanna och hennes Victor, min systerdotter Stella och mormor. På vägen tar vi Ullared för att köpa lite julklappar till barnen. Så alla illasinnade bakterier och virus, snälla håll er borta från oss!

Dans dans dans!

I morse startade inte bilen igen, och vi hade gjort slut på de gratis starthjälper vi får genom våra båda vägassistansförsäkringar, så det var bara att stoppa ungarna i Cargobiken i kylan och cykla iväg till förskolan (där jag fick veta att nu går det höstblåsor - det hade jag inte ens tänkt på, men då är väl det nästa livade grej vi får). Vi hade planerat att åka och köpa nytt bilbatteri idag, men det gick ju inte heller då. Jag ringde min vän Emils mamma, som bor i stan, och frågade om de kunde tänka sig att hjälpa oss med startkablar, men istället tipsade hon om en supertrevlig bilverkstad, så de kom och hämtade bilen efter en kvart och satte in ett nytt batteri åt oss till ett bra pris istället, så det var ju toppen.

Timmarna efter förskolan idag var lite jobbiga, för barnen hade varit inne hela dagen idag eftersom det regnade och blåste halv storm, så Alfred var tokspattig och bara bråkade med tjejerna hela tiden. Efter ett tag började det flimra för mitt högra öga och jag började få ont i huvudet, så jag lade mig på golvet en stund och sa åt dem att de måste sluta bråka. Det hjälpte mot flimrandet, men inte mot bråkandet... Men när jag lagade mat (körde ännu en vegetarisk dag faktiskt: jag gjorde en svamppaj, för det åt jag en dag på Kreta och det var så sabla gott. Min blev inte riktigt lika god, men jag gjorde å andra sidan varsin liten mini-jordgubbspaj till efterrätt, så det vägde upp det hela.) lät Christopher Alfred springa som en liten tok runt runt mellan rummen så han fick ut lite överskottsenergi åtminstone.

Jag hade på min iTunes på shuffling i köket, och efter maten kom Princes "I Could Never Take the Place of Your Man", och Flora fick feeling. Hon och jag dansade jättelänge, och sen kom Lilly och Alfred också, så nu har barnen ännu en ny favoritartist. :)

(Jag gillar inte att Alfred knuffar Flora i slutet av videon - jag märkte det inte när det hände, och hon sa ju inget, så det var väl inte så farligt, men inte okej.)

Flora älskar verkligen att "hoppa dansa!"

Jag antar att de blev lite extra uppe i varv av allt dansande, för när jag skulle lägga tjejerna höll de på såhär ett bra tag. Lite segt när jag bara ville få dem att sova, men ändå väldigt gulligt.

Gos och ny mat

Det kom ju en massa snö i helgen, och vi hade planerat att sätta på vinterdäcken idag eller imorgon, så i morse när det fortfarande var isigt på vägarna fick det bli att gå med Alfred till förskolan i vagnen. Christopher hade tänkt göra det, men Alfred begärde mig, så det fick bli en rask promenad på morgonen (med vissa språngmarscher för att Alfred var orolig för att missa morgonsamlingen).

När jag kom tillbaka såg det ut såhär i arbetsrumsfönstret. :)

När det var dags för tjejerna att sova passade jag på att mysa med dem. Oslagbart, fast jag får lite ont i kroppen av att ligga inklämd... Lilly sov förresten mycket lugnare inatt, och sov länge på dagen (de senaste två dagarna har hon vaknat efter en halvtimme), så jag antar att medicinen mot maskarna har hjälpt som den ska.
Lilly har blivit så otroligt gosig på sistone. Hon har varit väldigt gosig med mormor länge, men inte så mycket med mig, fast nu tar hon igen det. Hon kramas och klappar och sitter i knät och det är så mysigt så det är inte klokt.
Flora älskar när jag pussar en massa på henne, då skrattar hon så det sjunger i mina öron - fast hon har blivit lite busig, Flora: det är hon som har svårast att sitta still vid matbordet nu för tiden. Idag åt hon några tuggor, sen sa hon "Inte äta mer, tack maten" och klev ner. Då försökte Alfred också smita såklart, men Lilly satt snällt kvar.

Till middag idag testade vi den nya produkten Oumph! (ja, rätt så fånigt namn, känns inte helt naturligt att säga att vi ska äta Oumph! till middag...), det är en ny sojaprodukt som jag såg om på en kompis Instagram. Skillnaden mot många andra vegetariska produkter är att det faktiskt har tuggmotstånd, så det blev jag nyfiken på. Det smakade i stort sett ingenting och det var svårt att få marinaden som de tipsade om på förpackningen att liksom fastna, men jag ser potential. Även jag som älskar kött har ju nu insett att världen måste dra ner på köttförbrukningen, så det är väl bara att göra vårt bästa. Vad jag saknar i medierapporteringen däremot är att vi inte kan börja äta en massa mer fisk hur som helst istället, för haven är ju redan överfiskade som det är, men det står det inget om i alla artiklar om köttförbrukningen. Vi köpte ändå entrecôte på extrapris på City Gross idag, för vi älskar entrecôte, men jag skar den i mindre skivor än jag brukar, så det får duga.

Nästa äckliga och jobbiga åkomma

Johodå, visst var det springmask. Så det blev sex maskiner tvätt med alla lakan och handdukar och kläder och gosedjur plus medicin för hela familjen. Det är utmattande att ha barn, ska jag säga.
Även om vi inte sett några hos Flora och Alfred eller känt något själva (det ska tydligen klia utav bara den) så rekommenderades vi att behandla oss allihop, och när jag hämtade ut medicinen gick det på ungefär 350:-, varav 67:- var för barnen och resten för oss vuxna (lusschampo för hela familjen gick på runt 700 spänn), så det är schöven inte billigt att hålla på med alla de här konstiga smittorna som alla måste behandlas mot heller. Barnen fick flytande medicin och jag och Christopher skulle peta i oss en tablett per tio kilos kroppsvikt, så det blev en sabla massa. Som tur var fick vi i Lilly medicinen utan några större åthävor, men Flora var det värre med. Hon tyckte det var "intä gott" och ville inte dricka upp, så jag fick testa sprutan vi fick med (och det blev en massa bubblor, så det var inte lätt att veta att jag fick i exakt rätt mängd). Jag lade henne i knät och sprutade in långt in vid kinden, som det stod, men det hindrade ju inte henne från att fräsa ut nästan allt. Hur i hela friden ska man få ungarna att svälja sånt där när de inte vill?! Så jag hoppas verkligen att hon inte är smittad, för då vet jag inte om hon fick i sig tillräckligt.
Jag vet inte hur fort det verkar, vi får väl se om Lilly är lugnare inatt redan. Och imorgon får vi säga till förskolan så att de tvättar leksaker och annat som kan ha ägg på sig och kan smitta igen - lössen ansåg fröknarna att vi fått med oss från Kreta (vilket jag är tveksam till), men det här kan verkligen inte ha kommit någon annanstans ifrån än från förskolan. Äggen kan visst leva länge utanför kroppen, så vi ska ta en omgång medicin igen om två veckor.

Barnen hann med lite lek i snön i trädgården åtminstone medan jag och Christopher höll på med all tvätt och annat krångel.

Lilly var mest intresserad av att äta snön. När jag var liten fick jag alltid höra att man inte fick äta snö för då får man mask i magen, men det var nog bara något man sa för att skrämma ungar förr, för Christopher hade aldrig hört det. Och vi hade ingen snö före igår, så det var i alla fall inte det Lilly fick mask av...

Jag och Alfred tog bussen till apoteket, eftersom vi inte ska sätta på vinterdäcken på bilen förrän imorgon. Han plockade upp en stor klump snö och ville att vi skulle lägga den i kylen (han har visst inte så bra koll på skillnaden mellan kyl och frys), men jag försäkrade honom om att det kommer komma mer snö under vintern, fast vi bor i Skåne, så vi slapp ta hem den.

Och så en bild på Flora, som gillar att sitta under mattan i vardagsrummet.
Nu hoppas jag bara att vi kan få lite lugn och ro och åtminstone inte behöva få magsjuka snart också (det börjar visst dra igång lite varstans redan), för nu är jag helt utmattad och har ont i magen varje dag, så jag har fått gå tillbaka till min gamla gravid-vän Losec och hoppas att det hjälper.

Soft kväll och första snön

Vilken skön kväll vi har haft! Jag har mått sådär konstigt idag igen, och varit smått yr mest hela dagen, plus haft lite ont i fötterna igen för att jag stått upp mycket, då jag gjort en pepparkaksdeg på order av Alfred och bakat lussekatter. Men mamma var här i ett par timmar och lekte med tjejerna samt var ute och gick med dem, så jag fick vila lite, så nu är det lite bättre. 

Till vänster en lussekatt som jag gjort, överst Alfreds egen lussekatt som skulle föreställa mig tror jag han sa, och nederst degklumpen som blev över när Lilly lekt färdigt (Flora åt upp all sin deg).

Men efter att vi ätit pannkakor till lunch, och barnen lekt på balkongen i årets första snö så kände både jag och Christopher att vi inte pallade att laga mat, och jag föreslog att vi alla fem skulle sätta oss och titta på en film tillsammans. Jag hade introducerat Totoro för Alfred på YouTube för några dagar sen, så jag rotade fram den från en gammal hårddisk och så bänkade vi oss - och alla satt still i över en halvtimme! Lilly myste på min arm, Flora på Christophers, och Alfred satt som ett ljus bredvid mig och bara tittade. När barnen började bli lite rastlösa pausade vi och Christopher och Alfred gick ut i snöyran (klass 1-varning i Skåne i natt) och köpte pizza, som jag bestämde att vi skulle äta på golvet framför tv:n. Det har vi aldrig gjort förut med barnen, förutom första gången vi var här nere i Landskrona för att titta på huset, då åt vi pizza på golvet på hotellrummet. Kändes som värsta lyxen, fast det förstås egentligen är supersunkigt.
Nu hade vi tänkt titta lite på dvd, men så vaknade Lilly och hade ont i rumpan, och jag såg något vitt och ringde 1177, och de tror att hon har fått springmask... Vi vet inte säkert än, för jag såg inget som rörde sig, men om det är det så vad schöven?! Varför råkar vi ut för alla de äckligaste grejerna plötsligt, som löss och springmask?! Alfred hade inget sånt, så vad är dealen här plötsligt? Vi ska kolla noggrannare om en stund när hon sovit lite längre, då blir springmaskar tydligen aktivare och lättare att se. Wish us luck.

Uppdelade tvillingar

Så idag var jag då hemma med Lilly, frisk och glad. Hon mådde bra redan igår kväll, rapporterade Christopher när jag var på kursen, och idag var det inget fel på henne heller, men eftersom man ska ha en feberfri dag innan man kommer tillbaka till förskolan så fick hon stanna hemma. Men hon var ledsen över att hon inte fick följa med till "Pippi Amma" (Titti och Amra, fröknarna), när Flora och Alfred skulle åka i morse. Flora däremot var glad och nöjd. Christopher sa till fröknarna igen att ringa oss om Flora var ledsen, men vi hörde ingenting.
På förmiddagen byggde vi med Duploglassar en stund, och Lilly har lärt sig säga "Den vill jag ha", och det låter så gulligt.

Vi åkte iväg till Erikstorps Kungsgård och åt lunch. Lilly gillade inte sin mat nåt vidare, men hon hade rätt trevligt ändå.
När jag hämtade de andra på förskolan medan Lilly sov hemma (med Christopher i arbetsrummet) så grät Flora när jag kom, och Alfred stod och kramade henne. Men Amra sa att hon hade varit glad hela dagen (en liten stund hade hon suttit och bara observerat de andra, men större delen av dagen hade hon lekt och varit nöjd) och bara börjat gråta när hon såg mig. Och Alfred sa att han hade varit med henne hela tiden när de var ute, lilla sötnosen.
Lilly satt och väntade i fönstret när vi kom hem, och hade sagt "Snaaat komma mamma, Doa och Alfee".
Och sen var det ju slut på "semestern" med bara ett barn. :) Jag har känt mig lite hängig idag, men jag hoppas att det bara är trötthet, så vi tittade på film större delen av eftermiddagen. Barnen ska hålla på och byta film hela tiden, vilket är lite jobbigt, men Pippi brukar funka en lite längre stund i alla fall.
Åh, jag har sån träningsvärk förresten! Jag lyckades ta mig ut och powerwalka fyra dagar den här veckan: måndag, tisdag, onsdag och torsdag, och de tre första dagarna körde jag några sprintruscher - redan andra dagen kändes det lättare än första (som gick så trögt, som jag nämnde härom dagen), men oj vad det gav mig träningsvärk. Min lilla muffintopp har det inte rått på än dock, men jag antar att jag måste ha lite mer tålamod än fyra dagar...

Sjuk fast inte särskilt

Vid lunch idag fick jag ett samtal från tjejernas avdelning på förskolan: Lilly hade 38,3 i feber. Så istället för att gå ut och äta ärtsoppa och pannkakor som jag och Christopher tänkt fick jag hoppa in i bilen och hämta mina fina små tjejer. Som tur var var det inget större fel på Lilly, hon kändes knappt varm, men hon hade varit lite hängig på förmiddagen, sa fröken.

Flora fick förstås följa med hem, för det hade inte funkat att lämna kvar henne när hon sett att jag kommit, men imorgon (om inte hon fått feber) tänker vi faktiskt prova att lämna henne och se vad hon tycker om det. Men med förbehållet att de måste ringa oss om hon är jätteledsen. Vi kan ju också försöka prata med personalen om att det vore bra om avdelningarna kan vara ute tillsammans så hon får träffa Alfred så hon inte känner sig alldeles övergiven. 

Efter nästan två timmars sömn stekte jag några pannkakor till barnen (Alfred var vi tvungna att hämta en timme tidigare än vanligt, för är man hemma med syskon får de andra tydligen bara gå mellan 9 och 14) och sen bar det av till tandläkaren som vi hade tid hos för tjejerna. Vi hade redan flyttat tiden tre gånger pga sommarlov, tids- och adress-miss och avlusning, så idag var det bara att åka, för Lilly kändes pigg. 

Det var inte populärt när tandläkaren försökte räkna tänderna på tjejerna, men det gick okej. 

Nu är jag på väg till min kurs och är strax framme i Lund, så hej hej!

Frankrike-resa bokad

Hoppsan hejsan, hux flux har vi bokat en resa till Frankrike i sommar. Christophers föräldrar har flyttat dit permanent nu och gått i pension lite i förväg (eller nja, mamman jobbar hemifrån fortfarande och så har de börjat exportera vin också, men typ) - vi var ju där när jag var höggravid med tjejerna, i juli-hetta och det var delvis rätt outhärdligt. Men nu har de byggt en pool på gården, så det lär bli bättre den här gången - de bor nämligen en halvtimmes bilresa från havet, så dit hasar man inte ner så fort man blir varm liksom. Jag hade tänkt att vi inte skulle åka dit igen förrän om några år, när barnen inte behöver stora bilstolar längre, eftersom de bor i en liten by i Languedoc där man är beroende av bil för att ta sig någonstans, och för att ens komma dit från flygplatsen, men nu blev det inte så ändå. Christophers mamma hade nämligen hittat svinbilliga flygbiljetter, och eftersom Christophers syster med familj är där ofta har de två bilstolar där, så vi behöver bara hyra en bil och ta med Alfreds framåtvända stol, så klarar vi oss. Så sedär! Frankrike alltså. Rätt soft ändå.

Tidig kväll?

I morse kom det hit en tekniker för att titta på våra avklippta telekablar, som gjort att vi fortfarande, 2,5 månader efter vi flyttade in i huset, inte har kunnat få varken bredband eller tv. Jag vet inte hur många samtal vi har ringt till olika företag (Bredbandsbolaget, Telia, Skanova, Eltel...) innan vi till slut lyckades få hit en gubbe - hur svårt kan det vara liksom? Ohyggligt svårt, tydligen. När Kenneth äntligen kom hit visade det sig (förstås) att det här kan han fixa på en timme eller två. Det var förstås en stor lättnad, samtidigt som det känns ännu mer frustrerande att vi tvingats vänta så länge - plus att de där få timmarna kommer vi nog också få vänta på. 4-6 veckor har jag fått höra att Eltels ledtider är. Men jag kommer ringa och tjata på dem tills han kommer, det är i alla fall ett som är säkert.

Sen lämnade vi barnen på förskolan (med Alfred framåtvänd i bilen för första gången) och så gick jag ut på en snabb promenad. När jag kom till vattentornet nere vid havet var det en så fin grusig raksträcka att jag blev sugen på att sprinta - jag tränade och tävlade i friidrott under gymnasiet och älskade det - och det var så skönt! Tills efteråt, när det kändes som att jag inte kunde ta tillräckligt djupa andetag för att återhämta mig. Jag kan väl säga att det märks att jag är 43 och inte har tränat på många år... Men löptekniken sitter åtminstone kvar.

Jag och Christopher testade Pumphusets lunch idag. Det ligger i Borstahusen och har en helt fantastisk utsikt över havet och hamnen. Kunde dock inte fota ordentligt eftersom det satt folk överallt - bland andra Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh med ett gäng människor, så vi antar att det kommer vara med ett hus i Landskrona i nästa säsong av "Husdrömmar".

Igår lyckades vi få barnen i säng vid halv åtta-åtta, så vi hade egentid från före nio - helt otroligt! Så jag lagade tidig middag idag också, och så fick vi barnen i säng halv åtta. Christopher tog tjejerna ikväll, och kunde smyga ut strax före åtta, och några minuter senare somnade Alfred, så jag gick upp och gick på toa. När jag kom ut hörde jag Alfred snyfta; då hade han vaknat och ville att jag skulle ligga hos honom igen... Nu är klockan halv nio, och för några minuter sen lät han mig gå ut och sätta mig utanför och "jobba", men somna om tänker han tydligen inte göra. Tre minuters powernap räcker visst, tycker han. Jag visste väl att det var för bra för att vara sant att jag skulle få bli ledig redan klockan åtta...

Måndag och stor Alfred

Måndag idag igen då! Jag har varit hemma med tjejerna (och Christopher, men han har ju jobbat, även om han hade det lugnt idag), och gjort lite olika saker, bland annat "hoppa dansa" som är en favorit nu. Jag hade Flora på ryggen en stund, och det tyckte hon var roligt, och då ville Lilly förstås också prova, och hon tyckte det var helt fantastiskt kul! Annars är hon noga med att jag måste hoppa och klappa händerna när jag dansar med dem, för så gör hon, så då måste det vara rätt.
Alfred sa i morse att han inte ville gå till förskolan utan Lilly och Flora, men han glömde det efter en stund. Jag tänker att jag nog håller dem hemma på måndagar tills jag har lite mer jobb - just nu har jag inget jobb alls, men jag väntar ju på uppdrag från byrån jag träffade förra veckan, så snart kommer det, jag vet bara inte hur mycket än.
Han hade roligt på förskolan idag i alla fall, vår lille store pojke. Idag blev han lite extra stor, för idag kom nästa storlek på bilstol till honom med posten. Vi hyr bilstolar genom If, och beställde en ny till Alfred i förra veckan, för han sitter så oerhört trångt nu, så nu är det dags att vända honom framåt. Lite motvilligt, eftersom det är säkrare att åka bakåt, men vi har åtminstone lyckats hålla honom bakåtvänd nästan ett år längre än rekommendationen, så det är ju alltid något. Det blir först imorgon han får inviga stolen dock.
Han är så fin, vår Alfred: igår kväll när jag gick och lade mig låg han i vår säng, och han var hostig. Men varje gång han hostade höll han för munnen, fast han sov! Och när jag råkar knuffa till honom eller så (alltså inte i sängen när han sover) så säger han "Det gick bra tack". :) Plus att han säger till mig att han älskar mig flera gånger om dagen, och varierar beskrivningarna av hur mycket han älskar mig, den lille sötnosen. (Flora har börjat säga "Äka mamma" igen förresten, men Lilly envisas fortfarande med bara "Ninny äka momo".)

Härom dagen valde han kläder helt själv, och hittade en fluga som han ville ha - till t-shirt. :)
Vi håller på att försöka få Flora och Lilly att säga Alfred nu istället för Wawa, även om det visserligen är gulligt. Flora lyckas bra, hon säger "Alfii", men Lilly tycker det är svårare. Det blir mest Wawa även när vi frågar om hon kan säga "Al-fred", fast någon gång har också hon lyckats. Men än så länge är det Wawa som kommer naturligt.
Vi handlade lite mat tillsammans allihop när vi hämtat Alfred, för barnen gillar det - det är ju annars sånt som många familjer tycker är en mardröm, att ha med barnen till mataffären. Visst är det stökigt ibland, men det brukar funka rätt bra ändå. Lilly vill alltid med och "handla mååt!", så då får hon väl det då. Alfreds favorit är annars "AKEA". Jag vet inte om det mest är korven han vill åt kanske, men han vill ofta åka till IKEA. Det är bra, jag har lyckats få barnen att gilla samma saker som jag. :) 

Tjejerna åkte lite "båt" idag.

Matkaos

Idag röjde jag i vår "flygel" igen, där vi har ouppackade lådor och annat löst krafs, och är mycket nöjd med mig själv. Sen tog jag och Alfred en egen tur till lekplatsen vi upptäckte igår och hade lite egentid. Lilla gullungen.

Väl hemma tvingade jag barnen att stänga av Tjorven-filmen som snurrat stora delar av helgen - vi är alldeles för slapphänta med att låta dem se på film på helgerna... Jag skickade in dem i lekrummet istället för att leta i lådorna efter något de ville leka med, och de hittade lite utklädningsdräkter och luciagrejer. Så Alfred och Lilly tränade lite. :)
Strax innan middagen facetimeade vi med min bästis Emil och hans barn Hilding och Arvid, och barnen tyckte det var så roligt att jag knappt hörde ett ord av vad de sa på andra sidan. Lilly hojtade "Hej hej Emil!" mest hela tiden, Alfred skulle visa upp grejer och Flora skulle prompt hålla telefonen. Så så intellektuellt givande var det inte direkt, men alla var glada, så det var roligt!
När vi skulle äta blev det som vanligt: först ville ingen smaka, sen skulle Alfred gå och kissa (trots att vi bad honom kissa före maten, men då ville han absolut inte och jag orkade inte tjata), och när han kom tillbaka åt han någon tugga och sen sa han att han fick ont i magen så han ville lägga sig på golvet, och istället började han läsa en Max-bok som låg där, och när vi väl fick upp honom vid bordet igen klättrade Flora förstås ner och skulle läsa boken, och då passade Lilly på att smita över till min sida för att sitta i mitt knä, och Alfred försökte sticka igen, och Flora ville också sitta i mitt knä, så jag skulle inte ha någon hand fri för att äta min mat... Jag fick bara nog, så Christopher fick lyfta upp Flora på sin stol och så sa jag med mycket arg röst att nu räcker det! Ni får leka hela dagarna, när vi äter mat ska ni sitta still på era stolar och äta er mat, och lägga av att larva er, nu har jag fått nog!
Efter det var det förstås ingen som ville äta mer på en bra stund, men till slut fick vi i dem lite mer mat, genom att Lilly fick sitta hos mig igen och jag fick mata både Flora och Alfred... Vi har verkligen SÅ misslyckats med att lära våra ungar något som helst bordsskick. Jag har mest tyckt att det varit viktigt att de äter något alls, och om de då sitter på golvet och blir matade så får det vara så, men nu funkar det inte längre. Nu är de såpass stora att de faktiskt får lära sig att sitta still och äta sin mat. Det lär väl inte gå - eller inte lätt åtminstone, men vi måste börja jobba på det, annars blir jag tokig. Om någon har några bra tips för hur vi ska gå tillväga så skriv hemskt gärna en kommentar!

Bra lekplats

Jag glömde i min uppföljning igår att min hälsporre är nästan borta, i båda fötterna! Den där stretchövningen jag fick tips om av en gammal idrottande kompis måste varit rent magisk, för nu är jag nästan bra. Jag känner av det ibland när jag stått upp länge, men då stretchar jag lite och vilar lite, och så går det över nästan helt. Så skönt!
Jag har tagit det väldigt lugnt de här veckorna när jag haft ont, istället för att gå ut och powerwalka på förmiddagarna och köra min 7-minutersträningsapp som jag tänkt för att vända förfluffningen av min kropp som började gå mer utför på Kreta. Och idag upptäckte jag att jag för första gången i mitt liv har fått muffin top/love handles runt midjan! När jag gått upp lite i vikt förut (vilket inte har varit mycket ändå, jag har varit väldigt förskonad) brukar allt sätta sig på rumpan och låren, men nu har jag alltså för första gången fått fett runt magen. Och jag blev så ledsen när jag såg det. Jag vet att det är fruktansvärt ytligt och verkligen inget som jag får nämna för mina barn, men usch, vad tråkigt det känns. Så nu måste jag försöka börja röra mig mer, och inte bara för vikten utan också för att jag börjat få så ont överallt i kroppen igen för att jag sover dåligt, så motion lär göra mig gott på fler sätt.

Idag gick vi i alla fall ut hela familjen när tjejerna skulle sova, och när vi gått nästan en timme i blåsten ville Alfred gå till en lekplats. Vi gick till en som ligger nära oss, vid Citadellet, som vi inte provat än, och den var jättebra! 

Två bebisgungor, en gungbräda med spiraler under så även små barn kan använda den, flera rutschkanor och en massa kul grejer. 

Så när tjejerna vaknade blev de ju också överlyckliga (fast Flora var så kall att jag fick sitta och värma henne ibland, den lilla spinkisen). Här var det i och för sig Lilly som har filt på sig, och då tyckte hon att hon blev så varm att hon varken behövde mössa eller vantar.

Tvillinggungan funkade sådär med pappa på ena sidan, så Flora hamnade på hans ben.

Och nu skiter jag i att jag har muffin top, nu äter jag kaoskaka.

Uppföljning

Mamma kom hit vid halv tre idag, så hon följde med mig och hämtade på förskolan. Alfred var ute på gården, så vi sa hej till honom först, och så gick mamma in till tjejerna medan jag pratade lite med en av Alfreds fröknar. När jag kom in några minuter senare hade antagligen Flora och Lilly trott att det bara var mormor som skulle hämta dem, så när jag dök upp blev de helt till sig av förtjusning: båda skrek i falsett och rusade fram till mig och kastade sig mot mina ben, och Flora började gapskratta av pur lycka. Så jag tror nog att de älskar mig ändå. :)
När jag ändå gör lite uppföljning här så kan jag nämna att det där med att jag inte mådde bra för några dagar sen har blivit bättre: jag är inte yrslig längre, och mår inte illa, men jag har ganska ofta ont i övre delen av magen och har halsbränna ibland, så jag tror att jag kanske har en släng av magkatarr. Om det inte blir bättre snart får jag nog gå och kolla upp mig och se om jag bör ta medicin.
Dunkandet i höger öra som jag hade i våras och somras var borta ett tag, jag tror att det försvann på Kreta när jag kände mig mer eller mindre totalt avslappnad, men nu är det tillbaka with a vengeance, känns det som ikväll.
Var det något mer tro? Ja, lössen verkar ha gett upp helt efter den andra behandlingen, men i förrgår fick jag veta att ett par barn på Alfreds avdelning på förskolan hade löss nu, så vi måste hålla koll så att inte Alfred har blivit smittad igen.
Och vår fina Baby Jogger City Select som vi sålde till en gammal kompis bror visade sig ha en spricka i ramen, så vi fick ge dem prisavdrag motsvarande vad det kostar att köpa reservdelen. Lite surt, för det är rätt kasst andrahandsvärde på den vagnen, upptäckte vi när vi kollade Blocket. Konstigt, för det är ju en svinbra vagn! Fast inte lika känd som Bugaboo, det är nog mest därför. Men men. Vi använder den ju aldrig längre, så det var väl lika bra att bara få den såld, antar jag. Nu: fredagsfilm!

Oälskad

Jag hade en bra förmiddag idag! Jag var och presenterade mig på en reklambyrå i Malmö, och han som jag träffade sa att det var ett bra möte och ska höra av sig inom några veckor med uppdrag åt mig.

Sen träffade jag en av mina käraste vänner från när jag bodde i Malmö sist, Tom, och tog en fika och uppdaterade oss om varandra för det var evigheter sen vi sågs. 

Nu är jag på väg hem från mönsterkonstruktionskursen, och har just skrivit upp mig för nästa termin också. Det var med viss tveksamhet, dels för att det är rätt dyrt (men jag har två veckors ångerrätt och kan alltså fundera lite på det), dels för att mina tvååriga små barn redan verkar ha lärt sig att straffa mig när jag åker ifrån dem... När jag sa hej då sa både Flora och Lilly helt oberoende av varann (de var på varsin våning) att de inte älskar mig. Jag sa "jag älskar dig" och fick tillbaka: "Inte äka mamma. Äka mommo. Äka pappa. Äka Wawa. Inte äka mamma."

Men de måste väl klara att jag är ifrån dem två timmars vaken tid en kväll i veckan, eller..?

De säger i och för sig oftast att de inte älskar mig på kvällarna när jag lägger dem också, men det betyder i så fall att de lärt sig retas också... Eller att de helt enkelt inte älskar mig, fast det får jag verkligen hoppas att det inte är. 

Jag är åtminstone glad att Alfred i morse sa till Christopher att han älskar honom "jättemycket - nästan lika mycket som mamma!" 

Nedstämd Alfred

Vår lille store kille, han var lite dämpad idag på förskolan, fick jag veta när jag hämtade. Fröknarna berättade att det var omöjligt att få honom att skratta, hur mycket de än försökte och de andra skrattade.
Jag frågade om han var ledsen, men han sa nej, och han hade inte ont någonstans, han sa bara att han inte kunde skratta.
I bilen hem sa han att hans kompisar på förskolan i Västertorp (han gick i Fruängen, om man ska vara lite petig, men vi bodde i Västertorp på andra sidan motorvägen) inte skulle ha skrattat, och det var därför han inte heller skrattade. Lilla sötisen! Härom dagen visade jag Alfred en bild på hans bästis från gamla förskolan, Isadora, som hennes mamma lagt upp på Facebook, så jag gissar på att det var den som fick honom att tänka på gamla kompisarna, och tydligen blev han lite nedstämd av det. Så när vi kom hem skickade jag ett sms till Isadoras mamma och frågade om Alfred kunde ringa henne, och fick efter en stund svaret att ja, Isadora vill också prata med Alfred! Tyvärr har hon inte iPhone, så de kunde inte FaceTimea och se varann, men efter vi ätit middag så ringde vi upp och barnen pratade en stund. Det var så gulligt! Det är häftigt att ha ett barn som är såpass stort att han kan ringa en kompis och faktiskt föra ett någorlunda riktigt samtal med henne. Lille store killen.

Fotovägg

Jag har satt upp en fotovägg idag! Jag hade en massa gamla foton i olika ramar och så har vi en bunt nya, så nu fick de samsas allihop på en vägg i trappan mellan första och andra våningarna. Och den går att bygga på med fler, vilket är bra, för jag har en massa fler gamla fina foton... :) 

Nu är det alla möjliga familjemedlemmar från min oldemor (gammelfarmor) och min familjs gamla hund Linus till våra barn och Christopher och hans syster som barn, och hans mormor, som är med, och det känns fint!

Mi åkt Keta igän!

Lilly gömde sig bakom en kökshandduk i förmiddags när jag grejade i köket, så jag frågade:
- Var är Lilly?
- Mi åkt Keta igän! sa Lilly. ( = jag har åkt till Kreta igen) :)

Idag var tjejerna hemma med mig igen medan Alfred var på förskolan, eftersom det är måndag. Både Flora och Lilly nämnde Titti och Amra (fröknarna) flera gånger, så jag vet inte, de kanske vill dit också - men jag vill ha dem hemma! Vi får se.
Förresten, när jag hämtade dem på förskolan härom dagen så hade de delat upp Flora och Lilly; Flora hade varit iväg på utflykt och tittat på djuren i närliggande Karlslundsparken, medan Lilly var kvar på gården. Alfred hade kommit fram till henne direkt, och så hade de lekt tillsammans, vilket jag tyckte var så gulligt. I början när förskola var något helt nytt för tjejerna hade Alfred mest fått stå och hålla dem i handen på gården, men nu leker de på riktigt tillsammans. Efter en stund hade en av fröknarna gått fram till dem och sagt att nu får de leka med sina andra kompisar istället, och då hade lille söte Alfred frågat om han fick pussa Lilly innan han måste gå. <3 (Och det fick han förstås.)
Fröknarna sa också att Flora pratar mycket mer när Lilly inte är med - när de är tillsammans så dominerar Lilly och Flora gör mest som Lilly gör, men när de delar på dem så tar Flora för sig mer.
Jag vill att de ska vara tillsammans såtillvida att de går i samma grupp på förskolan, för att de ska ha tryggheten i varandra, men att de delar upp dem ibland är helt okej. Men i stort ska de få vara tillsammans tills de själva väljer att inte vara det.
Fast de är ju väldigt olika, våra tjejer, det är de ju. En liten sak som jag tänkte på när jag lade dem ikväll till exempel: Lilly har mer tålamod att ligga still och lyssna på en lång bok, medan Flora kravlar runt och gör andra saker (hämtar fler böcker, leker med ett gosedjur eller så) när boken blir lång - hon föredrar kortare böcker som dem om Max än så länge.
Här borde jag väl ta upp fler skillnader, men min hjärna är blank för tillfället... Jag tror jag har ammat och sömnbristat bort hela min hjärnkapacitet, och det är lite skrämmande faktiskt. Jag hoppas verkligen den kommer tillbaka så småningom. Jag berättar en annan sak istället: Lilly har börjat kalla mig och Christopher vid förnamn ibland nu, det är lite lustigt. Daja och Toffa heter vi. :)

Nu: vila hjärnan framför nåt tv-program på play (vi har fortfarande inte fått bredband och tv, hurra hurra).

Söndag

Man kan väl säga att barnen var ganska glada när de vaknade och mormor var kvar i huset. :)

Vi hade en bra natt också, det var bara Lilly som vaknade mitt i natten och Christopher tog över när jag bad honom, så jag hade kunnat sova gott om det inte vore för att jag drömde en mardröm och för att det var stormbyar som välte en stor träskiva vi hade stående på bakgården med ett brak.

Efter frukost gjorde vi bästa grejen: lärde barnen att plocka i diskmaskinen!

Och det tyckte de ju var jättekul, som tur var.

På eftermiddagen, efter att vi hade sålt vår fina Baby Jogger City Select-tvillingvagn till en gymnasiekompis lillebror (som är enäggstvilling själv och nu väntar tvåäggstvillingar) åkte Christopher och Alfred och handlade mat och jag och tjejerna stannade hemma och tittade på Astrid Lindgren-filmer. Flora hittade en necessär att ha som hatt, och Lilly ville ha banan. De var dock slut, men av någon anledning ville hon titta i frysen, och pekade där på en plastburk. I den har jag skurit upp några gamla bananer och fryst in, och hur hon kunde veta det är en gåta. Och om hon bara pekade på den av en slump var det ju bara för bra. Hur som helst så tyckte båda att det var gott att äta frysta bananbitar också.

Lilly tyckte det var lite kallt att hålla i bara, så hon höll i ett papper, den lilla smartisen.

När de andra kom hem igen ignorerade jag för en gångs skull alla måsten hemma och lade mig i soffan medan Christopher lagade mat. Jag har nämligen inte mått riktigt bra igår och idag, jag är lite yrslig och mår lite halvilla - hade jag inte vetat bättre hade jag nästan trott att jag var gravid, men med hormonspiral och extremt sällsynt sex vore det snudd på den obefläckade avelsen om jag vore på smällen. Så nåt annat fel är det som jag hoppas går över fort. Hur som helst så behövde jag inte ligga där mer än någon minut innan alla tre barnen kom och lade sig på varsin arm och på min mage. Det verkar som att det är nånting jag bör göra oftare; bara ligga och mysa med mina barn istället för att springa runt och plocka och fixa jämt. Jag får jobba på det.

Shoppingdag

Idag åkte vi till Emporia utanför Malmö, för vi behövde köpa ny vinterjacka till Alfred, och även fast det finns affärer på närmare håll ville vi kolla in Emporia där vi aldrig varit. Det började rätt dåligt med att de inte har gratis parkering, sabla snåljåperi. Ett köpcentrum ute på vischan som inte har gratis parkering?! Fast när vi räknade ut att de tjänar några hundra tusen per helg bara på parkeringen kan man väl förstå att de tar chansen.

Vi började med att låta barnen härja runt i leksaksaffären Hamley's. De var ganska sansade ändå, faktiskt, men den här var kul. :)

Sen gick vi till American Spin Cream, som jag upptäckt genom kompisar på Instagram. Mycket märklig glass. Som hård mjukglass, jättehöga snurror, och ärligt talat inte särskilt gott. Men barnen var glada.
Efter det gick vi till Zara, där vi hittade en fin röd dunjacka - luvan var inte avtagbar, det var det enda dumma. Jag fattar inte att man ens gör barnjackor utan avtagbara luvor när man vet att ungar har strypts av luvor när de fastnat i klätterställningar och grejer.Vi får hoppas på det bästa, helt enkelt.
Lunch åt vi på Se7en Sins; hamburgare till mig och Christopher och amerikanska pannkakor och pommes frites till barnen, men de åt inte mer än nån enstaka bit pannkaka och några pommes frites var, så det var tydligen ingen hit. Burgarna var okej åtminstone, men jag kände mig väldigt proppad och halväcklig efteråt.
Jag och Alfred var inne en sväng på TGR medan Christopher gick med tjejerna i vagnen utanför, och när vi kom ut hade Lilly kräkts! Bara lite, och Christopher märkte inte ens när det hände, så det var jättekonstigt. Som tur var hade vi med extrakläder eftersom vi vet att barnen ofta blir superkladdiga av glass, så vi bytte om på henne och gick direkt till bilen istället för att gå till H&M också som vi tänkt.
Jag hade bjudit hem mamma för vi skulle laga ribbesteg ikväll (dansk fläskstek), men när hon smsade och frågade om vi var hemma insåg jag att klockan var så mycket att jag inte skulle hinna få maten färdig i tid när vi väl kom hem, men eftersom jag har världens snällaste mamma som dessutom bor nära nu så handlade hon det som saknades, tog sin extranyckel och åkte hem till oss och började med maten. Jag var förstås orolig för vad det var för fel med Lilly, så jag satt beredd med en påse i bilen, men hon verkade må utmärkt, fast hon var trött och somnade efter en stund. När vi stannade utanför huset och alla barnen vaknade och jag sa att mormor redan var hos oss ropade Lilly med sina lungors fulla kraft: "Mommoj komma!!!" och rusade mot huset, så det var inget fel på henne. Jag vet inte vad det var, men jag gissar på att hon svalt snor eller nåt (hon skrek en massa när jag satte fast henne i vagnen, för hon ville inte, men jag tyckte att hon behövde sova för klockan var mycket) och så blev det bara så. Det har hänt med henne förr, fast det var länge sen nu.
Hur som helst har hon mått utmärkt hela kvällen, tack och lov. Jag däremot är helt däckad, fast barnen sover rätt bra på nätterna nu, för jag lägger mig för sent och väcks tidigast, eftersom tjejerna alltid kommer in till oss och klämmer in sig på varsin arm så jag inte kan somna om utan ligger och lyssnar på de fyra övriga medlemmarna i min familj som ligger och sover gott i någon timme till. Så nu ska jag gå och lägga mig, och så kanske jag kan lura ner barnen till mormor, som för första gången sover över i gästrummet, i morgon bitti. ;)

Läser mot bättre vetande

Jag vet inte varför jag gör såhär mot mig själv, men nu har jag hittat ännu en blogg om cancer. Det var en bekant som länkade på Facebook, och jag kunde inte låta bli att titta. Jag antar att det är för att min syster Fina dog av cancer, och att jag har något sorts behov av att läsa om hur andra som går igenom helvetet har det och att jag bara måste få veta om de klarar sig istället. Men det gör ju så ont. Samtidigt är jag ju hundra procent medveten om hur vedervärdigt det är för dem som faktiskt går igenom det just nu, och då känns det på något bakvänt sätt som att jag för deras skull måste fortsätta läsa. Svårt att förklara.
Den här gången är det ännu hemskare än i de bloggar jag läst förut: det är en flicka som var 4,5 år när hon fick sin diagnos, och det fanns dessutom ganska litet hopp om bot. Nu har hon precis fyllt 6 och opererades igår av experter i Tyskland, för de svenska läkarna kunde inte, och nu väntar jag på att få läsa besked om hur operationen gått.
Alfred är 4,5.
Här tog det stopp i ett par minuter. Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Bara tanken på att denna vidriga sjukdom skulle drabba någon i min familj igen är så fruktansvärd att jag knappt vågar tänka på det. Och tanken att jag jinxar något genom att ens nämna det gnager. Kära Gud, världsalltet, vad det nu är som finns, snälla snälla snälla låt oss vara förskonade.
Ta i trä?
Om någon vill läsa om detta hemska: Dinas bok.

Smyckesväskan

Jag har lagt ett gäng smycken och hårpryttlar som jag inte använder längre i en väska så att barnen får leka med dem, och oj vad det är populärt!

(Sorry för suddiga bilder, det var lite mörkt...)

Akuten

Lilly krävde att få ha på sig finjackan på vägen till förskolan i morse, så då fick det bli så. (De vanliga fleecejackorna åkte med i bilen dock, så de fick ha dem och skaloveraller när de skulle ut och leka.) Och äntligen ville de hålla varann i hand en stund!

Väl hemma igen var det dags för vår avslutande lusbehandling, så alla fem fick schamponeras med Linicin igen, och skalan över hur roligt det var gick från 0 till 10: Flora avskydde varje sekund (0), Lilly tyckte det var okej medan hon fick leka med vatten (3), Christopher fick ta Flora (4?), Alfred hade roligt med vattnet (8) och jag som längtat i flera dagar efter att äntligen få bli säker på att vara helt av med skiten (jag hittade en levande lus i håret i söndags) var överlycklig (10). Jag tycker fortfarande att det kliar i huvudet då och då, men det lär vara inbillning, för jag tyckte inte ens att det kliade medan jag hade skiten, och den andra behandlingen skulle vara inprickad mellan att eventuella kvarvarande ägg från den första kläckts men inga löss skulle hinna bli könsmogna och lägga nya ägg. Så nu ska vi bara kamma lite då och då i någon vecka till och så ska den här pärsen vara över.

Istället kom nästa pärs. När jag var nästan färdig med middagen hörde jag att Alfred började gråta inne i vardagsrummet, och min första tanke var "Vad är det nu då?" eftersom ungarna börjar gråta lite då och då när de bråkar med varann om nån pryl, men sen hörde jag att Christopher som gått dit blev orolig. Han kom ut med Alfred i köket och tryckte papper mot hans panna: han hade ramlat och slagit sig på något, men kunde inte komma ihåg på vad, och slagit upp ett nytt jack precis bredvid det från i somras. Det var ett mindre sår än sist, men djupare, så Christopher trodde att det skulle behöva sys. Vi ringde 1177 och de sa att när det glipar ska man åka till en doktor, och närmsta akutmottagningar ligger i Helsingborg och Lund.

Eftersom man aldrig vet hur länge man måste vänta på akuten satte vi på ett plåster när det slutat blöda och satte oss och åt middag, för Alfred var hungrig. När vi sagt att vi skulle åka till Helsingborg och Alfred bestämt att det var jag som skulle åka med sa han att han ville träffa mormor, som ju bor i Helsingborg, så vi ringde och frågade om hon ville följa med oss till akuten.

Så vi åkte iväg i mörkret, och jag höll på att varken hitta ut på motorvägen eller hitta in till sjukhuset, men till slut kom vi fram och mötte mamma och gick in. Det tog bara några minuter tills vi fick träffa tre personer, vad de nu var, läkare och sköterskor, som skrev in Alfred och tittade och bytte plåster, sen fick vi sätta oss i ett väntrum på öron-näsa-hals-avdelningen.

Där satt det några riktigt deppiga typer som kändes som att de kunde smitta oss med TBC eller nåt, och där fick vi vänta i en halvtimme eller så, och Alfred var ledsen och ville åka hem. (Och den lilla gullungen sa redan i bilen att han tyckte synd om Flora och Lilly för att vi åkte ifrån dem, och att han saknade dem.)

Sen fick vi tack och lov komma in före två av de andra som satt där före oss, till en jättegullig kvinnlig läkare som sa att det räcker att limma istället för att sy, eftersom man inte är så rörlig just runt ögonbrynen/pannan.

Så vips hade han fått ett genomskinligt lila superlim (jag fick ligga med honom på britsen så han inte var orolig) och en rolig klibbig gummileksak och så fick vi åka hem.

När vi kom hem sa han att han tyckte det var häftigt att ha varit på sjukhuset. :) Men två ärr lär han få vid ögonbrynet...