Nya husdjur, försvunna byxor och tjejer med koll

För några dagar sen fick vi ett paket från min mammas amerikanska kusin Sandra; hon hade köpt Halloweendräkter åt barnen! Att de kom efter Halloween brydde jag mig inte om det minsta, för Halloween ger jag ärligt talat inte mycket för, och de får klä ut sig när de vill.

Flora och Lilly fick likadana dalmatinerdräkter, och Alfred fick bli ett lejon. De ville inte ha på sig dem så länge idag, men jag hann i alla fall fota dem och skicka bilderna till Sandra. 

Flora

Lilly

Två av våra nya husdjur

Alfred och helgens mest poppis leksak: lera - vi hade små lerpluttar över hela huset...

I förmiddags kom mammas hyresgäst och ringde på (hon hyr ut sitt lilla gästhus i stugan under vintersäsongen till en nyligen frånskild man) tillsammans med sina två barn Ossian 6 år och Isolde 4,5. Han skulle nog bara säga något kort till mamma, men barnen smet in för att leka med våra barn, så han blev kvar och småpratade ett tag. Vi hade inte klätt på tjejerna än, men efter ett tag gick jag och hämtade kläder till dem. Vi började med att klä på Flora, och när vi fått på Lilly t-shirten gick gästerna. När jag skulle ta på Lilly byxorna var de totalt försvunna. Heeeelt väck. Jag letade igenom hela huset, packade ur min och tjejernas väska två gånger, kollade i soporna, kollade utanför huset, överallt. De enda två scenarierna jag kunde tänka mig eftersom varken jag eller mamma kunde hitta byxorna var att jag på något sätt när jag packade inför helgen tagit fram två t-shirts, två tröjor, två par strumpor och ett par byxor, eller att hyresgästens barn på något sätt fått med sig ett par byxor, och båda verkade rätt otroliga, men jag höll på att bli tokig, mitt huvud var nära att sprängas - de kunde ju inte bara ha försvunnit! (Fast de två prickiga bodysarna vi fick av Emil och Sofia när tjejerna var små försvann bara - de dök inte ens upp i flytten. Det där kan fortfarande driva mig till vansinne.)
Till slut tvingades jag ge upp och ta på Lilly ett par andra byxor, och så kollade jag H&M-appen för att se om de försvunna fina prickiga byxorna fanns kvar i sortimentet, men det gjorde de inte. Så vi gjorde oss i ordning för att åka hem, och mamma fixade i köket. När hon öppnade andra kökslådan för att lägga ner en burköppnare hittade hon byxorna! Vi gissar på att den lilla luringen Flora lagt dem där... Tack och lov i alla fall.
När vi kom hem ett par timmar senare hittade Lilly byxorna, som jag lagt i en påse, och ropade "Hittade byxorna!!" :) Coolt, tyckte jag, att hon hade sån koll flera timmar senare.
Lite samma sak hände i bilen: när Christopher packade in i bilen var barnen med, och Lilly ville ha sin bil-napp - tjejerna får ha nappar när de sover och i bilen, men så fort de kliver ur bilen spottar de ut napparna - men Christopher hittade den inte först. När vi väl åkte hade han hittat den långt in under hennes bilstol, och tjejerna tittade på Emil på bil-dvd:n och somnade efter en stund. När vi stannade utanför huset knappt två timmar senare vaknade Lilly, tittade på mig och sa "Pappa hittade nappen!"
Tjejen med koll alltså!
Både Flora och Lilly har benkoll på det mesta nu. De gillar att sitta i sitt rum och bläddra i böcker, och Max-böckerna kan de så utantill nu att de sitter och läser dem högt nu (några ord per sida), de dukar och vet vem som ska ha vad, de tömmer diskmaskinen och när de är med när vi tvättar eller viker tvätt vet de också precis vem som vad hör till.
Deras favoritleksak just nu är såna där trägrönsaker som sitter ihop med kardborreband som man kan skära isär med en liten träkniv. De gillar inte att sätta ihop dem dock, så det måste jag göra, och jag får sitta och sätta ihop i maxfart för att hinna med i deras tempo. Lilly kan liksom inte sluta heller; så fort jag satt ihop en grönsak när hon egentligen slutat leka så säger hon "Ninny dela!" och börjar om, så till slut måste jag dölja dem för henne för att sätta ihop dem så hon kan gå och göra något annat... Kardborrebanden börjar bli lite slitna nu, så jag letade efter nya leksaker på Ullared, fast de hade inga i trä tyvärr, så jag köpte en bunt i plast. Jag vet att det inte är lika bra förstås, men det fick bli så.
Nu: glögg!