Mi åkt Keta igän!

Lilly gömde sig bakom en kökshandduk i förmiddags när jag grejade i köket, så jag frågade:
- Var är Lilly?
- Mi åkt Keta igän! sa Lilly. ( = jag har åkt till Kreta igen) :)

Idag var tjejerna hemma med mig igen medan Alfred var på förskolan, eftersom det är måndag. Både Flora och Lilly nämnde Titti och Amra (fröknarna) flera gånger, så jag vet inte, de kanske vill dit också - men jag vill ha dem hemma! Vi får se.
Förresten, när jag hämtade dem på förskolan härom dagen så hade de delat upp Flora och Lilly; Flora hade varit iväg på utflykt och tittat på djuren i närliggande Karlslundsparken, medan Lilly var kvar på gården. Alfred hade kommit fram till henne direkt, och så hade de lekt tillsammans, vilket jag tyckte var så gulligt. I början när förskola var något helt nytt för tjejerna hade Alfred mest fått stå och hålla dem i handen på gården, men nu leker de på riktigt tillsammans. Efter en stund hade en av fröknarna gått fram till dem och sagt att nu får de leka med sina andra kompisar istället, och då hade lille söte Alfred frågat om han fick pussa Lilly innan han måste gå. <3 (Och det fick han förstås.)
Fröknarna sa också att Flora pratar mycket mer när Lilly inte är med - när de är tillsammans så dominerar Lilly och Flora gör mest som Lilly gör, men när de delar på dem så tar Flora för sig mer.
Jag vill att de ska vara tillsammans såtillvida att de går i samma grupp på förskolan, för att de ska ha tryggheten i varandra, men att de delar upp dem ibland är helt okej. Men i stort ska de få vara tillsammans tills de själva väljer att inte vara det.
Fast de är ju väldigt olika, våra tjejer, det är de ju. En liten sak som jag tänkte på när jag lade dem ikväll till exempel: Lilly har mer tålamod att ligga still och lyssna på en lång bok, medan Flora kravlar runt och gör andra saker (hämtar fler böcker, leker med ett gosedjur eller så) när boken blir lång - hon föredrar kortare böcker som dem om Max än så länge.
Här borde jag väl ta upp fler skillnader, men min hjärna är blank för tillfället... Jag tror jag har ammat och sömnbristat bort hela min hjärnkapacitet, och det är lite skrämmande faktiskt. Jag hoppas verkligen den kommer tillbaka så småningom. Jag berättar en annan sak istället: Lilly har börjat kalla mig och Christopher vid förnamn ibland nu, det är lite lustigt. Daja och Toffa heter vi. :)

Nu: vila hjärnan framför nåt tv-program på play (vi har fortfarande inte fått bredband och tv, hurra hurra).