Alfreds födelsedag

Nu så, lite om Alfreds fyraårsdag! Årets present var ju lätt discolampan! Alfred sa nån gång för länge sen att han önskade sig en discolampa, och jag hittade både en portabel på TGR och en roterande discoglödlampa på Rusta. Den lilla fick han som första present på morgonen. Eller nej, först fick han ett sjupack boxerkalsonger från Next, som jag kallade för "storpojkekalsonger" till skillnad från vanliga kallingar som han föredragit hittills. Jag fick veta på eftermiddagen av en förskolefröken att han varit superstolt över sina kalsonger hela dagen och sprungit och dragit i dem för att visa. :)

Flora fattade discolampan direkt och tittade på de fina ljusplupparna i taket. Hon och Lilly fick faktiskt en egen att dela på också för att minska bråk om grejer.

Av mormor fick Alfred bl.a. ett mycket tjusigt förstoringsglas.
Han fick också tre olika målarböcker; en My Little Pony, en ABC och en från Frost med berättelsen i kortversion, lite olika leksaker, "Fem myror är fler än fyra elefanter"-bokstavsspel, en sparkcykel, en Astrid Lindgren-sångbok och en My Little Pony-häst, och även om han hetsöppnade alla paket verkade han bli glad för allt och har lekt med nästan allt redan.

Och så har han haft disco med sina systrar i sitt rum flera gånger. :)

Moster Johanna och Victor kom på kvällen också och åt pizza och tårta med oss, och Alfred var mycket nöjd med sin fyraårsdag. Han har meddelat oss att han ska vara fyra år i jättemånga timmar nu.
Jag är väldigt glad att födelsedagen hölls frisk, för det såg lite dystert ut dagen innan. Min mamma var ju här, och efter att en väninna till henne varit här på fika i söndags fick mamma ont i magen. Det höll i sig hela måndagen, och hon mådde inget vidare, tills hon till slut plötsligt kräktes sent på kvällen. Jag fick mer eller mindre panik över att vi skulle åka på en omgång till av magsjuka, och var så mesig att jag fick frossa och började skaka - jag var inte så rädd att åka på det själv, men bara tanken på att vi skulle köra en vända till med alla barnen så snart igen gjorde mig helt förstörd. Jag sov knappt en blund på hela natten utan låg bara och lyssnade efter om mamma fortsatte vara dålig och efter om något av barnen verkade dålig, men det var lugnt, förutom att Lilly sov oroligt. Direkt när vi gick upp på morgonen ringde jag Vårdguiden för att fråga om de trodde att det var magsjuka eller någon sorts matförgiftning, eftersom hon haft ont så länge innan och att hon mådde bra direkt efter, och fick tack och lov det tvärsäkra och mycket lugnande beskedet att det absolut inte lät som något smittsamt alls! Mamma har en kronisk tarmsjukdom (som hon tack och lov inte lider så mycket av, men den finns där - när jag var liten var hon tvungen att medicinera, så jag fick bara ammas i tre månader, men nu för tiden behöver hon inte medicin), så det verkade som att det bara var något som retat hennes mage - och nu har det ju gått några dagar och ingen har blivit sjuk hittills, så det verkar ju stämma (ta i trä...). Nu längtar jag bara tills vabruari är över så vi kanske kan släppa sjukdomsnojorna en liten aning.