Coming to get us

Skit. Flora blev magsjuk inatt. Jag ska inte skriva några detaljer, för jag hatar själv att läsa om sånt, men man kan väl säga att jag var i skottlinjen och sov sen med henne på en madrass i vardagsrummet ("sov" = låg på helspänn hela natten). Så nu känns allt bara som en väntan på att se vem mer som blir sjuk. :( 

Hon har mått bra sen åtta i morse åtminstone, men var lös i magen nu på eftermiddagen. Vi hyser ett litet hopp om att det kanske bara var något hon fått i sig, men det är väl kanske ett futilt hopp. Förstår bara inte riktigt vem hon kan ha blivit smittad av. 

Vi har ju visningen på söndag, så om vi andra ska bli sjuka får vi bli det snabbt för att hinna bli bra i tid...

Jag har frågat mamma om alla alltid blev smittade när en av oss var dålig när jag var liten, men hon minns inte. Vi försöker få tjejerna att inte ta varandras nappar och tugga på samma saker, men det är inte alltid vi hinner med. Vi har hållt Alfred hemma från förskolan idag av hänsyn till andra, och den stackarn klättrar ju på väggarna nu. Christopher jobbar hemma och ska snart gå ut med honom i snön åtminstone. Han får väl vara hemma imorgon också antar jag för att 48 timmar ska hinna gå så vi vet om han blir sjuk eller klarar sig. Själv har jag ingen matlust och det är ju rätt dumt med tanke på att jag ska orka ta hand om barnen. Väntan alltså. Sämst på att vänta.