Han var oerhört peppad och inte alls nervös, och när vi kom till skolan där alla skolbarn ända upp till 9:an skulle samlas på gården klockan 9 sprang han glatt iväg till klätterställningen och lekte. Efter en liten stund kom några av hans gamla förskolekompisar och några minuter i nio kom hans bästis Melker. Efter rektorn hade talat och presenterat all personal tog Alfred och Melker varandra i hand och gick glatt in till sin första skoldag. Så stolt!
Flora och Lilly var inte heller det minsta oroliga inför sin första förskoledag på sju veckor, och hade hur kul som helst. Deras ena fröken har gått över till förskoleklass och är nu Alfreds fröken, men tjejerna har fått en kvinna som varit vikarie hos dem ofta istället, så det var inga konstigheter.
Alfred var förresten på "träning" hos tandläkaren igår, inför att han ska laga ett litet hål i en tand på tisdag. Han var jättenervös före och satt och grät i mitt knä, men när vi kom in och sköterskan började visa honom alla apparater och borrar och sugar och grejer (vilket jag också tyckte var superintressant, för de förklarar ju aldrig för oss vuxna vad de håller på och grejar med!) så tyckte han att det var jättespännande. Men när det var dags att försöka ta röntgenbilden av den håliga tanden som de inte lyckades med förra gången (när Christopher var med honom - det var obekvämt att bita ihop om plastställningen och Alfred fick kväljningar) så var det kört igen: gråt och kväljningar och ingen röntgenbild... Så vi får se hur det går när det är skarpt läge på tisdag - jag hoppas det ska hjälpa om han får lyssna på musik i lurar. Han är så orolig vår pojke, vilket gör mig ännu mer fascinerad över att han inte alls var nervös inför skolan. När Christopher skulle försöka ta ut en sticka ur hans fot i fredags blev han helt hysterisk - men jag lyckades till slut lugna honom och han bröt ihop totalt i min famn och satt och bara tankade kraft hos mig länge efteråt, det kändes väldigt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar