Barnen har varit hemma den här veckan, fast jag och Christopher fortfarande jobbar, för vi gjorde en liten miss med datumen på förskolan. Det har gått okej, barnen leker med varann, men problemet är att sådär var femte-tionde minut så bråkar de istället så minst en gråter och skriker och har ont nånstans. Ibland får jag total härdsmälta av det här och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur många gånger vi ska behöva säga att de inte får puttas, slåss, ta varandras saker, spruta vatten på varann när de leker med vattensprutor, för det går bara aldrig in. Nu åker vi i alla fall till farmor och farfar i Frankrike imorgon så barnen får lite ny action, så det kanske gör det lite lugnare ett tag. Det kan behövas, för igår började det flimra för mitt ena öga igen, och jag antar att det var stressrelaterat.
Lilly håller fortfarande på med att exakt allting måste vara exakt på hennes sätt, och vi vet aldrig vad det är hon vill. Det blir många utbrott, och nu måste hon också börja om med allting om något blev fel, så allt tar en evig tid. Om vi är i badrummet däruppe och ska ner måste jag dessutom vänta tills hon kommit ner, för annars blir hon tokig. På tal om trappan ramlade hon förresten ner för den idag, sju steg tror jag den är (det är en trappa i två etapper, men brant)... Det var faktiskt första gången någon ramlade ner för den, och tack och lov gick det bra - hon fick ett skrapmärke på halsen, men annars inga men, men åh vad rädd jag blev!
Lilly har också redan börjat med att fråga "varför det?" om allting, och slutar aldrig även om man svarat - då frågar hon bara igen. Jag hade för mig att det var mycket senare man ska börja med sånt?
Flora fick låna en mobil igår och kom till mig och frågade "hur gör man?" och det var så gulligt - det låter kanske inte så gulligt, ser jag nu i skrift, men det var det. :) Det lät så vuxet på nåt sätt.
Jag kom förresten på hur det var de sa härom kvällen när de gömde saker bakom ryggen: "Vilken du ta hand?"
Och så gör båda tjejerna en annan väldigt gullig grej nu: när vi ska säga hej då eller god natt. När vi pussats och kramats så säger de "Ja missa pussen/kamen" och så ska vi pussas och kramas igen, många gånger. Väldigt mysigt!
Idag var vi förresten och hälsade på på tjejernas avdelning på nya förskolan, och Lilly ville bara börja leka med allt, så det blir nog bra!
Lilly håller fortfarande på med att exakt allting måste vara exakt på hennes sätt, och vi vet aldrig vad det är hon vill. Det blir många utbrott, och nu måste hon också börja om med allting om något blev fel, så allt tar en evig tid. Om vi är i badrummet däruppe och ska ner måste jag dessutom vänta tills hon kommit ner, för annars blir hon tokig. På tal om trappan ramlade hon förresten ner för den idag, sju steg tror jag den är (det är en trappa i två etapper, men brant)... Det var faktiskt första gången någon ramlade ner för den, och tack och lov gick det bra - hon fick ett skrapmärke på halsen, men annars inga men, men åh vad rädd jag blev!
Lilly har också redan börjat med att fråga "varför det?" om allting, och slutar aldrig även om man svarat - då frågar hon bara igen. Jag hade för mig att det var mycket senare man ska börja med sånt?
Flora fick låna en mobil igår och kom till mig och frågade "hur gör man?" och det var så gulligt - det låter kanske inte så gulligt, ser jag nu i skrift, men det var det. :) Det lät så vuxet på nåt sätt.
Jag kom förresten på hur det var de sa härom kvällen när de gömde saker bakom ryggen: "Vilken du ta hand?"
Och så gör båda tjejerna en annan väldigt gullig grej nu: när vi ska säga hej då eller god natt. När vi pussats och kramats så säger de "Ja missa pussen/kamen" och så ska vi pussas och kramas igen, många gånger. Väldigt mysigt!
Idag var vi förresten och hälsade på på tjejernas avdelning på nya förskolan, och Lilly ville bara börja leka med allt, så det blir nog bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar