Den avgrundsdjupa förtvivlan idag när vi vaknade upp till nyheten (Christopher sov visst bara en timme och jag sov mellan ungefär 2 och 6) att Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet till en rasistisk, sexistisk, homofobisk, klimatförändringsförnekande abortmotståndare.
Tack och lov att det hade snöat inatt så barnen var överlyckliga när de vaknade, annars hade det varit ännu värre (jag började först gråta efter vi lämnat dem på förskolan och hörde lite av Trumps segertal), men vi har haft jätteont i magen båda två hela dagen.
Alfred hörde i morse att Trump vann, men eftersom han hade frågat mig igår kväll om han skulle komma hit och jag hade svarat nej, så tittade han på mig och sa "Det är okej mamma, han kommer inte hit". Älskade unge.
Nu har jag väntat i två timmar på att få höra Hillary Clintons concession speach, och nu är hon visst äntligen på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar