Alltså, jag klarar inte av den här årstiden sen jag fick barn. Jag har sån magsjukeångest hela tiden! I förra veckan stod det på anslagstavlan på förskolan att de hade den onämnbara sjukan i huset, så jag gick och oroade mig till fredagen då jag frågade en fröken och fick veta att det varit på de båda andra våningarna men inte på våran, så då blev jag lite lugnare. Nu har jag gått och räknat timmarna sen leklandet i lördags och väntat på att det ska gå 48 timmar och att faran ska vara över (vilket var för en timme sen, så jag hoppas att det stämmer det där med max 48 timmars inkubationstid), men i morse stod det på anslagstavlan att ett barn blivit dåligt hemma inatt - vilket ju innebär att det inte borde vara nån fara eftersom det skedde hemma, men det hindrar ju inte min stressmage från att börja värka direkt. Och nu sitter Christopher på ett tåg till Stockholm igen och kommer inte hem igen förrän imorgon natt, så nu är jag ännu oroligare eftersom jag är ensam med barnen. Och det är fortfarande typ 3-4 månader kvar på säsongen. Suck.
På tal om min mage börjar det bli dags att gå till en läkare och kolla upp den. Så länge jag kan minnas har jag haft problem med hård mage, och i många år nu har jag använt olika produkter mot det: Inolaxol, Sunwic, katrinplommon, psylliumfrön och Laktulos. Jag började med Laktulos när jag var gravid med tvillingarna, och det funkar bra för det mesta, men inte alltid, så i somras började jag med Inolaxol igen, men det gjorde att jag mådde vagt illa större delen av tiden vilket var asjobbigt. Så förra helgen gick jag till Apoteket, eftersom de gör reklam för att de har koll på magar, och fick rådet att köra med Laktulos istället. Men jag tänker att jag nog borde prata med en läkare också någon gång och inte bara självmedicinera. Ska bara ta mig för att ringa och boka en tid.
Idag var vi hos tandläkaren med Flora och Lilly - tidigare har de bara varit hos tandsköterska, men idag fick de träffa en riktig tandläkare. Det var en supertrevlig man som lyckades charma båda tjejerna till att skratta och öppna munnarna, vilket Flora sagt innan att hon absolut inte skulle, så det var en hit. Bortsett från att när Alfred fyllt 3 och fick en kallelse till Folktandvården fick han komma på en särskild festlig dag med ballonger och gratis tandborstar och presenter, och det såg jag på Instagram att en annan tvillingmamma från Landskrona fick göra i helgen, men vi fick bara komma på en vanlig dag och tjejerna fick inget annat än varsin liten figur från leksakslådan. Lite tråkigt.
Och imorgon ska jag följa med mamma till Lunds sjukhus där de gjort en ärftlighetsundersökning på vår släkt efter att mamma haft både malignt melanom-fläckar och livmodercancer, så det känns ju lagom läskigt. Men man får väl se det positiva i att om det är något vi ska oroa oss för får vi förhoppningsvis kontroller för det...
Så det är mycket nu. På den ljusa sidan av livet är i alla fall att även om jag för tillfället tycker att det är ganska jobbigt med tre barn i olika trotsfaser så får jag så oerhört mycket kärlek från dem nu! Glädjetjuten och attackkramarna och pussarna jag fick när jag överraskade med att komma hem tidigare från konferensen förra veckan var vidunderligt ljuvliga, och vissa morgnar när barnen vaknar sprider sig stora leenden över deras ansikten när de vaknar och ser mig, och jag får ofta spontana pussar av dem alla tre och Alfred säger att han älskar mig och att jag är den bästa mamman han vet. Underbara ungar! <3 <3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar