Frisk men slösaktig

Jag blev minsann inte sjuk. Jag känner tydligen inte min kropp längre. Har väl slitit ut den, stackarn... 

Så jag kunde åka till Malmö och jobba och köpa en julklapp till, och jag insåg nu ikväll att jag lyckats shoppa upp 5 000:- sen jag fick lön för fem dagar sen! Gode tid, kanske ska anse mig klar med julklappar snart. Fast jag har köpt en massa mat också, så jag ska inte skylla allt på julklappar, men ändå. Jag är en konsumist med knackig kropp. Deppigt. 

Självbevarelsedrift och utforskarlust

Barnen har varit snoriga alla tre i några dagar nu, och igår började Christopher känna sig förkyld och nu tror jag det är min tur: halsen känns raspig och mina leder känns lite klena. Fast å andra sidan är det ungefär som jag alltid mår nu för tiden av sömnbrist, så man vet aldrig, vi får se.
Efter förskolan idag åkte jag och alla tre barnen på två små ärenden: först till banken för att fråga hur vi ska byta in de en- och femkronor vi har i Alfreds sparbössa, och fick veta att banken inte längre hanterar mynt (öh..?) och sen till en leksaksaffär med tanken att Alfred skulle få titta på julklappar till tjejerna, fast vi hittade inget bra. Men alla barnen var superduktiga och kom (nästan direkt) när jag ropade på dem när de gick åt olika håll i leksaksaffären och lade tillbaka saker när jag bad dem och bråkade inget. Så det går framåt, så småningom kanske vi kan gå ut och göra saker utan att det är jobbigt alls? Kanske?
Eller så är det bara min självbevarelsedrift igen. Jag insåg härom kvällen att jag nästan varje dag när jag lagar middag (varannan dag, Christopher lagar varannan) tror att middagen kommer gå bra; att barnen kommer äta åtminstone något och att de kanske sitter kvar vid bordet under måltiden, och varje kväll blir jag irriterad över att minst ett barn (oftast Alfred) direkt gnäller om att "jag gillar inte det!" oavsett vad det är och att Alfred och Flora sticker från bordet alldeles för tidigt. Och i söndags var vi på IKEA för att äta korv till lunch och bara köpa ett par smågrejer och jag tänkte att det kommer inte bli så jobbigt, så jag planerade in fler ärenden efteråt, men innan vi ens var klara på IKEA var jag helt slut och sur så det fanns inte en chans att vi orkade något mer efteråt.
Just ja, i helgen var Flora en sån retsticka! Jag vet inte vad det var med henne, men hon retades med både Alfred och Lilly typ heeela tiden - hon tog deras saker, hon slogs och höll på. Jag hoppas verkligen att det går över fort, jag blir tokig när barnen retas med varann, så det behöver verkligen inte eskalera.
En häftig sak i söndags dock var när jag lade tjejerna och Lilly upptäckte en grej. Hon låg på min arm och klappade lite på min arm. Så kände jag att hon började pilla på min armbåge - jag låg med armen utsträckt, så armbågen var liksom skrumpen. Hon frågade vad det var, så jag sa att det var min armbåge och att den inte är skrynklig när man böjer armen. Så satte hon sig upp, drog upp pyjamasärmen och kände på sin egen armbåge, både böjd och utsträckt, och sen drog hon upp ena byxbenet och kände på sitt knä, och sen likadant på andra. :) Jag tyckte det var så coolt att hon utforskade och dessutom kopplade ihop att armbågarna och knäna funkar ungefär likadant!
Och på tal om knän upptäckte jag härom dagen att mitt högra knä är svullet på utsidan, men det gör inte det minsta ont. Eftersom jag är smått nojig efter att jag var med mamma på samtal om vår släkts onkogenetiska utredning i onsdags då de sa att de ska kolla oss för en gen som heter CDKA2 som kan öka risken för både malignt melanom och bukspottskörtelcancer (som är i det närmaste helt obotlig, alltid), så gillade jag inte riktigt att ha en knöl/böld på knät. Men ibland är ju sociala medier så sabla bra: jag lade ut en bild på Facebook och frågade om nån hade en teori, och fick svar från flera kompisar, varav en är träningsfantast och två är läkare, och alla gissade på slemsäcksinflammation, som är rätt så ofarligt och kan gå över av sig självt. Alltid nåt.

9 årsjubileum!

Ikväll för 9 år sen träffades jag och Christopher för första gången. Vilken fullträff det blev!
Vi firade det typ inte alls, med att åka till IKEA med barnen, vilket jag alltid tror ska bli mindre plågsamt än vad det alltid blir, men men. Hur som helst så älskar jag dig Christopher, jag älskar våra barn och jag älskar vårt liv, även om det ofta nu för tiden är sinnesdödande jobbigt. Jag är så lycklig att vi träffades och att vi har fått våra tre fantastiska barn!

Inte vår första date, men i alla fall en bild från för många år sen. Unga och oförstörda och utan småbarnsföräldrarpåsar-under-ögonen. ;) (dock var jag redigt förkyld då den här bilden togs och var lite risig ändå)

En dag full av trevliga möten + långa barn

Jag skulle ju berätta om igår, men nu blev det sent igen... Lite kort ändå: jag åkte till Malmö på morgonen, svintrött efter att Flora sovit oroligt med ont i halsen (jag fick visserligen sova i gästrummet efter att Christopher kom hem, men det blev för få timmar) - jag hade nästan hoppats lite på att hon skulle vaknat med bara lite feber så jag kunde vara hemma med henne, men självklart är jag glad att hon slapp feber. Jag får sova när jag blir gammal. ;) Jag åkte i alla fall på mitt möte, med en kund som jag just fått bli copywriter för, vilket jag är väldigt glad för, för att han skulle få berätta mer om sig och sitt möbeldesignföretag Norrgavel så jag skulle få en känsla för det. Det var intressant och trevligt, så det var ju helt okej att åka ändå.
Jag jobbar ju bara halvtid, och jag ligger plus på timmar redan den här månaden, så istället för att åka till kontoret efter mötet hade jag bokat in att ta en fika med Per Sunding, sångaren i Eggstone (som varit mitt absoluta favoritband sen 1994) i Tambourine Studios, som han är delägare i. Tambourine Studios är helig mark för swindie-fans, och jag har varit där ett gäng gånger förut, men det var runt 10 år sen jag var där sist, och det var flera år sen jag träffade Per senast också.
Nu var det nästan 20 år sen (gooode tid vad tiden går!!) Eggstone släppte sin senaste skiva, men Eggstone är ändå alltid Eggstone, och Per är ändå alltid min idol, även om vi blivit någon form av kompisar under årens lopp, men jag var åtminstone inte nervös för att träffa honom nu, utan det kändes bara trevligt. Lustigt nog kändes han nästan lite nervös i början, vilket var en udda twist. Men vi hade i alla fall väldigt trevligt, och efter att han varit tvungen att gå in i studion och fixa till en grej med en inspelning så gick vi och åt lunch också.
Sen hem och jobba lite och hänga med barnen och sen åkte jag på en föreläsning om "positivt föräldraskap" på Montessori, där vi blivit utlovade konkreta tips för att slippa tjata på våra barn. Det var två kuratorer från Lomma kommun som också jobbar som föreläsare som höll i det, och många av råden kom från boken "Fem gånger mer kärlek" som jag har men inte hunnit läsa hela, och det var intressant. Jag kan skriva om några av tipsen sen, men det orkar jag inte nu - nu ska jag ner och sova i gästrummet igen för att försöka komma ikapp med sömnen och slippa vara yr av trötthet varje eftermiddag.
Vi mätte förresten barnen i eftermiddags, efter att Alfred i morse plötsligt nådde upp till en låda i garderoben som han inte nått till förut, och nu är de:
Alfred: 111 cm
Flora: 92,5 cm
Lilly: 95,5 cm

Och nu har de fått sina initialer vid dörren till sitt sovrum också. 

Nu: god natt!

Mer imorgon

Hade tänkt skriva och berätta om idag när jag varit i Malmö på jobbmöte och sen hängt på indiepophelig mark samt ätit lunch med min störste idol, och sen varit på föreläsning om positivt föräldraskap men jag är så trött att det får bli imorgon. 

Kan dock berätta att Lilly just vaknade och hysteriskt skrek "Bajam! Bajam! Alfi! Bajam!" så stackarn drömde visst en mardröm om att Alfred tagit hennes banan... Drama på hög nivå i en treårings liv. ❤️

Sommarminne

Jag hittade några fina bilder från i somras som jag inte lade upp då, så jag kör dem nu - det kan ju inte skada med lite sommarminnen såhär sent i november!

Från Jan Lööf-lekparken i Trollhättan.

Alfred och gammelfarmor Margit.

Och Lilly och Margit.
Nu till idag: stackars Flora håller på att bli förkyld nu ikväll och nyser och snorar - jag fick ge henne nässpray, och när jag gjort det blev hon helt förtvivlad för det sved i näsan. Alfred och Lilly hade precis somnat (Christopher kommer hem senare inatt), så jag tog in henne till vårt sovrum så hon får sova med mig inatt, lilla fnuttan (fast jag är så trött att huvudet snurrar efter en natt med hela havet stormar-flyttar mellan sängarna när alla barnen vaknade och ville sova med mig så jag inte fick plats).

Doktorer av olika slag

Alltså, jag klarar inte av den här årstiden sen jag fick barn. Jag har sån magsjukeångest hela tiden! I förra veckan stod det på anslagstavlan på förskolan att de hade den onämnbara sjukan i huset, så jag gick och oroade mig till fredagen då jag frågade en fröken och fick veta att det varit på de båda andra våningarna men inte på våran, så då blev jag lite lugnare. Nu har jag gått och räknat timmarna sen leklandet i lördags och väntat på att det ska gå 48 timmar och att faran ska vara över (vilket var för en timme sen, så jag hoppas att det stämmer det där med max 48 timmars inkubationstid), men i morse stod det på anslagstavlan att ett barn blivit dåligt hemma inatt - vilket ju innebär att det inte borde vara nån fara eftersom det skedde hemma, men det hindrar ju inte min stressmage från att börja värka direkt. Och nu sitter Christopher på ett tåg till Stockholm igen och kommer inte hem igen förrän imorgon natt, så nu är jag ännu oroligare eftersom jag är ensam med barnen. Och det är fortfarande typ 3-4 månader kvar på säsongen. Suck.
På tal om min mage börjar det bli dags att gå till en läkare och kolla upp den. Så länge jag kan minnas har jag haft problem med hård mage, och i många år nu har jag använt olika produkter mot det: Inolaxol, Sunwic, katrinplommon, psylliumfrön och Laktulos. Jag började med Laktulos när jag var gravid med tvillingarna, och det funkar bra för det mesta, men inte alltid, så i somras började jag med Inolaxol igen, men det gjorde att jag mådde vagt illa större delen av tiden vilket var asjobbigt. Så förra helgen gick jag till Apoteket, eftersom de gör reklam för att de har koll på magar, och fick rådet att köra med Laktulos istället. Men jag tänker att jag nog borde prata med en läkare också någon gång och inte bara självmedicinera. Ska bara ta mig för att ringa och boka en tid.
Idag var vi hos tandläkaren med Flora och Lilly - tidigare har de bara varit hos tandsköterska, men idag fick de träffa en riktig tandläkare. Det var en supertrevlig man som lyckades charma båda tjejerna till att skratta och öppna munnarna, vilket Flora sagt innan att hon absolut inte skulle, så det var en hit. Bortsett från att när Alfred fyllt 3 och fick en kallelse till Folktandvården fick han komma på en särskild festlig dag med ballonger och gratis tandborstar och presenter, och det såg jag på Instagram att en annan tvillingmamma från Landskrona fick göra i helgen, men vi fick bara komma på en vanlig dag och tjejerna fick inget annat än varsin liten figur från leksakslådan. Lite tråkigt.
Och imorgon ska jag följa med mamma till Lunds sjukhus där de gjort en ärftlighetsundersökning på vår släkt efter att mamma haft både malignt melanom-fläckar och livmodercancer, så det känns ju lagom läskigt. Men man får väl se det positiva i att om det är något vi ska oroa oss för får vi förhoppningsvis kontroller för det...
Så det är mycket nu. På den ljusa sidan av livet är i alla fall att även om jag för tillfället tycker att det är ganska jobbigt med tre barn i olika trotsfaser så får jag så oerhört mycket kärlek från dem nu! Glädjetjuten och attackkramarna och pussarna jag fick när jag överraskade med att komma hem tidigare från konferensen förra veckan var vidunderligt ljuvliga, och vissa morgnar när barnen vaknar sprider sig stora leenden över deras ansikten när de vaknar och ser mig, och jag får ofta spontana pussar av dem alla tre och Alfred säger att han älskar mig och att jag är den bästa mamman han vet. Underbara ungar! <3 <3 <3

Leklandslycka

Leklandspremiär

Jag kom på igår kväll att det var väldigt många dagar sen jag skrev, och idag fick jag en kommentar från en läsare som undrade om allt var bra. Jag blir så otroligt glad när jag hör från er som läser, så jag fick också lite dåligt samvete vilket gjorde att jag samlade ihop mig till att faktiskt skriva igen. Och det var ett bra läge idag, för vi har begått leklandspremiär!

Men innan dess var vi hos mormor, som fortfarande sitter hemma med gipsad fot (men kommer bli av med gipset redan om 9 dagar efter bara 3,5 veckor). Tjejerna provade skor.

Och så ville Lilly fota mig och mormor.

Sen: lekland! Lekland är sånt som jag undvikit som pesten, för att jag tycker att det är dels onödigt, dels har jag lite för mycket barnbacillskräck för att vara bekväm med det, men så fick tjejerna inbjudan till en förskolekompis födelsedagskalas på Leos Lekland i Helsingborg, så då fick jag ge med mig. Alfred blev superpeppad, för han som jag inte trodde visste vad lekland var ens hade sett reklam för det på tv hos sina sysslingar Maja och Kasper, så givetvis fick han följa med också, men inte in i själva kalasrummet. Jag hade förstås googlat ordentligt i förväg, så jag visste att själva kalaset bara höll på i en knapp timme, och sen skulle det vara fri lek - och gode tid, tack och lov för det. 15 stycken 3-6-åringar instängda i ett litet rum med undervattensljudeffekter, med ett superövertänt födelsedagsbarn och ett gäng nästan lika peppade ungar som bara ville ut och springa och leka, och så mina försiktiga tjejer (till och med Lilly blev lite spak i hysterin) som satt och tryckte sig mot mig och inte ville äta popcorn, för "vi gillar bara popcorn hemma"... Men glassen gick hem, och sen fick vi komma ut till storebror och pappa.

Och själva leklandet var helt okej tycker jag - de långa rutschkanorna var riktigt roliga - och barnen hade superkul.

Nu är bara frågan hur vi ska få dem att glömma bort allt om lekland så vi inte måste göra det igen. ;)
Tjejerna fick varsin godispåse innan de gick hem, för det ingick i kalaspaketet, och Flora var så söt: när hon klättrade in i bilen frågade hon "Får man börja äta nu?"
När jag lägger dem brukar hon fråga "Får man läsa två böcker?" och jag tycker det är så sött!
Och som ett direkt svar på frågan jag fick i en kommentar, så jo, det är bra med oss, men dagarna bara rinner iväg och jag är så trött på kvällarna att vi tittar en stund på tv och sen går jag och lägger mig (vilket visserligen brukar innebära att jag går upp för att tvätta mig runt 22-23 men ändå inte somnar förrän närmare midnatt - jag är verkligen kass på det här med sömn nu för tiden). I förrgår upptäckte vi också att säsong 7 av "The Good Wife" äntligen finns på Netflix, så nu kommer det bli mer tv!

Konferens med hotellnatt

Long story short: jag är på konferens i Malmö, och hade fått informationen att jag skulle bo på hotell i två nätter medan konferensen pågick, men igår kväll fick jag veta att vi som bor i Skåne inte alls skulle få hotell.

Så jag åkte till Malmö utan någon packning, men å andra sidan fick jag en sån här tjusig reflexväst att ha på mig... :P

Sen var dagen slut klockan 17 och middagen på en nyöppnad fin restaurang (Grilljanne) som jag var nyfiken på, men som jag först inte heller skulle få vara med på, men sen fick veta att det fick jag visst, skulle inte börja förrän 19. Så jag pratade med min chef om hur segt det skulle bli att bara sitta och vänta nånstans, så han slängde ur sig till chefen på företaget som har konferensen (vår kund) att det kanske fanns nåt rum till mig ändå, eller? Så de fixade ett rum till mig eftersom nån inte dykt upp, så hux flux fick jag det här!

Men då dök ju det lilla problemet upp att jag varken hade med mig tandborste eller kläder eller nånting, men eftersom jag har världens bästa pojkvän stoppade han ner lite grejer i en väska åt mig och stoppade ungarna i bilen och körde till Malmö, så jag fick båda flugorna att få mina grejer och få pussa på mina barn och fästman en stund i samma smäll.
Jag stack och köpte lite köttbullar, bröd och risifrutti till barnen och en wrap till Christopher, och så fick vi en halvtimme ihop på rummet.

Och barnen fick titta på Pippi, och eftersom hotellet är så modernt att man inte får nyckel till rummet utan bara en kod så kunde de sitta kvar när jag gick till middagen och åka när de ville.

Och middagen var god, och jag hamnade med trevliga människor, och utsikten från toan var såhär tjusig (14:e våningen), och nu är jag svintrött och ska sooooooova utan barn! God natt!

På egna äventyr med bara en liten knasboll

Nu är jag för trött för att skriva nåt vettigt igen, men jag har åtminstone en bild från när bara jag och Alfred var en sväng på stan idag. Jag behövde gå till Apoteket för att be om råd om min krångliga mage, och tog med mig bara ett barn. Vi fick dra lott om vem som skulle följa med, för alla ville, och förtvivlan blev stor från de två som inte fick följa med. Men pappan tog med dem ut på cykeltur, så till slut blev det okej ändå. Och jag och Alfred fick bra råd från en apotekare, Alfred fick välja Planes-plåster och tandborste med superhjälte på och sen fick han en "skumdricka" = chailatte från Espresso House innan vi gick hem igen (eller han cyklade och trallade Pippi-sången nästan hela vägen). Skönt att vara med bara ett barn ibland!

Kreativ och intellektuell

- Titta mamma, jag har nitat mej å min ajj!

Till vänster är alltså Lilly, med hår, halsduk och kofta, och till höger hennes gose-varg. Plötsligt kan ungen rita vad som helst!

- Det här är vår bil!

Medan Lilly utvecklar sin kreativa sida satsar Flora mer på den intellektuella. :)

En förtvivlans dag för världen

Den avgrundsdjupa förtvivlan idag när vi vaknade upp till nyheten (Christopher sov visst bara en timme och jag sov mellan ungefär 2 och 6) att Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet till en rasistisk, sexistisk, homofobisk, klimatförändringsförnekande abortmotståndare.
Tack och lov att det hade snöat inatt så barnen var överlyckliga när de vaknade, annars hade det varit ännu värre (jag började först gråta efter vi lämnat dem på förskolan och hörde lite av Trumps segertal), men vi har haft jätteont i magen båda två hela dagen.
Alfred hörde i morse att Trump vann, men eftersom han hade frågat mig igår kväll om han skulle komma hit och jag hade svarat nej, så tittade han på mig och sa "Det är okej mamma, han kommer inte hit". Älskade unge.
Nu har jag väntat i två timmar på att få höra Hillary Clintons concession speach, och nu är hon visst äntligen på gång.

Musik, vattenfärger och ugglor

Lilly har lärt sig rita ugglor! Hon bad mig rita en och så ritade hon av den och sen fortsatte hon bara.
Flora har blivit väldigt förtjust i att måla med vattenfärger och vill göra det varje dag - jag lyckades undvika det hemma länge för det blir så kladdigt, men nu har jag fått ge upp.
Alfred blir mer och mer intresserad av musik, och det är jag så glad för. Jag har spelat lite olika skivor för honom och han har gillat det mesta - han älskar några låtar med mitt favoritband Eggstone - och just nu gillar han Orups "Trubbel" och Alcazars "Crying at the Discoteque" mest, men han gillade även The Cure och indiebandet Napoleon från Uppsala med min barndomsvän Julias bror Alexander. Och Timo Räisänen har han gillat sen han var knappt två, och Veronica Maggio har också varit en favorit länge.
Idag följer vi det amerikanska presidentvalet, och Alfred blev helt orolig för att Trump ska vinna, eftersom jag berättade för honom att han är arg jämt. När han ville att jag skulle förklara på vilket sätt Trump är dum sa jag att han typ alltid är så arg som jag var på Flora i morse, så då fattade han... Jag och Flora hade varsitt meltdown i morse, där Flora började med att tjata om ett halsband hon inte fick låna, jag blev arg och sen trappades det bara upp tills hon satt vid köksbordet och vägrade äta och jag var så arg att jag vrålade åt henne flera gånger. Riktigt usel morgon. Så vi hoppas på att få vakna till nyheten att USA har fått sin första kvinnliga president imorgon istället!

1111 dagar!

Jag missade tjejernas 1 000-dagarsdag, så då räknade jag fram när de blir 1 111 dagar och det blev de idag. Hurra! Eller nåt. Snygg dag hur som helst. :)

Papricalopp, allahelgona, timmoli, bruten mormor-fot och brunch

Jag är dålig på att skriva om vad vi har för oss nu för tiden, jag har mycket på jobbet och på kvällarna är jag helt utmattad, så jag ligger efter med en massa som hänt den här veckan, så nu får jag försöka komma ikapp.

I måndags var förskolan stängd för planering, och då tog vi med barnen till vårt favvoställe Erikstorps Kungsgård (som drivs av mästerkocken Daniel Berlin) och åt lunch. Jag åt en fantastiskt god ugnsbakad rotselleri och barnen åt typ inte sina köttbullar.

I onsdags (tisdags? Minns inte ens) ordnade ICA Kvantum och Cityidrott i Landskrona Papricaloppet för barn, så när jag kom hem från jobb i Malmö och vi hade hämtat barnen så fick de springa en hinderbana utanför ICA. Alfred sprang superfort tillsammans med pappa, och Lilly pinnade på så fort hon kunde efter, medan Flora ville bli buren av mig.

Det var till och med en speciell hoppborg som man fick springa igenom, så det var jätteroligt. Sen fick alla barnen varsin kasse med en massa grejer; boll, drake, frisbee, godis, drickabägare och jag vet inte allt, så de var väldigt nöjda.

I fredags, på Allhelgonaafton, åkte vi och köpte blommor efter förskolan: alla barnen fick välja varsin blomma för moster Fina - förra året satte vi blommor vid minneslunden på kyrkogården, men eftersom de tyckte det var lite läskigt i mörkret där då tänkte jag att vi ju lika gärna kan minnas Fina hemma eftersom hon ändå ligger begravd i Borås och inte här. Vi tände ett ljus på balkongen och stod innanför och sjöng några små sånger, och sen frågade Lilly en massa frågor om när vi ska dö. Inte helt lätt att ge bra svar på det där alltså.

Det blev en blandad bukett i år, med en röd nejlika från Lilly, en orangerosa gerbera från Alfred, en rosa ros från Flora och en vit fresia och en lila prärieklocka från mig. Christopher valde en bukett liljor till oss också.
Samma eftermiddag fick vi veta att mormor gått och brutit foten! Hon var i Kärra med sin nye pojkvän, eller vad det nu heter i deras ålder, och så hade hon snubblat och på något vis fastnat med foten i toffeln hon hade på sig och vridit till så några småben i foten gått av. Det var ju en evig tur att hon inte var där ensam, vilket hon ofta är, så mannen hade kört henne till sjukhuset så hon blev gipsad, och sen åkte de hem till Helsingborg.

Men innan vi kunde åka till mormor igår hade vi lovat barnen att gå på tivolit, som jag såg var i stan för höstlovet - eller "Timmolit!" som Lilly kallar såna för, sen vi var på tivoli i Frankrike i somras. Flora ville inte åka något, men Alfred och Lilly åkte först bilkarusell (Lilly i en blå bil såklart, eftersom det mesta måste vara blått nu för tiden) och sen kaffekoppar med pappa - Lilly två gånger till och med, medan Alfred, Flora och jag misslyckades med att vinna choklad.

Sen åkte vi till mamma i Helsingborg, som är fast i soffan nu i några dagar tills smärtan gått ner så hon kan stödja lite på foten i gipset. Hon tycker det är tungt att gå på kryckor, så hon kommer ha svårt att röra sig tyvärr, och jag kan inte ha henne boende hos oss heller för att kunna hjälpa henne, eftersom vi har trappor överallt, så hon kan inte ens gå på toa hos oss... Som tur är har hon många goda vänner som kan hjälpa henne, plus nye mannen, och så får jag väl åka dit någon dag i veckan och laga lite mat och sånt. Tyvärr ska Christopher till Stockholm tre gånger den närmsta månaden, så all hjälp jag hoppats på från mamma kan jag glömma de närmsta fyra veckorna, istället får jag försöka hjälpa henne så gott jag hinner.
Idag var vi och åt brunch på Erikstorp, och det var riktigt gott och trevligt. En extra bonus var att det var gratis för barn nu under höstlovet, och eftersom våra barn äter som krattor kändes det mer prisvärt när de petade i sig varsin liten brödbit och ett halvt ägg, typ. Och spel på våra mobiler hjälpte till när de blev rastlösa innan jag och Christopher ätit färdigt.
Sen har vi skördat våra sista grönsaker i trädgården och röjt i vårt förrådsrum och så blev vi bjudna på konsert i sovrummet!

Nätter

Båda tjejerna sov hela natten i sin säng inatt - halleluja! Alfred kom dock in som vanligt, men det var ju som att vi hade oceaner av plats i vår säng med bara en unge där. Räknar nu med noll plats inatt för att jag just jinxat allt. 

Våra nya husdjur

Två dalmatiners

och en apa!