Trotset börjar nå nya toppnivåer här hemma nu. Jag har bara inte orkat skriva om det hittills, men framför allt från helgen och framåt har det varit ganska vedervärdigt, med en Lilly som måste göra allt exakt precis som hon vill, annars blir det skrikfest och så måste man börja om från början, och Flora illtjuter om att det bara är jag som får peta på henne och hjälpa henne och pappa är inte vatten värd. Lilly har till och med börjat få tics: hon blinkar hårt när hon blir stressad - första gången jag såg det var i helgen när jag var jättearg på henne, så det känns som att det är mitt fel. Hoppas verkligen det går över snabbt.
Jag är jättetrött och på uselt humör mest hela tiden och skriker åt de stackars barnen och det känns skit. Som tur är är i alla fall Alfred supergullig mot mig för det mesta nu, så det hjälper åtminstone.
Om två veckor ska jag faktiskt försöka mig på det där med att åka bort i några dagar och se om det hjälper för mitt tålamod och för att få barnen att komma lite närmare pappa: min syster bjuder mig hem till sig i Stockholm som födelsedagspresent, så jag ska åka dit torsdag till söndag. Lite ångest att åka bort såklart, men det kanske inte är en så dum idé ändå. Det hade förstås varit skönare att åka på solsemester, men nån måtta får det väl ändå vara. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar