Ensam med barnen och misstänkt uvi

Christopher var ju som jag nämnde väldigt kort i Stockholm i veckan: han åkte i tisdags eftermiddags och kom hem sent onsdag kväll.

I tisdags var jag i Malmö på jobb och så skulle jag komma hem lagom till hämtning klockan 15 och sen skulle vi skjutsa Christopher till stationen till tåget 15.40. Men vid tvåtiden fick jag höra från förskolan att Lilly sprungit och kissat sex gånger på två timmar och var trött och hängig, så Christopher fick åka och hämta henne eftersom jag just satt mig på tåget hem. Så jag ringde vårdcentralen eftersom Lilly kissat typ en gång i halvtimmen hemma de senaste dagarna också, men jag hade avvaktat eftersom hon inte gjort likadant på förskolan, men nu var det dags att kolla upp om hon hade urinvägsinfektion. De bad mig ta ett urinprov på henne på morgonen och sen ringa och få en tid, så den eftermiddagen var det inget mer att göra.

Så vi lämnade Christopher vid tåget, och sen gick vi till stan och åt glass, och sen mötte mormor upp oss och följde med oss hem.

Vi gick till ett glasställe som visade sig just ha tagits över av en dansk man som var jättetrevlig och gav oss våtservetter och lät alla barnen låna toaletten. Plus att han hade alla Siaglass godaste smaker och riktig flæskestegsandwich (= burgare), så det är lätt ett ställe vi kommer stötta. 

Alfred syntes inte riktigt på min sida bordet. :)
Mormor hade varit gullig nog att laga middag åt oss, så vi åt middag tillsammans och sen när vi fått på barnen pyjamasar (efter mycket krångel och bråk) så åkte hon hem och så var vi ensamma.
Själva läggningen gick ändå ganska snabbt och smärtfritt med alla tre barnen samtidigt, så sen satt jag plötsligt och hade den där egentiden! Det blev inte mer än lite tv och sen relativt tidigt i säng, för jag var oändligt trött.

På morgonen var barnen väldigt hjälpsamma och bråkade inte, och Alfred valde en fantastiskt snygg outfit! Så jag hann ringa vårdcentralen och få en tid 12.45 och så kom vi precis i tid till förskolan, trots att Lilly skulle kissa både innan vi åkte och i en buske innan vi kom fram till grinden. Hon mådde bra, ska tilläggas, det var bara kissandet som var lite tokigt.

Jag var fortfarande fruktansvärt trött och hade gärna vilat en stund på förmiddagen, men jag hade så mycket jobb som jag behövde göra innan Lilly skulle hämtas till vårdcentralen, plus att jag ville förbereda köttfärs till lasagne till kvällen (Alfred hade tjatat om lasagne i en vecka) så som vanligt fick jag bortprioritera vila. Så halv ett åkte jag och hämtade Lilly - en fröken lyckades faktiskt smita iväg med henne utan att Flora märkte något, annars hade hon velat följa med, och det kändes ju enklare att gå till doktorn med bara ett barn.
Och Lilly hade så roligt! Först fick vi vänta en stund och då frågade hon typ 50 gånger "när tommer dottorn?" innan vi blev hämtade av en sköterska. Hon tog oss till labbet där vi fick lämna urinprovet och så tog de tempen i Lillys öra (ingen feber) och sen fick Lilly välja en leksak (det blev en blå studsboll: "ja gilla bå färj") innan vi skulle sätta oss i väntrummet igen tills doktorn kunde komma och hämta oss.
I väntrummet lekte Lilly med bollen och var hur glad som helst, och när doktorn hämtade oss babblade hon på med henne om att mormor har lockigt hår, och det har Lilly med, och det har doktorn med - vilket hon inte alls hade, men hon tyckte i alla fall att Lilly var rolig. :)
Hon frågade oss om varför vi var där, och så lyssnade hon på hjärta och lungor och klämde på magen och meddelade oss att stickan på urinprovet hade varit helt ren, så det var ingen uvi. Så antingen är det något Lilly fått för sig att hon bara vill kissa jämt, eller så är hon hård i magen och tarmen trycker på blåsan, så doktorn tyckte vi skulle testa Laktulos ett tag. (Det gjorde vi dagen efter, och då pruttade Lilly blött och gjorde åt tre par trosor på en dag, så det känns ju inte jätteroligt. Dagen efter kom också katastroftankar om att hon har en tumör som trycker på urinblåsan eller nåt, men jag ska försöka ta det lugnt i några dagar och avvakta om det blir bättre. Till att börja med peppar vi henne att hon kan hålla sig en stund och inte kissa så fort hon känner minsta lilla, och när hon blir distraherad går det alldeles utmärkt. Jag googlade fram att det finns något som heter uretrit också, som kan yttra sig lite som uvi men går antagligen över av sig självt, så vi får se.)

Vi hämtade Flora och Alfred vid vanlig tid, och så gick vi och matade ankor vid Citadellet.

"Hoppsan hejsan!"

Jag är ju så klen att jag tycker det är jättejobbigt att vara ensam med barnen, så jag hade oroat mig lite för att Christopher skulle åka bort just en dag när min mamma också skulle vara borta, men det gick hur bra som helst den här gången. Det hjälpte nog att vi gjorde små aktiviteter som att äta glass och mata ankor och komma hem lagom till barnens tv-tid, men de var duktiga och hjälpte till lite extra också, tyckte jag nog. Läggningen gick jättelätt andra kvällen också, så det var skönt att känna att jag faktiskt klarar av mina egna barn ibland. ;)