Underbara Landskrona! Och trotset.

Alltså det här med att flytta till Landskrona: det bästa beslut vi tagit! (Att skaffa barn var förstås inte helt dumt heller, men ni fattar.)

I morse gick jag och Christopher en powerwalk, och körde ut till Lill-Olas och gick därifrån, och det var helt vansinnigt, det blev bara vackrare och vackrare hela tiden.

Anledningen till att jag ser helt överlycklig ut ser ni på nästa bild.

Såååå fint!

Sen var det förstås jobb i ett antal timmar, och sen åkte jag och hämtade barnen och mamma mötte upp mig där (Christopher behövde jobba längre) och så åkte vi vidare till Lill-Olas för att bada (för andra gången idag för mig som tog ett dopp efter promenaden).

Det var svårt att fånga på bild, men ljuset var så vackert: det gjorde att havet flöt ihop med horisonten.

Lekplatsen vid stranden är väldigt rolig - och hela stranden känns som att man är på solsemester. Fast fem minuters bilresa bort. Det här otroliga vädret hjälper förstås till, men det känns verkligen som att vi är på semester för tillfället (om man bortser från att vi jobbar samtidigt). Ganska så ljuvligt.

Lilly fick tillbaka oss till verkligheten på kvällen dock. Hennes envishet vet inga gränser numera, och de senaste kvällarna har hon surat över att stänga av tv:n när det är dags för middag, så det tar alltid en bra stund innan hon ens kommer till matbordet. Sen bråkar hon om att hon skulle duka själv (och vill inte bli upplyft för att ta ner tallrik och glas trots att hon inte når själv), och sen när hon till slut kommit till bordet när vi andra nästan ätit upp börjar bråket om vem som ska flytta kastruller o.d. närmare henne. Jag ställde fram pastakastrullen till henne, men då var det fel, för då skulle hon ha mjölk först, så jag skulle flytta undan den igen. Sen ställde Christopher fram den, och då var det fel, då skulle mamma göra det, men jag vägrade faktiskt. Så idag hade vi lite en viljornas kamp, tills hon till slut tog pasta ur kastrullen som pappa ställt fram för att jag hotade att gå från bordet och lämna henne ensam när jag druckit upp min sista klunk (alla vi andra hade ätit färdigt). Sen åt hon som en liten häst och jag satt kvar med henne medan Alfred och Flora gick och lekte i trädgården och Christopher var inne och fixade med nåt.
På bilden skulle hon tillbaka och dricka upp sin mjölk efter vi varit på toa. Allt var avdukat, men hon skulle absolut sitta på sin plats vid bordet, såklart. Orka.