Surmorsa

Jag blir så oerhört lättretlig av för lite sömn nu för tiden. Förut, när Alfred var mindre och skulle ha upp oss vid 5-tiden på morgnarna (när han var runt 1,5-2, har jag för mig, innan dess sov han länge - och tidigare också för den delen, när jag var barnvakt åt Stella när hon var liten för 15-16 år sen och var uppe i ottan) kände jag av sömnbristen genom att bli mosig i huvudet, det kändes ungefär som att ha sockerdricka innanför skallbenet. Det var ju skitjobbigt, men det var åtminstone bara jobbigt för mig själv, nu är jag a pain in the ass för alla inblandade istället. Och jag hatar mig själv för det, när jag snäser åt barnen och är gnällig mot Christopher, och det gör det ju bara ännu värre, så jag blir ännu surare. Suck.
Det började med att Lilly, som började bli snorig igår kväll, klev ut ur barnens rum precis när jag tvättat mig igår och skulle gå och lägga mig (lite för sent som vanligt, nånstans efter midnatt). Hon hade sin giraff, en nalle och en tygmuffin i famnen och gick med mycket bestämda steg rakt till min sida av sängen och skulle ha hjälp att klättra upp (mycket gulligt faktiskt). Sen väckte hon mig ungefär en gång i halvtimmen hela natten då hon snörvlade och hostade, och vid 6 kom Flora in och skulle ha bröstet och jag var för trött för att neka henne, så jag kunde inte sova ordentligt och halv åtta ville alla ungarna upp. Hurra.
Så idag har jag gnällt, skällt, fräst och rutit åt barnen och avslutade det hela med en en- och en halvtimmes-läggning av tjejerna där jag fick säga åt dem i olika nivåer av ilska att lägga sig ner, ligga still, lägga sig ner, sluta sparka på varann, lägga sig ner och lägga sig ner. Till slut gick jag ut, och då blev de ledsna nog att faktiskt ligga still när jag kom tillbaka, och nu har de äntligen somnat.
Nu ska vi se om vi kan få se en film på SF Anytime i fred och ifall det blir nån mer sömn inatt...

Allhelgonaafton

Flora och Lilly stannade för ett god morgon-foto i trappan i morse. 

Efter förskolan åkte jag och barnen till en blomsteraffär. Jag gick igenom kyrkogården som ligger i närheten igår och såg att där finns en minneslund där folk kan ställa blommor i kyrkogårdens vaser, så jag fick idén att vi idag, på Allhelgonaafton skulle gå dit och ställa blommor för min syster Fina, även fast hon ligger begravd i Borås. Så idag fick barnen välja varsin blomma.

Det blev två Monstera-växter för en hundring också.

Men först monterade vi gungan som jag köpte under dagen! Oh, vilket bra köp!

Nu kan barnen få lite roligare i trädgården!

När mörkret började lägga sig tog vi våra blommor och gick till kyrkogården, medan Christopher fortfarande jobbade. 

Alfred hade valt en rosa ros, och tjejerna varsin vit - Alfred hade också valt en färdig bukett med gula rosor, så en av dem fick bli från mig. 

På kyrkogården satte vi blommorna i en vas i minneslunden och sjöng "Blinka lilla stjärna" (Alfreds val).

Sen krävde Lilly att vi sjöng även "Imse Vimse spindel", "En kulen natt" och "I ett hus vid skogens slut" också... :)

Och så pratade jag och Alfred om Fina och döden på vägen hem - han tänker ju så mycket nu att jag måste förklara både att människor kan få svåra sjukdomar men att han inte ska oroa sig för att vi ska dö ifrån honom snart. Svårt det här. 

Hu, jag är så trött ikväll att det blev lite kortfattat det här. Det var en fin utflykt till kyrkogården i alla fall. 

Cargo bike-rutiner

Idag var det dags för Halloweenfest på Floras och Lillys avdelning på förskolan (Alfreds hade det i förra veckan), så vi tog med deras Libero-djurdräkter (tiger och elefant) och satte på dem när vi kom på morgonen. Lilly valde elefanten och var superpeppad, men Flora ville inte ha på sig tigerdräkten (lite oklart om det var för att hon inte ville ha just tigern eller inte ville vara utklädd alls eller om det bara var för att hon inte ville att jag skulle gå), så den fick jag ta av igen. Inga andra barn såg ut att vara utklädda, men Lilly mer eller mindre studsade in, helt lycklig över att få vara elefant. :)
När jag hämtade dem på eftermiddagen med Cargo biken noterade jag att vi har börjat få lite rutiner med våra hämtningar med cykelvagnen nu. Dels tråkiga som att Lilly alltid försöker vägra hjälmen (och att Christopher inte får lyfta ut Flora när vi kommer hem, för då galltjuter hon, utan jag måste göra det), dels den lite mer komiska att barnen alltid ber om mutor när de sätter sig i den, eftersom jag hade med mig olika saker som mutor när cykeln var ny och barnen inte var vana vid den (torkade äppelskivor, små kex etc), dels roligare som att både Alfred och Flora räcker ut handen när vi ska svänga ut på cykelvägen strax utanför förskolan, och att när vi ska över stora vägen får först Alfred trycka på rödljusknappen (han sitter på den främre bänken), sen rullar jag fram en liten bit så Lilly når att trycka, och när vi kommit över vägen stannar jag till vid knappen på andra sidan så att Flora får trycka på den eftersom hon sitter på vänster sida och inte når knappen när vi ska över. De verkar ha fått fasta platser i cykelvagnen nu, de sätter sig självmant på samma ställen - precis som i bilen och vid matbordet. När de var mindre alternerade vi var tjejerna satt, både i bil och vid bord, men nu vill de sitta på sina vanliga platser.
Ena fröken sa förresten när jag hämtade att Lilly verkligen tar för sig på förskolan nu, medan Flora håller sig lite i bakgrunden, som Lillys skugga: säger Lilly något säger Flora samma sak. Men hon försäkrade att det går bra för Flora också, så jag hoppas det.
Lilly har lärt sig att säga "snälla" nu - i alla fall när hon vill titta på film. "Snälla mamma titta Pippi Lompi!" Första gången hon sa det härom dagen kunde jag inte stå emot, för det var så gulligt, men jag kan inte ge med mig varje gång, för då skulle hon få titta på film jämt...
När jag lade tjejerna nu ikväll och sa att jag älskar dem, först Lilly, så svarade hon: "Ninny äka momoj!" och när jag sa att jag älskar Flora sa hon också: "Äka momoj!" Så jaha, jag älskar mina barn, mina barn älskar min mamma. :) När jag hade frågat dem några gånger om de inte älskar mamma också så gav de med sig och sa att de älskar mig också, så det var väl tur i alla fall.
Christopher kom just och berättade om Alfred, vår roliga lilla 4,5-åriga unge som har så mycket funderingar nu. Han låg på Christophers mage vid läggningen och höll precis på att somna när han satte sig upp och sa: "Pappa? När man går upp jättesent på kvällen och man inte hinner äta frukost, och man ska ut och flyga flygplan... Då får man frukost på planet - det är bra!", och så slog han ut med armarna, lade huvudet på sned och log - och sen lade han sig ner och stensomnade.
Mina barn: de går mig på nerverna när de bråkar, men gode tid vad jag älskar dem!

Tjejerna börjar bli stora

De här små tjejerna vi har, vad smarta de är nu! De förstår så mycket och lär sig så fort. Och det går så snabbt nu, det känns som att de har vuxit rejält bara sen tvåårsdagen. För att inte tala om sen innan Kreta - på bara några veckor har de liksom blivit stora.

Flora var med mig i badrummet härom kvällen och öppnade dörren medan jag satt på toa, så jag bad henne stänga den igen. Hon når knappt upp till handtaget, så hon lyfte ut barnpallen och ställde sig på den för att nå dörrhandtaget för att dra igen dörren (som öppnas utåt), men när hon fick tag i det kunde hon såklart inte stänga dörren för att pallen och hon själv var i vägen. Jag försökte förklara för henne att hon kunde ta tag i själva dörren, hon måste inte hålla i handtaget för att stänga dörren, och först fattade hon inte vad jag menade, men när hon greppade det så ställde hon tillbaka pallen inne i badrummet, tog tag i dörren, drog igen den, ställde sig på pallen och stängde dörren med handtaget. Så fixig och trixig!
Och Lilly: jag och tjejerna skulle gå till närlivset och handla lite härom kvällen, och vi satt i arbetsrummet och höll på att klä på oss medan Christopher satt där och jobbade. Jag sa lite i en bisats till Christopher: "Just det, jag var ju svintörstig" och fortsatte med det jag höll på med och såg i ögonvrån att Lilly gick till gästrummet tvärsöver hallen. Sen kom hon tillbaka med en vattenflaska, som hon tydligen sett att jag lagt i korgen på vagnen som stod där, och gav den till mig. Lilla smarta unge! Snappar upp allt och fattar allt.
Flora har börjat säga att saker som hon slår sig på är "dum", och det är så gulligt. Om hon slår huvudet i ett bordshörn eller ramlar och slår knät i golvet pekar hon på föremålet med tårfyllda ögon och säger "Dum!"
Barnen fick vara på förskolan idag efter allt kammande igår - men bilen startade inte när vi skulle åka i morse. Vi kör inte så mycket, så batteriet dör när det är kallt ute... Så Christopher fick lasta över alla i Cargo biken istället, och vi var sena redan från början och det blev ju inte bättre av det där. Men det gick bra till slut ändå, och alla var nöjda och glada. När jag kom och hämtade visade Lilly mig en teckning hon gjort (full med rosa streck), och sa att hon hade ritat mamma. :)
Vi fick starthjälp via vägassistansförsäkring på eftermiddagen och drog till IKEA, eftersom man bör köra ett tag för att ladda batteriet igen, och kom hem först efter åtta. Vi åt middag där dock, men det blev ju sen läggning ikväll. Nu har vi i alla fall ramar till familjefotona från Kreta och till de fina fjärilsfotona jag köpte till barnen från Liljebergs (min systers kollegas pappa fotar insekter), lite lådor, några nya julstjärnor, en ny klädställning och lite annat bjäfs. Och kycklingköttbullar till barnen, från deras matavdelning, barnen älskar dem.

Giraffen och lite rester från Kreta

I morse åkte Christopher till Stockholm i ottan, så jag fixade barnen själv på morgonen. Jag kollade alla tre efter löss, och alla såg bra ut, så vi åkte till förskolan och lämnade. När jag var på väg mot grinden kom Alfreds fröknar och ropade på mig och sa att de hittat löss i hans hår! Så noga som vi kollat, plus behandlat med medel som ska döda både löss och ägg! Så ena fröken gick in och kollade Flora och Lilly också, och sa att där var det också små svarta prickar som såg ut som ägg. Så det var bara att ta alla tre barnen och åka hem igen... Som tur var kom mamma som planerat vid lunch och hjälpte mig, och så hade vi på Pippi på dvd:n hela dagen medan jag satt och kammade ungarnas hår mer eller mindre konstant.
Jag hittade några små svarta saker i Alfreds hår, men alla verkade stendöda, och i tjejernas hittade jag bara några små små prickar i hårbotten, som inte alls kan ha varit ägg eftersom löss klistrar fast äggen på hårstråna och de här var rakt på skorven i hårbotten. Så nu på kvällen har jag varit lite sur för att de inte fick stanna i morse, för vi hade faktiskt behandlat precis som man ska, och jag är rätt säker på att allt som fanns kvar var döingar som inte smittar. Vi ska kolla igen imorgon bitti, men sen ska faktiskt barnen få gå på förskolan! På alla ställen man läser står det att man får vara på förskolan när man behandlat.
Nu över till nåt roligare, jag är så less på löss nu.
Jag trodde jag hade berättat om Lillys giraff, som hon fick på vägen till Kreta, men efter att ha gått igenom inläggen därifrån ser jag nu att jag visst inte gjort det. På planet dit gick flygvärdinnorna runt och gav alla barn leksaker när vi nästan var framme, och Lilly fick en liten rund mjukisgiraff (japp, rund) och Flora ett litet runt lejon, medan Alfred fick ett memoryspel. Båda tjejerna blev väldigt förtjusta i sina djur på en gång, och jag stoppade Floras i mitt handbagage när vi skulle av, men Lilly (som satt med Christopher) höll i sin. Vi klev av planet ner på marken och fick vänta ett par minuter på en transferbuss in till terminalen, och när vi klivit på bussen, dörrarna stängts och bussen börjat åka sa Lilly: "Min raff!"
Den var borta. Hon måste ha tappat den när hon gick ut från planet, och nu var det ju för sent att hitta den, så det var inget att göra. Men vi tänkte att hon väl lär glömma den fort, hon hade ju bara ägt den i sådär en kvart.
Men någon dag senare sa hon plötsligt "Min raff!" igen och började gråta..! Det här hände ett par gånger till, så jag skickade ett sms till servicenumret vi fått till Apollos personal för att fråga om det fanns någon chans att få en ny giraff av en reseledare som åkte mellan flygplatsen och hotellet, men det gick tyvärr inte.
Dagen innan mamma skulle komma kom jag plötsligt på att: Mamma ska ju komma! Så hon fick ett sms med ett väldigt viktigt uppdrag: Fixa en ny giraff åt Lilly!
Och det gjorde hon. :) Och det fina är att den där lilla giraffen är fortfarande superpopulär. Våra tjejer som aldrig brytt sig om mjukisdjur sover nu med giraffen och lejonet varje natt. De fick dessutom varsin liten tiger/zebra/vaddetnuär på hemvägen (vi bad om att även Alfred skulle få en, för han var lite sotis på tjejernas från ditresan), så nu har de reserver också.

(Och jag är så kär i Floras nya frisyr!)

En annan sak jag visst inte berättade om Kreta heller: man fick inte slänga toapapper i toaletten. Jag läste om det i Apollos informationspärm som låg utanför restaurangen någon av de första kvällarna, men tolkade det som att man inte fick slänga något annat än toalettpapper i toan, men sen läste Christopher lite noggrannare och sa att man nog inte fick slänga det heller utan skulle slänga det i papperskorgen. Då tänkte jag att de måste väl mena att man skulle slänga kisspapper i papperskorgen men bajspapper måste man väl ändå få slänga i toan? Det stod hur som helst inget om det i vårt rum, så vi spolade ner det mesta som vanligt ändå. Men när vi var på restaurangen i Chania sista veckan hade de en lapp på toaletten om att man inte fick slänga papper i toan, och när jag hjälpte Alfred såg jag att det minsann var fullt av bajspapper i papperskorgen. Tydligen har de trånga avloppsrör, men alltså... slänga vuxenbajspapper i papperskorgen i vårt badrum kändes bara för äckligt, även om den tömdes varje dag. Det blev i alla fall inget stopp i vår toa, så jag hoppas att vi inte kloggade igen nåt rör längre bort. Toapappret var väldigt tunt och fjösigt, så det kändes svårt att orsaka ett stopp - hoppas jag.
De städade förresten inte rummen på söndagar - eller jo, de var inne och tog våra använda handdukar utan att ge oss nya, men gjorde inget annat, och när vi frågade i receptionen fick vi bara veta att "det är ju söndag". Då jobbar man visst helst inte. Vi klarade ju oss bra utan städning en dag, men jag tyckte mest det var lite komiskt att de var inne och tog handdukarna och inte gjorde nåt annat. Resten av tiden fick vi bara tre handdukar på grund av det fast vi hade fem när vi kom, och det var ju lite trist. Jag bad om extra en dag när vi skulle tvätta barnens hår, och det fick vi, men de försvann igen sen också.

Hade förresten den här bilden i min TimeHop idag. Jag ser verkligen inte skillnad på tjejerna när de var nyfödda längre! Men när Alfred kom och tittade och undrade vem det var och jag sa att det var Flora och Lilly så tittade han igen och sa: "Lilly är lite större än Flora, så där är Lilly (till höger) och där är Flora." Sen läste jag i kommentarerna till bilden och såg att han hade rätt. Barn alltså, de är otroliga, de har sån koll!

Löss!

I min TimeHop igår hade jag en Facebook-status från för tre år sedan, då jag fick det första telefonsamtalet från Alfreds förskola om att något var fel. Jag mindes det inte alls nu, men tydligen var han dålig i magen och av någon anledning åkte jag till vårdcentralen med honom och de tog ett blodprov och sa att det nog bara var förkylnings-dålig-mage - och jag frågade Christopher igår varför i hela friden jag tog honom till vårdcentralen för dålig mage, och han svarade helt luttrad: "Första barnet...". Anyway, oron när de ringer från förskolan sitter i (även om jag fick en kommentar på den där FB-statusen som sa typ "Snart kommer du fråga saker som 'Är du säker på att det behöver sys? Kan ni inte bara plåstra om honom ordentligt?' ;)"), så när jag var ute och gick med tjejerna idag och telefonen ringde vid 12-tiden och jag såg att det var från Alfreds avdelning blev jag lika orolig igen.

Det var inte en av hans vanliga fröknar, utan en annan tjej som jag inte riktigt har koll på, och hon var så långsam med att klämma ur sig vad det var för fel så jag hann tänka "Kräks? Slagit sig?" och diverse andra jobbiga tankar innan hon fick fram: "Kan ni komma och hämta Alfred? Han har löss - jag såg de små svarta krypa runt i hans ljusa hår." Jag blev helt paff - det var precis i början av terminen som vi fick veta att det gick löss på förskolan, så det trodde jag var över vid det här laget, plus att det faktiskt inte kändes så farligt i jämförelse med alternativen som jag hann tänka på.

Jag var nästan borta i Borstahusen, så jag ringde Christopher som fick åka och hämta honom och åka till apoteket och köpa Linicin, och när jag kom hem var Alfred redan schamponerad.

Så när jag och tjejerna ätit lunch var det vår tur - för när vi luskammade hittade vi flera små små svarta prickar i Floras och Lillys huvuden, och när Christopher kollade mig hittade han en stor rackare i nacken på mig.

Helt ofattbart att det kunde kravla omkring en 2-3 mm lång insekt i huvudet på mig utan att jag märkt något! Men han hittade å andra sidan inget mer, så kanske att Alfred haft sina i några dagar och att de precis börjat sprida sig till oss andra.

Flora hatar ju att få håret tvättat, så hon var inte det minsta glad. Alfred däremot tog det med ro, han somnade till och med i Christophers knä när han höll på och kammade.
Förskolefröken trodde att vi fått dem på Kreta för att de var svarta och inte ljusa, men när jag googlade lärde jag mig att de kan ha alla nyanser från gulvita till svarta, så jag tror nog att de kom från förskolan ändå, eftersom det gått löss där.
Jag har haft lösskräck sen lågstadiet, när det ryktades att en tjej i min klass haft löss, och den stackaren sågs som äcklig i flera år efteråt, trots att vi inte ens visste om hon haft det på riktigt. Nu när jag väl haft skiten får jag ändå säga att så sabla äckligt var det inte. Fast nu hade jag, Flora och Lilly inte så många i och för sig - jag hittade bara en enda stor när jag kammade Lilly efter schamponeringen, och Christopher tog Alfred och Flora (som inte heller var illa). I Christophers hår hittade jag inget utom några små fnuk som lika gärna kan ha varit död hud, men han schamponerade för säkerhets skull (det var den moderna sortens schampo som inte riskerar resistens), så slipper vi oroa oss.
Och fast vi läste att man inte ska behöva tvätta sängkläder och sånt gjorde vi det ändå, för Christopher hittade ett äckel som kröp omkring på vårt lakan där Alfred brukar sova, så nu har jag tvättat fem maskiner med alla lakan, handdukar från hårtvättarna och kläder... Och om nio dagar ska vi göra om proceduren ifall några ägg överlevt. Livat värre. Som Christopher sa: "Skaffa barn, sa de. Det blir kul, sa de." ;)
På den positiva sidan är förstås att vi alla har fått rena lakan och att vi alla fem samtidigt har renare hår än nånsin, typ.
Imorgon ska Christopher på jobbmöten i Stockholm från 5 på morgonen till midnatt, så mamma kommer hit för att hjälpa mig efter förskolan - hoppas att inte hon också fått våra löss så vi får tillbaka dem... Men hon var hos frissan dagen efter hon var här sist, och när jag googlade stod det att frisörer bör upptäcka löss, och jag får väl kolla henne när hon kommer för säkerhets skull. Schampot och sprayen som ska skydda mot nya löss var så sjuuukt dyra, så det här vill vi inte göra om: 750 spänn fick Christopher punga ut (fast då köpte han iofs en flaska mer än vi verkar behöva, men ändå).
Jag hade tänkt berätta om lite roligare saker idag, men det spar jag till imorgon istället nu efter en halvdag helt fokuserad på äckellöss...

Simmat idag

Det har varit en bättre dag idag tack och lov! Bara en enda gång har vi behövt hota Alfred med listan, och det har generellt sett varit väldigt lite bråk idag - så skönt!

Kanske för att vi hade så roligt i förmiddags? Vi åkte nämligen till Karlslundsbadet direkt efter frukost. Och vilket ställe! Flera olika bassänger, där den "kallaste" var 28,6 grader varm, enligt en termometer på väggen (ca 30 grader i luften), och plaskbassängen och två olika bubbelpooler var ännu varmare (det var nästan så att det kändes som att jag brände fötterna när jag klev ner i plaskbassängen första gången). I en pool fanns det en tunnel där det var strömmar så att man fick skjuts igenom, och både jag och Alfred skrattade så vi nästan kiknade när vi åkte där, man kunde simma ut i en liten bassäng utomhus genom ett hål i väggen, det fanns en klättervägg vid den största bassängen som man kunde hoppa ner i vattnet från, det fanns två olika vattenrutschbanor; en som var lagom för Alfred och en större som jag testade och nästan blev rädd för den var så brant (fast i en tunnel, så det var ingen fara), fast den var rolig, men det kändes lite som att vara på Liseberg i en bergochdalbana, och i plaskbassängen fanns en liten rutschbana för bebisarna. Huuur fint som helst, och alla barnen var överlyckliga. Så dit får vi åka igen, ofta.

Ikväll klippte jag tjejernas luggar, och Flora blev så söt! Hon har bara varit helt tufsig i håret ett tag nu, så jag klippte lite på sidorna också så det blev lite mer struktur på det. Hon blev supernöjd när hon fick se sig i spegeln också. :)
Igår rotade jag förresten igenom hela rummet med ouppackade lådor efter Alfreds gamla vinteroveraller för att se om någon passar tjejerna nu, och hittade dem till slut. Vi har två i storlek 80 och en i 92, och som tur var passar båda 80:orna fortfarande Flora och 92:an kan Lilly redan ha, så då slipper vi köpa overaller i år. Det känns lite jobbigt att de antagligen kommer behöva olika storlekar på kläder nu eftersom Lilly dragit iväg och är 6 cm längre än Flora, men just i det här fallet var det ju väldigt praktiskt. Jag måste dock köpa en ny skaloverall till Lilly, för hon kan inte ha förra årets längre, vilket Flora kan, och jag hade hittat en precis likadan i en storlek större på Tradera men missade auktionsslutet nu ikväll när jag lade tjejerna - sjukt irriterande.
Jag skar förresten en pumpa igår, som blev rätt bra, och nu står den och lyser på vår balkong.

Nya regler

Usch, jag har haft en så erbarmligt dålig dag att jag bara vill börja om på nytt imorgon. Det började med att Alfred kissade i vår säng vid 5-tiden, och efter det har allt bara fortsatt gå snett med bråk och skrik. Nu har jag gjort en lista med saker som Alfred gillar: tv, glass, leksaker och lördagsgodis, och de nya reglerna är att han får två varningar när vi säger åt honom något, och gör han fortfarande inte som vi säger så väljer vi en av punkterna på listan och så ryker det (glass kommer bara funka på fredagar och godis på lördagar, men ändå). Får se hur det går.
Nu ger jag upp för idag.

Kusin!

Igår blev det äntligen officiellt: Alfred, Flora och Lilly ska få en ny kusin! :)
Min syster Johanna är gravid, och jag har vetat det sedan dagen hon kissade på graviditetstestet i augusti, men det var först igår hon gjorde KUB-ultraljud (i vecka 13) och vågade börja tro på att hon och hennes sambo Victor faktiskt ska få ett friskt barn - hon har varit ännu nojigare än jag och varit i stort sett säker på att hon skulle få missfall, för hon hade fått för sig att hon inte kunde bli gravid alls (av inga skäl alls annat än att nån spådam hade sett nervös ut när hon av någon dum anledning frågade om hon skulle få barn snart). Men nu är hon i alla fall förbi värsta missfallsrisken och allt såg toppen ut på ultraljudet, så nu hoppas vi bara att allt går som det ska, och i så fall så ska mitt lilla syskonbarn komma i slutet av april.

Jag tycker det är superroligt att typ återuppleva en graviditet utan att behöva må dåligt själv, och Johanna som aldrig varit intresserad av barn alls förrän hon nu träffat rätt kille har frågat mig om praktiskt taget allt, högt och lågt, om symptom, illamående, mat, trötthet, oro, ultraljudsbilder och allt vad det nu har varit, så jag kallar mig hennes personliga graviditetsproduktionsledare. ;)
Det enda tråkiga är att de bor i Stockholm, och där bor ju inte vi längre, men jag får väl åka upp och hälsa på dem då och då när bebisen har kommit helt enkelt.
Det var förresten en kompis som kommenterade när hon outade ultraljudsbilden på Facebook att det väl var tur att det bara var en bebis, och Johanna svarade att det hade varit praktiskt att få två på en gång, och mina tvillingar är ju så gulliga. Det där verkar vara en ganska vanlig uppfattning att det är så "praktiskt" att få två på en gång, och det är ju ungefär precis exakt vad det inte är. Så jag kunde inte låta bli att kommentera att "Jaaa, det har baaaara varit roligt och gulligt att ha två (tre) på en gång. Bara." Jag tror att hon kommer bli nog så chockad av arbetsmängden av att bara ha ett barn, om jag känner henne rätt. :) Jag hade faktiskt väntat mig att hon skulle välja bort barn helt, men jag är glad att hon inte gjorde det. Så hur som helst: superroligt!

Två år idag!

Idag fyller världens två vackraste blommor två år!
Våra ljuvliga, smarta, roliga, söta, skitjobbiga, fantastiska, viljestarka, egensinniga, underbara, kärleksfulla, snälla, busiga, mammiga, stora små tvillingar har redan varit hos oss i två hela år, och som alla med barn säger så har det gått så ofattbart fort. Samtidigt som det känns som att de alltid har varit med oss - livet före dem känns overkligt, och ett liv utan dem helt otänkbart.

Lilly, vår lilla clown och charmör som spexar och flirtar med främlingar, men som ibland ändå borrar in ansiktet vid min hals i fullständig blyghet, som pratar långa meningar och förklarar saker så bra, som alternerar mellan att vara en ångvält som kastar saker omkring sig och att sitta och sortera småsaker och lägga saker på rätt plats, som kastar sig i min famn för att kramas och pussas - vad jag älskar dig, fantastiska lilla unge!

Flora, vår lilla försiktiga och avvaktande tjej, som plötsligt överraskar oss med att knata iväg själv och bara göra saker som vi inte hade en aning om att hon kunde, som är lite mer sparsam med orden, men istället väljer noga och eftertänksamt vilka hon ska säga för att tydligt få fram sitt budskap, vårt lilla flockdjur som hatar när någon av oss ens går till ett annat rum, men ändå är så självständig och modig och klarar sig bra ensam en stund, och tankar trygghet nära nära mamma på nätterna - vad jag älskar dig, underbara lilla barn!

Vi var på vårt nya BVC idag för att vägas och mätas, och de hade ett superfint väntrum där alla leksaker var nya och spännande.

Till och med stolarna var roliga.
Flora är nu 81 cm och väger 10,7 kg (två kurvor under medel, som alltid), och Lilly är 87 cm och väger 12,7 kg, och har nu gått upp till medelkurvan.

Väl hemma hade vi kalas med mormor, farmor och farfar, och det blev visst lite fler presenter än vi tänkte ändå...

Bullar, småkakor, rulltårta och en tårta med två ljus var såklart! Som blåstes ut flera gånger, av både Flora, Lilly och storebror. Tårtan hade mormor bakat eftersom mamman visst inte riktigt hann.

Av mormor fick tjejerna kläder och varsin jättefin skattkista/smyckesskrin med armband (från Kreta), halsband och roliga hårskenor. Flora gillade sin jättemycket, men ville a-b-s-o-l-u-t inte vara med på kort när farmor och jag ville fota, så hon låtsades inte se oss. :)
Och Alfred fick ett flygplan. Jag lärde mig av min älskade oldemor när jag var liten att när ett barn fyller år ska man ge åtminstone något litet till syskonen också, och jag tycker det är en bra devis.
Gudmor Nina hade också skickat presenter: varsin bok som blev väldigt poppis på en gång (Flora spelade nästan slut på batteriet i den som hade en musikknapp).

Och av farmor och farfar fick de (på beställning av mig och Christopher) varsin springcykel! (Och kläder, och Alfred fick en skjorta och fluga.) Lilly provade direkt, men Flora ville först inte. Fast bara en liten stund senare klev hon på sin cykel och bara körde. Hon kunde direkt!

Och Lilly kom också igång bra, men ville absolut att man skulle hålla i ändå (fast det ville Flora också oftast), men det räckte att vi höll löst om hennes axlar, så vågade hon också.

Våra duktiga stora små tjejer!
Av Alfred fick de varsin bil (Flora en röd och Lilly en gul) och Flora fick också en röd brandbil och Lilly en gul taxi, av mig och Christopher fick de maxi-pärlor, Pippi-dvd, kläder, varsitt munspel så de inte behöver sno Alfreds, och alla tre barnen fick varsitt vackert fjärilsfoto från Liljebergs. Alfred fick en lastbil med två bilar att lasta på och ett timglas. Lite lagom ändå, tycker jag nog.

Kvällen före födelsedagen

Idag när jag hämtade på förskolan var alla tre barnen ute - hurra! Alfred var jätteglad för att han hade fått vara ute lääänge idag. :) Sen började alla tre bråka med varann så fort vi kom hem, men det är ju en annan femma - det verkar vara vår nya vardag.
För min del har jag bråkat med Telia igen: efter att ha väntat på att Skanova ska komma hit och koppla ihop våra avklippta teleledningar i två gånger tre veckor (deras normala väntetid) eftersom någon på Telia missuppfattat vad vi sagt typ tusen gånger så ringde jag idag igen och fick veta att även killen som för tre veckor sen verkade förstå vårt problem inte hade lagt någon beställning ändå, så killen idag, som förhoppningsvis fattade vad som krävs, fick lägga en ny order som först ska ta två veckor att behandla och sen tillkommer Skanovas väntetid på det. Det är helt sabla otroligt det här. Nu har det gått snart två månader sen vi fick veta att klantarslet som bodde här förut klippt av ledningarna och vi har ännu inte fått in varken bredband eller tv. Tack och lov för Bredbandsbolaget som låter oss låna mobila bredband under tiden vi väntar, och för att vi har en dvd-spelare och en massa barnfilmer, annars hade vi gått under allihop.
Ikväll kom Christophers föräldrar hit, på genomresa från Lysekil till sitt nya hem i Frankrike, för att vara med på tjejernas födelsedag imorgon, och alla tre barnen var överlyckliga och har showat och sökt uppmärksamhet hela kvällen. Så vårt gästrum invigs inatt!
Imorgon ska barnen till förskolan som vanligt, och vi skickar med dem glasspinnar för att fira - ingen sockerfri förskola här inte, de föreslog att vi skulle bjuda på glass, så då gör vi väl det - och så ska Flora och Lilly till BVC på eftermiddagen för att vägas och mätas. På förmiddagen ska jag träffa en reklambyrå i Malmö för att förhoppningsvis få in en frilansfot, och sen efter BVC kommer min mamma hit också så vi kan fira födelsedag.
Nu måste jag slå in de sista presenterna och sen gå och lägga mig! Sista kvällen med ettåringar till barn. Galet.

Magen då och nu, Montessori och mammakrav

Två år sen vs idag!

Jag gick upp 1-2 kg på Kreta av alla efterrätter och är "tjockare" än jag varit på några år, men måste ju ändå erkänna att jag är rätt smal, särskilt i jämförelse med när jag var tvillinggravid... :)
Mina magmuskler har nästan gått ihop nu - under naveln är de helt hopvuxna, men ovanför är det fortfarande lite knappt en fingerbredds mellanrum, och min mage svullnar rejält när jag ätit, fast sån har jag å andra sidan alltid varit, så jag vet inte om jag kan skylla det på diastasen.
I förmiddags var vi på rundvisning av Montessori-förskolan i Landskrona. Vi blev nästan lovade platser där i våras, men bestämde oss för att inte söka eftersom den ligger rätt långt bort, och vi då fortfarande trodde att vi skulle få platser på en förskola nära vårt hus eftersom vi skulle flytta till en liten stad. Men nu när vi ändå fått en förskola som ligger såpass långt bort kan vi lika gärna fortsätta lika långt till bort på samma väg och åka vidare till Montessori. Jag visste egentligen inget alls om deras pedagogik, men Christopher har gått i Montessori från förskolan till nian och älskade det. Och jag måste säga att jag blev helt såld av chefens rundvisning: de hade fantastiska lokaler, en underbar stor gård, hur mycket pedagogiska leksaker som helst och när vi gick igenom en avdelning där det var nästan 20 stycken 3-5-åringar där det knappt hördes ett ljud för att alla satt och lekte koncentrerat med olika saker kände jag att det där nog vore nåt ändå. Chefen sa att vi kan få platser i augusti om vi ställer oss i kön, så vi kommer göra det. Men på något sätt fick jag dåligt samvete både för att jag nekade våra barn chansen att börja där direkt och för att vi överväger att byta från den förskolan vi har...
Men när vi hämtade barnen och jag pratade med Alfreds fröknar om att Alfred blev ledsen för att de inte var ute igår (och inte idag heller, visade det sig), så fick jag inte mycket gehör. De sa att de går efter "lyssnandets pedagogik" och kollar med barnen på morgonsamlingen vad de vill göra under dagen, och då har barnen tydligen velat vara inne och göra Halloween-pyssel idag och igår, och Alfred "pratar så tyst" att de inte vetat att han ville gå ut, och de är ute "jättemycket" men vi har ju varit borta i två veckor så vi vet ju inte hur mycket de har varit ute. Men vi vet ju hur de var ute i september, och det var verkligen inte mycket. Så jag vet inte. Det berodde inte på att vissa barn saknar varma kläder i alla fall, sa hon, så jag behöver inte tradera hem overaller till andras barn åtminstone.
Vi hade i alla fall en överaktiv unge när vi kom hem, och jag har varit en usel mamma som varit irriterad och snäst på barnen när de varit stissiga och bråkat och vägrat sitta still vid matbordet.
Jag måste sova mer, det är ett som är säkert. Flora har vaknat just när jag varit på väg att gå och tvätta mig två kvällar i rad, och vägrat somna om utan mig, så jag har somnat vid halv två-två, och sen vaknat vid 6-tiden och haft svårt att somna om, så idag har jag helt röda ögon och ett värdelöst humör.
Jag har på sistone läst flera krönikor om dagens krav på mammor; att man ska laga ekologisk mat åt sina barn, träna och utveckla och förverkliga sig själv, ordna temakalas på födelsedagar, ha ett vackert hem, vara en sexig fru samtidigt och allt det där, för att kunna lägga upp fina bilder på Instagram om sitt perfekta liv, typ. Nu står vi ju inför en dubbelfödelsedag på torsdag, och både jag och Christopher känner att: de fyller ju bara två år, de har ju ingen koll på vad en födelsedag är ens. Jag har sett i tvillinggruppen att folk har ordnat kalas med sagofigursteman och grejer, men alltså... Nej.
Jag bakade, med hjälp av alla barnen, småkakor i form av L (Lilly), F (Flora), 2 (år) och A (Alfred) idag, och så tar vi bullarna jag bakade strax innan Kreta och så bakar jag en tårta av kladdkaka med hallon-grädde-mos på (tjejerna åt inte så mycket av min vanliga gräddtårta när jag fyllde år, så jag tror att de kommer gilla det bättre), och så kommer farmor och farfar imorgon och stannar över födelsedagen, och mormor kommer på födelsedagen, och så får de bara ett par paket var av oss.
Som en kompis kommenterade en krönika på Facebook: deras dotter är överlycklig om det finns paket att öppna, något sockrigt att äta och någon mer än mamma och pappa är hemma. Det räcker gott och väl. Och ja, jag syltar, saftar och bakar, men det är ungefär så långt min Instagram-perfekt-liv-ambition sträcker sig. Orka bry sig om vad man "ska" göra.

Fixa overaller till förskolan

Ikväll har jag varit på mönsterkonstruktionskurs, eftersom jag inte vill gå på min vanliga tid på torsdag då tjejerna fyller år (det är andra grupper måndag till onsdag). Det går lite långsamt, men nu har jag i alla fall ett helt klänningsmönster och har klippt tyget till en toille som jag ska sy ihop nästa gång, efter höstlovsuppehållet. Då ska jag också försöka hinna gå på två extratillfällen för att kompensera för de två veckor jag missade på Kreta.
Flora var jätteledsen när jag skulle åka, hon är så mammig igen. Hon har fått sova med mig båda nätterna sen vi kom hem nu, så jag hoppas hon snart har tankat upp sig på trygghet igen och förstår att vi inte ska åka någonstans ifrån henne utan vara hemma ett tag nu (fast att jag åkte ikväll var förstås lite motsägande mot det).
Jag har gått och sugit på mitt hår lite då och då sen vi kom hem, för jag har saltvatten kvar i det och jag älskar att ha salt i håret, men imorgon måste jag nog tvätta det tror jag. Medelhavet är ju så salt att efter att jag badat och soltorkat hade man kunnat skrapa salt av mig och fylla ett mindre saltkar. När jag låg och soltorkade på en solstol och sen böjde på benen kände jag hur saltlagret krackelerade. :)
Jag var förresten på Arbetsförmedlingen idag också, för min arbetsförmedlare sa att jag måste infinna mig på plats efter semestern så de vet att jag verkligen är tillbaka som arbetssökande. Men det visade sig att han slarvat och inte alls satt mig som förhindrad, utan bara skrivit det i nån sorts logg, fast det skulle inte påverka mig åtminstone, jag har inte gjort något fel. Alltid nåt.
Alfred var på förskolan idag och det hade gått bra, men de hade inte varit ute alls idag, vilket han var lite ledsen för. Tydligen är det en del barn som inte har varma kläder, säger personalen, så då får alla stanna inne... En fröken på en annan avdelning som jag småpratade med på gården en dag i september sa ungefär samma sak när jag frågade varför de inte är ute så mycket; att en del inte har galonkläder. Jag antar att det är ganska nyanlända familjer som inte har jobb och så mycket pengar eller dålig kunskap om svenskt väder, men jag vill inte att det ska påverka så att inte barnen får vara ute, så nu håller jag på att kolla Tradera efter billiga vinteroveraller som jag kanske ska försöka buda hem och skänka till förskolan. Alfred älskar ju att vara ute och leka, och eftersom vi inte är ute så mycket för att jag har svårt att hålla koll på alla tre barnen på lekplatser som inte är inhägnade och med andra barn, så vill jag ju att han ska få vara ute på förskolan. Särskilt på höst och vinter när sjukdomar frodas bland barn som trängs inne. Jag ska försöka prata med hans fröknar imorgon och se om det kan hjälpa om vi fixar lite vinterkläder - de sa ju på inskolningen att de har en utomhusverksamhet, men hittills har de varit ute mycket mindre än på Alfreds förra förskola.
Och vi satte glögg idag, som planerat!

Borta och hemma

Jaha, nu känns det redan som att vi aldrig varit iväg. Hade det inte varit för all tvätt jag tvättat idag och igår och för att jag är så solbränd och för att tjejerna fortfarande ropar på sin kompis Christos hade jag nästan tänkt att det bara var en dröm. Nej, såklart inte, men... ja, du vet. Och för det galet kliande myggbettet på min vänstra armbåge också förstås! Jag fick det en av de sista kvällarna, och armbågen svullnade så jag fick en stor röd bula på den - nu har svullnaden gått ner, men det kliar ibland fortfarande så jag nästan vill hugga av mig armen. Jag smörjer med medlet jag köpte på hotellets mini market, och det hjälper lite åtminstone.
På tal om solbränna är Alfred så söt: han är jättesolbränd i det lilla glappet mellan badbyxorna och badvästen (det blev likadant i somras) - uppenbarligen spenderade han mest tid i vattnet.
Och för min del är det nästan lite tråkigt att jag mest håller mig hemma och inte träffar folk som man ju gör när man har ett jobb, eftersom jag är så tjusigt solbränd. Men imorgon måste jag gå och rapportera till Arbetsförmedlingen att jag är hemma igen (det får man inte göra via telefon eller nätet, eftersom de ju inte vet var man är då), så nån får se mig i alla fall. ;)
Mina fötter är rätt så välvårdade också, eftersom jag upptäckte redan första dagen att stenbeläggningen vid vår närmsta pool var mer effektiv än en fotfil. :) Fast jag fick någon form av hälsporre i höger häl någon vecka innan vi åkte, efter att jag stått upp en hel dag och gjort äppelmos och grejer (men det syns ju inte förstås). Efter lite googling har jag gjort tåstretching varje morgon när tjejerna kommit över och ammat i sängen, och lyckats hålla det under kontroll, hoppas det fortsätter så.
Jag hade typ fantomsmärtor efter all inclusive-armbandet inatt; det kändes som att jag fortfarande hade det på mig. Bisarrt. Och ont i benen - min kropp blev nog chockad av att få sova i en skön säng igen.
Både Alfred och Lilly har pratat om att bada idag, så vi får nog ge oss iväg till badhuset snart. Ingen av dem har bett om glass dock - jag trodde att de skulle bli beroende av att få glass varje dag, men faktiskt verkade de ha ledsnat lite på glass den sista eftermiddagen. Vi gick som vanligt till restaurangen och tog glass, men jag tror inte någon av barnen åt upp faktiskt. Det fanns några små torra croissanter också, som inte var så frestande, men efter en stund kom Christos och gav oss några små bakverk, som de tydligen precis fyllt på på fikabordet. De var typ musselformade och friterade med socker och kanel på, och fyllda med en kesoliknande ost. Jättegoda var de! Har ingen aning om ifall det var nåt typiskt grekiskt, eller vad det var, tyvärr.
Jag köpte förresten en jättestor bit Graviera-ost i saluhallen i Chania, som jag får ta och öppna någon dag. Feta köpte vi ingen dock, och det börjar jag nästan ångra nu, för efter 14 dagar med fetaost både till lunch och middag blev nog jag lite beroende istället. Fetan på hotellets buffé var supergod - den vi fick på restaurangen i stan var ju mycket tråkigare, så vi frågade i receptionen om det var nån särskild sort, men fick inte riktigt något bättre svar än att den var köpt inne i Chania och säkert kunde hittas i saluhallen. Men eftersom vi inte kan grekiska tror jag vi hade haft svårt att hitta rätt sort, så vi struntade i det.
Det var väldigt kallt i huset när vi kom hem förresten. Våra element har skvalat som värsta akvarierna sedan vi flyttade in, och Christopher har försökt lufta dem, men det har knappt hänt något, så när vi kom hem var de flesta av dem kalla. Nu har han läst på lite om element och fått igång ett par av dem åtminstone, så nu är det lite bättre. Det ska komma nån fjärrvärmeperson nästnästa vecka för nånting som jag inte riktigt fattat, men då kan vi förhoppningsvis få hjälp om vi inte fixat det själva tills dess.

Annat tråkigt med att vara hemma är ju att vi måste laga mat och diska själva igen... Redan igår kväll lyckades jag skära mig i två fingertoppar av något så fånigt som att öppna en pizzasalladburk för att skölja ur den. Det bådar gott, det här. 
Det har varit ett fasligt bråkande på barnen idag. Det var lättare att distrahera dem på Kreta när vi var på stranden och gjorde andra roliga saker, men idag har jag varit nära brytpunkten många gånger, så även om jag inte gillar att känna så så är jag lite glad att Alfred ska till förskolan imorgon... Imorgon blir första gången vi testar att bara han ska dit och tjejerna stannar hemma - tisdag till fredag ska de gå allihop, men måndagar bara Alfred för tillfället, så ser vi hur det går. Flora har visserligen nämnt fröknarna Titti och Amra rätt många gånger under semestern, så hon kanske vill vara där mer, vi får se.
Flora har förresten börjat med en ny grej, några gånger hittills: när hon gjort något som jag blivit sur över så fjäskar hon supermycket med mig för att göra mig glad igen! Hon smilar, gullar och klappar mig tills jag börjar le igen, och det är så otroligt gulligt.
Nu när jag inte har semestern att se fram emot längre får jag börja planera för jul istället: imorgon ska vi sätta glögg!

Hemma igen

Jag kan inte säga att jag längtade hem till tiogradiga höst-Sverige alls, men det skulle åtminstone bli rätt skönt att bli av med plastarmbanden vi haft på oss dygnet runt i två veckor för all inclusive. De var precis samma sort som dem jag brukade ha på mig när jag var backstage på festivaler en gång i tiden, och de var lika obekväma nu som då... Enda positiva var att när vi checkade in låg det illgröna och lila armband på receptionsdisken och vi slapp i alla fall de illgröna.

Vi lyckades komma i tid till bussen i morse - jag vet inte riktigt vad som hänt med oss, vi kommer i tid till saker!

Frukosten öppnade dock inte förrän 07:30 och vi skulle vara i receptionen för att lämna nycklarna innan vi tog bussen vid kvart-tio i åtta, så vi fick ta med oss frukost och äta på flygplatsen.
Vi hade lyckats med vad som kan ha varit den perfektaste packningen i historien - vi hade med oss en väskvåg och lyckades packa alla tre resväskorna med mellan 19,3 och 19,7 kg och fick med oss allt. Vi hade lagt lite blöjor och annat sånt i handbagagen för att få ihop vikten, men inget blev överfullt ändå. Och så kom vi till incheckningen och de vägde inte ens vårt bagage! Allt jobb för inget, men vi fick åtminstone inre tillfredsställelse. ;)

Lilly sov jättedåligt inatt, av vilket förstås även följde att jag och Christopher sov som krattor (särskilt Christopher, som börjat stressa över jobb redan). Men barnen sov åtminstone en stund var på flyget. Flyget hem tog bara knappt tre timmar (ner tog det tre timmar och en kvart eller så), och det fick lyfta lite i förväg, så vi landade 40 minuter före planerad tid, så det var ju trevligt. Klart hanterbar flygtid för att komma till Kreta; nästan hälften mot att flyga till Kanarieöarna, så det var ju väldigt praktiskt med små barn.

Lite lek hanns med på planet också.

Och lite tröttmys. Mamma hade tyvärr inte fått plats i närheten av oss, men Lilly satt hos henne en stund ändå.

Och sen kom vi hem och allt var en total kontrast mot dagen innan... Elva grader och duggregn mötte oss på Sturup. Men bilen startade, vilket vi inte riktigt hade vågat hoppas på efter att den stått still i två veckor (batteriet krånglar lite ibland).
När vi kom hem blev barnen åtminstone överlyckliga för att återse sitt lekrum, och fyllde hela golvet med leksaker. Vi hade knappt med oss några leksaker till Kreta, så att se annat än sandleksaker var fullständig lycka.
Men Lilly gick och pratade om Kreta hela eftermiddagen: vid ett tillfälle satte hon sig till och med i trappan och hämtade sina skor och sa "Lilly åka Keta", lilla sötnosen. Alfred sa också flera gånger att vi ska åka tillbaka dit. Så vi får väl helt enkelt börja spara till en resa till (även om det inte blir till samma ställe, det kan ju vara roligare att testa något nytt) - vi har inte riktigt fått ordning på vad det kostar oss att bo här än, men enligt våra beräkningar innan vi köpte huset skulle vi spara några tusen i månaden mot att bo i Västertorp, så något ska vi väl kunna spara även om jag inte har något riktigt jobb än.
Nu har vi varit hemma i några timmar och det känns redan som att vi inte varit borta - jag gillar inte riktigt det med att komma hem faktiskt. Men vi har lagt in alla 500 bilder vi tog med systemkameran i våra datorer, så vi får väl försöka återuppleva resan genom foton. Jag lär plåga er med några till här!

Kreta dag 14 - sista dagen

Jaha, nu var det slut på semestern då; två underbart varma och härliga veckor har gått. På ett sätt har det gått snabbt, men samtidigt känns det som evigheter sedan vi var hemma. Jag är väldigt glad att vi tog två veckor, för hade vi varit tvungna att åka hem efter en vecka hade det känts alldeles för kort. Det har i alla fall helt klart varit värt pengarna.

I morse testade alla barnen de små fjärilsklämmorna jag köpte åt dem på en minimarket i närheten. Vi var smarta och tog med särskilda frukostkläder till tjejerna hit för att de brukar kladda ner sig så mycket vid frukosten, så det är dumt att ta på dem rena kläder då - de här gjorde det inget om de blev lite smutsiga. De har hållt sig förvånansvärt rena ändå faktiskt. Kanske för att de inte ätit så bra - som man kan se på nästnästa bild får vi sitta och truga i dem mat var de än befinner sig.

Idag upptäckte vi att det fanns mjölk vid frukosten... I två veckor har vi och barnen druckit äcklig "äppeljuice" och apelsinnektar - Lilly blev så lycklig när hon fick mjölk och hinkade i sig tre glas.

Japp: barnen smet ut till poolen, vi fick hänga med och trycka i dem bullar...

På stranden var det ganska blåsigt igen och soldis större delen av dagen, men skönt ändå. Vattnet var lite grumligt av vågorna, och bottnen var full av fina stenar som följt med vågorna in.

Flora har värmt upp mer och mer för Christos, och sedan igår ropar hon på honom så fort hon ser honom. Hon har dock inte lärt sig säga hans namn, utan ropar istället "kompis", som hon uttalar som "Tompa". Jätteroligt, faktiskt! Han brukar inte fatta att det är honom hon ropar på, eller så ignorerar han det för han har jobb att göra, men på filmen här vinkar han till slut i alla fall.

Alla barnen beställer dricka till middagen.
Lite senare bjöd Flora och Lilly alla som passerade dem på väg till buffén på gratis underhållning: de stod och hoppade och tjoade och showade - jag tackade vår lyckliga stjärna för att de är tvillingar och söta, för de flesta såg glada ut, så då hann jag äta upp min mat utan att behöva skälla på dem och hämta tillbaka dem till bordet...

Efter middagen gick vi ner till receptionen för att dubbelkolla när bussen går imorgon bitti (klockan 8), och när vi gick förbi poolen sa Lilly "Ninny bada! Äta mat, Keta". Det skar lite i hjärtat att behöva upprepa för henne att vi åker hem imorgon så hon inte får bada mer här... Men vi får ta oss till badhuset hemma nu när även tjejerna lärt sig att gilla att bada, så får vi hoppas att de fortsätter tycka det är roligt. Vi har packat allt som går att packa i förväg, och på något vänster har vi lyckats få ihop tre proppfulla väskor som kommer väga några gram under 20 kg styck igen, fast vi har gjort åt de flesta blöjorna och lite annat förbrukningsmaterial vi hade med oss... Det verkar som att vi precis klarar viktgränsen åtminstone, men i värsta fall verkar mamma ha ett par kilo till övers om det kniper.
Nu sitter jag för sista kvällen på terrassen och lyssnar på den grekiska musiken som strömmar ut från restaurangen där personalen plockar i ordning för kvällen. Inte min musiksmak direkt, men mysigt ändå. Hej då Kreta, det har varit ljuvligt!

Kreta dag 13

Usch, nu börjar det närma sig hemresa. Jag längtar inte alls hem än och skulle lätt kunna stanna längre! Det märks dock att vädret är på nedgång - enligt prognosen ska det bara bli 16-19 grader i slutet av nästa vecka, så vi åker nog hem i rätt tid visserligen. Men det är bara så skönt att vara här! Inga måsten (förutom att pricka in tiderna för alla måltider), ingen matlagning, ingen disk, bara sola och bada och ha det skönt - ja, förutom allt bråk och stök när vi ska smörja in barnen och allt sånt, men äsch.
Igår hade jag en rätt dålig dag faktiskt: först det där med att jag började gråta av det missade samtalet från Arbetsförmedlingen, sen vid middagen insåg jag att vi inte har någon som helst ordning på våra barn - ibland ger vi liksom bara upp när vi inte lyckas få tre små barn att sitta stilla och äta snällt, utan låter dem springa omkring bäst de vill, men nu när mamma är här och ser oss lite utifrån och påpekar att sådär kan de ju inte få bete sig blir jag så trött och ledsen. Vi måste komma på någon slags struktur som vi får köra med när vi kommer hem. Jag har börjat med att säga till alla barnen att när vi äter så sitter vi still, och det hjälpte åtminstone lite på frukost och lunch idag. Sen fick jag inte gå på toa utan att alla tre barnen skulle klämma in sig plus två heliumballonger på toa, så jag fick ge upp och lägga barnen med svinont i magen, och sen hamnade jag i en diskussion om en debattartikel om amning på facebook, där professor Agnes Wold i sin iver att minska skuldbeläggningen av mammor som inte vill eller kan amma istället skuldbelade oss som ammar (en mycket större grupp, väl?) genom att berätta att det finns studier som visar att amning är livsfarligt och cancerframkallande pga miljögifter som förs över genom bröstmjölken, så man bör inte amma i mer än fyra månader. Tack för den, säger jag som fortfarande ammar inte mindre än två barn som snart är två år.
Som tur var har idag varit mycket bättre. Att vakna till den här utsikten av en solig dag genom gardinerna är så härligt!

Visserligen bråkade barnen så mycket när vi skulle smörja in dem efter frukost att vi hotade att ingen skulle få följa med till stranden, flera gånger, men när vi väl kom ut i solen blev allt mycket bättre.

Vi gick alltså till stranden idag, och Lilly som ganska länge vägrat hålla Alfred i handen ville göra det idag, så båda var så glada.

Alfred lekte med sin nya kompis Bjørn - ingen av dem förstår ett ord av vad den andre säger, men de har roligt ändå. Jag måste ju göra nåt åt det här med att mitt barn som är kvartsdanskt inte förstår danska. Det bör ju hjälpa att vi bor i Skåne nu åtminstone, så det får bli ett projekt.

Mormor byggde, Flora förstörde, ordningssamma Lilly blev mycket upprörd.
Men åh, jag är så lycklig när jag är i solen vid havet och ser hur glada mina barn är! De har sprungit nakna i sanden, plaskat i vattnet och lekt och myst, och det är så underbart!
Vid lunchen jobbade vår vän Christos, som normalt inte börjar förrän klockan tre, och när jag och barnen var i foajén vinkade han oss till sig och tog fram en stor låda med bakelser. Han fyllde visst år idag (27, tror jag han sa, han pratar rätt knackig engelska) så han bjöd oss på bakelser, sötnosen! Innan, när vi beställde dricka, sa han till oss att vi är bästa familjen. :) Jag hörde bara att han sa det på engelska, men Christopher sa sen att han sa det på svenska först! Även om han har andra favoritfamiljer andra veckor blev jag glad. :)

Och så har barnen ju då fått glass varje dag i två veckor. Finns risk för svår abstinens här...

Men när vi skulle gå till glassen hade vi ett missöde: Flora och Lilly gick i förväg med mormor till hennes rum, och jag var på terrassen och hängde upp badkläder. Alfred kom ut med sin fina flygplansheliumballong, som han väntat i en vecka på att få, såg gänget gå iväg och ropade "Jag vill också gå till mormor!", släppte snöret och hoppade över räcket - och ballongen steg förstås till väders. Jag hann inte få tag i snöret, så vi kunde bara stå och titta på när ballongen dansade iväg som det lyckliga frisläppta flygplan det var. Alfred började storgråta, så han fick sitta i min famn och titta på när den sjönk en aning vid byggnaden på andra sidan poolen, men direkt steg igen och försvann högre och högre... Jag försökte trösta med att det flög så fint och var så glatt att det skulle få träffa riktiga flygplan, men jag hade också full förståelse för hur ledsen han var.
Så vid glassen fick han sitta i mitt knä och kramas och sedan somna i min famn.

Efter glassen gick Alfred och Christopher in på rummet och tittade på "Karlsson på taket" medan jag tog med Lilly och Flora och mormor till poolen och badade. Tjejerna simmade och Flora ville inte gå upp fast hon hackade tänder.

När vi kom tillbaka, jag hade gjort mig i ordning och vi hade tio minuter tills middagen började, kom Alfred på att han också ville bada, så det fick han.

Sen var det middag. (Det är en synvilla att Lilly är så hemskt mycket större än Flora, fast lite större är hon ju förstås.)

Vi bestämde oss för att köpa en flaska Retsina (som inte ingick i all inclusive), för det ska man ju testa när man är i Grekland, och när vi nästan druckit upp den kom plötsligt den andre kyparen med en flaska till och sa att den var från Christos! Så nu är jag lite full...
Åh, jag kommer sakna det här! Värme, sol, bad och en snygg grekisk kypare som barnen kan flirta med nu när jag är för upptagen och gammal för att kunna göra det själv. ;)