Hemma igen

Jag kan inte säga att jag längtade hem till tiogradiga höst-Sverige alls, men det skulle åtminstone bli rätt skönt att bli av med plastarmbanden vi haft på oss dygnet runt i två veckor för all inclusive. De var precis samma sort som dem jag brukade ha på mig när jag var backstage på festivaler en gång i tiden, och de var lika obekväma nu som då... Enda positiva var att när vi checkade in låg det illgröna och lila armband på receptionsdisken och vi slapp i alla fall de illgröna.

Vi lyckades komma i tid till bussen i morse - jag vet inte riktigt vad som hänt med oss, vi kommer i tid till saker!

Frukosten öppnade dock inte förrän 07:30 och vi skulle vara i receptionen för att lämna nycklarna innan vi tog bussen vid kvart-tio i åtta, så vi fick ta med oss frukost och äta på flygplatsen.
Vi hade lyckats med vad som kan ha varit den perfektaste packningen i historien - vi hade med oss en väskvåg och lyckades packa alla tre resväskorna med mellan 19,3 och 19,7 kg och fick med oss allt. Vi hade lagt lite blöjor och annat sånt i handbagagen för att få ihop vikten, men inget blev överfullt ändå. Och så kom vi till incheckningen och de vägde inte ens vårt bagage! Allt jobb för inget, men vi fick åtminstone inre tillfredsställelse. ;)

Lilly sov jättedåligt inatt, av vilket förstås även följde att jag och Christopher sov som krattor (särskilt Christopher, som börjat stressa över jobb redan). Men barnen sov åtminstone en stund var på flyget. Flyget hem tog bara knappt tre timmar (ner tog det tre timmar och en kvart eller så), och det fick lyfta lite i förväg, så vi landade 40 minuter före planerad tid, så det var ju trevligt. Klart hanterbar flygtid för att komma till Kreta; nästan hälften mot att flyga till Kanarieöarna, så det var ju väldigt praktiskt med små barn.

Lite lek hanns med på planet också.

Och lite tröttmys. Mamma hade tyvärr inte fått plats i närheten av oss, men Lilly satt hos henne en stund ändå.

Och sen kom vi hem och allt var en total kontrast mot dagen innan... Elva grader och duggregn mötte oss på Sturup. Men bilen startade, vilket vi inte riktigt hade vågat hoppas på efter att den stått still i två veckor (batteriet krånglar lite ibland).
När vi kom hem blev barnen åtminstone överlyckliga för att återse sitt lekrum, och fyllde hela golvet med leksaker. Vi hade knappt med oss några leksaker till Kreta, så att se annat än sandleksaker var fullständig lycka.
Men Lilly gick och pratade om Kreta hela eftermiddagen: vid ett tillfälle satte hon sig till och med i trappan och hämtade sina skor och sa "Lilly åka Keta", lilla sötnosen. Alfred sa också flera gånger att vi ska åka tillbaka dit. Så vi får väl helt enkelt börja spara till en resa till (även om det inte blir till samma ställe, det kan ju vara roligare att testa något nytt) - vi har inte riktigt fått ordning på vad det kostar oss att bo här än, men enligt våra beräkningar innan vi köpte huset skulle vi spara några tusen i månaden mot att bo i Västertorp, så något ska vi väl kunna spara även om jag inte har något riktigt jobb än.
Nu har vi varit hemma i några timmar och det känns redan som att vi inte varit borta - jag gillar inte riktigt det med att komma hem faktiskt. Men vi har lagt in alla 500 bilder vi tog med systemkameran i våra datorer, så vi får väl försöka återuppleva resan genom foton. Jag lär plåga er med några till här!