Borta och hemma

Jaha, nu känns det redan som att vi aldrig varit iväg. Hade det inte varit för all tvätt jag tvättat idag och igår och för att jag är så solbränd och för att tjejerna fortfarande ropar på sin kompis Christos hade jag nästan tänkt att det bara var en dröm. Nej, såklart inte, men... ja, du vet. Och för det galet kliande myggbettet på min vänstra armbåge också förstås! Jag fick det en av de sista kvällarna, och armbågen svullnade så jag fick en stor röd bula på den - nu har svullnaden gått ner, men det kliar ibland fortfarande så jag nästan vill hugga av mig armen. Jag smörjer med medlet jag köpte på hotellets mini market, och det hjälper lite åtminstone.
På tal om solbränna är Alfred så söt: han är jättesolbränd i det lilla glappet mellan badbyxorna och badvästen (det blev likadant i somras) - uppenbarligen spenderade han mest tid i vattnet.
Och för min del är det nästan lite tråkigt att jag mest håller mig hemma och inte träffar folk som man ju gör när man har ett jobb, eftersom jag är så tjusigt solbränd. Men imorgon måste jag gå och rapportera till Arbetsförmedlingen att jag är hemma igen (det får man inte göra via telefon eller nätet, eftersom de ju inte vet var man är då), så nån får se mig i alla fall. ;)
Mina fötter är rätt så välvårdade också, eftersom jag upptäckte redan första dagen att stenbeläggningen vid vår närmsta pool var mer effektiv än en fotfil. :) Fast jag fick någon form av hälsporre i höger häl någon vecka innan vi åkte, efter att jag stått upp en hel dag och gjort äppelmos och grejer (men det syns ju inte förstås). Efter lite googling har jag gjort tåstretching varje morgon när tjejerna kommit över och ammat i sängen, och lyckats hålla det under kontroll, hoppas det fortsätter så.
Jag hade typ fantomsmärtor efter all inclusive-armbandet inatt; det kändes som att jag fortfarande hade det på mig. Bisarrt. Och ont i benen - min kropp blev nog chockad av att få sova i en skön säng igen.
Både Alfred och Lilly har pratat om att bada idag, så vi får nog ge oss iväg till badhuset snart. Ingen av dem har bett om glass dock - jag trodde att de skulle bli beroende av att få glass varje dag, men faktiskt verkade de ha ledsnat lite på glass den sista eftermiddagen. Vi gick som vanligt till restaurangen och tog glass, men jag tror inte någon av barnen åt upp faktiskt. Det fanns några små torra croissanter också, som inte var så frestande, men efter en stund kom Christos och gav oss några små bakverk, som de tydligen precis fyllt på på fikabordet. De var typ musselformade och friterade med socker och kanel på, och fyllda med en kesoliknande ost. Jättegoda var de! Har ingen aning om ifall det var nåt typiskt grekiskt, eller vad det var, tyvärr.
Jag köpte förresten en jättestor bit Graviera-ost i saluhallen i Chania, som jag får ta och öppna någon dag. Feta köpte vi ingen dock, och det börjar jag nästan ångra nu, för efter 14 dagar med fetaost både till lunch och middag blev nog jag lite beroende istället. Fetan på hotellets buffé var supergod - den vi fick på restaurangen i stan var ju mycket tråkigare, så vi frågade i receptionen om det var nån särskild sort, men fick inte riktigt något bättre svar än att den var köpt inne i Chania och säkert kunde hittas i saluhallen. Men eftersom vi inte kan grekiska tror jag vi hade haft svårt att hitta rätt sort, så vi struntade i det.
Det var väldigt kallt i huset när vi kom hem förresten. Våra element har skvalat som värsta akvarierna sedan vi flyttade in, och Christopher har försökt lufta dem, men det har knappt hänt något, så när vi kom hem var de flesta av dem kalla. Nu har han läst på lite om element och fått igång ett par av dem åtminstone, så nu är det lite bättre. Det ska komma nån fjärrvärmeperson nästnästa vecka för nånting som jag inte riktigt fattat, men då kan vi förhoppningsvis få hjälp om vi inte fixat det själva tills dess.

Annat tråkigt med att vara hemma är ju att vi måste laga mat och diska själva igen... Redan igår kväll lyckades jag skära mig i två fingertoppar av något så fånigt som att öppna en pizzasalladburk för att skölja ur den. Det bådar gott, det här. 
Det har varit ett fasligt bråkande på barnen idag. Det var lättare att distrahera dem på Kreta när vi var på stranden och gjorde andra roliga saker, men idag har jag varit nära brytpunkten många gånger, så även om jag inte gillar att känna så så är jag lite glad att Alfred ska till förskolan imorgon... Imorgon blir första gången vi testar att bara han ska dit och tjejerna stannar hemma - tisdag till fredag ska de gå allihop, men måndagar bara Alfred för tillfället, så ser vi hur det går. Flora har visserligen nämnt fröknarna Titti och Amra rätt många gånger under semestern, så hon kanske vill vara där mer, vi får se.
Flora har förresten börjat med en ny grej, några gånger hittills: när hon gjort något som jag blivit sur över så fjäskar hon supermycket med mig för att göra mig glad igen! Hon smilar, gullar och klappar mig tills jag börjar le igen, och det är så otroligt gulligt.
Nu när jag inte har semestern att se fram emot längre får jag börja planera för jul istället: imorgon ska vi sätta glögg!