Längtar efter att få träffa dem

Jag tycker det är väldigt abstrakt att vara gravid, även fast jag ju har den väldigt konkreta magen. Det är ändå mer eller mindre omöjligt att föreställa mig hur det kommer bli sen - möjligtvis hade det varit lättare om jag väntat ett barn, eftersom vi ju redan har Alfred och vet hur det var (även om jag har guldfiskminne). Men nu bestämde ju sig livet för att chocka mig med att ge oss två barn till på en gång, så jag kan inte över huvud taget förstå hur det kommer bli. Så jag har på något sätt mest sett fram emot att få mindre mage och bli mer rörlig igen, och inte egentligen så mycket mot att flickorna ska komma ut. Lite som jag läste i BabyCenters app härom dagen, där de frågat blivande mammor vad de mest såg fram emot efter graviditeten, och en svarade "Att få sova utan att behöva gå upp och kissa." Men hmm, du har inte tänkt på att du istället kommer få en bebis som kommer väcka dig på nätterna kanske..?
Men i vilket fall: härom kvällen insåg jag att jag nu faktiskt längtar efter att få träffa de där små som knölar runt inne i min mage. Samtidigt försöker jag suga ut så mycket det bara går av tiden som är kvar ensam med Alfred - eller ja, det beror väl på hur man ser det, för han är på dagis på dagarna, för jag orkar rent fysiskt inte vara ensam med honom hela dagarna med hans tempo och energi, om jag inte skulle låta honom titta på film hela dagarna, och det är ju inte helt lämpligt, det får han göra för mycket ändå på kvällarna. Jag vet att Louise Hallin sa åt mig att inte se tvillingarna som något som är dåligt för Alfred, men jag är ändå rädd att det inte kommer vara roligt för honom de första månaderna, även om det blir bättre sen. Och jag är så oerhört kär i Alfred, han är en sån fantastisk unge och är inne i en så fantastisk ålder att jag inte kan låta bli att redan ha lite dåligt samvete för att jag inte kommer kunna ge honom lika mycket uppmärksamhet om några månader.
Sen så är det nog lite en modern grej, att föräldrar ger sig själva en massa dåligt samvete jämt. Louise sa också att för 20 år sen kom föräldrar till henne och sa "Det är nåt fel på den här ungen, fixa honom", medan nu kommer de och säger "Det är nåt fel på den här ungen, vad har vi gjort för fel?". Att få syskon är ju positivt, och att få två på en gång är förhoppningsvis lite extra roligt. Men vi får väl se, nu är det ju inte så lång tid kvar innan de ska komma ut.