En sån underbar dag!

När jag vaknade i morses (efter att förresten ha fått värsta halsbrännan strax efter jag skrev igår att jag mådde bra - men testade att ta dubbla Gaviscon (brukar bara ta en) och det hjälpte) kände jag mig stor, tung och jobbig - jag är på riktigt ungefär så stor som jag var när jag födde Alfred i vecka 40 nu. Men samtidigt är allting så relativt: jag kan inte riktigt fatta att jag kunde vara fullgången i den här storleken sist, för nu har jag ju så långt kvar, så det verkar liksom löjligt att föda barn när man inte är större än såhär. Fast med det sagt så känns det ändå rätt jobbigt att jag bara ska bli större och större, för det är redan rätt besvärligt med ganska mycket grejer. Bara en sån sak som att byta bikini på stranden; vilket sabla projekt! Det innebär ju att jag måste antingen böja mig ner flera gånger eller sitta ner och försöka krångla mig i och ur trosor, och det är schöven inte det lättaste just nu. Bara att sätta mig upp från liggande är väldigt tungt nu, och jag brukar ändå ha ganska starka magmuskler.
Christopher var och spelade golf i morses, och mamma åkte hem till Helsingborg för ett par dagar, så jag och Alfred hann vara ensamma i en knapp timme, och det är ju nästan pinsamt vad tungt det var. Hade vi inte gjort nåt särskilt hade det väl inte varit så jobbigt, men det skulle duschas och smörjas in med solkräm och det var en massa rörelser involverade, och det är inte det jag är bäst på just nu.
Det var ganska mulet i förmiddags, men eftersom det var 27 grader varmt och prognosen dessutom sa att det skulle bli strålande solsken gick vi ner till stranden när Christopher kom hem. Det är inte superbekvämt att ligga på klipporna i mitt "välsignade tillstånd" (kallade man väl det förr), men det hjälper lite att ha en soldyna åtminstone, och det var ju så fantastiskt skönt väder.

Två av Alfreds sysslingar var också på stranden och tog hand om honom så jag och Christopher kunde ligga och ta det lite lugnt, tills det var dags att bada. Vår lille modige unge som blev en badgalning när vi var i Frankrike fick för första gången idag testa att hoppa från en sten ute på det djupaste på bryggan, och det var hur roligt som helst. Jag hoppade och simmade också en massa under alla de gånger vi badade idag, och jag känner av det i foglossningen fram på blygdbenet nu ikväll. Men det får det vara värt, för jag älskar verkligen att bada, och idag har det varit en sån vidunderlig dag och det har varit så skönt att bada och simma viktlös under ytan. För ett par veckor sen frågade en vän mig om det inte var skönt att bada just för att jag kunde känna mig lite viktlös, men då tyckte jag inte att det gjorde så stor skillnad, men det gör det nu. I vattnet känner jag mig nästan som vanligt, förutom att det spänner lite i magen ibland.

Jag trampade på nåt vasst, antagligen havstulpaner, en gång när jag skulle lyfta upp Alfred på bryggan igen, och skar upp ett ganska djupt och stort jack i ena foten. Jag är lite orolig nu för att det kommer värka i natt - ofta gör ju även pyttesmå sår mycket mer ont på nätterna - så jag ska nog leta rätt på en Alvedon och lägga vid sängen ifall ifall. Jag har undvikit värktabletter hela graviditeten hittills, men den senaste barnmorskan jag var hos nämnde att jag kan ta Alvedon om foglossningarna gör för ont, så jag tänker att en enstaka inte kan vara så farligt, även om de senaste rönen tydligen är att gravida ska undvika även Alvedon, som man tidigare sagt varit okej.
Nu sitter jag ute på altanen och skriver, klockan är tio och det är fortfarande 22 grader varmt och vindstilla. Det är helt underbart, och enda smolket i bägaren är att Christopher måste åka hem och jobba på måndag. Själv måste jag erkänna att jag är så glad så glad att jag inte har ett jobb just nu som jag måste åka hem till utan kan stanna här i ett par veckor till!