torsdag 9 november 2017
Senaste veckan
Frukost klockan 10 på en vanlig torsdag? Jajemen, när ens son spydde på onsdagsmorgonen måste ju alla barnen vara hemma i 48 timmar, även om det med allra största sannolikhet var något han ätit och inget smittsamt. Vår misstanke är det som hans fröken berättade om på hans utvecklingssamtal i tisdags: han hade gått omkring med en satsumasklyfta i munnen i flera timmar - på vägen tillbaka till skolan från idrottshallen, på lektionen, under tiden han åt lunch (!) och ut på rasten, innan fröken förstod vad det var och hon kunde säga till honom att han fick spotta ut den... Kanske inte helt hälsosamt.
Hur som helst, på utvecklingssamtalet gav fröken oss också den allra finaste komplimang en förälder kan få: "Man hade ju velat ha 25 Alfred!" :) Han är tydligen så lugn och snäll vår kille, som hemma har tusen myror i brallan och aldrig kan sitta still i mer än en minut, och som också får raseriutbrott för minsta lilla, nu när han är i lilla tonåren - fröken har aldrig sett honom arg nånsin. Och han är hjälpsam, väntar på sin tur och gillar att lära sig. Så uppenbarligen har vi lyckats i vår fostran även om han inte alltid visar det hemma.
Nu när jag inte skrivit på jättelänge så lägger jag upp lite bilder från de senaste dagarna här bara - vår middag från i tisdags, som var så sabla god: en massa rotfrukter i ugnen (vitlök, butternut squash, sötpotatis, morötter, minigulbetor från trädgården och spetskål) med stekt halloumi till.
Och så fick jag för mig att bära tjejerna samtidigt när vi skulle dansa, och det var inte så jobbigt faktiskt när jag hade en bak och en fram. Dans är min nya grej, jag har börjat dansa på luncherna hemma för mig själv, så roligt! Mest till Timo Räisänens låt "Autobahn" från nya skivan, men också till lite annat. Jag har hjälpt Timo med en grej på sistone - kan inte berätta vad än, men är mycket nöjd med mig själv!
Lilly kom upp härom kvällen när hon vaknat och hade svårt att somna om. Mys!
I söndags åkte vi ut till en skog vid Gantofta på väg mot Helsingborg - som jag lärde mig var det låg när jag råkat hoppa på fel Pågatåg hem och det inte stannade i Landskrona... Tydligen skulle det finnas ett vattenfall där nån sorts laxar vandrade och hoppade, men vi såg inte en enda fisk. En ordentlig skogspromenad fick vi i alla fall.
Etiketter:
Mat,
Sjuk,
Timo Räisänen,
Tre barn,
Tvillingar,
Utveckling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar