Christopher åkte till Stockhom för jobb igår eftermiddags igen, och mamma kom hit för att hjälpa mig och har varit här hela tiden som barnen varit hemma ända tills för en liten stund sen (när jag jobbade och barnen var på förskolan var hon hemma), och nu efter det ständiga kaoset under två kvällar och en morgon har hon full förståelse för varför jag är så trött jämt...
Vi tyckte ju att vi gjort framsteg med Lillys envishet, men nu har det gått några rejäla kliv bakåt igen, och till och med mamma, som brukar ha en ängels tålamod, röt till mot henne ikväll. Suck.
Och även Flora som brukar vara lugnare, har satt igång med en hel del krångel nu också. Tack och lov säger hon också väldigt ofta ett glatt "Okej då!" när vi ber henne göra något. :)
Alfred å sin sida är inne i en extremt känslig period, och han börjar gråta - helt hjärtskärande, tyst med stora tårar som trillar ner för kinderna - för allt och inget. Christopher fick för sig att visa honom ett klipp från filmen "Det femte elementet" för en vecka sen ungefär, det var nåt med ett musikstycke och några aliens som han trodde Alfred skulle tycka var roligt, men istället blev han så oerhört rädd att han numera inte ens vågar gå ensam på toaletten (igen)... Vi har förklarat och förklarat att det bara var på låtsas, visat behind the scenes-klipp och pratat om att det inte finns några aliens så långt man vet, men det har knappt hjälpt. Ikväll äntligen sa han att det kändes lite bättre att gå på toa ensam igen (sen i förrgår har han gått ensam, men vi har varit tvungna att prata med honom hela tiden).
Det är inte en lek att vara förälder alltså...
Min Thor är samma ålder som Alfred. Han säger varje kväll när han ska gå och lägga sig: "jag tror att jag kommer drömma mardrömmar", och varje kväll får man sitta och berätta om vad en själv-uppfyllande-profetia innebär innan han somnar. Han kommer in till oss max en gång varannan vecka för att han faktiskt drömt något... Tror att det där med Alfred är en typisk 6 års fas. Bara att härda ut.
SvaraRaderaLilly låter som vår Tuva (2år). Kan allt själv. Ska göra allt på sitt sätt i sin tid. Skit jobbigt. Middagen har vi gett upp. Hon får gå från bordet och sen blir det ingen annan mat. Svenska barn svälter inte tänker jag... samt att hon redan har lite av ta av.
Vad jag försöker säga är: Var tapper. Det går över.
Och gå för guds skull och lägg dig i tid så att du får sova!!! ��
Stor kram Åsa
Alla de där faserna alltså... Ja, psykologen vi gått till sa också att svenska barn inte svälter, men det känns jobbigt de kvällar hon inte får nån mat, fast hon verkar ju inte lida av det, så det är ju bra åtminstone.
RaderaKram!!