Nytt trots, ord, prickar och en massa annat

Vi som trodde att Lilly hade kommit ur den värsta trotsåldern - tji fick vi: nu har hon börjat om. Minsta lilla detalj som inte går exakt som hon vill så skriker hon som en stucken gris. Och vad hon vill kan ändras från en sekund till en annan, så det är i stort sett omöjligt att göra henne till lags. Som ett exempel öppnade Christopher garderoben i morse för att hon skulle kunna välja kläder, men nej, "ja öppa!!", så Christopher började stänga dörren, men då: "ja tänga!!"... Det var så mycket bråk i morse att jag var på dåligt humör hela dagen.
Rent allmänt är det väldigt mycket bråk vid alla rutiner nu för tiden från alla tre barnen: morgnar, middagar, kvällsfix och läggning. Vi blir helt utmattade.
Så över till nåt roligare: igår sa Flora sitt namn nästan på riktigt för första gången! De kallar ju varann och sig själva för Doa/Tova och Ninny, och Flora hävdar dessutom ibland att hon heter Tova istället för Flora när vi frågar. Det lustiga med det är ju att jag i flera år tänkte att min framtida dotter skulle heta just Tova, men det vet ju inte hon.
Igår var hon med mig i badrummet och satt helt tufsig i håret och tittade på mig och var glad, och jag sa:
- Du är min lilla Tova ändå! Eller vad heter du, Flora eller Tova?

Och Flora sa: - Fffola!
Hon blev jätteglad och log stolt när jag blev exalterad, men sen blev hon alldeles kaxig och ville absolut inte säga det igen.
Till middagen igår lyxade jag till det: jag gjorde majsplättar och så stekte jag några vanliga plättar också som vi fick till efterrätt med Nutella och banan. Det var gott.

Flora

Lilly
På tal om ord så böjer båda tjejerna ord så gulligt: de använder o istället för e och a väldigt ofta - eller snarare, jag tror de testar vilket som är rätt, för i morse sa Lilly först "stenar" och sen direkt efter sa hon "stenor". Och Flora bad mig "tvätta mina hännor" idag.

Ikväll duschade vi alla barnen och tvättade håret, och Lilly har så långt hår när det är blött och lockarna och korkskruvarna rätas ut! Älskar hennes lockar för övrigt.
Nu har vi behandlat hennes mollusker ("duttat prickarna", som vi kallade det, och Lilly har varit jätteduktig fast det sved) i två veckor, vilket var maxtiden för medlet Nopoxivir, som jag upptäckte nyss. Och det har funkat bitvis toppen, men bitvis inte: knävecket där hon har flest verkar helt opåverkat, men nästan alla som sitter på andra ställen håller på att läka! Det är helt fantastiskt det åtminstone, men vi måste försöka en omgång till i knävecket också. Flora har fått en prick vid naveln och en i knävecket också nu, fast vi är inte helt säkra på om det är mollusker, men vi kör medlet på dem för säkerhets skull.
Och på tal om märken har Alfreds smultronmärke på armen bleknat nästan helt nu, så vi får se när Floras på ryggen blir ljusare också.