Nu sitter jag på tåget hem efter nästan fyra dagar borta. Jag har haft supermysigt med Johanna, Nico och Victor - det har varit några år när jag och Johanna tyvärr av och till haft en halvknackig relation, så jag är jättelycklig att vi nu står varann nära. Och igår kväll hade vi brädspelskväll med två av deras vänner, så jag fick till och med umgås med folk som vuxen en kväll utan barn, det var inte igår. Sen att jag kände mig som en idiot med amningshjärna när jag inte fattade ett dyft av reglerna som Maria tappert försökte förklara för oss var en annan sak... :D Victor och Fritiof verkade förstå det mesta, men jag och Johanna bara tittade på varann med glasartade blickar och kunde inte låta bli att skratta åt eländet, men vi kunde åtminstone skylla på sömnbrist- och amningshjärnor (och sen vann Johanna hela skiten ändå).
Johanna frågade mig i morse innan jag skulle åka om jag längtat nåt fruktansvärt eller om jag haft det bra, och faktum är att jag klarat mig alldeles utmärkt: när jag väl är iväg så kopplar jag nog liksom bort - det var bara när jag såg Flora se lite nere ut på FaceTime som jag fick dåligt samvete, men annars har det varit helt okej längtansmässigt. Men nu på tåget satt jag och skulle radera lite bilder ur mobilen, och oj vad jag började längta efter mina små knasbollar!
Så: hem till mina trotsisar och min stora kille, förhoppningsvis lite påfylld med nytt tålamod! <3 <3 <3 OCH förstås hem till min älskade fästman, som tappert släppte iväg mig för de här dagarna, och som dessutom verkar ha klarat sig hur bra som helst utan mig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar