Igår körde Christopher till Göteborg för att möta upp en Blocketköpare till vår bil Skoda Superb, och sen med tåg vidare till Varberg för att hämta vår nya leasade sjusitsiga Volkswagen Touran. Jag brukar inte bry mig så mycket om bilar, men den här har jag verkligen tyckt om, så det kändes faktiskt lite vemodigt att sälja den. Det var ändå bilen som vi körde hem våra tvillingar från BB i.
Under tiden satt jag hemma och jobbade och väntade på att bli uppringd från vårdcentralen som jag ringt för att fråga om min pott-tå. Det hade gått elva dagar sen jag skar upp den och fick den hoplimmad, och den gjorde mer ont än vad den gjorde de första dagarna och jag gick och haltade och har fått ont i vristen dessutom av att gå snett. Jag hade upptäckt de senaste dagarna att det var som en hård vass platta mitt i såret som stacks, och jag misstänkte att det var limmet, för huden läkte inte ihop runt den. Jag tänkte att limmet väl skulle hålla ihop sårkanterna och inte ligga djupt inne i såret, så därför ringde jag för att be dem kolla på det igen. Hon som ringde upp mig kom ihåg mig (fördelen med att ha gjort något så fånigt som att skada sig på en potta) och nu hade hon pratat med läkaren om hur vi skulle gå vidare. De ville gärna titta på det igen, men jag fick inte tid förrän efter helgen, så när vi lagt på började jag pilla försiktigt på det där hårda. Det gjorde inte så ont, så jag fortsatte pilla, och plötsligt lossnade det, och japp, mycket riktigt: det var en hård klump lila lim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar