Lite på tal om gårdagens gamla minnen sitter jag just och tittar på P3 Guld på tv, och inser att jag nog verkligen måste vara gammal nu, för jag har dels ingen koll på all den nya musiken (trots att jag lyssnar på P3 nästan varje dag), dels för att jag tycker mycket av det de spelar är asdåligt...
Jag brukade ha benkoll på all ny musik, vare sig jag gillade den eller inte, bara för att jag ville veta vad allt var. Nu orkar jag inte bry mig längre - Christopher hittar jättemycket ny musik genom Spotify jämt, men jag är faktiskt inte ens avundsjuk på att han hinner och orkar ha koll. Det är lite sorgligt, men samtidigt tänker jag på min vän Emil, som just nu sitter i Scandinavium på galan. Vi är jämnåriga och har jämnåriga barn, vi bokade band på varsitt studentställe samtidigt på 90-talet (jag i Uppsala, han i Linköping) och har känt varann sen 1994, men han jobbar fortfarande i musikbranschen, nu som bokningsagent, så han måste hänga på konserter varje vecka fortfarande - och jag vet att han, även fast han gillar sitt jobb och sina artister, ofta hellre skulle velat vara hemma med sin familj. Så jag känner mig ändå nöjd: var sak har väl sin tid, antar jag. Jag var Pop-Sara, men nu är jag väl helt enkelt Mamma-Sara. Till min världs bästa barn. Fint så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar