Första nappfria natten!

Det gick bra igår: tjejerna somnade ju utan napparna, och de klarade hela natten utan! Och ikväll håller de på att somna (mer om det strax) utan igen - Flora var lite dyster en stund och ville ha nappen, men jag lyckades distrahera henne, och sen glömde hon den fort igen.
De håller alltså på att somna nu, hoppas jag - det är egentligen min kväll att lägga dem ikväll, men jag gav upp och lämnade över till Christopher, för jag är så trött att mitt huvud håller på att sprängas, efter ännu en natt med Flora kravlandes runt på mig halva natten, och jag pallade inte mer än 20 minuter av "Mamma! Mamma! Mamma! Ja är intä tött!", "Bajs! Kiss!" (nyhet för ikväll, från båda, men mest Lilly), "Mamma!", "Mamma! Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!" - särskilt efter att Christopher igår, efter att jag legat ungefär en timme hos en sprattlig Alfred, sa "De somnade redan medan jag läste bok! Och sen däckade jag stenhårt." Det är schöven inte rättvist att vara mamma.
Jag har läst i tvillinggruppen att det är supervanligt att barnen somnar på nolltid med papporna men krånglar runt i evigheter med mammorna - min mamma brukar envisas med att jag bara ska ignorera dem när de babblar och inte svara utan istället låtsas sova, för det funkar för henne, men tro mig, jag har provat, det funkar inte. En gång räknade jag hur många gånger Lilly sa "Mamma!" innan jag till slut gav upp. Femton. Nästa gång tjugo. Hon slutar inte. Det hjälper inte hur hårt jag än låtsas sova - och jag kan ju inte somna på riktigt (vilket jag innerligt önskar att jag kunnat göra ikväll) när hon tjatar hål i öronen på mig.
Just det, ikväll när jag sa åt Lilly att lägga sig ner och vara tyst klämde hon i med "Dumma mamma!" och när jag sa åt henne att så säger man inte sa hon "Äckliga mamma!". Ibland är det inte så bra med Max-böckerna, där han alltid säger dumma ditten och datten, och att ha en storebror hjälper nog också till med att lära sig dumma uttryck...
Alltså, ni vet att jag älskar mina barn över allt annat, fast det inte låter så när jag gnäller såhär, men när jag inte får sova så driver de mig till vansinne lite extra lätt.
Jag var nära att ställa in mina planer idag för jag var så sabla trött i morse, men tänkte att det var lika bra att härda ut: jag skulle nämligen köra till Malmö för att hämta fotoböckerna jag gjort till barnen (det var så ohemult dyr frakt hem, och åtminstone bara halva frakten för att hämta i butik) och göra lite andra småärenden, samt hade bokat lunch med min gamle kompis Jens, som är en av ägarna av Gula Studion och gammal popstjärna och trombonist med bl.a. Timbuktu. Och det blev en toppendag! Fotoböckerna blev jättefina, lunchen var svingod och det var mycket trevligt att hänga med Jens - vi åkte till studion efteråt, där jag hjälpte till i några månader när jag bodde i Malmö 2003, så det var lite som att komma hem igen. Och fast jag och Jens inte träffats på hur många år som helst förutom på vår inflyttningsfest i september var det också väldigt lätt och bekvämt att umgås med honom, eftersom vi varit bekanta i 20 år vid det här laget. Gode tid, vad tiden går!

Första kollen i fotoböckerna.

Flora gillar sin bäst - som jag anade, eftersom hon tar fram och tittar i Kreta-albumet dagligen.